Är altruism alltid fel?

Q: ”Anser objektivister att altruism alltid är moraliskt felaktigt, även fast altruisten själv inte försöker tvinga på folk att göra något altruistiskt?”

A: Objektivismen anser att det alltid är fel med självuppoffringar, med ett självdestruktivt beteende, alldeles oavsett om andra gynnas av det eller inte. (I slutändan kan emellertid ingen gynnas av att man offrar sig själv, men det är en annan diskussion.)

Bara så att vi vet vad vi talar om är det kanske bra att vi definierar våra termer lite.

Altruism handlar inte om att hjälpa andra (som förtjänar det). Det handlar inte om att vara generös mot sina vänner eller om att vara välvilligt inställd till människor i största allmänhet. Det handlar om att offra sig för andra. Och att offra sig handlar om att ge upp värden, saker som gör livet och lyckan möjligt. Men att offra sig utan, att ge upp värden, till förmån för ingen och inget, är inte altruism. Det är bara, i den mån det är gjort med flit (och inte av okunskap eller misstag), självhat. Är det inte fel att hata sig själv på detta sätt?

Anser du att det är fel att hugga av dig din egen arm, även om du inte har några planer på att tvinga andra att hugga av deras arm? Har du några problem med att förstöra ditt liv med knark, även om du inte har några planer på att förstöra andras liv med knark? Tycker du att offrandet av din egen lycka är OK, så länge du inte tvingar andra att offra din egen lycka?

Objektivismen håller att varje individ är ett självändamål. Att varje individ har rätt att leva för sin egen skull; att hon inte ska offra sig själv för andra eller andra för sig själv. Att det moraliska syftet med livet är att sträva efter lycka. Sin egen lycka. Därför är all form av självuppoffring, oavsett om det är tänkt att andra ska gynnas av det eller inte, fel och omoraliskt.

Förresten är det som så att man inte kan konsekvent förespråka altruism utan att också förespråka påtvingad altruism. Altruismen säger ju att man ska offra sig för andra. Altruism innebär alltså att individen inte ska betraktas som ett självändamål utan som ett legitimt medel för andras ändamål. Varför kan då en altruist inte kräva och, om nödvändigt, tvinga dig att offra dig för andra?

Med vilka reservationer kan förresten en altruist avstå från att tvinga dig till ett altruistiskt beteende? Altruisten kanske kan alltid säga så här: ”Ja, jag personligen vill ju inte se dig offrad. Men det är inte för mig, det är för andra”.

Så med altruismen går det alltid att rationalisera självuppoffringar under tvång. Detta är inte bara teori. Detta är också förklaringen till varför så många kommunistdiktatorer hade och har än idag så många som vill försvara dem moraliskt. Ett exempel ur högen på detta är Mikael Wiehes försvar av Castros Kuba. Visst, säger han, sker övergrepp. Men vi får ju inte glömma bort att de fattiga nu har fått det bättre. Så mord är OK, enligt de nyttiga idioterna, om det sker av altruistiska skäl.

Och för bara ett par år sedan läste jag i Metro om två föräldrar som försökte mörda deras barn därför att de hade förstört deras privata ekonomi. (Jag skrev händelsevis om det här på bloggen.) Det var för att lindra barnens lidande som de ville mörda dem. De försökte alltså ursäkta mord på altruistiska grunder.

Hoppas att detta svarar på din fråga. Har du som ställde denna fråga några följdfrågor är det fritt fram att ställa dem. Har ni andra några frågor om helt andra ämnen är det också fritt fram att ställa dem.

Uppochnedvända världen

National Review:

On April 9, 2007 there was a United Nations believe-it-or-not moment extraordinaire. At the same time that Iran’s President Ahmadinejad declared his country was now capable of industrial-scale uranium enrichment, the U.N. reelected Iran as a vice chairman of the U.N. Disarmament Commission.

Och folk undrar varför man får andnöd när man läser nyheterna!

Terror i Europa

SvD:

En ny rapport från det europeiska polissamarbetet Europol anger att 498 terroristattacker genomfördes i elva EU-länder i fjol.

