En fråga:

Hur skulle du besvara invändningen jag hört från olika håll om att filosofi är meningslöst? Argumentet går ut på att filosofin inte kommer någon vart, och att man fortfarande refererar till personer som levde för flera tusen år sedan (ingen biolog skulle idag hänvisa till Aristoteles), och att när vi väl kommer någonstans så är det genom vetenskap. Försokratikerna sysslade med kosmologi, astronomi osv under beteckningen ”filosofi”, men vår moderna kunskap om ämnena kommer inte från filosofi, utan från vetenskap.

Mitt svar? De är totalt okunniga om filosofins natur. Och det enda som överträffar deras okunnighet är deras arrogans.

Filosofi handlar om fundamentala, tidslösa frågor, om människan och hennes relation till verkligheten. Filosofi svarar på tre grundläggande frågor som ingen kan undgå: Var är jag? (Metafysik.) Vad bör jag göra? (Etik.) Hur vet jag det? (Epistemologi.) Eftersom ingen kan komma ifrån behovet av ett svar på dessa frågor har också alla oundvikligen en (implicit) filosofi. (För en längre utläggning om detta hänvisar jag till Ayn Rands ”Philosophy: Who Needs It”.)

Den filosofiska debatten sträcker sig över hela filosofins historia som i sin tur sträcker sig tillbaka till försokraterna. Det är naturligtvis ingen slump: filosofins historia är egentligen inget annat än en enda lång redogörelse av den filosofiska debatten. Och att den gör det beror på att frågorna är fundamentala och tidslösa. Frågorna man vill besvara är precis lika aktuella idag som för nästan 3000 år sedan. Människans behov av filosofi är precis lika aktuellt då som nu.

Med tanke på hur många irrationella filosofer det finns, kan man lätt tro att filosofi är ett slöseri med tid. Man kan också lätt tro att det inte sker några framsteg inom filosofin. Men inte bara har det skett många framsteg inom filosofin, en del av dessa framsteg har varit så pass avgörande för alla andra framsteg inom precis alla andra områden, att det inte går att överskatta betydelsen av dem. Det allra tydligaste exemplet är alla filosofiska framsteg som Aristoteles bidrog med: en väsentligen rationell filosofi som lade grunden för praktiskt taget alla vetenskapliga och teknologiska framsteg sedan dess.

Det är inte rimligt att fördöma filosoferna för att de inte levererar några framsteg inom specialvetenskaper som biologi, fysik och kemi. Det är inte mer rimligt än att fördöma biologer, fysiker och kemister för att de inte levererar några framsteg inom filosofin. Filosofin lägger inte desto mindre grunden för alla framsteg inom alla områden. Ytterst råder filosofins primat: filosofi kommer före all annan kunskap. Inte nödvändigtvis explicit men i varje fall implicit. (Se min artikel ”Filosofins primat”.)

De som inte förstår eller erkänner filosofins relevans eftersom de menar att allt vi behöver förlita oss på är den kunskap som vetenskapsmän uppnår genom att göra sina experiment och observationer måste svara på följande frågor: Vad är poängen med att göra dessa observationer om man inte tror att det finns en objektiv verklighet? Vad är poängen med att göra experiment om man inte tror att vi lever i ett kausalt ordnat universum? Vad är poängen med att göra observationer om man inte kan lita på våra sinnen? Vad är poängen med att resonera med hjälp av förnuftet, om man tror att förnuftet är ogiltigt eftersom våra begrepp och generaliseringar saknar en grund i verkligheten?

Dessa frågor illustrerar att all vetenskap vilar, implicit, på en rationell filosofi; en filosofi som säger att det finns en kausalt ordnad, objektiv verklighet, som vi kan förstå genom observationer eller genom förnuftsmässiga resonemang baserade på observationer. Detta är den implicita filosofi som alla rationella människor, inklusive vetenskapsmän, antar implicit (i den mån de är rationella och, därför, framgångsrika). Det är vad som gör det möjligt för dem att komma någonstans, att åstadkomma, att leverera. (På samma sätt som en väsentligen rationell filosofi lägger grunden för alla framsteg, lägger en väsentligen irrationell filosofi grunden för all stagnation och förstörelse. Se för detaljer till exempel The Ominous Parallels av Leonard Peikoff och The Logical Leap av David Harriman.)

Man kommer bara så långt med en implicit filosofi. Utan filosofer, som Ayn Rand, som formulerar och bevisar en explicit filosofi står, filosofiskt sett, många rationella människor på ”tunn is”: de faller lätt offer för alla möjliga irrationella filosofers argument; många av dem kommer omedvetet att svälja otaliga falska och förödande premisser som, med tiden, slår rot i deras undermedvetna. Och som grus i maskineriet ser de långsamt till att underminera all säkerhet, all övertygelse och, slutligen, allt självförtroende. Så det är inte nog med att konstatera att alla behöver en (implicit) filosofi eller att alla har en (implicit) filosofi.

Så är filosofi meningslöst? Nej. Behovet av filosofi är precis lika verkligt och lika avgörande som behovet av mat!