Objektivismen som inducerad

Somliga tror att objektivismen är ett filosofiskt system skapat genom deduktiv härledning från axiomerna. De som tror detta har fel. Helt fel.

Varför tror då somliga att objektivismen är deducerad från några axiomer? Den fundamentala, psyko-epistemologiska, orsaken är att många har rationalistiska tendenser hos sig. Jag tror dock att den avgörande faktorn för många är att de läser Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand av dr Leonard Peikoff. (Jag kan även tänka mig att många får detta intryck av att läsa John Galts tal.)

Det är inte dr Leonard Peikoffs fel. OPAR kan ge detta intryck eftersom den visar hur filosofins olika delar hänger samman logiskt och därför, tillsammans, utgör ett filosofiskt system. Dr Peikoff visar alltså att objektivismen är integrerad. Men när de med rationalistiska tendenser läser OPAR, och ser hur allting hänger samman rent logiskt, kan de lätt dra den felaktiga slutsatsen att objektivismen har härletts deduktivt. Men det var inte så det gick till, rent historiskt, och och det är inte möjligt, rent logiskt.

Jag hade nyligen en diskussion med en objektivist som länge var skeptisk till mitt påstående att OPAR inte ger en deduktiv härledning av objektivismen. Så jag bad honom prova den tesen mot verkligheten genom att försöka härleda fram principen om människans rättigheter från identitetslagen. Så här blev det:

Well, the law of identity says things are specific and finite. There’s two main types of entities. Living and nonliving. Life is self-sustaining, goal-directed action. Living things take from their environment in order to promote their own lives. They are selfish, you could say. Man is one of the specific types of living beings. Like other living beings, he needs to take from the environment around him in order to sustain his life. He must be selfish to live, basically. However, man has volition, and he is born tabula rasa, so he needs ethics to guide his life. A proper ethics tells him to be selfish, because the purpose of ethics is to help you live. Politics is ethics applied to social situations. A proper politics should help you live in a social situation. It should guarantee you that the other people you live with will let you live, IE the right to life. The other rights stem from that. If you are not free to act on your own judgment (liberty), keep what you worked to earn (property), and pursue the furtherment of your life (pursuit of happiness), then you cannot live properly, and you are living in a society that is bad for you.

Så här svarade jag honom:

That is a true summary of many facts. But please note the following: How do you know that? You do not know it through the law of identity – or any deduction from it. The law of identity simply states: A is A. Man is man. Things are what they are. It implies that there are no contradictions. However, how do we know that there are living and non-living entities? That they act goal-directed? That we have to pursue values to survive? That man is born tabula rasa? That he, therefore, has no instincts? That he, therefore, needs some guidance? Some science that tells him that selfishness is good (ethics)? How do you know that man we need freedom or property to survive as rational beings? That the social need of reason is freedom? You can’t know ANY OF THIS from the law of identity. The only way to know it, is through observations and generalizations. That is through induction. That’s how Rand did it. Now, what you have done above is that you have INTEGRATED the facts that first had to be INDUCED.

Varför är det hopplöst att deducera allt detta från identitetslagen? Jag förklarade: ”The law of identity does not tell you what kind of entities exist or how they act or what they need – only that whatever entites exist they are what they are and cannot be anything else, anything contradictory to their identity”.

Du kan naturligtvis inte heller deducera fram objektivismen från existensen existerar, medvetande, existensens primat, eller någon annan grundläggande princip. Så om du tror annorlunda, då är det hög tid att granska dina premisser.

Objektivismens principer har, med ett fåtal undantag, inducerats fram. (Undantagen består framför allt av de metafysiska axiomerna.) Att inducera är väsentligen att bilda principer genom att generalisera från observationer av konkreter. (Att deducera är väsentligen att tillämpa principer på konkreter.) Bra filosofi är resultatet av bra induktion. Dålig filosofi är resultatet av dålig eller ingen induktion.

Det är därför objektivismen är sann. Den stämmer överens med verklighetens fakta eftersom den faktiskt bygger på verklighetens fakta.

Presentationen som följer bör ses som en introduktion till Objectivism Through Induction av dr Leonard Peikoff.

Om du verkligen vill förstå och bevisa objektivismen för dig själv måste du induktivt rekonstruera din kunskap om objektivismen. Hur gör man detta enklast? Genom att identifiera vilka fakta som ger upphov till de viktigaste begreppen och principerna inom objektivismen. Hur identifierar man vilka dessa fakta är? Genom att reducera. Hur? Se mina artiklar ”Att reducera”, ”Premissmetoden” och ”Genusmetoden”. (Nu kan ni säkert förstå varför jag har lagt ned så mycket tid och energi på att prata om reduktion.)

Om du har reducerat korrekt, då kommer du att upptäcka inte en eller två exempel utan ett flöde av hundratals, tusentals eller miljontals konkreter som summeras under principen. Praktiskt taget var du än vänder blicken kommer du att finna exempel. När du har detta flöde då vet du att du är framme och att du är redo att inducera.

Att induktivt rekonstruera objektivismen handlar inte om att etablera idéernas relation till varandra. Nej, det handlar om att etablera de fakta som ger upphov till en första, primitiv formulering av en idé. Att t ex etablera att vi får kunskap genom förnuftet räcker inte för att dra slutsatsen att det är den enda vägen till kunskap. Så för den fullständiga formuleringen av principen (dvs så som den är i OPAR), krävs ytterligare induktion och integration. Gör en sak i taget.

