Paul Bloom, psykologiprofessor vid Yale, har skrivit en väldigt intressant och upplysande artikel i New York Times om bebisars moraliska resonerande. Det finns bevis för att bebisar kan resonera (implicit) i termer av gott och ont. Det finns även bevis för att de har en primitiv uppfattning om rättvisa. Bebisar är inte bara väldigt observanta. De är också, verkar det som, fantastiska inducerare. Det behövs dock ännu mer bevis för att kunna dra en mer säker slutsats.

Ett av många exempel på bebisars resonerande:

In one of our first studies of moral evaluation, we decided not to use two-dimensional animated movies but rather a three-dimensional display in which real geometrical objects, manipulated like puppets, acted out the helping/hindering situations: a yellow square would help the circle up the hill; a red triangle would push it down. After showing the babies the scene, the experimenter placed the helper and the hinderer on a tray and brought them to the child. In this instance, we opted to record not the babies’ looking time but rather which character they reached for, on the theory that what a baby reaches for is a reliable indicator of what a baby wants. In the end, we found that 6- and 10-month-old infants overwhelmingly preferred the helpful individual to the hindering individual. This wasn’t a subtle statistical trend; just about all the babies reached for the good guy.

Blooms tolkning av sina observationer är i många avseenden helt felaktig (han påstår bland annat att vi har ett medfött moraliskt sinne som evolutionen åtminstone delvis har försett oss med), men hans observationer är ändå av värde och intresse inom ett rationellt ramverk.

Jag rekommenderar därför alla som är intresserade av filosofi, i synnerhet epistemologi, att läsa denna artikel. Artikeln antyder, även om Bloom aldrig säger det eftersom han är fast i humeanskt tänkande, att vi tidigt börjar bilda implicita moraliska begrepp och inducera primitiva generaliseringar.

Man kan lära sig väldigt mycket om hur människor lär sig en massa grundläggande sanningar som bebisar, vad de lär sig och i vilken ordning de lär sig det. I den mån Blooms observationer är riktiga får man också en bättre uppfattning om vad det är för kunskapskontext man med rätta kan anta om vanliga människor. Artikeln ger därmed ytterligare stöd för idén att de fakta som behövs för att bilda filosofiska principer, via induktion, är tillgängliga för praktiskt taget alla människor i alla tider.