Questioning the Value of Regulation

Amit Ghates artikel ”Questioning the Value of Regulation” är publicerad på PajamasMedia. Utdrag:

But if ceding our minds to the government isn’t the way to protect ourselves against ignorance, what is?  The free market. For here, knowledge is efficiently shared, and authorities and standards naturally emerge. Yet everyone retains the freedom to follow their own ideas if they so choose. Looking once more to the computer industry, we see that there are computer magazines (PC Mag, Macworld), computer rating and standards groups (CNET, IEEE), and countless online message boards and forums where experts, aficionados, and neophytes alike congregate and share information. Knowledge is valued, but it’s not forced on anyone. This makes disagreement, dissension, and often breakthrough innovations possible.

En övning i filosofiskt detektivarbete

Jag fick i veckan en mycket intressant fråga. Frågan är intressant eftersom den illustrerar på ett bra sätt hur falska filosofiska premisser hämmar en korrekt förståelse för många grundläggande frågor. Se frågan och svaret som en liten övning i filosofiskt detektivarbete.

Frågan:

Ur objektivistisk synvinkel (se, där smyger jag in lite lömsk relativism direkt i premissen) ter det sig kanske absurt eller åtminstone tröttsamt att behöva svara på frågor av den här typen, men å andra sidan är det ju inget tvingande: Jag har svårt att se hur någonting som har med moral och etik att göra skulle kunna vara objektivt i strikt bemärkelse, ens om man utgår ifrån att det finns en objektiv verklighet (vilket jag tror) och att vi kan få full tillgång till den (vilket jag inte tror). All moral är så vitt jag vet värderingsberoende, och även om värderingar förstås delvis baseras på vad vi skulle kunna kalla fakta (intersubjektiva, mer eller mindre universella uppfattningar om sakernas tillstånd) finns det ju andra aspekter som spelar in, och alla regler baseras på ett kollektivt tyckande som är beroende av kulturellt sammanhang etc. Har jag missförstått din användning av begreppet ‘objektiv’, Carl?

Mitt svar:

Hej Alexander,

Mycket intressant fråga eftersom den är så filosofiskt avslöjande. Jag gillar folk som talar filosofiskt klarspråk.

Du säger dels att vi inte har ”full tillgång till verkligheten” och att fakta är ”intersubjektiva” uppfattningar. Således handlar fakta och objektivitet om ”kollektivt tyckande”. Detta är inget annat än ren och skär kantianism. Jag förkastar detta synsätt.

Jag köper inte Kants idé att vi inte direkt kan varsebli verkligheten bara för att våra sinnen och vårt medvetande har en identet som bestämmer hur vi uppfattar verkligheten. Att säga att vi inte kan uppfatta verkligheten som den egentligen är, bara för att våra sinnen och vårt medvetande har en identitet är inget annat än en irrationell attack på identitetslagen. Och detta är bara ett av oräknerliga problem med Kants filosofi. Ja, Kants filosofi är faktiskt full av hål och motsägelser.

Jag utgår från Ayn Rands definition av begreppet ”objektivitet”. Ayn Rands definition är i grunden en vidareutveckling av Aristoteles objektivitetsbegrepp. I sin essens handlar objektivitet om att basera våra tankar på verkligheten. Eftersom det inte finns några motsägelser i verkligheten handlar, epistemologiskt sett, objektivitet i sin essens om att tänka motsägelsefritt. För att få ett smakprov på vad Ayn Rand och jag menar med objektivitet kan du läsa om ”objektivitet” i Ayn Rand-lexikonet.

Så när jag säger att vi baserar moralen på fakta, då menar jag inte fakta i den kantianska meningen. Jag menar fakta om verkligheten – den riktiga verkligheten – verkligheten som den verkligen är. Den enda verkligheten som finns: den som vi alla erfar med hjälp av våra sinnen. Men vilka är dessa fakta? För att se detta råder jag dig att läsa Ayn Rands essä ”The Objectivist Ethics” som finns tillgänglig alldeles gratis här.

Nu lär du ha en massa frågor efter du har läst Ayn Rands essä och du är mer än välkommen med dem.

Mvh,
Carl Svanberg

”Objectivist Philosophy for Fun and Profit”

I the National Review finns det en trevlig artikel med titeln ”Objectivist Philosophy for Fun and Profit”. Den handlar om John Allison, fd vd för BB&T, implementerade Ayn Rands filosofi i bankens affärer och som en följd inte bara blev väldigt framgångsrika. Man kommer även att rida ut ur finanskrisen utan större problem. Artikeln är inte perfekt, men i den mån de låter Allison få tala kommer ändå Rands poäng fram. Ett utdrag för att väcka ert intresse:

However, simply because Rand doesn’t endorse altruism for altruism’s sake, many people misconstrue her to be amorally selfish. Rand “doesn’t view ethics as self-sacrificial,” Allison says, “she views ethics as a rational means to success and happiness. If you described her in principle, she would say that you shouldn’t take advantage of other people because that is unethical behavior and self-defeating. But you also shouldn’t self-sacrifice. What you really need to do is run your life in relationship to other people in context to what she calls the trader principle. The trader principle is about what I call creating win-win relationships. We trade value for value and we get better together, and we find these common grounds where we can get better together.”

If that can be said to be BB&T’s guiding principle, the empirical evidence would suggest that the bank’s customers and shareholders are better off for it. In fact, it was misguided altruism that got us into the current financial crisis, and Allison has no problem identifying whose economic philosophy was flawed. “I think that government policy is the primary cause” of the financial crisis, he says. “Government policy set up the problems we have in the real-estate market, and it is the Big Kahuna in the room.”

