Vapen kan rädda liv

Carl SvanbergLämna en kommentar

Det som hände i USA, massakern vid Virginia Tech, är så klart oerhört hemskt. Men eftersom så många i Sverige, Europa och vänstermedierna är så snabba på att fördöma rätten att bära vapen i USA, vill jag citera människor som ger en annan, i mitt tycke, mer rationell syn på saken.

IBD:

We don’t need more shooting deaths. But neither do we need knee-jerk reactions to catastrophic events. A cool-headed look at the data shows why — data like those compiled by economist John Lott, who found that in states where right-to-carry laws are enacted, multiple-victim firearm attacks fall by 60%.

It’s not unusual for an American to defend himself or herself with a gun. According to at least one study, it happens successfully more than 2 million times a year.

But facts change nothing for culture warriors who equate guns with a lack of sophistication. They’re the ones who don’t get it. Shooting straight seems to be beyond their ability.

Michelle Malkin:

Yesterday morning, as news was breaking about the carnage at Virginia Tech, a reader e-mailed me a news story from last January. State legislators in Virginia had attempted to pass a bill that would have eased handgun restrictions on college campuses. Opposed by outspoken, anti-gun activists and Virginia Tech administrators, that bill failed.

Is it too early to ask: ”What if?” What if that bill had passed? What if just one student in one of those classrooms had been in lawful possession of a concealed weapon for the purpose of self-defense?

James Taranto:

Longtime readers may recall the lead item in our Jan. 18, 2002, column, which concerned a shooting spree at another Virginia institution of higher learning, the Appalachian School of Law. The gunman, Peter Odighizuwa, killed three, and probably would have killed more but for another student’s gun:

Students ended the rampage by confronting and then tackling the gunman, officials said.

”We saw the shooter, stopped at my vehicle and got out my handgun and started to approach Peter,” Tracy Bridges, who helped subdue the shooter with other students, said Thursday on NBC’s ”Today” show. ”At that time, Peter threw up his hands and threw his weapon down. Ted was the first person to have contact with Peter, and Peter hit him one time in the face, so there was a little bit of a struggle there.”

Jeff Jacoby:

In America, where 33 states now permit law-abiding residents to carry concealed handguns for their own protection, the inverse relationship between gun crime and gun ownership is clear. Yale Law School scholar John Lott analyzed 18 years of crime data from all 3,054 US counties, and discovered that nothing was more decisive in lowering violent crime rates than the passage of ”shall-issue” or ”right-to-carry” gun laws. In the biggest counties, those with populations of 200,000 or more, concealed-carry laws led to an average drop in murder rates of more than 13 percent.

When the National Association of Chiefs of Police asked police commanders last year whether they agreed or disagreed ”that a national concealed handgun permit would reduce rates of violent crime,” 62 percent agreed. When asked whether law-abiding citizens should be able to purchase a firearm for sport or self-defense, 93 percent said yes. Cops can confirm from experience what millions of Americans know by intuition: Guns make us safer. Now if only someone would tell The New York Times.

Hur kunde detta hända? Förklaringen är förstås inte vapen. Vapen dödar inte människor. Människor dödar människor. Dr Hurd har en tänkbar förklaring:

Dr. Michael Hurd posts: The Chicago Tribune reported on its website that he [the Virginia Tech killer, Mr. Cho] left a note in his dorm room that included a rambling list of grievances. Citing unidentified sources, the Tribune said he had recently shown troubling signs, including setting a fire in a dorm room and stalking some women.

ABC, citing law enforcement sources, reported that the note, several pages long, explains Cho’s actions and says, ”You caused me to do this.”

Assuming all of these facts are true, I see a connection between these two paragraphs. On the one hand, we have a young man who does outrageous things–set fire in a dorm room, stalking women–that in a more reasonable era would lead to immediate expulsion, if not legal prosecution. Since we’re not in a reasonable era, with all the fear of crazy lawsuits and political incorrectness (let’s not forget the ”rights” of the mentally ill, including the violent), then of course there are excuses made all the way up the chain of command at the university. Then, from the point of view of this sick and twisted, evil young man, when he sees excuses made for him, what happens, psychologically speaking? His sense of being a victim, the mentality of all criminals, is massively reinforced. When he finally decides to end it all, what does he do? Blame others. ”Others,” after all, were supposed to give him a life. Others are responsible for all of his pain. Others must pay.