Islamistisk terrorism domineras av tre stoppade försök till attacker: försöket den 31 juli 2006 att spränga ett lokaltåg i Köln, gripandena i Storbritannien den 10 augusti av en grupp som planerade att spränga passagerarflyg över Atlanten, samt danska polisens gripande av nio personer som planerade sprängdåd i Vollsmose utanför Odense den 5 september.

Från oktober 2005 till december 2006 greps totalt 340 personer misstänkta för islamistisk terrorism. Enbart 10 procent av dem misstänktes för planering, förberedelser eller genomförande av terroristdåd. De flesta gripanden gällde medlemskap i en terroristorganisation, följt av finansiering av sådana.

Det finns åtminstone fyra saker som är intressant med denna rapport.

Européerna kan inte längre blunda inför islamisternas krig mot väst. Det är inte bara Israel och USA som är utsatta, även Europa är utsatt. Men det är egentligen ingen nyhet. Vi har ju attackerna i Madrid 2004 och i London 2005 som två färska och hemska exempel. Men som denna statistik antyder är det bara en tidsfråga innan en riktigt stor attack genomförs. Det gäller för européerna att vakna upp och inse att islamisternas fiende inte är Israel eller USA, utan väst.

Även om de allra flesta attacker, 424 av 498, inte utfördes av islamister utan av separatister, visar ändå statistiken att det är islamisterna som är på frammarschen och att de är mer aggressiva och ambitiösa. De attacker som islamisterna försökte genomföra var nämligen, om de hade lyckats, mycket större och värre. De hade av allt att döma kostat livet på tusentals människor. ”De flesta attackerna [från separatisterna] var små och genomfördes på Korsika och i Baskien”. 55 av attackerna genomfördes av socialister eller anarkister. ”De flesta var dock av mindre format”.

I princip samtliga terrorister är antingen religiösa fanatiker (islamisterna) eller kollektivister. Det är föga förvånande. Det hör till sakens natur att dessa människor drivs till terrorism. Metafysiskt delar de i varierande utsträckning föreställningen att individen inte är fullt ut verklig (Platon-Hegel-ism). Epistemologiskt delar de i varierande utsträckning föreställningen att kunskap är automatisk, ofelbar om än subjektiv (mysticism). Etiskt delar de uppfattningen att individen ska leva för andra (stammen, rasen, nationen, staten eller Gud).

Endast en av attackerna genomfördes av nazister. Om vi kunde reducera hotet från nazisterna till detta genom att lägga Nazityskland i ruiner, vad skulle då inte ett riktigt krig mot Iran kunna åstadkomma?

Q&A?

Har du en fråga om fråga om filosofi i allmänhet? Eller om objektivismen i synnerhet? Eller du har kanske någon undran i största allmänhet? I så fall tycker jag att du ska ställa din fråga här på bloggen som en kommentar till detta inlägg. Sedan har jag för avsikt att besvara dem i tur och ordning.

Jag kommer inte att sätta en deadline för när er fråga måste vara inne. Jag kommer inte heller att sätta några gränser för hur många frågor ni kan ställa.

Det spelar i princip ingen roll vad det är för fråga. Jag tänker inte utesluta en fråga bara för att jag anser att svaret förefaller ”uppenbart” för mig. Jag har kommit underfund med att svaret kanske inte alltid är så ”uppenbart” som jag inbillar mig. Jag tänker inte heller kategoriskt ignorera en fråga bara för att jag tycker att ni gott kunde läsa er till svaret på egen hand. Var inte blyga.

Jag kan förstås inte lova att jag kan svara på alla frågor eller att svaret kommer att vara tillfredställande. Men jag ser detta som en rolig utmaning. Plus, i bästa fall kan jag ju faktiskt svara på era frågor på ett tillfredställande sätt, i vilket fall det förhoppningsvis även ger er någonting.

Jag ser fram emot era intressanta frågor.

Förnuftsbaserad moral?

