Q: ”Vilka tycker du borde få rösta? Givet ett rationellt samhälle alltså.”

Alla myndiga medborgare.

”Jag frågar för jag är inte så säker på att jag är nöjd med dagens system där alla över 18 har rösträtt.”

Att man är skeptisk till följd av hur samhället ser ut idag är jag inte ett dugg förvånad över. Men om du nu bytar kontext blir frågan helt annorlunda. Bara så att du är medveten om det.

”Som jag resonerar nu så ser jag inte hur rösträtten skulle kunna härledas från filosofiska principer”.

Om vi talar om ett rationellt samhälle, kan du då härleda det från rationella filosofiska principer? Såsom att staten ska vara en tjänare och att folket har rätt att i fria val som bygger på majoritetsprincipen välja sina företrädare i regering och riksdag. Kom ihåg att i ett rationellt samhälle skulle politikerna vi väljer att rösta på i princip bara kämpa för en sak: skydda våra rättigheter. Varken mer eller mindre.

Det kan tyckas onödigt att vi röstar och har politiker om ändå en överväldigande majoritet är för ett sådant här samhälle. Men som du säkert inser är en sådan här framtida situation inte en garanterad företeelse. Friheten måste man hela tiden försvara och värna om. Så även i ett helt rationellt och fritt samhälle kommer vi att behöva ha bra politiker. Vi måste även då bry oss om politik i den meningen att vi åtminstone måste hålla ett vakande öga över vad politikerna gör och hur pass bra de skyddar individens rättigheter.

I ett rationellt och fritt samhälle bör man rösta för, så att säga, konservativa politiker som vill värna om våra friheter och om det rådande systemet av laissez-faire kapitalism. Men mot vem ska de värna om vår frihet? Mot alla ”progressiva” och radikala politiker som även i ett mestadels rationellt samhälle lär finnas, även om de lär utgöras av en liten minoritet.

”Om vi kunde sätta t.ex en superdator att styra landet och vi kunde vara 100% säkra på att den skulle skydda individens rättigheter utan undantag så vore det en bättre lösning”.

Jag ser det där inte som en lösning. Eller rättare sagt: jag ser det inte som en bättre lösning än att folk tar sitt ansvar och bryr sig om politik. Vilket då och då innebär att de röstar fram sina företrädare i olika fria val. Varför? Därför att det finns inget som stoppar människor från att programmera om datorn eller bara stänga av datorn. Så i slutändan spelar det ingen roll. Det vore mycket bättre, tror jag, om alla som säger sig bry sig om att leva i ett fritt samhälle gör vad de kan för att kämpa sig till ett fritt samhälle. Sedan när vi väl har etablerat ett helt fritt samhälle då får vi fortsätta att handla för att värna om vår frihet. En dator är alltså ingen bättre garanti. Även om vi hade en sådan här dator, måste folket hålla ett vakande öga på de som sköter datorn.

”Nu till frågan om vilka som ska vara röstberättigade. Borde inte det bara vara en fråga om att hitta en demografisk grupp som man kan förvänta sig är ansvarsfulla människor som röstar fram representanter som värnar om människans rättigheter?”

Men vilka skulle dessa vara? Hur avgör man det? Hur bevisar man det? Vem ska avgöra det? Och vad har man för anledning att tro att dessa människor inte kan göra fel? Inte kan ångra sig? Inte ens om man var extremt snäv i sina kriterier, så att endast objektivister fick rösta, skulle jag vara för det. Objektivister är inte mer felfria än andra grupper. Dvs även objektivister kan fela.

Att vara objektivist är ingen garanti för att man är intelligent, kunnig eller rationell. Man kan tycka det, men så är det inte, ty även objektivister har en fri vilja och är kapabla till att göra allt ifrån mer eller mindre allvarliga misstag till att ägna sig åt rena evasioner.

Och även om man anser att objektivister, generellt, tenderar att vara bättre än andra (åtminstone när det kommer till att ha en rationell syn på politiska frågor), hur mycket mer problem kommer vi då inte att se om vi släpper in fler grupper i denna demografiska grupp av väljare? Liberaler i största allmänhet? Vilka liberaler? Och vem eller vilka bestämmer vilka som är liberala nog här?

Poängen är att jag anser i slutändan att tanken att kraftigt begränsa rösträtten till en liten grupp av ”lämpliga” väljare inte är en garanti för någonting. Men även om det för det mesta resulterade i en bättre politik kan jag inte se hur man kan motivera detta, för jag anser att alla vuxna människor, oavsett deras åsikter, har rätt att påverka vem eller vilka som ska företräda dem.

Ayn Rand validerade förresten rösträtten i enlighet med detta tankesätt så här:

The theory of representative government rests on the principle that man is a rational being, i.e., that he is able to perceive the facts of reality, to evaluate, to form rational judgments, to make his own choices, and to bear the responsibilites for the course of his life.