Others in Mr. Cho’s life implicitly conceded this by not holding him accountable for his outrageous behaviors. When you appease a completely imbalanced, irrational person like this, he’s prone to take his premise of victimhood to its logical conclusion….and, well, you can witness, with horror, the results.

Environmentalismen en fluga?

Carl SvanbergLämna en kommentar

Q: Tror du att environmentalismen är en fluga?

A: Jag tror tyvärr inte att detta är en fluga. Environmentalismen som ideologisk rörelse har, i dess moderna tappning, funnits sedan åtminstone 1960-talet. Det började då med Rachel Carsons bok ”Silent Spring”. (Denna bok sägs, förresten, vara Al Gores största inspirationskälla.) Det har gått i vågor men på det stora hela tror jag att denna rörelse endast har blivit starkare med åren. Dess inflytande över politiken och medierna är större. Den attraherar nog fler människor än tidigare. Detta är i alla fall mitt intryck.

Men även om jag inte tror att det är en fluga, behöver det inte betyda att detta kommer att vara för evigt. Det kan komma en punkt då det slår tillbaka och det på ett väldigt dramatiskt sätt. För att förstå varför kan vi jämföra med vad som hände med socialismen.

Socialismen som ideologisk kraft och rörelse dog under 1900-talet. Det finns, så klart, fortfaranade socialister. Men det är väldigt få som verkligen tror på socialismen som man gjorde förr i tiden. Det är väldigt få som ser det som ett äkta ideal värt att göra en blodig revolution för eller terrorisera fram. Peikoffs teori om varför socialismen så snabbt har blivit så impopulär, jämfört med exempelvis religionen (trots att det i existentiella termer är väldigt lite som skiljer dem åt), är just för att socialismen lovade paradiset på jorden. Religionen lovade endast frälsning i det nästkommande livet; inget paradis på jorden.

Jämför nu detta med environmentalisterna. Inför massorna försöker de säga att det är viktigt att vi ger upp industrisamhället och dess välsignelser. Men de säger inte rakt ut vad detta betyder. De säger inte rakt ut att detta kommer leda till helvetet på jorden. De flesta ”moderata” anhängare av miljörörelsen är inte heller de fullt medvetna om den fulla innebörden av att t ex propagera för att koldioxidutsläppen ska minska med 80% på femtio år. De tror verkligen, liksom merparten av allmänheten som blir hjärntvättade i detta budskap från alla håll och kanter, att vi står inför en rimlig ”trade-off”. Antingen går jorden under eller också så skär vi bara ned på i vårt koldioxidutsläpp; byter lite lampor, släcker när man inte är i rummet, tar tåget istället för flyget, tar cykeln istället för bilen till jobbet och får lite mer motion på köpet, osv. När man framställer det så, då framstår ju miljörörelsen rationell. Eller hur? Det handlar ju om att rädda jorden. Och allt vi behöver göra är detta. Vem kan egentligen klaga, eller hur?

Men verkligheten är förstås att om miljörörelsen får precis som de vill, fullt ut, då kommer vi inte längre tala om några smärre förändringar på marginalen i människors vardag. Vi talar om nedmonteringen av industrisamhället med konsekvenser som för de allra flesta nog är omöjliga att göra fullt ut verkliga. Jag kan tänka mig att om environmentalisterna får som de vill, precis som socialisterna en gång i tiden fick som de ville, då kommer nog environmentalismen att genomskådas till slut. Folk kommer att inse att de har blivit lurade på ett falskt alternativ.

