Orsak:

Chavez’s declaration last week that he’ll suspend Venezuela’s constitution and congress for 18 months and rule by decree will turn Venezuela into a dictatorship. Checks and balances of democratic power sharing will end, and anyone who thinks Chavez will voluntarily return to democracy is a wishful thinker.

Chavez openly calls himself a communist and has ambitious plans to expropriate even more businesses, farms and buildings. He’s giving himself carte blanche to meddle with the food supply and will create shortages. He intends to bulk up the military to intimidate his neighbors. That heralds a whole new level of trouble for the region because it’s unlikely to stop at Venezuela.

Verkan:

In 2005, over 10,000 Venezuelans sought permanent residence in the U.S., more than twice as many as who sought admission to the U.S. in 1999, when Chavez first took office. Of these, about a tenth were people fleeing political persecution for asylum.

As Chavez confiscates productive farms, sends red-shirted political rabble to take over apartments, shuts down TV stations, restricts government jobs and services to his friends, abandons the capital to crime, boosts Cuba’s security presence, puts armed troops on every corner, launches neighborhood spying committees and forces Marxist indoctrination into even private schools, more Venezuelans find they can no longer endure it. They’re leaving.

Venezuelan immigration to the U.S. has gone up more than 5,000% since 2000. Canada has seen a similar surge.

…

Who’s coming? Not farmworkers or day laborers. Sadly for Venezuela, we’re getting the cream of the crop. The doctors working in department stores and teachers working in fast food places are among the many coming here who’ve had some opportunity to develop their skills as professionals and entrepreneurs.

Läs hela!

Religionsfrihet handlar om mycket mer än religion. Det handlar om ett förbud mot ett statligt monopol på marknaden för idéer. Staten har ingen rätt att sprida eller etablera några idéer överhuvudtaget. När staten upprättar ett monopol på denna marknad försvinner inte bara yttrandefriheten utan även friheten att tänka fritt. Det spelar därför ingen roll om idéerna som staten försöker sprida eller etablera är sanna. Men det är just detta som händer nu i USA. Investor’s Business Daily:

[the Weather Channel’s Heidi] Cullen is one of a growing number who want to halt scientific debate. By demonizing those who speak out about the bad science and even worse economics behind Kyoto, they hope to sway public opinion. And it looks like they’re succeeding.

Take the sad case of Exxon Mobil. Not surprisingly, the oil giant has long opposed global warming as bad science and helped fund groups that did research challenging the theory. But a while back, green groups threatened to boycott the company’s products. Then Democrats regained control of Congress, promising to make life hell for those who didn’t go along.

Now Exxon has changed its tune: Global warming is a threat, it says, while cutting off funding of those who disagree. Is it sincere in its new belief? We doubt it. It’s a conversion of convenience, like Paul Newman emerging from the ditch in ”Cool Hand Luke” to tell the sadistic captain of the chain gang: ”I got my mind right, boss.” Exxon and others are getting their minds right.

Detta är verkligen en skrämmande utveckling.

Det är ganska anmärkningsvärt hur somliga vill använda det faktum att en teori är ”vetenskaplig” som ett argument för att inte vilja ha en fri och öppen debatt, för att inte vilja ha tankefrihet, för att inte vilja ha en fri marknad för idéer, för att inte låta Exxon Mobile få sponsra forskare som utmanar det statligt sponsrade etablissemanget.

Om miljöfanatikerna, alarmisterna bland vetenskapsmän, metrologer och politiker är så säkra på att de har verklighetens fakta på sin sida, varför är de då så oroliga för en fri marknad för idéer? Varför är de måna om att tvinga folk till tystnad? Om att undvika offentliga debatter?

Jag vill som ett komplement till min kommentar nedan, passa på att göra reklam för Ulrik Frankes debattartikel, ”Gör det lagligt att sälja njurar”, som publicerades i Expressen 2006/01/24. För den är nämligen väldigt bra. Ett utdrag:

De som förespråkar förbud mot organhandel gör både säljare och köpare en otjänst. Bristen på organ för transplantation är inte som andra brister. Väntan på en njure är en väntan på liv och död. Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation uppger att 465 personer stod i kö för att få en njure i september förra året, bara i Sverige. Deras behov finns kvar, det vackra politiska talet om solidaritet till trots. Den officiella svenska lösningen är att vädja till människors altruism: genom att registrera sig i donationsregistret kan man efter sin död bidra till någon annans liv. Det är naturligtvis en viktig insats. Jag har ingen användning för mina organ efter min död, och därför har jag också uppgivit att jag är villig att donera dem. Men det räcker inte. Dödens kö består. Bara 137 svenska organdonatorer avled under 2006 och antalet levande donatorer som skänker en njure utan att få betalt är alltför litet.