På releasefesten av det nya numret av Voltaire kom det en del frågor från publiken. Jag vill minnas att alla frågor som dök upp var mer eller mindre legitima. En av frågorna tror jag kom ifrån bloggaren Christopher KL Aqurette. Hans fråga löd något i stil med: ”Varför hatade Ayn Rand Kant? Kant talade väl också om förnuft och moral?” (jag citerar från minnet). Det var en legitim fråga.

Medan John-Henri Holmberg endast gav ifrån sig ett helt obefintligt svar som endast verifierade att han inte hade en aning om vad han hade svamlat och yrat om under hela kvällen, försökte Mattias Svensson sig på ett svar som i sin essens var helt korrekt. Och eftersom det är ganska lätt att på egen hand ta reda på varför Ayn Rand inte var särskilt förtjust i Kant, borde jag egentligen nöja mig med det och bara hänvisa till vad hon och Peikoff har skrivit om Kant. Men jag kan ändå inte låta bli att ge lite ledtrådar för de som inte vet var de ska börja.

Vid en mycket ytlig läsning kan Kant framstå som en företrädare för en förnuftsbaserad moral. Och gör man en sådan ytlig läsning kan det vid en första anblick verka som att det inte finns några större skäl för Ayn Rand att förakta eller hata Immanuel Kant. Problemet är förstås att Kants moralfilosofi inte är förnuftsbaserad. (Man får inte få för sig att bara för att en filosof tar ordet ”förnuft” i sin mun så gör det honom helt plötsligt till en företrädare för förnuftet.)

Det kanske enklaste sättet att ta reda på varför är genom att ställa sig själv två frågor under tiden man läser sin Rand och sin Kant. Den första frågan är: ”Har moralen en grund i verkligheten?” Den andra frågan är: ”Har moralen ett världsligt ändamål?”

Ayn Rand är ganska unik i sin redogörelse av sin moralfilosofi i den meningen att hon inte inleder sin diskussion från en kontext som inte har etablerats utan som endast tas för givet. Hon börjar inte med att fråga sig: Vilka värden ska människan hålla och sträva efter? Nej, som alltid, går hon till grunden. Hon börjar med att fråga sig: Behöver människan några värden överhuvudtaget? Och i så fall: Varför? Först när hon har besvarat dessa frågor går hon in på att diskutera vilka värden och vilka dygder människan behöver.

När hon går till grunden går hon direkt till verkligheten. På så sätt grundar Ayn Rand moralen i verkligheten – den objektiva verkligheten – i den värld vi alla ser omkring oss. Ayn Rand lade märke till att det är bara för levande varelser som saker och ting kan vara av värde. Varför? Därför att det bara är för levande varelser som saker och ting står på spel. Ytterst står deras liv på spel. Ur detta faktum kan man komma fram till att det bara livet som logiskt sett kan tjäna som det yttersta värdet. Ur detta följer det att livet logiskt är den enda verklighetsbaserade måttstocken för moralen.

Att etablera livet – eller närmare bestämt: människans liv – som måttstocken räcker dock inte på långa vägar. Människan föds ”tabula rasa” dvs som ett ”oskrivet blad”. Hon har inga medfödda idéer. Så hon vet inte direkt vad det är hon måste göra för att överleva, för att uppnå lycka. Hon kan inte heller, till skillnad från djuren, överlämna uppgiften till sina varseblivningar. Inte om hon ska överleva långsiktigt. Vi måste alltså med hjälp av förnuftet härleda de moralprinciper som talar om för oss hur vi bör gå till väga för att vinna eller bevara de värden som gör livet och lyckan möjlig. Det är precis detta som Ayn Rand gjorde. Hon vände sig inte till Gud, eller ett ”moraliskt sinne”, eller till en noumenal dimension, eller till sina grannar. Hon vände sig direkt till den observerbara och objektiva världen. Ur fakta härledde hon dygder eller moralprinciper såsom ärlighet, produktivitet, rättvisa, integritet, självständighet, rationalitet och stolthet.

