Låt mig nu gå över till det så kallade finjusteringsargumentet. Det säger att om någonting i universums lagar eller betingelser vore det minsta lilla annorlunda, då skulle allting vara helt annorlunda och då skulle, bland annat, liv vara omöjligt. Men nu är allting ”perfekt inställt” för att liv ska vara möjligt – vilket bevisas av att liv faktiskt finns – och därför måste det ha funnits någon som gav universum denna perfekta programmering och det är, naturligtvis, Gud.

Låt mig konkretisera vad det är dessa religionsfilosofer tänker på:

1. If the initial explosion of the big bang had differed in strength by as little as 1 part in 1060, the universe would have either quickly collapsed back on itself, or expanded too rapidly for stars to form. In either case, life would be impossible. [See Davies, 1982, pp. 90-91. (As John Jefferson Davis points out (p. 140), an accuracy of one part in 10^60 can be compared to firing a bullet at a one-inch target on the other side of the observable universe, twenty billion light years away, and hitting the target.)

2. Calculations indicate that if the strong nuclear force, the force that binds protons and neutrons together in an atom, had been stronger or weaker by as little as 5%, life would be impossible. (Leslie, 1989, pp. 4, 35; Barrow and Tipler, p. 322.)

3. Calculations by Brandon Carter show that if gravity had been stronger or weaker by 1 part in 10 to the 40th power, then life-sustaining stars like the sun could not exist. This would most likely make life impossible. (Davies, 1984, p. 242.)

4. If the neutron were not about 1.001 times the mass of the proton, all protons would have decayed into neutrons or all neutrons would have decayed into protons, and thus life would not be possible. (Leslie, 1989, pp. 39-40 )

5. If the electromagnetic force were slightly stronger or weaker, life would be impossible, for a variety of different reasons. (Leslie, 1988, p. 299.)

Detta låter inledningsvis nästan imponerade. Eller hur? Jag har visserligen ingen kompetens att bedöma dessa påståenden, men det spelar ingen roll om vartenda ett av dessa påståenden är riktiga, då ingen av dem gör varken till eller från när det kommer till att bevisa Guds existens. Låt mig citera Philosophy of Religion:

There are many ways that the universe might have been; the overwhelming majority of these would not have been such as to support the development of life. The expansion of matter after the Big Bang, for instance, had to occur at the right rate—fast enough to avoid a Big Crunch but slow enough to allow for the formation of planets—in order for life to arise; it did. The strengths of the physical constants (e.g. the strong force and the weak force) had to fall within certain bounds in order for life to arise; they do. The greater the number of conditions necessary for life, the less likely it is that the universe satisfies these conditions by chance. (Min kursivering.)

Detta stycke ger oss de två underliggande premisser som ligger till grund för finjusteringsargumentet.

Den första underliggande premissen är att det finns nästan oändligt många ”logiskt möjliga” alternativ som vi kan föreställa oss. Därför är det ytterst osannolikt att precis allting gick helt rätt till för att universum skulle vara perfekt inställt för att liv ska vara möjligt. Inte minst om det skedde av en ren slump. Det kan bara finnas en rimlig förklaring: en övernaturlig finjusterare ligger bakom allting; Gud. Men sanningen är att enligt samma premiss är allt som händer, även en sådan enkel sak som att gå ut med hunden, ett otroligt osannolikt sammanträffande med tanke på alla praktiskt taget oändliga alterantiva scenarion som man kan föreställa sig istället.

Fantasier är dock inget bevis eller argument; att man med fantasins hjälp kan föreställa sig någonting gör det inte logiskt möjligt. Den falska metafysiska premissen här är medvetandets primat. Den falska epistemologiska premissen här är den analytisk-syntetiska diktomin.

Den andra underliggande premissen är att alternativet till en gudomlig programmering av universum är ”slump”. Detta är ett falskt alternativ. Alternativet är inte design eller slump. Att världen uppvisar ordning, dvs regelbundenhet, är ingen slump. Världens ordning är ett uttryck för identitetslagen och dess korollarium: kausalitetslagen. Slump, mirakel och kaos existerar inte i universum eftersom motsägelser inte heller existerar. Saker är vad de är och agerar i enlighet med deras natur. De kan inte handla annorlunda.

Så det riktiga alternativet är mellan identitets- och kausalitetslagen å ena sidan och slump eller gudomlig design å andra sidan. (”Slump” är bara giltigt som ett epistemologiskt begrepp. ”Slump” är händelser som är oförutsägbara eller oplanerade, på grund av bristande kunskap.)

Finjusteringsargumentet mynnar ut i följande: eftersom världen är som den är, kan liv finnas, därför måste också Gud finnas. Vilket betyder: eftersom A är A måste Gud finnas. Det följer uppenbarligen inte. Anta, för att göra en jämförelse, att det finns värme och is och, på grund av att världen är som den är, måste isbiten, allt annat lika, smälta av värmen. Om allt vore helt annorlunda, då skulle den kanske inte smälta, men så vadå? Från det faktum att vi kan *föreställa* oss att om något vore annorlunda, då skulle förmodligen allt annat också vara annorlunda (t ex inget liv), följer det inte att det måste finnas en Gud.

Universum finns, det är vad det är, och måste vara så (det metafysiskt givna är absolut), och uppenbarligen är det möjligt för liv att uppstå i universum så som det är. Faktum är att givet verklighetens betingelser är det inte alls fantastiskt osannolikt att liv skulle uppstå i universum. Det är faktiskt, givet omständigheterna, nödvändigt.