Expressen:

Det är lika lätt att förstå den utfattiga människa som donerar en njure för att få pengar till mat – eller för att betala sitt eget barns sjukvård.

Så vad är problemet? Problemet är moraliskt. Det finns vissa saker som man inte bör kunna köpa för pengar. Dit hör slavar, sex, barn och vitala kroppsdelar.
En försvarare av organhandeln invänder förstås att organdonatorer ju säljer sina egna kroppsdelar. De utnyttjar ingen annan.

Men den som är så desperat att han väljer att sälja av sin kropp kan knappast betraktas som en välinformerad, fritt väljande aktör på en marknad annat än i en mycket inskränkt, ekonomistisk mening.

Ja, problemet är moraliskt. Men självfallet inte i den meningen som Expressen menar. Det är omoraliskt att förbjuda människor från att sälja sina organ. Att motivera ett sådant omoraliskt förbud med att ”desperata” människor inte vet vad de gör är helt obegripligt. Och det blir inte ett dugg mer begripligt att man säger att de inte är en ”fritt väljande aktör”.

Det är inte bara en förolämpning av intelligensen hos många fattiga, det antyder också att fattiga människor är totalt oförmögna att tjäna sitt rationella egenintresse; att fattigdom och desperation gör folk oförmögna att ta rationella beslut. Om något är det väl just fattigdomen och desperationen som gör att de inte har råd med irrationella beslut och att de därför tar de bästa erbjudanden som de erbjuds? Notera många fattiga människors attityd till naturen; de vet att de inte har råd med environementalism.

Notera att dessa ”moraliska” invändningar som Expressen reser är desamma som socialister alltid använder mot den fria marknaden. ”En hungrig människa är inte fri”, heter det. Men det är nonsens: det faktum att vi måste arbeta för att försörja oss, för att överleva, är inte tvång i någon rationell mening. Verkligheten tvingar oss att göra vissa val – men bara om vi väljer att göra vissa val: om du vill leva – då måste du, bland annat, försörja dig. Att däremot göra verkligheten till sin fiende, är ytterst irrationellt eftersom det föranleder dig att inleda ett krig mot verkligheten. Och det är ett irrationellt krig som ingen kan vinna.

Att i brist på bättre alternativ sälja sin ena njure för att finansiera sina studier eller försörja sina barn eller överleva i största allmänhet är, måhända, en tråkig situation, men det är inte organhandeln som ska fördömas här utan de statliga interventioner i ekonomin som skapar och upprätthåller fattigdomen i världen. Det är med andra ord den social”liberalism” som Expressenredaktionen företräder som ska fördömas för den fattigdom deras politik ger upphov till och bevarar världen över. Ironiskt nog utgör detta motstånd en fri organhandeln ännu ett sådant statligt ingrepp som gör det omöjligt för fattiga att ta sig ur sin situation.

Det är fråga om ett omoraliskt förbud eftersom handlar om att förneka att individen äger sitt eget liv och sin egen kropp och därmed sina egna organ. Vad individen gör med sitt eget liv och sin egen kropp är upp till henne och ingen annan. Andra kan, rätteligen, ha uppfattning om vad som är rätt eller fel att göra med kroppen, men ingen har rätt att bestämma över vad andra gör med deras egen kropp så länge de inte inbillar sig att de har rätt att kränka andras rätt till deras liv och kropp. Att förneka att varje individ äger sitt eget liv är att förneka att varje individ är ett självändamål. Att förneka det leder till idén att individen endast är ett medel för andras ändamål; det utgör en moralisk sanktion för uppoffrandet av andra och det bereder därmed vägen för det bokstavliga blodbad som altruismen har förorsakat genom mänsklighetens historia.

Ändå är det på basis av samma vedervärdiga altruism som Expressen fördömer en fri organhandel. Det är inte för att de egentligen bryr sig om under vilka omständigheter de fattiga gör sina val att sälja sina organ, som de protesterar. De protesterar eftersom de istället önskar att fler frivilligen bara donerade sina organ till andra, som en genuin akt av självuppoffring. Så här skriver de: ”I många länder, inklusive Sverige, är det fullkomligt lagligt att gratis ge en njure till en närstående, men det är minsann inte alla som har lust eller mod att göra den uppoffringen … Lösningen på den illegala organhandeln är inte en legalisering, utan en bättre donationskultur i Sverige. Fler personer måste anmäla sig till donationsregister eller motsvarande, anhöriga måste ha en generös inställning när de får frågan om angående avlidnas organ och sjukvårdspersonalen måste utbildas så att de lyckas övertala fler att samtycka” (min kursivering).