Vad är då syftet med moralen? Ayn Rand: ”The purpose of morality is to teach you, not to suffer and die, but to enjoy yourself and live.” (Atlas Shrugged.) Syftet med moralen är alltså att hjälpa människor i deras strävan efter lycka. Inte bara det. Ayn Rand vidhåller faktiskt att strävan efter lycka också utgör den moraliska meningen med livet.

Låt oss nu jämföra dessa svar med Kants.

Har moralen sin grund i verklighetens fakta? Nej, säger Kant. Kant skriver att ”…förpliktelsens grund här inte får sökas i människans natur eller i förhållandena i den värld i vilken hon har satts, utan enbart apriori i det rena förnuftets begrepp…” (Grundläggning av sedernas metafysik.) Och: ”…alla sedliga begrepp helt a priori har sitt säte och ursprung i förnuftet … att de inte kan abstraheras från någon empirisk och därmed blott tillfällig kunskap…”. Kant är tydlig här: moralen är inte baserad på verklighetens fakta. Faktum är att Kant gör en poäng av att ett sådant projekt vore ytterst olämpligt. Varför? Därför att de sedliga begreppens ”värdighet att tjäna oss som högsta praktiska principer ligger just i denna renhet i deras ursprung; att man varje gång man lägger till något empiriskt drar bort lika mycket av deras äkta inflytande och av handlingarnas oinskränkta värde…”. Så alla försök att grunda de sedliga begreppen på verklighetens fakta skulle endast se till att förstöra moralen.

Var kommer då de ”moraliska lagarna” ifrån? Kants svar är: vårt ”noumenala” jag; vårt ”rena” förnuft. Kant menar att det finns två dimensioner: den fenomala världen och den noumenala världen. Eller: ”tingen för oss” och ”tingen i sig”. Den fenomanal världen är den vi alla dagligen tar del av. Den noumenala världen är den riktiga världen som, så att säga, döljer sig bakom den fenomenala världen. Att vi uppfattar världen tidsligt och rumsligt eller som kausalt ordnad hör inte till den riktiga världen; om den ”riktiga” noumenala världen kan vi i princip ingenting veta. Anledningen är att vårt medvetande ser till att filtrera varseblivningen genom åskådningsformer (tid och rum) och tankekategorier (t ex kausalitet), så att vi uppfattar den så som vi gör. Kant menar att vårt ”noumenala” jag har en vilja som är ”helig”, dvs ”rätt och slätt god”.

Detta låter ju vid en första anblick bra. Morallagar stiftade av det rena förnuftet. Vem kan egentligen opponera sig mot detta? Kvalificerar inte detta som en ”förnuftsbaserad” moral? Nej. Varför inte? Till att börja med kan vi ju fråga oss hur det är meningen vi ska bli bekanta med vad vårt ”noumenala” jag vill av vårt ”fenomenala” jag. Vi kan ju, enligt Kant, inte ha någon som helst kunskap om ”tingen i sig”. Vi kan alltså inte heller ha någon kontakt med ”jaget i sig”. Kant ger inget klart svar på denna fråga. Det närmsta till svar han kommer med är att när morallagen, ”pliktens bud”, gör sin närvaro känd, kommer vi mer eller mindre omkullkastas av den känsla av aktning som den skapar inom oss, när vi på något sätt blir bekant med den.

Även om vi bortsåg från detta bekymmer och helt okritiskt gick med på att källan till moralen är den heliga viljan hos våra ”noumenala” jag, vad skulle då följa? Under alla normala omständigheter skulle man direkt avfärda människor som säger att deras vilja utgör källan till moralen som subjektivister. Så det enda Kant tycks åstadkomma är att han ersätter denna ”fenomenala” subjektivism med en ”noumenal” subjektivism. Men ”noumenal” subjektivism är fortfarande subjektivism. Och subjektivism – noumenal eller inte – kvalificerar inte, i min bok, som en förnuftsbaserad moral.

