Om någon sade att vi inte kan veta verkligheten som den ”egentligen” är, utan bara som den verkar för oss, då skulle du med rätta avfärda det som, i bästa fall, amatörmässig popfilosofi från en femton åring eller, i värsta fall, som ren rappakalja från en knarkande hippie.

Men vad skulle du säga om det visade sig att påståendet kom från en mycket framstående fysiker? Jag pratar om Stephen Hawkings. Enligt Hawkings kan vi inte veta verkligheten som den ”egentligen” är, bara verkligheten som den framstår för oss enligt vissa ”modeller”:

In his new book, The Grand Design, co-authored with the Caltech mathematician Leonard Mlodinow, Hawking presents a philosophy of science he calls “model-dependent realism,” which is based on the assumption that our brains form models of the world from sensory input, that we use the model most successful at explaining events and assume that the models match reality (even if they do not), and that when more than one model makes accurate predictions “we are free to use whichever model is most convenient.” Employing this method, Hawking and Mlodinow claim that “it is pointless to ask whether a model is real, only whether it agrees with observation.”

Lite längre ned: ”Model-dependent realism argues that there is no privileged position in the universe — no Archimedean point outside of our brain that we can access to know what reality really is. There are just models. It is not possible to understand reality without having some model of reality, so we are really talking about models, not reality”.

När man har läst detta då måste i alla fall jag ventilera med några grundläggande frågor: Hela teorin vilar på antaganden, men vad är grunden för dessa antaganden? Det är inte verkligheten som den ”egentligen” är. Det kan det inte vara, om teorin är riktig. Så vad är det? Vad betyder det att en modell kan göra riktiga förutsägelser utan att observera verkligheten? Vad, om inte verkligheten, är det vi observerar när vi försöker se om modellen ”matchar”? Men ändå är det vi observerar en produkt av modeller skapade av hjärnan, så vad är det vi observerar? En modell i en modell? Det finns inget slut på frågorna.

Det finns oräkneliga logiska felslut i Hawkings resonemang, men det främsta är att han ägnar sig åt omfattande begreppsstöld. Att ”stjäla” ett begrepp betyder att man använder sig av ett begrepp som man inte har någon epistemologisk rätt till. Man har ingen epistemologisk rätt att använda sig av begreppet eftersom man förnekar eller ignorerar de fakta som ger upphov till det.

Ta begreppet ”observation”. Att observera förutsätter att det finns något verkligt att observera. Men här ska vi observera, fast inte verkligheten, för den kan vi inte veta. Så vad är det vi observerar? Ingenting? Fantasier? Illusioner skapade av våra ”modeller”? Vilka fakta ger, förresten, upphov till begreppet ”modell”? Praktiskt taget varje begrepp Hawkings använder sig av är stulet.

Vad är det för filosofi som Hawkings ger uttryck för här? Vem är den filosofiske fadern till detta resonemang? Immanuel Kant. Det var Kant som sade att förnuftet skapar, genom sina ”åskådningsformer” och ”tankekategorier”, en subjektiv verklighet. Inte verkligheten som den ”egentligen” är, utan en förvrängd version av verkligheten. Det vill säga verkligheten som den inte är. Det vill säga en illusion. Här ser vi hur Kant genom att bryta ned, underminera och förstöra förnuftet också bryter ned, underminerar och förstör förnuftets frukter, inklusive fysiken.

För fler exempel på hur irrationell filosofi håller på att göra slut på fysiken, lyssna på David Harrimans föreläsning ”The Crisis in Physics – and Its Cause”.