Fråga: ”På samma sätt som det finns en etisk egoism som du skriver kan det inte också finnas en etisk och oetisk altruism? Att handla i någon annans intresse för att man själv valde det? Är det människofientligt att hjälpa en vän att flytta?”

Det finns inget sådant som en ”etisk” altruism. Det är inget annat än en motsägelse. Och att man aktivt väljer att vara altruistisk gör inte saken bättre. Tvärtom gör det saken värre.

Altruism är idén att det moraliska målet med ditt liv är att offra dig – alla de värden som gör ditt liv och din lycka möjlig – för andras skull. Denna policy är inget annat än självmordsmässig och det finns *inga* rationella eller moraliska argument för denna policy. Ingenting som kan ursäkta eller motivera den faktamässigt eller logiskt.

Faktum är att det endast är på egoistiska grunder – att du vill leva – som man har rationella skäl att bry sig om värden eller moral. Moral är en uppsättning av värden och principer för att vägleda dig i dina val och handlingar.

Att vilja hjälpa sina kompisar att flytta är INTE ett dugg altruistiskt eller ”människofientligt”. Det är egoistiskt att hjälpa sina vänner flytta och göra andra tjänster för dem. Dina vänner är ett stort själviskt värde för dig: de gör ju ditt liv bättre, rikare och roligare.

Altruism kan och ska inte förväxlas med välvilja. Egoism kan och ska inte heller förväxlas eller klumpas ihop med illvilja gentemot andra människor. Att klumpa ihop altruism med välvilja eftersom båda låter sig uttryckas i att man gör någonting för andra, medan man ignorerar vad man gör eller varför (nämligen offrar sina värden för andra av osjälviska skäl vs vinner eller bevarar sina värden av själviska skäl), är ett perfekt exempel på vad Ayn Rand kallade för en begreppslig ”package-deal”. Det handlar om att klumpa ihop olika saker på grund av ytliga likheter samtidigt som man ignorerar väsentliga skillnader.

Att klumpa ihop altruism med välvilja är ekvivalent med att klumpa ihop hästar med katter eftersom de båda har en svans. Det kan lätt få katastrofala följder eftersom man inte kan mata en häst med kattmat och vice versa. Vad följer om man tror att valet, moraliskt sett, står mellan att vara välvillig eller illvillig, eller en masochist eller en sadist, eller offra sig själv för andra eller andra för sig själv?

Eftersom de flesta inte är sadister väljer de flesta altruism till priset av lidande. Att istället välja ”egoism”, dvs illvilja och sadism, kommer också att bringa inget annat än lidande; policyn att offra andra för sig själv är i strid med ditt rationella egenintresse och bör därför fördömas på strikt egoistiska grunder.