Fast vem vill behöva genomlida detta helvete bara för att göra en poäng? Inte jag. Och inte du heller. Så det vi ska göra, om vi vill undvika detta, är att visa environmentalismen för vad den egentligen är. Visa människor vad de praktiska och faktiska konsekvenserna är av deras politik. På den vägen kan man genomskåda deras ”rationella” motiv att ”rädda världen” precis som socialismens fatala misslyckanden med att skapa ett paradis på jorden såg till att underminera socialisternas status.

Men vi behöver egentligen inte vänta på att de får sin vilja igenom här i väst. Vi kan studera den icke-industriella tillvaron i Afrika: svälten, nöden, hungern, lidandet, sjukdomarna, fattigdomen; visa folk vilket skräckexempel detta är. (För att inte tala om alla miljoner som har dött till följd av det förbud av DDT av Rachel Carsons falska propaganda mot DDT.) Påminn folk om historien, påminn dem om hur livet här i väst var före industrialiseringen. Miljoner som dör och lider för att de inte kan ta del av industrins välsignelser. Det handlar med andra ord att bedriva om en upplysningskampanj.

En sådan här upplysningskampanj måste dock inte bara visa vad de praktiska konsekvenserna av environmentalismen är. Den måste även visa varför dessa konsekvenser, tvärtemot vad många tror, följer av rörelsens illvilliga och omoraliska natur. Ondskan i deras ideologi. Det handlar om att visa folk att environmentalismen är en dödlig och destruktiv ideologisk rörelse för att den bygger på den falska och irrationella principen att naturen har ett intrinsikalt värde.

Detta är viktigt därför att hur irrationellt detta än är, kommer det att vara en nödvändig förutsättning för att göra slut på environmentalismen. Precis som det inte räcker med att upplysa om socialismens existentiella misslyckande för att bekämpa socialismen, utan att man därutöver också måste bekämpa moralfilosofin som ger den ett försvar, nämligen altruismen, måste man också bekämpa moralfilosofin som ligger till grund för environmentalismen. Man måste också tydliggöra detta för att folk ska förstå att detta inte är följden av tillfälligheter eller ”missförstånd” eller liknande. Att förstörelsen som environmentalisterna söker åstadkomma är, hur otroligt det än verkar, precis lika avsiktlig som Förintelsen.

Avslutningsvis. När folk inser att detta är ytterst ett filosofiskt fenomen, då kommer de förmodligen att fråga sig: Finns det inget rationellt alternativ? Vare sig de ställer den frågan eller ej, räcker det hur som helst inte med att bara bekämpa en ond ideologi som environmentalismen. Det är bara början. Man måste även ha något positivt och gott att erbjuda som alternativ. (Gissa fem gånger vad det är för alternativ jag tänker på.) Se på Ryssland efter kommunismen som ett exempel här. Inte fick socialismens fullständiga misslyckande och kollaps dem att börja älska friheten.

Det var bättre förr.

Carl Svanberg2 kommentarer

Före socialismen i sjukvården. Dagens huvudinsändare i SvD, skriven av Klas Rosengren, f d överläkare, klinikchef på Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg, är väldigt bra.

Det Sverige som indoktrinerar sina medborgare att vi har ”världens bästa sjukvård” och som vänjer sina patienter vid många timmars, dagars, veckors, månaders och års oändlig väntan, utan pardon. Vi lite äldre, som var med före 1970-talet, vet förstås att då var den svenska sjukvården ungefär som den nuvarande franska – den fungerade utan köer!

Det var före den tiden planekonomi av sjukvården infördes av Askling och Palme med flera. Det var före den tiden då sjukvården arbetade med olika ackord och som inte leddes av tiotusentals tjänstemän och politiker.

Läs hela!

USA i fel riktning

Carl SvanbergLämna en kommentar

Om det är osäkert vart Kina egentligen är på väg, så kan vi redan nu med lätthet konstatera att utvecklingen i USA rör sig i fel riktning. Välfärdsstaten USA växer sig nämligen allt större. CSMonitor:

Slightly over half of all Americans – 52.6 percent – now receive significant income from government programs, according to an analysis by Gary Shilling, an economist in Springfield, N.J. That’s up from 49.4 percent in 2000 and far above the 28.3 percent of Americans in 1950. If the trend continues, the percentage could rise within ten years to pass 55 percent, where it stood in 1980 on the eve of President’s Reagan’s move to scale back the size of government.

”This is right out of an Ayn Rand novel”, skriver de på Right Wing News. Tragiskt men sant.

Detta är förstås ingen gigantisk olyckshändelse eller tillfällighet. Det finns en ideologisk faktor här. Bakom expansionen av välfärdsstaten har vi, på sistone, framför allt Bushs ”medkännande konservatism” och de neokonservativas inflytande över adminsitrationens agenda.

C Bradley Thompson ger i sin artikel ”The Decline and Fall of American Conservatism” en bra analys som förklarar det vi har sett de senaste åren.

Here are some hard facts. Government spending has increased faster under George Bush and his Republican Congress than it did under Bill Clinton, and more people work for the federal government today than at any time since the end of the Cold War. During Bush’s first term, total government spending skyrocketed from $1.86 trillion to $2.48 trillion, an increase of 33 percent (almost $23,000 per household, the highest level since World War II). The federal budget grew by $616.4 billion during Bush’s first term in office. If post 9/11 defense spending is taken off the table, domestic spending has ballooned by 23 percent since Bush took office. When Bill Clinton left office in 2000, federal spending equaled 18.5 percent of the gross domestic product, but by the end of the first Bush administration, government outlays had increased to 20.3 percent of the GDP. The annualized growth rate of non-defense and non-homeland-security outlays has more than doubled from 2.1 percent under Clinton to 4.8 percent under Bush.

Så mycket för att George Bush skulle vara en företrädare för frihet och kapitalism. George Bush är en katastrof. Inte bara utrikespolitiskt utan även inrikespolitiskt.

Kina har en bit kvar

Carl Svanberg2 kommentarer

Jag kan förstå optimismen om man ser hur mycket Kina har åstadkommit sedan liberaliseringen av ekonomin sedan slutet av 1970-talet. Kina utgör idag ännu en demonstration på kapitalismens oerhörda förmåga att bringa välstånd till massorna.

Hundratals miljoner har 20 lyfts ur den svält och misär som socialismen innebar. Hundratals miljoner har på 20 år erhållit en levnadsstandard som motsvarar den västeuropeiska. Och sakta men säkert blir den kinesiska medelklassen större och större.

Men vi ska inte lura oss själva. SvD:

Makarna Wang – tittar ut över högarna av stenkross och armeringsjärn. I mer än 70 år var detta – deras hemtrakter. Nu är det en byggarbetsplats. De gamla slitna arbetarkvarteren i Shanghai innerstad ska – rivas och omvandlas till världsutställning.

-Vi ville inte flytta. Men de kom varje dag och tjatade att det var för landets bästa. De lovade att i expostaden som byggdes för oss skulle allt finnas, de lurade oss, säger den 79-årige mannen.

…

Tiotusentals Shanghaibor har beordrats att flytta i den största expropriationen i stadens historia.

-De som inte skrev på hotades med att deras barn skulle få sparken, säger Wang.

De fick bara en månad på sig att packa ihop och ordna allt, för två 79-åringar med hjärtproblem var det fruktansvärt i den fuktiga sommarvärmen.

-Först kände jag mig arg, sedan ledsen. Ingen frågade oss vad vi tyckte. Det finns ingen frihet. Vill de att man ska flytta så måste man, säger han.

-Till mig sa de att de skulle riva huset över mig om jag inte flyttade, säger en annan gammal kvinna.

I slutet av mars demonstrerade ett 30-tal för att protestera mot låga kompensationer, tre av dem uppges ha arresterats.

Tidigare världsutställningar har ofta förlagts till nya områden utanför stadscentrum. Det är lätt att förstå varför: I demokratier med utvecklad äganderätt är det svårt att flytta tiotusentals människor… (Min kursivering.)

Kina har fortfarande en bit kvar innan det är ett fullständigt kapitalistiskt samhälle.