Har då moralen, enligt Kant, ett världsligt ändamål? Återigen är svaret nej. Kant skriver: ”Det går inte att tänka sig någonting i hela världen, eller ens utanför den, som utan inskränkning skulle kunna anses vara gott förutom en god vilja … Den goda viljan är inte god genom det som den får till stånd eller uträttar, inte genom sin duglighet att uppnå ett uppställt mål, utan endast genom viljandet, dvs i sig, och bör betraktad för sig själv skattas ojämförligt högre än allt som genom den någonsin åstadkommits till förmån för någon böjelse eller, om man så vill, för summan av alla böjelser [dvs lyckan] … Nyttan eller fruktlösheten kan inte lägga till eller dra ifrån detta värde något”. Den goda viljan är alltså intrinsikalt god. Det är den goda viljans natur som gör att Kant anser att våra handlingsprinciper, maximer, måste ta formen av kategoriskt imperativ. Det kategoriska imperativet är ett uttryck för den goda viljans ovillkorliga, dvs intrinsikala, godhet.

Det framgår också av detta att vi inte ska göra våra plikter för att uppnå lycka. Nej, att göra rätt av rätt skäl handlar, enligt Kant, snarare om att göra plikten för pliktens skull. Faktum är att Kant gör klart att moralen ofta eller alltid står i konflikt med vår lycka. ”Mot alla pliktens bud, vilka förnuftet framställer som så aktningsvärda, känner människan inom sig själv en mäktig motvikt i sina behov och böjelser, vilkas fulla tillfredsställelse hon sammanfattar under namnet lycksalighet”. Och ”mest förkastlig är den egna lycksalighetens princip, inte bara för att den är falsk … inte heller bara därför att den på intet sätt bidrar till grundandet av sedligheten genom att det är något helt annat att vara lycklig, än en god människa … utan än mer därför att denna princip skjuter in drivfjädrar under sedligheten vilka snarast undergräver den och förstör hela dess upphöjdhet…” Moralen varken kan eller ska alltså inte hjälpa oss i vår strävan efter lycka. Att använda moralen för att främja vår lycka skulle i själva verket bara förstöra moralen.

Så moralen har, enligt Kant, ingen grund i verkligheten och är inte till för att tjäna något världsligt ändamål. Den är varken baserad på fakta eller logik. Den är, med avsikt, inte till för att hjälpa oss leva här på jorden. Det är med andra ord inte undra på att Ayn Rand såg stora problem med Kants moralfilosofi.

Nu var inte Kants moralfilosofi det enda bekymmersamma i hans filosofi. Vill man veta mer om varför Ayn Rand, och objektivister i allmänhet, har sådana problem med Kant, då bör man läsa vad exempelvis Rand och Peikoff skriver. En bok man kan läsa är For the New Intellectual av Ayn Rand. En annan är Philosophy: Who Needs It. Ytterligare en annan är The Ominous Parallels av Leonard Peikoff. Men ta inte Rand och Peikoff på orden. Ta inte mig på orden. Gå gärna till källan. Läs vad Kant själv säger i sina böcker.

Om man inte vill läsa Kant, för att man kanske tycker att han är för svår (eller bara oläsbar), då kan man alltid läsa en massa andrahandslitteratur av olika slag. Jag kan på rak arm rekommendera åtminstone två böcker som till min kännedom presenterar Immanuel Kants filosofi på ett rättvist sätt. Den ena är Filosofins historia av Svante Nordin. Den andra är History of Philosophy av Wilhelms Windelband. Det finns definitivt många fler bra böcker i ämnet, men jag tänker inte rekommendera böcker som jag inte har läst. (En bok som jag har läst och som jag däremot inte kan rekommendera är Filosofins historia av D W Hamlyn.)

Lycka till med era Kantstudier!

Dagens citat:

Dr Hurd:

Iran is counting on the non-dictatorial countries of the Western world to either ignore or evade this premise [that those who enslave others have no rights]. You can just hear the typical American liberal politician saying, ”Well, the Iranians have rights too, don’t they? Why can’t they have nuclear weapons if the U.S. does?” Because dictators have no rights, that’s why! Would we allow L.A. street gangs to have nuclear weapons? Then why on earth do we pretend that an actual government who funds some of the most dangerous terrorist gangs on the planet have that right? It’s beyond insane. (Min kursivering.)

Parasitära hjärnor?

En debattör på Frizon skrev nyligen:

men att bolagsdirektören skulle ensamt på sin topp ensamt utan riktlinjer el folket under sig skulle styra verksamheten är en lögn. bolagsdirektörer har det enklaste jobbet med rätt folk under sig. sköter de sitt jobb behöver ju bara bolagsdirektören ta emot äran för vad de presterar.

Mitt svar: Det är ju bolagsdirektören och hans närmsta medarbetare, vars arbete han ofta delegerar själv, som sätter upp riktlinjerna för hela företaget – och för allt folk som han har under sig. Om de sedan bara är fem personer eller 100 000 utspridda över hela världen har ingen principiell betydelse. Det är det som företagsledarna gör. Det är det som är deras arbete. Det är för detta oerhört krävande arbete som de får så mycket betalt.

Faktum är att företagsledningen genom att organisera allt arbete på företaget ser till att göra alla dessa människor mer produktiva än vad de någonsin skulle kunna vara på sin egen hand. De ser nämligen till att alla människor gör det de gör bäst och att de är på rätt plats. De människor som är för dåliga eller, som av någon annan anledning, inte behövs blir av med jobbet. De som har uppvisat stor förmåga och stora potential blir befordrade där de kan göra ännu större nytta. Osv. De som är på rätt plats blir ständigt än mer produktiva eftersom de förses med bättre verktyg för att utföra deras dagliga arbete (t ex grävskopor istället för spadar). Vem förser dem med dessa verktyg? Kapitalisterna. Varför? För att göra arbetarna mer produktiva och därför mer lönsamma.

Företagsledningen lägger ned fabriker som inte är lönsamma. De investerar i forskning för att framställa nya produkter för framtiden. De investerar i nya fabriker för att producera de nya produkterna. Vem som har störst betydelse för företagens långsiktiga utveckling är därför inte svårt att avgöra. Det är sällan direktören är den första som försvinner om företaget måste minska på sina kostnader. Det beror på att det är mycket lättare att göra sig av med arbetare på golvet, än att hitta en ny och bättre företagsledare som kan styra upp hela verksamheten på ett bättre sätt.

Det enda, om något, som är en ren lögn är påståendet att företagsledningen har det lättaste jobbet av dem alla. Det finns absolut ingen grund för det påståendet. Det enda sättet man kan tro en sådan sak är just om man ignorerar betydelsen av och innebörden av det intellektuella arbete som de står för. Det är bara om man på allvar tror att det enda som krävs för att skapa välstånd är muskler i fysiskt arbete.

Men om det intellektuella arbete som direktören utför – den förnuftiga uppsikten över hela företagets produktion – är mer eller mindre helt överflödigt, varför han i princip bara är en parasit som tar äran för andras arbete, då kan ingen till slut ta äran för något arbete som utförs. Om företagsledarens användning av sin hjärna är överflödigt och parasitärt, då är också fabriksarbetarens användning sin hjärna överflödigt och parasitärt. Det är trots allt inte fabriksarbetarens hjärna som arbetar fysiskt, utan hans muskler. Det är inte hans hjärna som kommer hem i svettiga kläder, med smuts under naglarna och en värk i ryggen.

Sanningen är att även de muskler som sliter vid fabriksgolvet behöver – om deras arbete ska vara av något värde – styras under någon förnuftig uppsikt. Även arbetaren måste, i någon mån, använda sin hjärna. Så det är lika irrationellt att förneka detta som att förneka betydelsen av de hjärnor som styr upp hela företagets produktion: affärsmännens.

”Idealt” klimat?

Av Henrik Unné

Miljörörelsen hävdar att vi människor håller på att orsaka en höjning av jordens medeltemperatur med vår fossilbränsleeldning, och att detta kommer att leda till en klimatkatastrof. Men hur vet dessa ekologister att just dagens medeltemperatur är den ”rätta”? Jordens klimat har varit både varmare och kallare vid olika tidpunkter förrut i jordens historia. Hur vet de gröna att just det klimat som råkar råda på jorden just idag är den ”bästa av alla möjliga klimat”?
 
