Jag vill som ett komplement till min kommentar nedan, passa på att göra reklam för Ulrik Frankes debattartikel, ”Gör det lagligt att sälja njurar”, som publicerades i Expressen 2006/01/24. För den är nämligen väldigt bra. Ett utdrag:
De som förespråkar förbud mot organhandel gör både säljare och köpare en otjänst. Bristen på organ för transplantation är inte som andra brister. Väntan på en njure är en väntan på liv och död. Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation uppger att 465 personer stod i kö för att få en njure i september förra året, bara i Sverige. Deras behov finns kvar, det vackra politiska talet om solidaritet till trots. Den officiella svenska lösningen är att vädja till människors altruism: genom att registrera sig i donationsregistret kan man efter sin död bidra till någon annans liv. Det är naturligtvis en viktig insats. Jag har ingen användning för mina organ efter min död, och därför har jag också uppgivit att jag är villig att donera dem. Men det räcker inte. Dödens kö består. Bara 137 svenska organdonatorer avled under 2006 och antalet levande donatorer som skänker en njure utan att få betalt är alltför litet.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Ulrik Franke har naturligtvis rätt, men det är knappast något sensationellt. Det är en allmän ekonomisk princip, att både köpare och säljare förlorar på att inte kunna genomföra en affär. Såsom både köpare och säljare vinner på att göra affärer med varandra. Uppenbarligen krävs dock att man bemöter den här frågan specifikt på grund av den emotionalism som råder kring den.
Jag håller självklart med dig om att man borde få sälja sina organ precis hur man vill.
Jag kom dock på en möjlig teknisk lösning som gör hela processen lite mindre dramatisk: Man skulle ju faktiskt så att säga kunna sälja sina organ utan att behöva ge bort dom medans man lever.
Man skriver ett kontrakt med ett företag som säger att jag får 10 000 kr idag, om företaget sen får sälja mina organ när jag dör. Om man har en riskfylld livsstil, tex att man sysslar med hästhoppning eller kör motorcykel så skulle man nog dessutom kunna förhandla sig till en bättre deal.
Om det var möjligt skulle i alla fall jag anmäla mig.
MVH Fredric Hansson
Bra idé Hansson.
För att spinna vidare på Fredric Hanssons förslag så skulle jag vilja föreslå en försäkring av liknande typ. Du tillåter försäkringsbolaget att plocka (engelskans harvest är ju välanvänt, vet inte vad som passar på svenska) alla dina organ när du dör och sälja dem vidare. Varje organ som går att använda har ett specificerat pris och intäkterna går, likt en livförsäkring, till släktingar eller dylikt. Under tiden man lever får man dessutom organ ”gratis” i utbyte mot att man ger upp sina egna när/om man dör.
Finns, som synes, en massa bra lösningar för att öka organtillgången och alla härstammar i en fri marknad.
Alexander: Jovisst, Torbjörn Tännsjö.