I New York Times kunde man idag läsa en ovanligt ärlig artikel om hur demokrater respektive republikaner ställer sig till frågan om statliga interventioner. Bilden som målas upp är ärlig eftersom den säger precis som den är: både demokrater och republikaner är explicita förespråkare av blandekonomi. Båda partierna propagerar för statliga interventioner, restriktioner av friheten, regleringar, statliga satsningar, statlig manipulation. Det finns ingen ideologisk konflikt mellan dem i denna fråga. De bråkar inte om staten alls ska lägga sig i ekonomin, utan om hur mycket och på vilket sätt staten ska lägga sig i ekonomin.

When an election campaign coincides with both a crisis on Wall Street and soaring home foreclosures across the country, the traditional ideological battles over “more government” or “less government” become blurred…

But while their philosophies might seem starkly different, in reality both parties have come to the conclusion that major government involvement is needed to rescue the financial and housing markets.

The ideological clashes are less about whether the government should intervene in the economy, and more about whom it should try to rescue.

Trots att det är centralbanken som ligger bakom den senaste krisen, precis som den ligger bakom alla andra inflationsbubblor och konjunktursvängningar, så är det till centralbanken republikanerna springer till för att ”rädda” ekonomin. De försvarar vad New York Times rätteligen kallar för ”one of the biggest government interventions in the last century”, nämligen den amerikanska centralbankens beslut om att låna ut 400 miljarder dollar till konkursfärdiga banker och företag.

Jag tycker att det är bra att New York Times åtminstone ibland är så pass verklighetsförankrade att de kan förmedla en så här korrekt analys av läget. Om bara svenska medier tydligare kunde poängtera att den politiska debatten i Sverige också bara består av en konflikt mellan olika versioner av blandekonomin. Då skulle det bli tydligare för folket att den fria marknaden och kapitalismen inte har fått en ärlig politisk chans. Det skulle, så klart, inte göra att folk började ”konvertera” till kapitalismen, men det skulle underlätta åtminstone lite för oss som verkligen förespråkar kapitalism att sluta bli förknippade med moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna.