Premissmetoden

Jag har tidigare skrivit om vad reduktion är och varför det är bra. Jag har även gett några exempel på reduktioner. Den ena metoden är den som Leonard Peikoff går igenom i sin bok OPAR. Den andra metoden, ”genusmetoden”, går Leonard Peikoff igenom i sin kurs Objectivism Through Induction.

Här vill jag presentera en alternativ metod som jag tror kan vara till stor hjälp. Jag kallar den för ”premissmetoden”. Den vilar på insikten att alla deduktiva resonemang förutsätter premisser och att varje premiss måste, i slutändan, vara resultatet av ett induktivt resonemang. (Platon har fel. Premisserna kommer inte från någon mystisk insikt om Formernas relation till varandra i en annan dimension.)

Idén är att man behandlar varje proposition som en slutsats och sedan frågar man sig själv vilka premisser som slutsatsen förutsätter. Det handlar med andra ord om att rekonstruera ett (deduktivt) argument, genom att identifiera premisserna, och sedan göra detsamma för samtliga premisser, hela vägen tillbaka till den varseblivbara nivån.

Låt mig ta ett exempel. Ta propositionen: ”Sänkt skatt är bra”. Vilka premisser förutsätter denna slutsats? Identifiera premisserna och behandla sedan varje premiss som en slutsats. Ni kanske säger att en premiss är ”Äganderätt är bra”. Det är korrekt, men vad förutsätter den slutsatsen? Varför är äganderätt bra? Fortsätt till du kommer till en eller flera premisser som handlar om någonting som du ”direkt” kan observera. Då är du framme.

Utnyttja hela tiden er egen kunskap. Jag förutsätter att mina läsare vet att sänkt skatt är en bra sak. Men det var kanske länge sedan ni funderade på varför ni tycker att det är bra. Jag misstänker att de flesta av er tycker att det är självklart; men det är det inte. Identifiera vad är ni vet, idag, som fick er att dra denna slutsats en gång i tiden. Identifiera era premisser och vad de, i sin tur, förutsätter.

Jag tror att vad som gör denna metod snabbare är att man ger sig själv tydligare instruktioner. Jag har noterat att när jag ibland har svårigheter med att reducera någonting, då beror det ofta på att jag inte vet var jag ska börja. Ibland får jag alldeles för många idéer. Resultatet är att jag ofta bara går i cirklar. Allt känns ju så självklart. Så ibland tar jag bara någon idé på måfå men jag känner att jag kan inte motivera varför jag börja med denna idé istället för med någon annan idé. Det är precis som att söka på Internet med dåliga sökord; du får för många svar och många som kanske inte ens är relevanta. Men genom att använda sig av bättre sökord; då får du färre och bättre svar.

En sammanfattande observation som kanske kan hjälpa er att få ytterligare perspektiv på vad allt detta handlar om och hur allting hänger ihop.

Induktion är processen att sätta samman, att integrera, observationer till propositioner. Deduktion är processen att sätta samman propositioner, att integrera, till slutsatser. Reduktion är processen att identifiera vilka propositioner en slutsats förutsätter och vilka observationer propositionerna förutsätter. Reduktion är på sätt och vis också en form av integration. Att reducera är inte bara att identifiera vad vi måste veta. Att reducera handlar även om att identifiera i vilken ordning vi lär oss. Så att reducera är att koppla samman, att integrera, vår kunskap i den hierarkiska kedjan, dvs i dess rätta ordning, tillbaka till den varseblivbara verkligheten.

6 reaktioner på ”Premissmetoden

  1. Finns det något exempel där objektivistisk kunskapsteori tillämpas? T.ex. motivera kemisk bindningsteori eller någon enkel fysikalisk princip? Det vore intressant att jämföra med detta tillgångavägssätt och den hypotetiskt-deduktiva.

    Jag har mest i åtanke naturvetenskapliga exempel.

  2. Ja, implicit och inkonsekvent har _alla_ vetenskapliga teorier gjorts möjliga eftersom vetenskapsmännen använde sig av metoder som är förenliga med objektivismens epistemologi eller förutsätter, för att man ska förstå dem (varför de fungerade), en förståelse av objektivismens epistemologi. David Harriman håller på att skriva en bok om saken som visar just på detta. Den kommande boken heter ”The Inductive Method in Physics”. Det finns utdrag ur den i The Objective Standard: http://www.theobjectivestandard.com som ger ingående exempel på det. Men av uppenbara skäl tillämpade man inte objektivismens epistemologi explicit, eftersom den inte fanns när dessa vetenskapliga framsteg gjordes. Istället har dr Peikoff tillsammans med dr Harriman formulerat en induktionsteori, som är förenlig med objektivismens epistemologi, genom att just observera hur vetenskapsmännen gick tillväga för att komma fram till sina teorier och bevisa dem.

  3. Intressant. Men den hypotetiskt-deduktiva-metoden får väl ändå anses vara den modell som vetenskapen i de allra flesta fall följer? Kan du ge exempel på något fall där teoribyggande avsevärt avvikit från denna metod?

    Man måste ju betala för att få tillgång till The Objective Standars artiklar. Det finns en artikel som heter ”Induction and Experimental Method” som jag antar är relevant.

    Jag antar att den beskriver vikten av experimentell metod för den vetenskapliga revolutionen. Vikten av experiment över förnuftet delas givetvis av den hypotetiskt-deduktiva-modellen.

    • ”Men den hypotetiskt-deduktiva-metoden får väl ändå anses vara den modell som vetenskapen i de allra flesta fall följer? Kan du ge exempel på något fall där teoribyggande avsevärt avvikit från denna metod?”

      Nej och ja. I verkligheten har vetenskapen inte framskridit med hjälp av denna metod och rent faktiskt hade den inte kunnat framskrida om vetenskapsmännen använde sig av den. Vetenskapen har inte framskridit eftersom vetenskapsmän producerade hypoteser baserade på ingenting eller ett ”irrationell element” eller ”intuition”. Och vetenskapen hade inte heller framskridit om vetenskapsmännen sedan bara ägnade sig åt att falsifiera sina (godtyckliga) hypoteser. (Det finns däremot exempel på hur vetenskapen stagnerade just för att en del dåliga ”vetenskapsmän” försökte göra just detta. Se t ex Descartes och se t ex atomteorin INNAN den validerades genom omfattande induktioner, dvs medan den bara vara en hypotesisk gissning.)

      Nej, om man studerar vetenskapens historia ser man att vetenskapen framskred eftersom vetenskapsmännen bevisade vad som är fallet – inte vad som inte är fallet. Och de skaffade sig mycket riktigt hypoteser, men hypoteserna var alltid baserade på tidigare data och inducerade generaliseringar. Så kan jag ge ett exempel? Ja. Isaac Newton är ett exempel.

      ”Man måste ju betala för att få tillgång till The Objective Standars artiklar. Det finns en artikel som heter ”Induction and Experimental Method” som jag antar är relevant.”

      Den och åtminstone en till, nämligen ”Isaac Newton: Discoverer of Universal Laws” av David Harriman.

      ”Jag antar att den beskriver vikten av experimentell metod för den vetenskapliga revolutionen. Vikten av experiment över förnuftet delas givetvis av den hypotetiskt-deduktiva-modellen.”

      Experiment ÖVER förnuftet? Om du menar experiment över RATIONALISM, dvs att deducera fram vetenskapliga slutsatser baserade på mer eller mindre godtyckliga premisser, då har du rätt. Men experiment är inte att sätta sig över förnuftet; det är en aspekt av att använda sig av förnuftet för att generalisera fram sanna vetenskapliga lagar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.