Men bör vi inte vara hoppfulla? Bör vi inte hoppas på att Kina kommer att bli frihetens stora rike? Jo, hoppas kan vi alltid. Men vi bör vara försiktiga med hoppet. ”Wishing won’t make it so”.

Det är mitt intryck att Kinas kultur kan beskrivas som ett bra exempel på en D1-civilisation. Om man har en någorlunda bra koll på vad detta betyder förstår man att det är omöjligt att förutsäga vart Kina är på väg. (Detsamma kan nog också sägas om Fascistryssland.) (Se Leonard Peikoffs DIM-föreläsningar för en mer detaljerad beskrivning av D1.) Kina är precis som blandekonomierna i det pragmatiska Europa eller USA; det går fram och tillbaka. Ett tag rör vi oss mot mer frihet, ett tag rör vi oss mot mindre frihet. (USA tycks däremot långsamt utveckla sig mer mot en M2-kultur i och med den kristna fundamentalismens frammarsch.)

Historien är inte förutbestämd. Människan har en fri vilja. Om man emellertid har en hum om vilka idéer och övertygelser som dominerar en kultur då kan man förstås göra en del förutsägelser om åt vilken riktning samhället kommer att röra sig. Den sortens prognoser är nog helt omöjliga när det kommer till Kina, just eftersom det inte verkar finnas någon dominerande eller ens större grupp av ideologisk eller filosofisk rörelse i landet. Socialismen som ideologisk kraft och rörelse är också död och begraven i Kina.

Poängen här är dock vidare än att framtiden är oviss till följd av människans frihet eller till följd av frånvaron av vägledande principer. Poängen är att jag inte ger mycket för idén att Kina mer eller mindre automatiskt kommer att utvecklas mot ett fritt samhälle. Kina kan därför, när vi minst anar det, plötsligt byta färdriktning. Det är oroväckande på så många plan. Inte minst om man påminner sig om Kinas enorma upprustning de senaste decennierna.

Visst. Hoppas kan vi alltid.

Vansinnet har börjat

Carl Svanberg19 kommentarer

För ett tag sedan skrev jag en insändare med temat: ”Miljörörelsen mot tankefrihet”. I denna insändare beskrev jag följande scenario:

Anta att du är ute på en promenad. Plötsligt möts du av miljöaktivister som med hänvisning till en “konsensus” bland vetenskapsmän kräver att du minskar ditt koldioxidutsläpp. Om du inte gör det då kommer de att tvinga dig till det.

Tycker du att detta låter orealistiskt? Överdrivet? Idag rapporterar Henrik Alexandersson om miljöaktivister som demonstrerar mot flyget i Bromma, i en ”ickevåldsaktion”. Aftonbladet:

Genom att klippa upp staketet kunde de ta sig in på landningsbanorna, men de de misslyckades med sitt ändamål som var att störa trafiken då de bara kom in på en taxbana.

HAX kommentar:

Nu börjar det alltså. Aktivister trakasserar vanligt folk och företag – för att de tror på en viss teori om klimatförändringarna. Och inte ens den bästa teorin…

Detta var ingen ”ickevåldsaktion”; detta var en våldsaktion. De förstörde privat egendom. De avsåg att störa trafiken. De kränkte människors rättigheter. De hade ingen som helst rätt att göra det de gjorde. De är enligt moralen och lagen inget annat än skurkar.

Detta var inte heller första gången miljöaktivisterna trakasserar människor. Låt mig citera vidare ur min insändare:

Men precis som religiösa fanatiker inte har någon rätt att köra ned sina dogmer i halsen på folk, har inte heller miljöaktivisterna någon rätt att köra ned sina “vetenskapliga” föreställningar i halsen på folk. Ändå är detta vad många miljöaktivister tycks tro. Klimatforskaren Timothy Ball har fått fem dödshot pga hans skeptiska inställning i klimatfrågan.

Arbetaren:

Vi vill sätta fokus på flygets bidrag till den globala uppvärmningen. Det är fullständigt onödigt att flyga till Göteborg när tåget bara tar tre timmar och dessutom släpper ut ungefär hundra gånger mindre växthusgaser, säger Alfred Hallmert, gruppens presstalesperson.

