Som jag har gjort det alldeles klart för folk är jag mycket pessimistisk inför utvecklingen i Mellanöstern.
Men jag har fått kritik för detta. En del säger att om man frågade fransmän 1788, då skulle man säkert också vara pessimistisk inför en fransk revolution. Men jag förstår inte vad poängen är. Den franska revolutionen var ju en blodig katastrof!
Det slutade inte med frihet, utan först med anarki och terror, och sedan med att en ny diktator (Napoleon) tog över. Med tanke på vad revolutionens främsta män (t ex Robespierre) trodde, och allmänheten i den mån de delade deras åsikter, så var resultatet väntat. Robespierres främsta filosofiska inspiration var Rousseau som förespråkade känslornas primat och idén att en stark ledare, som företräder en mystisk ”allmänvilja”, har rätt att tvinga minoriteten till vad som helst. Det kunde inte resultera i mycket annat än en katastrof.
Samma kritiker undrar om alternativet är att folket i Egypten ska leva under en diktatur för all evighet. Till detta säger jag att det naturligtvis vore önskvärt om alla människor, över hela jorden, kunde och VILLE leva i frihet. Men faktum är att de allra flesta inte vill det.
De allra flesta vet inte vad frihet är och värderar det inte. Vilket bevisas om och om igen i hur de röstar när de får chansen och vad de säger i opinionsundersökningar. Det är också logiskt att de röstar som de gör, givet deras ideologiska och filosofiska övertygelser (det vill säga nationalism, socialism eller islamism).
Jag säger att så länge folket i Mellanöstern inte vill ha frihet eller fred med väst, så länge de vill rösta på partier som för krig mot oss eller vill föra krig mot oss i väst, då ser jag ingen anledning att vara glad över att de nu kan rösta för att bo i ett nytt islamiskt fängelse som inte bara kränker deras egna rättigheter utan också hotar att kränka andras rättigheter.
Jag säger inte att USA, i självförsvar, nödvändigtvis bör ”backa upp” sekulära västvänliga diktatorer. Jag säger däremot att det inte finns någon större anledning att glädjas åt att dessa diktatorer ersätts, genom fria demokratiska val eller inte, med religiösa, västfientliga diktatorer. Tyvärr är detta trenden i Mellanöstern.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Det hela bygger ocksa mycket pa bade implicita och explicita kulurella varderingar som sager att alla revolutioner ar bra oavsett deras natur och syften. Detta bygger pa och ar direkt sprunget ur marxistisk doktrin som sprids och uppratthalls av vara journalister och politiker och 68-vanstern pa andra ledande positioner.
Den sanning som neokonservativa bortsett från är att i alla muslimska länder i Mellanöstern förutom i Iran så är folkmajoriteten lika (som i Libyen och Syrien) eller ännu mer (som i Egypten, Tunisien, Jordanien och Saudiarabien) fientligt inställda till USA och Israel som regimerna.
Vilket innebär att förutom i Iran så är det geopolitiskt negativt eller åtminstone inte positivt med folkliga revolutioner.
Med tanke på det omfattande stöd i exempelvis Egypten för sharialagstiftning med bland annat dödsstraff för homosexuella, äktenskapsbrytare och personer som lämnar Islam som opinionsmätningar visar på, så är det också en hög risk att det även blir mer inhemskt förtryck.
Jag håller med i stort, men tycker samtidigt att det är lite för tidigt att dra några slutsatser. Förmodligen blir det som du skriver, ett nytt fängelse, men vem vet? Mirakel har väl skett förr? Och att Khadaffi avsätts, mördas eller fördrivs (eller vad som nu kommer att hända) kan ju inte vara dåligt, i alla fall för stunden.
En sak som är ofrivilligt ironiskt med det hela är att Irans president har sagt att han stödjer kampen för frihet i länderna.