Politically, this principle is implemented by a man’s right to choose his own agents, i.e., those whom he authorizes to represent him in the government of his country. To represent him, in this context, means to represent his his views in terms of political principles. Thus the government of a free country derives its ”just powers from the consent of the governed.” (For the basis of this discussion, see ”Man’s Rights” and ”The Nature of Government” in Capitalism: The Unknown Ideal.)

…

(Voting is a derivative, not a fundamental, right; it is derived from the right to life, as a political implementation of the requirements of a rational being’s survival.)

[”Representation Without Authorization”, The Voice of Reason.]

Staten är alltså till för att tjäna människor – och staten får endast sin rättmätiga auktoritet genom folkets samtycke. Med vilken rätt kan då politiker stifta lagar och göra sitt jobb – om folket inte har gett dem sitt samtycke genom att rösta på dem?

Naturligtvis har inte folk rätt att kränka andras rättigheter. Att inskräna andras frihet. Att tvinga dem på välfärdspolitik och annat otyg. Det är ju detta, får jag förmoda, som ligger bakom din fullt förståeliga aversion mot att så många med högst olämpliga åsikter får rösta. Men den enklaste lösningen här är att verka för att införa begränsningar på vad politikerna får göra. Dvs att man verkar för en konstitutionell republik eller ett system som påminner om det man ursprungligen hade i USA. Då behöver man inte på samma sätt bry sig om vilka som röstar.

Men vägen dit är lång; att säga att detta är en ”enkel” lösning är att överdriva. Men jag ser det ändå som en bättre lösning. Det är lättare att motivera vad politikerna ska göra och hur deras befogenheter ska vara omskurna än att motivera vilka som ska få rösta eller ej. (Det är, så klart, inte särskilt svårt att utesluta barn eller mentalt efterblivna eller kriminella från de röstberättigade; men det förefaller mig desto svårare att på basis av demografi eller ideologi utesluta dem från att rösta.)

Jag ser dock inte begränsandet av rösträtt som en lösning eller garanti. Varken för att komma dit eller för att bevara det när man väl har kommit dit. Frihet är något vi hela tiden måste kämpa för att uppnå och sedan bevara. Se på USA:s historia som ett perfekt exempel här.

Striden för frihet är långsiktig och är framför allt en filosofisk strid. Så länge filosofin är som den är kommer inte några datorer eller begränsningar i rösträtten lösa problemet. För det som fick folk att överge USA:s grundläggande principer, kan utan tvekan få dem att stänga av en dator eller verka för att ta bort dessa nyligen införda, och i sig problematiska, begränsningar av rösträtten.

Hoppas detta svarar på dina frågor.

Jag kan inte låta bli. Idag tänker jag göra ett litet undantag. Eller två undantag för att vara exakt. Först vill jag uppmärksamma Stefan Karlssons senaste inlägg i debatten om vapen och brott.

Sedan vill jag rekommendera Joakim Henrikssons kommentarer om hur svenska medier analyserar massakern vid Virginia Tech. Den är, som vanligt med Henriksson, ömsom rolig och ”mitt i prick”.

Uppdatering: Glöm, för guds skull, inte att läsa Dr Hurds senaste analys av Cho!

Uppdatering II: Fredric Hansson har tipsat mig om en mycket bra essä av Edwin A Locke. I denna presenterar dr Locke, på ett sammanfattat vis, hur objektivismen ser på psykologin och frågor som behandlas i detta ämne. Tack för tipset herr Hansson!

Q: Tror du att environmentalismen är en fluga?

A: Jag tror tyvärr inte att detta är en fluga. Environmentalismen som ideologisk rörelse har, i dess moderna tappning, funnits sedan åtminstone 1960-talet. Det började då med Rachel Carsons bok ”Silent Spring”. (Denna bok sägs, förresten, vara Al Gores största inspirationskälla.) Det har gått i vågor men på det stora hela tror jag att denna rörelse endast har blivit starkare med åren. Dess inflytande över politiken och medierna är större. Den attraherar nog fler människor än tidigare. Detta är i alla fall mitt intryck.

Men även om jag inte tror att det är en fluga, behöver det inte betyda att detta kommer att vara för evigt. Det kan komma en punkt då det slår tillbaka och det på ett väldigt dramatiskt sätt. För att förstå varför kan vi jämföra med vad som hände med socialismen.

Socialismen som ideologisk kraft och rörelse dog under 1900-talet. Det finns, så klart, fortfaranade socialister. Men det är väldigt få som verkligen tror på socialismen som man gjorde förr i tiden. Det är väldigt få som ser det som ett äkta ideal värt att göra en blodig revolution för eller terrorisera fram. Peikoffs teori om varför socialismen så snabbt har blivit så impopulär, jämfört med exempelvis religionen (trots att det i existentiella termer är väldigt lite som skiljer dem åt), är just för att socialismen lovade paradiset på jorden. Religionen lovade endast frälsning i det nästkommande livet; inget paradis på jorden.