Och Arbetaren fortsätter med att berättar att detta inte var en unik företeelse:

Lördagen den fjortonde april var samtidigt en global aktionsdag för klimatet. I USA anordnade nätverket ”Step it up” över 1 400 aktioner och i Sverige anordnade Miljöförbundet Jordens Vänner aktiviteter i Stockholm, Göteborg, Malmö och Eskilstuna.

Alfred Hallmert hoppas att deras aktion kommer följas av flera och förhoppningsvis sätta frågan på den politiska dagordningen.

– Inrikesflyget är ett typiskt exempel på något vi inte behöver och som vi måste bli av med för att stoppa klimatförändringarna. Jag menar, det finns numera flyg mellan Stockholm och Örebro. Det är helt vansinnigt. Här måste det ske radikala förändringar.

Så därför anser de sig ha full rätt att köra ned sina slutsatser i halsen på andra. Och ska vi tro Arbetarens redogörelse lyckades de också med detta idag: ”Gruppen ställde sig fastkedjade vid varandra på en taxebana vilket skapade förseningar för Malmö Aviations flyg till Göteborg som skulle avgått klockan två”.

Ja, detta är onekligen helt vansinnigt.

Mänsklig kunskap och objektiva begrepp?

Carl Svanberg1 kommentar

Q: ”Ett koncept refererar till vissa attribut hos ett objekt i verkligheten som måste uppfyllas för att kunna kategoriseras i det nämnda konceptet. Dessa refererade attribut är de som distanserar den — människoskapade — typ av objekt från andra. Attributen som ingår i konceptet skall vara essensen. Essensen bestäms av i vilket tillstånd mänsklig kunskap befinner sig. Mitt spörsmål gäller uttrycket “mänsklig kunskap”. På s. 113 i Objectivism: The philosophy of Ayn Rand” skriver Peikoff “state of human knowledge” för att beteckna vilken kontext ett konceptets essens väljs utifrån. Här är det uppenbart att den samlade mängden kunskap hos människor avses, och inte den individuella. På s. 96 beskriver Peikoff hur ett barn omdanar sitt koncept av “människa” efter behov. I det här fallet gäller i så fall att kontexten som används för att välja konceptets essens är den individuella kunskapen. Är det den första eller andra som är den rätta tolkningen?”

A: Vad avses med ”mänsklig kunskap” här? Hur mycket måste man veta för att ge en objektiv och giltig definition? Är det fråga om den enskilde individens kunskap eller är det fråga om mänsklighetens samlade kunskap? Om det senare, är det då inte omöjligt att ge en objektiv och giltig definition utan att vara en expert? Så vilket är det?

Nu har Per-Olof redan varit så rysligt snäll att han redan har gett ett bra svar på din fråga, Samuel, så det jag tänker koncentrera mig på är att göra ett tillägg till det han skrev.

Det bästa vore, mycket riktigt, om du läste Ayn Rands bok Introduction to Objectivist Epistemology (s 42-47). Men innan du gör det vill jag se om jag kan resonera lite kring din fråga om ”mänsklighetens samlade kunskap”.

Jag tror att nyckeln ligger i att se skillnad på objektiv definition och giltig definition. En objektiv definition är baserad på fakta. En giltig definition är en som motsvarar vår individuella kunskapskontext. Eftersom vi inte har någon annan kunskapskontext att tillgå än vår egen kommer alla objektiva definitioner också att vara giltiga.

I takt med att vi lär oss mer slutar emellertid den primitiva definition vi hade som barn att vara giltig. Vi måste då definiera om våra begrepp. När vi gör detta då slutar inte begreppets definition vara objektiv, den bara återgår till att vara giltig, givet vår nya (individuella) kunskap.

Notera nu att när vi har talat om vad som är en giltig definition har vi hela tiden hållit oss på det individuella planet. Men vad vore, givet allt vi har sagt, en objektiv och giltig definition för alla människor? En sådan definition måste (potentiellt) svara på mänsklighetens samlade kunskap fram tills nu.

