USA:s intervention i Libyen är något av det mest irrationella och omoraliska på mycket länge.

Statens enda legitima uppgift är att skydda individens rättigheter. Detta betyder att staten ska bara använda militärt våld om och när det finns objektiva bevis för att amerikanska medborgares rättigheter står på spel. USA har visserligen rätt att bomba Libyen; diktaturstater som Libyen har nämligen ingen rätt att existera. Stater som varken erkänner eller respekterar andras rättigheter har ingen rätt att existera. Men frågan är inte huruvida USA har rätt att bomba Libyen, frågan är huruvida USA:s intressen tjänas av det.

Kadaffi är historiskt sett en fiende till USA. Libyen har gjort sig skyldigt till terrorattacker mot USA. Detta vore ett skäl att bomba landet tillbaka till stenåldern. Men det är inte därför man gör det. För Obama är detta inte fråga om USA:s intressen eller säkerhet. Nej, detta är fråga om ett ”humanitärt” krig. Det är inte USA:s säkerhet som man värnar om. Nej, det är rebellernas säkerhet.

Det finns ingen anledning att tro att USA:s intressen eller säkerhet tjänas av att hjälpa rebellerna. Vilka är rebellerna här? Vad är det de vill (förutom göra sig av med Kadaffi)? En del påstår att de slåss för demokrati. Men det är inget skäl för att ge dem vårt stöd. Demokrati innebär bara att dåliga eller värre personer kan ersätta Kadaffi genom demokratiska val. Om de demokratiska experimenten i Mellanöstern ger oss någon indikation, då betyder krig som gör Mellanöstern säker för demokratin att man i själva verket gör Mellanöstern säker för islamisering. Hur är detta i vårt intresse? Hur kommer det att göra världen säkrare?

Det finns rapporter om att rebellerna tar hjälp från Al-Qaida. Om det är sant, då är rebellerna inte värda något stöd från oss i väst. Om något förtjänar de att bombas tillsammans med Kadaffi. Trots detta finns det rykten om att väst ska börja beväpna rebellerna!

Om det trots allt är så att det ligger i vårt intresse att ge rebellerna vårt stöd, då är den militära insatsen inte desto mindre irrationell eftersom man inte går in för att avsätta eller döda Kadaffi. USA och NATO handlar på ett FN:s mandat som bara sanktionerar upprättandet av ett flygförbud. Men hur stoppar det Kadaffi från att attackera rebellerna på marken? Det finns ingen logik här.

Allt som gjorde Irakkriget till ett omoraliskt krig gör detta ännu mer omoraliskt. Man kunde åtminstone argumentera för att Saddam Husseins Irak – med sin historia av att trotsa USA, stöda terror och oklarheterna kring hans olika massförstörelsevapen – utgjorde ett hot, varför det låg i USA:s intresse att invadera och avsätta Saddam Hussein i ett förebyggande syfte. Men på vilka grunder kan man seriöst hävda att Libyen utgör ett hot idag? Det har inte sponsrat terror sedan slutet av 1980-talet och det lade ned sitt kärnvapenprogram för snart tio år sedan. De senaste tio åren har Libyen inte trotsat USA utan snarare agerat som en kelgris; de har gjort allt för att bli borttagna från USA:s lista över terrorsponsrande stater och bli betraktade som en västvänlig regim. (Jag tycker det är skamligt av väst att behandla Libyen bättre, att låta regimen ostraffat gå från fiende till ”allierad”. Men det är en annan historia.)

När en del försvarade Irakkriget med motiveringen att Saddam Hussein mördade och förtryckte sin egen befolkning, då var det inget som fick sådana som Obama att reagera. Obama var emot Irakkriget men är för Libyenkriget. Hur ska man förklara detta?

Hur ska man förklara ett krig uppbackat av ingenting mer än motsägelser? USA, liksom västvärlden i stort, har ingen utrikespolitik eftersom USA:s ledare har inga riktiga principer. Som djur går man bara på känslor och rutin. Men i krissituationer, som denna, när politikerna tycker att det känns brådskande att ”göra något”, då faller politikerna tillbaka på de mest okontroversiella principer som kulturen har matat dem med. De lutar sig mot en moralfilosofisk bekvämlighetszon och i detta fall vet alla vad det betyder: den altruistiska moralfilosofin. USA känner sig alltså bara moraliskt berättigade att sätta in sin militär – INTE när deras rättigheter och intressen hotas – utan när ANDRAS rättigheter och intressen hotas. I detta fall rebellerna i Libyen.

Men varför gjorde Obama inget för rebellerna i Iran? Libyen är precis som Egypten en väsentligen sekulär stat medan Iran, som är en av USA:s värsta och svurna fiender, är en islamisk teokrati. (Kom ihåg att Irak också var en väsentligen sekulär stat.) USA:s ledare känner alltså att de kan inte motivera en attack på Iran, eftersom det skulle göra kopplingen till islam för klar och tydlig. Men de känner att de kan motivera en attack på Irak eller Libyen, just eftersom kopplingen till islam är otydlig eller icke-existerande.

De islamiska fundamentalisterna som det muslimska brödarskapet och al-Qaida som vill etablera islam, med våld om nödvändigt, i västvärlden. De sekulära diktatorerna i Mellanöstern vill inte sprida någonting alls. Så om vi ser till vad som ligger i vårt intresse är det klart att de sekulära diktatorerna inte alls utgör samma hot mot våra intressen som de islamiska fundamentalisterna. Ändå lämnar vi Iran och Saudiarabien i fred, medan vi låter västvänliga sekulära diktatorer falla (Egypten) eller också attackerar dem (Irak och Libyen). Genom att verka för en demokratisering öppnar man sedan dörren öppen för islamisterna att tåga in genom demokratiska val.

Så om man tar ett steg tillbaka kan man snart urskilja ett mönster. Det är endast politiskt korrekta och självuppoffrande krig som går att sälja in hos allmänheten. Och med tanke på hur opinionssiffrorna ser ut i olika länder verkar det som att de allra flesta tycker att kriget är ganska okontroversiellt. Om man värderar livet, då måste du se att det är ett moraliskt brott att offra sig själv för andra. Jag fördömer det därför som ett moraliskt brott. Det är ett brott att handla självdestruktivt: att göra det för andra i nöd gör inte saken ett dugg bättre; att göra det för sina fiender är bara obscent. Detta är ett moraliskt brott som Sverige absolut INTE bör delta i.