Så läs artikeln och sprid den till andra som kan tänkas vara intresserade.

Juridiskt rätt men moraliskt fel

En som heter Tomas ställde en bra fråga till mig. Frågan lyder: Kan du, givet att vi har objektiva lagar, komma på en situation som är juridiskt rätt men inte desto mindre moraliskt fel. Så här lyder mitt svar:

Hej Tomas,

Jag tycker inte att det var en dum fråga. Och även om det hade varit en dum fråga hade det inte gjort någonting. Jag har inget emot dumma ÄRLIGA frågor. Det är så vi lär oss, inte sant?

Jag har faktiskt svårt att komma på en sådan situation. Det närmsta jag kommer på är en situation som denna: Allt har gått rätt till enligt objektiv lag, och alla inblandade från polis, till rättstekniker, till åklagare, till domare har varit objektiva hela vägen. Ändå slutade det med att en som faktiskt är oskyldig blir dömd för ett brott. Misstag av detta slag kan ju fortfarande ske, även om alla gör sitt allra yttersta för att vara objektiva. Det räcker med ett ärligt vittne som inte desto mindre misstog sig eller ett alibi som inte gick att styrka framgångsrikt eller ett DNA-test som gav ofullständiga svar. Etc.

Strikt talat har ingen av dem gjort något omoraliskt. Så strikt talat är resultatet inte omoraliskt, även om den som blev oskyldigt utsatt kan uppleva det som en enorm orättvisa. Och alla andra som vet att han är oskyldig kommer också att uppleva det som en enorm orättvisa. Om detta låter lite svårt att förstå så måste du inse att kunskap är kontextuellt och det finns situationer där man inte kan objektivt bevisa alla fakta som du känner till, t ex att du är oskyldig till ett mord, så att andra också ser det som du vet. Om däremot alla objektiva bevis, som är tillgängliga för alla andra att döma, talar för att du är skyldig, då har de rätt att dra den slutsatsen.

Du har kanske inte varit med om en sådan situation ännu, men det har jag. I mitt fall handlade det om att jag inte utan vidare kan bevisa att jag har varit offer för ett brott och om folk vill moraliskt döma förövaren, som de inte ens känner, måste de ta mig på orden. (En förutsättning här är att du har en anledning att tro på vad jag brukar säga. Om du tror att jag har för vana att hitta på, ljuga, förvränga, utelämna sanningen, resonera irrationellt i största allmänhet, då har jag förstås ingen större trovärdighet hos dig och du har ingen större anledning att ta mig på orden. Sedan spelar det mindre roll om jag faktiskt är ett offer.) Om du har varit med om en sådan här sak, då vet du redan vad jag pratar om och då kan du kanske ännu tydligare se hur det är möjligt för alla andra som dömer fel att inte desto mindre vara objektiva och ärliga.

Jag hoppas att detta besvarar din fråga. Om inte, då vill jag att du kommer på en situation som du tror lever upp till uttrycket, då tar jag mer än gärna emot det för att kunna analysera det.

Mvh,
Carl Svanberg

Har någon några kommentarer? Kan du komma på en situation som bättre svarar mot Tomas fråga?

Notiser

• Kommentatorn Rick Santelli höll för ett tag sedan ett passionerat tal som fångade stämningen i Amerika. Om ni inte redan har sett det bör ni se det.

I sitt tal uppmanade Santelli amerikaner att hålla ”Tea Partyn” i protest mot Obamaadministrationens vansinniga ekonomiska politik. Så har det också blivit och det har gett upphov till ett nytt fenomen: ”Going Galt”.

Ett återkommande tema vid dessa Tea Party-protester är alla referenser till Ayn Rands bok Atlas Shrugged. Paul Hsieh rapporterar:

Over the past week, an extraordinary wave of “Tea Party” protests has erupted across America. Citizens around the country have expressed outrage at the government’s mishandling of the financial crisis. And one of the most intriguing developments has been a resurgence in interest in Ayn Rand’s classic novel Atlas Shrugged. Denver’s Tea Party protest opened with a reading from Atlas Shrugged. A sign at the New York City protest read, “Ayn Rand Was Right.” One banner at the Atlanta Tea Party said, “Read Atlas Shrugged Before It Happens.”

Michelle Malkin har skrivit flera rapporter om ”Going Galt”-fenomenet. Denna reaktion är uppmuntrande att se. Än finns det något kvar i den amerikanska livskänslan.

• Många amerikaner söker svar på de ekonomiska problem som Amerika står inför och i sitt sökande vänder de sig till Ayn Rand. Ett bevis för det är att Atlas Shrugged säljer bättre än någonsin. The Economist rapporterar att varje gång det är ett nytt statligt ”räddningspaket” på gång, då ökar försäljningen av Atlas Shrugged. Detta är förstås fantastiskt roligt. Chanserna för att Ayn Rands idéer att bli en del av ”mainstream” i USA är större än någonsin. Nu gäller det bara att få folk att inse att vad de behöver är inte bara en ny ekonomisk politik, utan en helt ny rationell filosofi.

• Thomas Bowden talar om Atlas Shruggeds relevans på WKRC och Off the Sound Connecticut. Yaron Brook skriver om Ayn Rands relevans i dessa tider i Wall Street Journal.

• En amerikansk kongressman säger att vi lever i Atlas Shrugged.

• Jag hittade häromdagen en reklamfilm från det nya nationaliserade Citibank (via Paul Hsieh).