Hur vet ekologisterna att inte en varmare klimat, med mera växtlighet, skulle vara bättre än dagens? Hur vet de att inte en kallare klimat, med färre insekter, skulle vara bättre än dagens? Det korta, enkla svaret är att ingen vet vad som skulle vara den idealiska medeltemperaturen på jorden.
 
Och om vi inte vet att vår fossilbränsleeldning håller på att höja jordens medeltemperatur, vilket är något vi faktiskt inte vet, och om vi inte ens vet att det är något dåligt om jordens medeltemperatur blir högre, varför ska vi då begå självmord genom att forcera fram ett stopp för fossilbränsleeldningen för att försöka stoppa jordens påstådda uppvärmning.
 
Varför inte slå vakt om välfärden och industrisamhället istället? Genom att bl a tillåta fossilbränsleeldningen, som driver vår ekonomi? Om det då blir några negativa effekter för oss, pga en höjning av jordens medeltemperatur, kommer vi då att ha omfattande ekonomiska resurser, så att vi kan rädda vår välfärd genom att anpassa oss till klimatförändringen. T ex genom att omlokalisera jordbruk, börja odla nya grödor, bygga diken om havsnivån stiger, osv.

Dagens last

MUF för fri arbetsmarknad. MUF:s ordförande, Niklas Wykman, och min kompis André Assarsson har idag en debattartikel i Göteborgsposten: ”Regeringen offrar de unga för att slippa konflikten med LO”. Ord och inga visor. I denna argumenterar de för att man borde avreglera arbetsmarknaden. De argumenterar för att fackföreningarna och lagar som MBL och LAS gör det omöjligt för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. I själva verket är det inte bara ungdomar som drabbas utan alla. Men ändå. De skriver:

Den höga ungdomsarbetslösheten beror uteslutande på den så kallade svenska modellen. I debatten framhålls den ofta som ett frivilligt system där arbetsmarknadens parter gör upp. Moderata ungdomsförbundets rapport visar hur missvisande detta är. Kollektivavtalet, blockad- och strejkrätten, las och MBL utgör, inte var för sig, men tillsammans, ett oerhört tvångssystem. Detta i kombination med LO:s mångmiljonsubventioner av socialdemokraterna och oerhörda interna medlemskampanjer för samma parti har gjort att arbetsmarknaden har slutat att fungera. Moderaternas hållning att inte ta strid med facket måste omprövas. LO har utvecklat ett samhällssystem som står över demokratins principer, och detta måste stoppas.

De påpekar också att en fri arbetsmarknad vore en trygg arbetsmarknad. Mycket bra.

Mer ammunition. Via Global Warming Hysteria kom jag över en artikel som säger följande:

1. Over the past few thousand years, the climate in many parts of the world has been warmer and cooler than it is now. Civilisations and cultures flourished in the warmer periods.

2. A major driver of climate change is variability in solar effects, such as sunspot cycles, the sun’s magnetic field and solar particles.

These may account in great part for climate change during the past century. Evidence suggests warming involving increased carbon dioxide exerts only a minor influence.

3. Since 1998, global temperature has not increased. Projection of solar cycles suggests that cooling could set in and continue to about 2030.

4. Most recent climate and weather events are not unusual; they occur regularly.
For example, in the 1930s the Arctic experienced higher temperatures and had less ice than now.

5. Stories of impending climate disaster are based almost entirely on global climate models.

Not one of these models has shown that it can reliably predict future climate.

6. The Kyoto Protocol, if fully implemented, would make no measurable difference to world temperatures.

The trillions of dollars that it will cost would be far better spent on solving known problems such as the provision of clean water, reducing air pollution and fighting malaria and Aids.

7. Climate is constantly changing and the future will include coolings, warmings, floods, droughts and storms.

The best policy is to make sure we have in place disaster response plans that can deal with weather extremes and can react adaptively to longer-term climate cooling and warming trends.

Vilka ligger bakom dessa uppgifter?

