”Tänk om…?”

Falska idéer är dåliga idéer. Men det finns en kategori av idéer som är ännu värre än falska idéer och det är godtyckliga idéer. Falska idéer leder till förstörelse, död och lidande. Godtyckliga idéer är ändå värre eftersom de underminerar alla förutsättningar för sanna och goda idéer. Vad är en godtycklig idé? Det är en idé som det varken finns några varseblivningsmässiga eller begreppsliga bevis för. Det är alltså en grundlös idé. Låt mig konkretisera.

Exempel: ”Vi lever i The Matrix – Hur vet du det? – Hur kan du utesluta att så inte är fallet? – För att det finns inga bevis…? – Kan du bevisa att vi inte lever i The Matrix?”

Ytterligare exempel: ”Världen styrs av ett hemligt sällskap som heter The Illuminati – Har du några bevis för det? – Nej det finns inga eftersom de kontrollerar alla medier, alla bokförlag, alla databaser, Internet. De skriver historieböckerna. – Det där låter som ett hopplöst cirkelresonemang. – Det är precis vad de vill få dig till att tro!”

Ett sista exempel: ”Det finns en dimension bortom den vi ser. – Vad får dig att tro det? – Tja, precis som en bandspelare bara kan fånga upp ljud men inte bild, finns det saker som våra fem sinnen inte kan fånga upp. Så det kan finnas en hel värld där ute, som vi aldrig kan veta någonting om! – Så… det finns inga bevis? Du bara spekulerar? – Tja, det är väl ändå möjligt, inte sant?”

Lägg märke till att i alla tre exempel så presenterar man inte ett enda bevis. Absolut ingenting. Man bara kommer med en massa påståenden som inte backas upp med någonting.

Godtyckliga idéer är dock inte falska. Nej, de är varken sanna eller falska. ”Sant” och ”falskt” är relationella begrepp: de handlar om relationen mellan en idé och verkligheten. Idéer är sanna om de överensstämmer med verkligheten och falska om de motsäger verkligheten. Så hur vet jag någonting överhuvudtaget? Därför att jag har gjort observationer och resonerat abstrakt, i flera steg, därifrån.

Utan detta är mina idéer obegripliga och det är omöjligt för mig att avgöra om de är sanna eller falska. Utan detta kan jag inte heller förstå vad idén implicerar eller hur jag ska tillämpa den. Därför kan vi inte heller göra någonting med dem rent tankemässigt.

Idén ”Kapitalismen är god” är inte självklar; utan en kontext som gör påståendet begripligt eller bevisbart kan jag inte förstå det eller utvärdera det som sant eller falskt, än mindre tillämpa den eller koppla ihop den med allt annat jag vet. Det är, isolerat från all kunskap, bara ”tomt prat”.

Atomteorin är, för att ta ett annat exempel, inte riktigt begriplig utan alla de observationer och experiment som faktiskt ledde vetenskapsmännen till slutsatsen att det finns atomer. Det är endast i denna vidare kontext som man kan bevisa eller motbevisa atomteorin. Av samma anledning var den också helt meningslös och, därför, helt oanvändbar. Man kunde inte göra någonting med den rent tankemässigt: man kunde varken förklara, förutsäga eller integrera någonting med teorin. (Se The Logical Leap för en längre utläggning.)

Det godtyckliga är faktiskt värre än det falska. Det falska bär en relation till verkligheten. Du kan därför göra någonting med falska idéer: du kan relatera dem till allt annat du vet, upptäcka deras absurda implikationer, se att de motsäger erfarenheten, därmed vederlägga dem och sedan, med gott samvete, avfärda dem som falska. Men du kan, som sagt, inte göra någonting rent tankemässigt med det godtyckliga. Skulle du däremot, av vilken anledning som helst, acceptera det godtyckliga i ditt tänkande, då kommer du att begå ett tankemässigt självmord.

Som en kritisk tänkare bör man försöka se en fråga från många möjliga infallsvinklar. Man bör även ta itu med de bästa argumenten som djävulens advokat kan producera. Men om du tror att du, som en kritisk tänkare, måste ta itu med grundlösa fantasier då har du fel. Det behövs bevis för att du ska ha skäl att se något som möjligt. En livlig fantasi utgör däremot INTE bevis för att något är ”möjligt”. Grundlösa fantasier är och förblir GRUNDLÖSA FANTASIER. Även tvivel måste motiveras och grundlösa fantasier utgör inget skäl för tvivel. Det grundlösa motsvarar inget. Att ”ge upp” det godtyckliga är därför att ”ge upp” inget när det kommer till kritiskt tänkande.

Det är en principfråga. Har du väl gått med på ett grundlöst ”kanske” eller ”tänk om…?” då är du helt rökt. Har man väl accepterat ett grundlöst kanske finns det ingen gräns för hur många ytterligare grundlösa ”tänk om…?” du kan komma att acceptera. Eftersom det är en principfråga finns det inget utrymme för kompromisser här. Släpper du väl in det godtyckliga i ditt tänkande då kommer du på en och samma gång öppna dörren för total mysticism och skepticism.