Jämför nu detta med environmentalisterna. Inför massorna försöker de säga att det är viktigt att vi ger upp industrisamhället och dess välsignelser. Men de säger inte rakt ut vad detta betyder. De säger inte rakt ut att detta kommer leda till helvetet på jorden. De flesta ”moderata” anhängare av miljörörelsen är inte heller de fullt medvetna om den fulla innebörden av att t ex propagera för att koldioxidutsläppen ska minska med 80% på femtio år. De tror verkligen, liksom merparten av allmänheten som blir hjärntvättade i detta budskap från alla håll och kanter, att vi står inför en rimlig ”trade-off”. Antingen går jorden under eller också så skär vi bara ned på i vårt koldioxidutsläpp; byter lite lampor, släcker när man inte är i rummet, tar tåget istället för flyget, tar cykeln istället för bilen till jobbet och får lite mer motion på köpet, osv. När man framställer det så, då framstår ju miljörörelsen rationell. Eller hur? Det handlar ju om att rädda jorden. Och allt vi behöver göra är detta. Vem kan egentligen klaga, eller hur?

Men verkligheten är förstås att om miljörörelsen får precis som de vill, fullt ut, då kommer vi inte längre tala om några smärre förändringar på marginalen i människors vardag. Vi talar om nedmonteringen av industrisamhället med konsekvenser som för de allra flesta nog är omöjliga att göra fullt ut verkliga. Jag kan tänka mig att om environmentalisterna får som de vill, precis som socialisterna en gång i tiden fick som de ville, då kommer nog environmentalismen att genomskådas till slut. Folk kommer att inse att de har blivit lurade på ett falskt alternativ.

Fast vem vill behöva genomlida detta helvete bara för att göra en poäng? Inte jag. Och inte du heller. Så det vi ska göra, om vi vill undvika detta, är att visa environmentalismen för vad den egentligen är. Visa människor vad de praktiska och faktiska konsekvenserna är av deras politik. På den vägen kan man genomskåda deras ”rationella” motiv att ”rädda världen” precis som socialismens fatala misslyckanden med att skapa ett paradis på jorden såg till att underminera socialisternas status.

Men vi behöver egentligen inte vänta på att de får sin vilja igenom här i väst. Vi kan studera den icke-industriella tillvaron i Afrika: svälten, nöden, hungern, lidandet, sjukdomarna, fattigdomen; visa folk vilket skräckexempel detta är. (För att inte tala om alla miljoner som har dött till följd av det förbud av DDT av Rachel Carsons falska propaganda mot DDT.) Påminn folk om historien, påminn dem om hur livet här i väst var före industrialiseringen. Miljoner som dör och lider för att de inte kan ta del av industrins välsignelser. Det handlar med andra ord att bedriva om en upplysningskampanj.

En sådan här upplysningskampanj måste dock inte bara visa vad de praktiska konsekvenserna av environmentalismen är. Den måste även visa varför dessa konsekvenser, tvärtemot vad många tror, följer av rörelsens illvilliga och omoraliska natur. Ondskan i deras ideologi. Det handlar om att visa folk att environmentalismen är en dödlig och destruktiv ideologisk rörelse för att den bygger på den falska och irrationella principen att naturen har ett intrinsikalt värde.

Detta är viktigt därför att hur irrationellt detta än är, kommer det att vara en nödvändig förutsättning för att göra slut på environmentalismen. Precis som det inte räcker med att upplysa om socialismens existentiella misslyckande för att bekämpa socialismen, utan att man därutöver också måste bekämpa moralfilosofin som ger den ett försvar, nämligen altruismen, måste man också bekämpa moralfilosofin som ligger till grund för environmentalismen. Man måste också tydliggöra detta för att folk ska förstå att detta inte är följden av tillfälligheter eller ”missförstånd” eller liknande. Att förstörelsen som environmentalisterna söker åstadkomma är, hur otroligt det än verkar, precis lika avsiktlig som Förintelsen.

Avslutningsvis. När folk inser att detta är ytterst ett filosofiskt fenomen, då kommer de förmodligen att fråga sig: Finns det inget rationellt alternativ? Vare sig de ställer den frågan eller ej, räcker det hur som helst inte med att bara bekämpa en ond ideologi som environmentalismen. Det är bara början. Man måste även ha något positivt och gott att erbjuda som alternativ. (Gissa fem gånger vad det är för alternativ jag tänker på.) Se på Ryssland efter kommunismen som ett exempel här. Inte fick socialismens fullständiga misslyckande och kollaps dem att börja älska friheten.