(Med potentiellt menar jag bara att vägen dit måste varje människa genomgå i takt med att sin kunskap växer och det är ingen automatisk eller förutbestämd process – det är som så mycket annat uttryck för en viljeakt; men den samlade kunskapen som mänskligheten besitter utgör, om och när man väl når dit, den kunskapskontext som kan validera en definition potentiellt sett giltig för alla. Kom ihåg att vi inte kan gå bortom vår kunskap och att vi inte har någon rätt att låtsas att vi vet mindre än vad vi vet.)

Det är viktigt att påpeka att det inte är fråga om ”fackidioternas” samlade kunskap. Man måste alltså inte vara en vetenskapsman eller intellektuell för att kunna göra en sådan här definition. Detta förnekar Ayn Rand explicit i ITOE. (Hon ger också en motivering om vad det är som händer när en vetenskapsman upptäcker något nytt om t ex människan och varför sådana upptäckter endast under extrema omständigheter gör fog för en ny definition.) Det är fråga om definitioner som vilken allmänbildad (och någorlunda klarvaken) vuxen människa som helst kan göra.

Sedan hade du också en följdfråga: ”Detta leder mig dock till en följdfråga, huruvida begreppet ‘objektiv’ har en koppling till hur precist man definierat verkligheten, och inte bara berör frågan om kontradiktion med den eller ej.” Sedan ger du ett exempel på vad du menar: ”…läkarens definitioner är mycket mer preciserad än min och barnets. Är detta irrelevant för huruvida ett koncept skall ses som objektivt eller ej i objektivistisk epistemologi?”

Mitt svar på detta är: Ja. Det är irrelevant. Det som krävs för att en definition av ett begrepp ska vara objektiv är att den, så att säga, svarar mot fakta (den kunskapskontextuella essensen). Ett barns ”icke-precisa” definition är precis lika objektiv som läkarens betydligt mer ”precisa”. Skillnaden ligger i att för en läkare är barnets definition inte längre giltig – just precis på grund av hans betydligt större kunskapskontext. Deras definitioner motsäger inte varandra i den meningen att de fortfarande talar om samma entitet där ute (och det barnet säger är ju fortfarande sant), men givet läkarens betydligt större kunskaper, räcker denna definition inte längre för att han ska kunna skilja människor från allt annat han känner till. Det är därför den inte är giltig längre, om än lika fullt objektiv.

Avslutningsvis. Om du nu tycker att jag har skapat mer förvirring än klarhet, se då till att helt ignorera allt jag har sagt. Ignorera och evadera. Glöm bort det. Låtsas som att du aldrig har läst vad jag har skrivit. Och läs istället ITOE av Ayn Rand. Men i så fall ber jag också om ursäkt. Om du, Samuel, trots allt fick ut något av det jag skrev men kanske har ännu en följdfråga, då är det, så klart, fritt fram att ställa den.

”Totalitarian Islam’s Threat to the West”

Carl SvanbergLämna en kommentar

Ny video på Ayn Randinstitutets hemsida, ”Totalitarian Islam’s Threat to the West”, en paneldiskussion med Yaron Brook, Daniel Pipes och Wafa Sultan. Det verkar ha blivit en väldigt stor framgång.

Beskrivning:

From the Iranian hostage crisis to September 11 to the London subway attacks to the Iraqi insurgency—it is clear the West faces a grave threat from a committed enemy. Conventional wisdom holds that the enemy is a rogue group of fanatics, who have hijacked a great religion in order to justify their crimes. It tells us there is no way to permanently eliminate these violent groups, that we have entered an ”age of terror” and that we must give up the desire for a decisive victory.

But is the conventional wisdom right? Join us for a panel discussion titled ”Totalitarian Islam’s Threat to the West.”
 
A distinguished panel of Middle East experts will provide new and illuminating answers to the most important questions of our time: Is the West ready to concede victory so easily? Are the terrorists a fringe group of fanatics, or are they part of a much wider ideological movement? What threat do they pose to the West? What can the West do to ensure victory? Is peace possible?