…Dr Vincent Gray, of Wellington, an expert reviewer for the IPCC and most recently a visiting scholar at the Beijing Climate Centre; Dr Gerrit van der Lingen, of Christchurch, geologist, paleoclimatologist and former director of Geoscience Research and Investigations New Zealand; Professor Augie Auer, of Auckland, past professor of atmospheric science, University of Wyoming, and previously MetService chief meteorologist; Professor Bob Carter, a New Zealand-trained geologist with extensive research experience in palaeoclimatology, now at the Marine Geophysical Laboratory, James Cook University, Queensland; Warwick Hughes, a New Zealand earth scientist living in Pert; and Roger Dewhurst, of Katikati, a consulting environmental geologist and hydrogeologist.

Så mycket för en ”konsensus” bland vetenskapsmännen.

Bomba Iran? Rent moraliskt förtjänar Iran att bli bombade tillbaka till stenåldern. Historikern Victor Davis Hanson noterar dock att Iran förmodligen är mycket svagare än vad många tror.

The Iranian government is desperate to provoke the West to win back friends in the Islamic world, and to quell growing unrest at home. Subsidizing food and gas, providing billions for terrorists and building nukes all cost money at a time when the state-run Iranian economy is in shambles.

Because of incompetence in their oil industry, the Iranian mullahs have achieved the impossible: Despite having among the world’s largest petroleum reserves, their production is shrinking and they have managed to earn increasingly less petrodollars even as the world price has soared.

Implikationen av detta är förstås att ett moraliskt krig mot Iran skulle göra slut på regimen väldigt snabbt. Det skulle inte ta fem år. Det skulle ta månader. Om ens det.

Men måste vi verkligen göra det för att göra slut på hotet från teokratin utgör? Enligt Hanson verkar Iran vara så svag just nu att inte ens bomber skulle vara nödvändigt för att få teokratin på fall.

It is undeniable that the U.S., without either invading or suffering many casualties, could use its air power to send the Iranian economy and military back to the mullahs’ cherished 7th century. But there is no need to do so.

Instead, if the EU would cease all its trade with Iran, and if the West would divest entirely from the country – that is, boycott all companies that do any business with Tehran – the theocracy would face bankruptcy within months.

Men det är klart. Det är förmodligen mer naivt att tro att EU kommer att göra en sådan sak än att tro att USA, efter alla dessa år, till slut kommer att svara på Irans krig, brott och terrorism.

Klimatmodeller är inte att lita på. IBD:

Green advocates want the public to believe that climate projection is an easy business. Of course, environmentalists say, we can know how warm it will be in 10, 25, 50, even 75 years. It’s all in the computer models that predict climate change.

What, then, to make of the scientific uncertainty of La Nina — the periodic cooling of the Pacific Ocean that causes weather havoc?

”A fog of unpredictability enshrouds when (La Nina) may strike and how strong it might be,” says Reuters, noting the U.S. National Oceanic Atmospheric Administration’s cannot say for sure what effect the weather phenomenon will have this year.

In fact, the NOAA’s Climate Prediction Center’s own models show there is ”considerable uncertainty as to when La Nina might develop and how strong it might be.”

Yet, it’s only a few months away. Are computer models looking to forecast climate change decades from now any more accurate?

IBD konkluderar därför att: ”This is one reason why we say global warming theory is more about faith than science”. Verkligen.

Ayn Rand Novels. Ayn Rand-institutet har startat en ny hemsida. I ett e-mail förklarar de syftet:

Thanks largely to the success of ARI’s programs, more students than ever are now reading Ayn Rand’s novels—so ARI is proud to introduce aynrandnovels.com, a resource site designed to provide students with important information about Ayn Rand and her works. The site is a helpful tool for students who want a better understanding of the novels—or for anyone else who is a fan of Ayn Rand’s fiction.

Den heter Ayn Rand Novels och verkar vara ett väldigt trevligt initiativ.

Maddox avslöjar sanningen om Titanic. Via Primacy of Awesome kom jag över denna parodi på konspirationsknäppskallarna i USA. ”Spread the truth!”