Det är inte särskilt svårt att se hur det godtyckliga möljiggör mysticism. Alla som någonsin har haft några längre seriösa diskussioner med teister har, förr eller senare, hört något i stil med: ”OK, jag medger att jag inte kan bevisa att Gud finns. Men kan du bevisa att han INTE finns?” Den underförstådda implikationen här är att så länge du inte kan bevisa att Gud inte finns har de rätt att fortsätta tro på Gud trots den totala frånvaron av bevis.

Denna replik bör knappast komma som en överraskning. Att tro på saker utan bevis är ju ändå själva essensen av mysticism. Poängen är dock den att om man går med på att det är upp till dig att motbevisa Guds existens trots att inte ett enda bevis för hans existens har presenterats, då säger man faktiskt att förnuftet inte är den enda källan till kunskap. Och om du går med på det då öppnar du dörren för alla som vill köra med tro, intuition, uppenbarelse eller känsla som om de vore likvärdiga med eller rentav bättre än förnuftet (eftersom de sägs upplysa oss om de viktigaste sanningarna).

Vad som däremot inte är lika uppenbart är hur accepterandet av det godtyckliga leder till skepticism. Men om man studerar filosofins historia finner man snabbt exempel på detta.

Ett sådant exempel är Descartes onda demon som hela tiden har lurat oss till att tro att det finns en värld där ute, full av människor, saker, att vi har en kropp, inklusive sinnen med vilka vi ser, etc. Om du ens för ett ögonblick går med på att en sådan ond demon kanske finns, och försöker ta med det i beaktande, då spelar det ingen roll vilka argument du än kommer med. Descartes och hans moderna efterföljare, inspirerade av filmer som The Matrix, kan hela tiden påminna dig om den onda demonens existens och påpeka att du inte kan vara säker på att de bevis du framför inte är en del av hans illusion.

För ett annat exempel på hur det godtyckliga leder till total skepticism kan man studera David Humes filosofi. Hume säger att lagen om orsak och verkan bara är en inbillning som orsakas av vårt psykes benägenhet att associera en händelse med en annan. Hur ”vet” han det? Därför att han säger att allt vi ser är att en händelse följs av en annan, men någon ”nödvändighet” mellan händelserna ser vi minsann inte. Den enda anledningen till att vi tror att en händelse ”måste” följas av en annan är för att vi har sett det om och om igen och därför förväntar vi oss det.

Men som om detta inte vore nog kan han dessutom föreställa sig alla möjliga följder än de som faktiskt observeras och dessa alternativa följder är ”logiskt möjliga” eftersom vi kan föreställa oss dem. Så det räcker inte med att du knuffar en boll och ser att den rullar för att veta att den – allt annat lika – måste, i enlighet med sakens natur, rulla när man knuffar den. Nej, om Hume kan föreställa sig att bollen istället börjar sväva eller förvandlas till gröt eller vad för något som helst då är det minsann ”logiskt möjligt”.

Den underliggande falska premissen som gör att sådana som Hume känner sig berättigade att behandla sina fantasier som om de vore fakta eller logiska argument, som om de vore legitima skäl att ta hänsyn till i sitt tänkande, är samma premiss som ligger bakom den analytisk-syntetiska dikotomin. Nämligen premissen att våra begrepp endast syftar till definitioner, inte till konkreterna där ute, inklusive alla deras egenskaper, kända såväl som okända. Så länge man tror att begrepp endast syftar till deras definition, då kan man att känna sig fri att föreställa sig vad som helst som inte motsäger definitionen som ”logiskt möjligt”. För en vederläggning av den analytisk-syntetiska dikotomin hänvisar jag till Leonard Peikoffs essä ”The Analytic-Synthetic Dichotomy” som finns återpublicerad i ITOE.

Observera att Hume inte ger oss några bevis för att vi ska tro att bollen kommer göra någonting annat än att rulla när vi knuffar den. Allt han ger oss är en fantasi men en fantasi är inte ett bevis. Så om du ens för ett ögonblick går med på att acceptera Humes fantasier som ett skäl för att börja tvivla på lagen om orsak och verkan, eftersom du inte kan se varför det skulle vara ogiltigt att hänvisa till fantasier av detta slag som ett skäl, då kommer du att ha skäl att betvivla inte bara att bollen måste rulla när man knuffar den. Nej, du kommer även att ha skäl att betvivla all kunskap; när du väl har lämnat verkligheten och trätt in i fantasins värld finns det inga gränser för hur mycket grundlöst tvivel du kan ”motivera”.

Till saken hör att alla generaliseringar är ytterst en begreppslig identifikation av kausala samband. Alla naturlagar identifierar kausala samband. Så gör även morallagar. Som exempel identifierar principen om ärlighet ett kausalt samband, nämligen det mellan att ha ett rationellt förhållande till sanningen och att vinna eller bevara alla sina värden. Även deskriptiva generaliseringar (till exempel ”gräs är grönt”) måste ytterst, om de ska vara legitima, identifiera ett kausalt samband kausala. Att gräset är grönt vet vi men för att ha skäl att säga att gräset måste vara grönt, då måste du identifiera orsaken till gräset är grönt. Det räcker inte med att allt gräs du har sett fram tills nu är grönt för att du ska vara berättigad att generalisera.