While the experts will answer these complex questions from diverse points of view, they all agree on one thing: the real threat is Islamic totalitarianism, and the right response necessitates engaging in a principled, ideological battle to defend the West from the jihad declared against it.

Håll ögonen öppna förresten, Ayn Randinstitutet underrättar: ”Coming Soon—Major content expansion!”

”Is climatology a science?”

Carl Svanberg2 kommentarer

Robert Tracinski levererar igen:

I was very surprised to wake up a few days ago to discover three inches of snow on the ground — in Virginia, in April, while our lilacs were blooming.

Must be that global warming.

It was a perfect concretization of a wisecrack that’s been going around for years: we’re supposed to believe that climatologists can predict the weather for the whole globe a century from now — when they still can’t predict the local weather for tomorrow.

Behind that wisecrack is a more serious and profound point about the status of climatology as a science. Last year, for example, advertisements for Al Gore’s An Inconvenient Truth featured a hurricane emerging from an industrial smokestack. It was an attempt to cash in on predictions of an unusually heavy hurricane season, allegedly caused by global warming. Yet last summer, hurricane activity precipitously dropped, and not a single hurricane made landfall in the United States.

Given that we’re being asked to rely on this kind of climate prediction as the basis for massive new regulations that will overturn the whole basis of our economy, we need to ask a crucial, fundamental question.

Is climatology a science?

Läs hela här.

En debatt om kompromisser

Carl Svanberg4 kommentarer

Jag har precis sett debatten mellan Sverigedemokraternas partiordförande Jimmy Åkesson och Folkpartiets partisekreterare Erik Ullhage som gick på ”Adaktusson” på TV8. Det var en intressant debatt.

Jag tycker att det är intressant att Sverigedemokraterna faktiskt använder sig av argument som multikulturalister alltid har använt sig av för att försvara sin nationalism/rasism.

Precis som i debatter mellan exempelvis folkpartister och socialdemokrater, var denna debatt mellan folkpartister och sverigedemokrater inte en debatt om principer. Det var en debatt om kompromisser. Istället för att vi fick se två välfärdsétatister som slogs om vem som bäst kunde tjäna allmänheten, fick vi se två multikulturalister som slogs om vem som bäst kunde tjäna bevarandet av mångkulturen.

Sverigedemokraterna är inte emot multikulturalism. De är för multikulturalism. Men de anser att mångfalden av kulturer inte kan bevaras om det kommer hit (för många utomeuropeiska) invandrare, med andra kulturer, som ”utrotar” den svenska kulturen.

För att bevara mångfalden av kulturer, måste svenskarna ha ett land, danskarna har ett land, finnarna ett land, osv. Det är därför de säger att ”pluralismen” hotar den ”svenska nationen”. Det är därför de inte är principiella motståndare till invandring, men till mångkulturen.

Sedan säger de att det är lite ”etnocentriskt” av Folkpartiet m fl att säga att alla i Sverige ska vara svenskar, eftersom alla kanske inte vill vara svenskar. Dvs de försvarar existensen av andra kulturer. De säger inte att alla vill vara svenskar, som om den svenska kulturen skulle vara bättre än andra.

Jag har skrivit en längre analys av detta här.

Då de flesta accepterar samma premiss, nämligen att multikulturalism är bra, kommer som vanligt den mest konsekvente att vinna debatten. Eftersom Sverigedemokraterna är extrema anhängare av multikulturalismen kommer de i varje debatt som behandlar denna sakfråga att gå ut som segrare.

Jag tror att detta är en anledning till varför debatterna mot Sverigedemokraterna ofta slutar i ”guilt-by-association”-argument, där man istället för att diskutera sakfrågorna försöker framställa Sverigedemokraterna som nazister eller liknande. Jag tror att motståndarna vet med sig att om de skulle hålla sig till sakfrågorna hade de förmodligen inte lika lätt kunna ta sig igenom debatter av detta slag.

Vill man effektivt bekämpa Sverigedemokraterna är det de grundläggande idéerna, såsom multikulturalismen, som man måste börja med att avfärda och bekämpa.