Vad har följande resonemang gemensamt? ”Universum har en orsak”, ”Naturen har ett värde i sig själv” och ”Eftersom brottslingar är offer för samhället som inte kan rå för sina handlingar vore det orättvist att straffa dem med långa fängelsestraff”.

Låt oss undersöka idén att universum har en orsak. Vad är universum? Universum är inget annat än summan av allt som finns. Så vilka fakta ger upphov till begreppet ”orsak”? Jo, vi ser att saker handlar: en boll rullar, eld värmer, is kyler, telefonen ringer, en fjäder flyter på vatten medan en sten sjunker, etc. Saker som handlar är orsaken till allt som händer. Begreppet ”orsak” förutsätter alltså att det finns saker som handlar. Vi bildar inte begreppet ”orsak” genom att observera ingenting göra ingenting. Nej, vi bildar det genom att observera saker som gör något. Att därför säga att universum har en orsak är att använda sig av begreppet ”orsak” samtidigt som man förnekar eller ignorerar vilka fakta som gav upphov till det, nämligen förekomsten av saker som handlar. Det är denna kontext som gav upphov till begreppet och det är bara i denna kontext som man kan använda sig av begreppet utan att begå en motsägelse. ”Utanför” universum eller ”före” universum finns det ingenting och följaktligen inte heller några orsaker och det finns inget att tillämpa begreppet ”orsak” på. För om det inte finns saker, då finns det inget som kan orsaka något heller.

Hur är det med idén att naturen har ett värde i sig själv? Enligt denna idé har naturen ett värde i sig själv. Det vill säga helt och hållet oberoende av en värderare. Naturen har alltså varken ett värde för någon eller något. Men vilka fakta ger upphov till begreppet ”värde”? Ett värde är ”det som man handlar för att vinna eller bevara”. Det är alltså saker som mat, kläder, boende, vatten, värme, sex, kärlek, vänner, utbildning, bil, körkort, pengar, jobb, böcker, toapapper, schampo, tv, datorer, iphones, filmer, underhållning, etc. Det är objektet för vårt handlande. Vem eller vad är det som handlar för att vinna eller bevara värden? Det är levande varelser. Det är, bland annat, genom att observera levande varelser handla för att vinna eller bevara sådana här saker, för att överleva, som vi kan bilda begreppet ”värde”. Inte genom att observera icke-levande saker göra ingenting för att uppnå ingenting. Så värden är värden för levande varelser. Så begreppet ”värde” förutsätter värderare; nämligen levande varelser som handlar för att uppnå mål. Ayn Rand: ”Epistemologically, the concept of ‘value’ is genetically dependent upon and derived from the antecedent concept of ‘life.’ To speak of ‘value’ as apart from ‘life’ is worse than a contradiction in terms. ”It is only the concept of ‘Life’ that makes the concept of ‘Value’ possible.””. (”The Objectivist Ethics”, The Virtue of Selfishness.)

Låt mig, innan vi går vidare, undersöka ett sista exempel. Låt oss ta idén att brottslingar inte kan rå för sina handlingar varför man inte bör fängsla dem eftersom det vore orättvist. Detta argument vilar uppenbarligen på att folk saknar fri vilja, att de är offer för faktorer bortom deras kontroll, faktorer som bestämmer hur de kommer att handla. Men vad är det för fakta som ger upphov till begrepp som ”bör” eller ”rättvisa”? Vad är det för fakta som ger upphov till vetenskapen, etik, som talar om för oss vad vi bör göra eller vad som är rättvist? Det är det faktum att vi människor, till skillnad från andra levande varelser, inte automatiskt gör rätt för oss. Det är därför vi måste ta reda på det, upptäcka och formulera principerna för hur vi ska leva, och sedan välja att tillämpa dem. Om vi automatiskt gjorde rätt för oss, då hade det inte funnits någon anledning för oss att försöka svara på frågan om vad det är vi bör göra, än mindre vad det är vi bör göra med brottslingar eller vad som vore rättvist eller orättvist. Det är därför det är meningslöst att prata om vad som är rätt eller fel för en sten eller tala om för ett djur vad det bör göra. Så här använder man sig av normativa begrepp (”bör” och ”rättvisa”), samtidigt som man förnekar det faktum som gör begreppen möjliga, nämligen fri vilja.

Det gemensamma för alla dessa exempel är att de alla använder sig av begrepp som de inte har någon epistemologisk rätt att använda sig av eftersom man förnekar eller ignorerar de fakta som ger upphov till begreppen. Resonemangen använder sig av vad Ayn Rand kallade för ”stulna begrepp”. Leonard Peikoff utvecklar: ”The ‘stolen concept’ fallacy, first identified by Ayn Rand, is the fallacy of using a concept while denying the validity of its genetic roots, i.e., of an earlier concept(s) on which it logically depends”. (”Philosophical detection”, Philosophy: Who Needs It.)

Här är en analogi som kanske kan hjälpa en del av er att bättre förstå vad motsägelsen består av. Vad man gör är ekvivalent med att prata om ”gående” och förneka existensen av ben, fötter och saker som går. Om du förnekar att det finns ben, fötter och saker som går, med vilken logisk rätt använder du dig då av ordet ”gå”? Detta låter kanske löjligt, men detta är precis samma fel som folk begår när de pratar om orsaken till universum eller värden utan värderare eller orättvisan i att straffa brottslingar eftersom de saknar fri vilja.

Om ni studerar moderna filosofer som Descartes, Hume eller Kant, håll då ett öga öppet för stulna begrepp. När ni identifierar dem då kommer ni snabbt se hur deras krångligt formulerade argument kollapsar. Trots att de utvecklar sina argument, ibland över flera hundra sidor, består många av dem av det ena stulna begreppet efter det andra. (Hume använder sig till exempel av ordet ”jag” när han ”bevisar” att ”jaget” inte finns. Hume förnekar också lagen om orsak och verkan men förklarar sedan att orsaken till vår irrationella tro på lagen om orsak och verkan, är det mänskliga psykets tendens att göra oss vana vid vissa associationer mellan olika händelser.)

Här är några fler exempel som ni kan undersöka på egen hand: ”Du gjorde inget för att förtjäna din intelligens, därför förtjänar du inte heller dina framgångar”,”Allting är en dröm”, ”Egendom är stöld” och ”Djur har rättigheter”. Vad är till exempel det stulna begreppet i påståendet att allting är en dröm? Vad är det stulna begreppet i påståendet att vi inte förtjänar vår intelligens? Vad är det stulna begreppet i påståendet att all egendom är stöld? Ni kan säkert också komma på många fler exempel i många fler sammanhang.