Så att övertyga de fattiga att ge bort sina organ frivilligen, utan egen ekonomisk vinning, det är den ”moraliska” positionen men att övertyga dem om att sälja dem, för egen ekonomisk vinning, är det inte. Varför? Därför att de vet inte att deras akt är en självisk och därför ”omoralisk” handling. Men de vet att det är en osjälvisk och därför ”moralisk” handling att ge bort dem gratis istället. Att köpa sina organ, som säljer dem frivilligt, är själviskt och måste därför fördömas som ”omoraliskt”. Men att hoppas på någon anhörig eller främling är ”generös” nog att utan ersättning bara ge bort ett organ till dem, innan det är för sent, det är osjälviskt och därför ”moraliskt”.

Hur tror ni att Expressen skulle resonera i frågan om vår matförsörjning om de bara insåg de fulla implikationerna av premissen ”en hungrig människa är inte fri”? Hur länge tror Expressen att människor skulle kunna klara oss om vi hade samma ”moralfilosofiska” attityd till exempelvis vår matförsörjning?

Ronald Bailey från Reason:

It is a truism among academic researchers and many economists that Federal funding is necessary for basic research and that such funding is perpetually inadequate. However, a 2001 study by Organization for Economic Co-operation and Development researchers found that in fact that higher spending by industry on R&D correlates nicely with higher economic growth rates. In contrast to the academic truisms about the need for Federal funding, the study found that “business-performed R&D … drives the positive association between total R&D intensity and output growth.”

The OECD researchers noted that publicly funded defense research actually crowded out private research, “while civilian public research is neutral with respect to business-performed R&D.” In other words, government funded civilian research didn’t hurt private sector but there wasn’t much evidence that it helped, at least in the short term. The report concluded, “Research and development (R&D) activities undertaken by the business sector seem to have high social returns, while no clear-cut relationship could be established between non-business-oriented R&D activities and growth.” In other words, economic growth was associated almost entirely with private sector research funding. The OECD report did allow that perhaps publicly funded research might eventually result in long-term technology spillovers, but that contention was hard to evaluate.

Jag har tentapluggat lite de senaste dagarna. Därav den låga aktiviteten. En sak jag dock vill uppmärksamma är sanningen om villkoren för de anställda vid Wild’n Fresh. Sanningen är nämligen att på 9 av 10 punkter är villkoren bättre än vad kollektivavtalet säger.

Centrum för rättvisa observerar:

Flera av de villkor som HRF påstår är sämre vid Wild’n Fresh aktualiseras inte ens för restaurangens personal. Det gäller till exempel helglön på helgdagar då restaurangen har stängt – den förmånen gäller inte anställda som har oreglerad arbetstid. En del annat är rena påhitt, som exempelvis att Wild’n Fresh skulle ha nekat anställda sjuklön.

Talande för HRF:s metod är att den ”oberoende” utredning som advokat Toivo Öhman gjort på HRF:s uppdrag uteslutande har grundats på HRF:s uppgifter. HRF:s utredare har inte ens kontaktat Wild’n Fresh för att få reda på fakta om villkoren.

Tänk på detta nästa gång du hör företrädare för fackföreningsrörelsen i debatten. Tänk på hur villiga de är att ljuga och förvränga verkligheten.

Don Feder har skrivit en mycket bra artikel på Frontpagemag.com om Kina. Den heter ”The Single Most Important Thing About China”:

The single most important thing you need to know about China does not concern its economy — impressive though that is … The most important thing about China isn’t its military expansion – in many ways, comparable to the re-arming of Germany in the 1930s.

• The PRC has also experienced double-digit growth in military spending for 17 straight years. China’s 2006 military budget increased 14% over 2005 – and that’s what Beijing admits to
• China’s military expansion is the reason 60% of the U.S. fleet is now stationed in Asian waters.
• A Department of Defense review, published last February, observes: ”Of the major emerging powers, China has the greatest potential to compete militarily with the United States and field disruptive military technologies that over time offset traditional US military advantages absent US counter strategies.”
• Frank Gaffney of the Center for Security Policy told a congressional hearing last year, ”I believe the PRC’s aim is to inexorably supplant the United States as the world’s premier economic power and, if necessary, to defeat us militarily.” Japan’s Foreign Minister Taro Aso calls China a ”considerable threat.”

But neither China’s booming economy nor its alarming military growth is the root of the problem. In any discussion of China, the place to start is with an understanding of the reality of political power on the Mainland.

The People’s Republic of China remains what it was at its inception in 1949, at the end of the civil war – a ruthless, totalitarian state.

Läs hela här.