Men det är inte bara en fråga om generaliseringarnas natur, det är en fråga om kunskapens natur. All kunskap är, som vi har sett, kontextuell. Ingen idé är sann, falsk eller begriplig utanför en kontext. Så om man går med på att släppa in det godtyckliga i ekvationen, då går man med på att utan anledning tvivla på hela kontexten. Allt du vet omkullkastas och avfärdas utan vidare.

Ta OJ Simpson rättegången. Bevisen för att OJ Simpson är skyldig till dubbelmordet på sin exfru och hennes pojkvän är överväldigande. Men allt som krävdes för att fria OJ var att man köpte försvarsadvokaternas grundlösa teori om att han var offer för en konspiration av rasistiska poliser. Det fanns inte ett enda bevis för denna konspirationsteori. Allt hängde på ett ”kanske” följt av ett ”tänk om…?” Det var allt som krävdes för att juryn skulle avfärda det överväldigande bevismaterialet emot OJ. Detta exempel visar också att om man faller för det godtyckliga, då kan du också glömma allt vad rättvisa heter.

Men det är värre än så. Varför är bevisningen mot OJ Simpson så överväldigande och övertygande till att börja med? Bland annat på grund av all DNA-material som kopplade honom till morden. Vad gör DNA övertygande? Det är en hel vetenskap som backar upp det. Så genom att avfärda DNA bevisen avfärdar man också allt vi vet som gör DNA till ett bra bevismaterial. All kunskap är, som sagt, kontextuell.

Ta försiktighetsprincipen. Den används jämt och ständigt för att motivera alla möjliga skatter, regleringar och förbud. Men inte för att det finns bevis för någon faktisk fara, utan för att ingen kan bevisa frånvaron av en fara. Det intressanta är att det spelar ingen roll om bevisen för att en viss aktivitet är ofarlig är helt överväldigande. Allt som krävs för att miljörörelsen ska löpa amok och kräva förbud är just ett ”kanske” följt av ett ”tänk om…?” (På sin höjd hänvisar de till en studie som påvisar en (svag) korrelation. Men det är ju taget för sig själv inget bevis.)

Ett aktuellt exempel på detta är kärnkraftsdebatten. I debatten får man ständigt höra referenser till Chernobyl. Det spelar ingen roll att det finns inga relevanta likheter mellan kärnkraftverket i Chernobyl och det i resten av den civiliserade världen. Det fanns till exempel ingen inneslutning i kärnkraftverket i Chernobyl. Det fanns det däremot i Harrisburg. Därför gick allt där som man kunde förvänta sig. Ingen dog. Det bör även påpekas att alla säkerhetsåtgärder som finns inbyggda i de flesta moderna kärnkraftverk bygger på allt vi vet om fysiken och kemins lagar. Så genom att slänga in det ena godtyckliga skräckscenariot efter det andra här, som om de vore legitima skäl att tvivla på kärnkraftens säkerhet, är detsamma att utan anledning avfärda ALL ETABLERAD KUNSKAP inom fysik och kemi. Allt som krävs för att kärnkraftsmotståndarna ska känna sig berättigade att kräva en avveckling, och ett avfärdande av allt vi vet om fysik och kemi, är ett ”kanske” följt av ett ”tänk om…?” Men vad ger dem rätt att komma med ett ”kanske”? Vilka bevis? Vilka fakta?

Ett godtyckligt ”Tänk om…?” är epistemologiskt sett det allra farligaste du kan sanktionera. Om du gör det, då kommer du att underminera och förstöra förnuftet och, tillsammans med det, allt ditt tänkande, din kunskap och dina värden. Det är en principfråga. Därför bör man kategoriskt, utan någon diskussion, avfärda alla godtyckliga idéer och påståenden.

En reaktion på ””Tänk om…?”

  1. ”Att tro på saker utan bevis är ju ändå själva essensen av mysticism. Poängen är dock den att om man går med på att det är upp till dig att motbevisa Guds existens trots att inte ett enda bevis för hans existens har presenterats, då säger man faktiskt att förnuftet inte är den enda källan till kunskap. Och om du går med på det då öppnar du dörren för alla som vill köra med tro, intuition, uppenbarelse eller känsla som om de vore likvärdiga med eller rentav bättre än förnuftet (eftersom de sägs upplysa oss om de viktigaste sanningarna).”
    Carl, tack för ditt välskrivna inlägg. Men det är en sak jag opponerar mig emot. Först vill jag dock klargöra att jag inte är teist, men väl panteist.

    Människan kan inte leva utan tro. Den avgörande frågan för vår egen och kommande generationen är, om denna tro kommer att vara en irrationell tro på ledare, apparater, framgång, eller en rationell tro, byggd på erfarenheten och vår egen produktiva karaktär.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.