Du bör anta få eller inga explicita filosofiska principer; om du förlitar dig på vad du ska bevisa, då ägnar du dig inte åt att induktivt rekonstruera din kunskap, utan åt att gå i logiska cirklar. (Om det verkar omöjligt att gå vidare utan att explicit anta någon filosofisk princip, då är det OK, bara du gör det klart vad det är du antar. Du kan alltid vid ett senare tillfälle försöka induktivt validera principen eller principerna som du har antagit.) Att hänvisa till en bok av Ayn Rand eller en föreläsning av Leonard Peikoff räknas inte som ”induktion”. Du kan och bör dock använda dig av böcker om t ex historia, psykologi och ekonomi för att spara tid.

Vad kan jag anta? Du bör inte utgå ifrån att du är en nyfödd bebis, totalt okunnig om det mesta. Det är meningslöst. Du bör istället utgå ifrån att du är en intelligent, västerländsk 18 åring med en vanlig vokabulär och allmänbildning. (Om du är pessimistisk om vad du kan förvänta dig av en vanlig 18 åring, föreställ då dig en bättre allmänbildad 18 åring. Kanske dig själv som en 18 åring? Eftersom du läser detta misstänker jag att du var eller är en ganska intelligent 18 åring.)

Du kan inducera det mesta (men inte allt), i ”fel ordning” och ändå sluta upp med ett logiskt, sammanhängande filosofiskt system. Det enda som krävs är att du hela tiden integrerar allt du lär dig längs vägen. Gör du det kommer du inte bara se hur t ex rättvisa hänger ihop med lagen om orsak och verkan eller hur det faktum att våra begrepp är objektiva hjälper till att förklara varför förnuftet är människans grundläggande överlevnadsmedel. Det är som att sätta ihop ett pussel. Har du bara tillräckligt många bitar att sätta samman kan du till slut se ett mönster.

Att induktivt rekonstruera objektivismen kräver en hel del arbete, men det är möjligt och det är värt det.

Många som läser Ayn Rands böcker eller lyssnar på hennes föreläsningar slås av säkerheten och styrkan i hennes övertygelser. Mary Ann Sures, en av Ayn Rands bästa vänner, berättar om ett av sina första möte med Ayn Rand: ”[T]here was something else about Ayn Rand that was different from anyone I had ever met before. I felt myself responding to this ‘something,’ but I didn’t know what it was. It wasn’t until after a few more meetings with her that I could name it.” Vad var det?

She had certainty. This is what really attracted me emotionally to her that night. She was the first person I had ever met who projected it—she projected that what she knew was true, and that she was sure of it.

What she was that night was the way she always was: she never doubted herself and her capacity to understand. It’s not that she had an encyclopedic mind that knew everything—although she knew more about things than most people did. The point is that she didn’t live in a state of chronic doubt. She didn’t constantly question the rightness of her ideas. She didn’t hesitate and flounder. She spoke with conviction. What she knew, she knew. This was a strong element in her personality.

Och: ”When I got to know her better, I commented on her certainty. And she said, very simply, that if by observation and reason she concluded something was true, then there was no reason for her to doubt it. New evidence might cause her to revise her thinking, but until and unless such new evidence was available, she was firm about the rightness of her conclusions.” (Facets of Ayn Rand.)

Du kan uppnå samma säkerhet i dina övertygelser – men endast genom induktion.

Deduktion lockar eftersom många har fått lära sig att deduktivt giltiga resonemang ger nödvändigt sanna slutsatser. Det är sant. Men om du inte vet, med säkerhet, vilka fakta som induktivt ger upphov till dina premisser, då hjälper deduktion föga. Premisser som du accepterar för att det känns rätt eller för att du tror på auktoriteterna som försåg dig med dem, kan du inte vara säker på.

Få saker är lika övertygande som varseblivbara fakta. Om du ser en lastbil köra mot dig i högsta hastighet då hyser du inga tvivel. Inte ens den värsta postmodernisten skulle tvivla. Du ser vad du ser och du vet vad du vet. Endast genom induktion kan du förstå objektivismen med samma klarhet och samma övertygelse.

Det finns naturligtvis mycket mer man kan säga om allt detta och jag kommer därför att återkomma till ämnet. Men vid det här laget hoppas jag bara att jag har gett er tillräckligt med kontext för att förstå värdet av en induktiv validering av objektivismen. Jag hoppas också att jag har gett er tillräckligt med motivation för att sakta men säkert börja induktivt validera objektivismen.

3 reaktioner på ”Objektivismen som inducerad

  1. ”Deduktion lockar eftersom många har fått lära sig att deduktivt giltiga resonemang ger nödvändigt sanna slutsatser. Det är sant. Men om du inte vet, med säkerhet, vilka fakta som induktivt ger upphov till dina premisser, då hjälper deduktion föga. Premisser som du accepterar för att det känns rätt eller för att du tror på auktoriteterna som försåg dig med dem, kan du inte vara säker på.”

    Detta kan mycket väl vara vad som är själva grundproblemet i världen av i dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.