Samtidigt som vetenskapen ständigt gör nya upptäckter och tekniken gör nya framsteg – upptäckter och framsteg som gör livet längre, rikare, trevligare, friskare än någonsin förut – så tror fortfarande de allra flesta på Gud, att moralen hänger på Gudstro, att man kan tala med de döda, astrologi, ESP, healing, spöken och många andra övernaturliga fenomen. Det säljs miljontals böcker på detta tema. Miljontals tittar på olika tvprogram om det övernaturliga såväl som tvsändningar från kyrkor. En del av dessa tvprogram sänds till och med på tvkanaler som utger sig för att handla om vetenskap och fakta (se t ex TV4 Fakta och Discovery Channel). Vi ser det även i mainstreamsammanhang. Oprah Winfrey gör jämt och ständigt reklam för en massa pseudovetenskapligt nonsens och religiöst dravel.

Det vore illa nog om människor höll sina irrationella föreställningar för sig själva, men tyvärr gör de inte det. Anhängare av Christian Science ber för att bota sina dödligt sjuka barn istället för att skicka dem till ett sjukhus. Kristna fundamentalister motsätter sig vetenskap eftersom de strider mot religiösa dogma (se t ex debatten om stamcellsforskning). Samma kristna fundamentalister motsätter sig kvinnans rätt till liv (se t ex debatten om abort). Den katolska kyrkan motsätter sig användandet av preventivmedel vilket leder till att miljontals religiösa människor dömer sin älskade till döden genom att ha oskyddat sex. Vetenskap flyger människan till månen, religion flyger människor in i byggnader.

Hur kommer detta sig? Hur kan religion och tron på det övernaturliga överleva än idag? Det finns många anledningar. Jag vill citera en artikel som ger en ledtråd till den fundamentala förklaringen. Mano Singham skriver om kriget mellan vetenskap och religion The Chronicle of Higher Education:

Unlike the old science-religion war, this battle is going to be fought not in the courts but in the arena of public opinion. The new war pits those who argue that science and ”moderate” forms of religion are compatible worldviews against those who think they are not.

The former group, known as accommodationists, seeks to carve out areas of knowledge that are off-limits to science, arguing that certain fundamental features of the world—such as the Heisenberg uncertainty principle and the origin of the universe—allow for God to act in ways that cannot be detected using the methods of science. Some accommodationists, including Francis Collins, head of the National Institutes of Health, suggest that there are deeply mysterious, spiritual domains of human experience, such as morality, mind, and consciousness, for which only religion can provide deep insights.

Och:

In a 2008 publication titled Science, Evolution, and Creationism, the NAS stated: ”Science and religion are based on different aspects of human experience. … Because they are not a part of nature, supernatural entities cannot be investigated by science. In this sense, science and religion are separate and address aspects of human understanding in different ways. Attempts to pit science and religion against each other create controversy where none needs to exist. … Many religious beliefs involve entities or ideas that currently are not within the domain of science. Thus, it would be false to assume that all religious beliefs can be challenged by scientific findings.”

Kom ihåg att detta är skrivet i en bok publicerad av en mycket respekterad och inflytelserik institution vars uppgift är att fungera som rådgivare för politiker och att informera allmänheten om vetenskapens värde och roll.

Vad är resonemanget här? Jo, vi har en del sanningar som vetenskapen undersöker med hjälp av förnuftet och sedan har vi en del sanningar som religionen undersöker med hjälp av tron. De krockar inte med varandra eftersom de berör olika dimensioner. En dimension för förnuftet och vetenskapen och en dimension för tron. Ringer det en klocka? Det bör ringa en klocka för den som har studerat filosofins historia. Den som har studerat filosofi bör veta att detta sätt att resonera kommer från filosofins största skurk: Immanuel Kant.

För att förstå denna koppling tydligare vänder jag mig till Dinesh D’Souza, en av de mest intelligenta och pålästa försvararna av religion. Han visste direkt vem han skulle vända sig till för att rationalisera sin mysticism. I sin bok What’s So Great About Christianity ägnar han ett helt kapitel åt att visa hur Immanuel Kant förser mystiker med en perfekt plattform för att rationalisera deras tro på Gud (och det översinnliga i största allmänhet).

I en debattartikel i The Wall Street Journal återger D’Souza en förenklad sammanfattning av Kants filosofi och hur den ”öppnar dörren för tron”:

Kant persuasively noted that there is no reason whatsoever for us to believe that we can know everything that exists. Indeed what we do know, Kant said, we know only through the refracted filter of our experience. Kant argued that we cannot even be sure that our experience of a thing is the same as the thing-in-itself. After all, we see in pretty much the same way that a camera does, and yet who would argue that a picture of a boat is the same thing as a boat?

Kant isn’t arguing against the validity of perception or science or reason. He is simply showing their significant limits. These limits cannot be erased by the passage of time or by further investigation and experimentation. Rather, the limits on reason are intrinsic to the kind of beings that humans are, and to the kind of apparatus that we possess for perceiving reality. The implication of Kant’s argument is that reality as a whole is, in principle, inaccessible to human beings. Put another way, there is a great deal that human beings simply will never know.

Notice that Kant’s argument is entirely secular: It does not employ any religious vocabulary, nor does it rely on any kind of faith. But in showing the limits of reason, Kant’s philosophy ”opens the door to faith,” as the philosopher himself noted.

Kant sade att detta var en av de stora ”fördelarna” med hans filosofi. I förordet till Kritiken av det rena förnuftet skrev Kant:

[From what has already been said, it is evident that] even the
assumption–as made on behalf of the necessary practical employment of my reason — of God, freedom, and immortality is not permissible unless at the same time speculative reason be deprived of its pretensions to transcendent insight. For in order to arrive at such insight it must make use of principles which, in fact, extend only to objects of possible experience, and which, if also applied to what cannot be an object of experience, always really change this into an appearance, thus rendering all practical extension of pure reason impossible. I have therefore found it necessary to deny knowledge, in order to make room
for faith… [T]here is the inestimable benefit, that all objections to morality and religion will be for ever silenced, and this in Socratic fashion, namely, by the clearest proof of the ignorance of the objectors.

Har du någonsin hört någon säga någonting i stil med: ”Det måste finnas något mer än det vi ser”? Kant, mer än någon annan modern filosof, har gett alla dessa mystiker och irrationalister de filosofiska argument som de behöver för att inte bara känna sig berättigade att tro på Gud, utan dessutom känna sig berättigade att tysta alla som ifrågasätter deras tro på Gud på förnuftiga grunder.

Vad har detta för vidare implikationer? Mano Singham avslutar sin artikel med en mycket bra fråga: ”[I]f we concede without argument that mainstream religious beliefs are compatible with science, how can we argue that witchcraft and astrology are not?”

Kant gjorde en kompromiss. Men det går inte att kompromissa mellan förnuft och tro. Det spelar ingen roll om du skapar en ”skyddad verkstad” för förnuftet och tron. I synnerhet hjälper det inte så länge de allra flesta, Kant inkluderad, tror att de viktigaste av sanningar ligger bortom förnuftet, nämligen frågor om fri vilja, själens odödlighet och Gud. Har man väl öppnat dörren för tron, då är det svårt att stänga den. I synnerhet när man väl har bestämt sig för att förnuftet inte ska ha någon talan i dessa frågor.

Vad Immanuel Kant sådde 1787 skördar mystiker, som Dinesh D’Souza, än idag.