Har antitrust, diktatur, anarkism och försiktighetsprincipen något gemensamt? Vad är principen som förklarar alla fyra företeelser?
Att säga ”Alla är fel”, är sant, men det är inte riktigt det jag är ute efter. Jag är ute efter en princip, dvs en fundamental och generell sanning som kan förklara alla dessa och många andra företeelser.
Jag säger att om det nu finns en princip som kan förklara alla fyra företeelser, då ligger nyckeln i att verkligen börja tänka på antitrustlagarnas natur. Och jag säger att nästa steg är att tänka i termer av logiska och praktiska implikationer.
Ta försiktighetsprincipen. Det är ingen lag som antitrust, men om man baserade lagarna på denna princip, vad skulle det då få för konsekvenser? Hur skulle de lagarna se ut? Vilken makt skulle det ge politikerna? Hur mycket makt skulle det ge politikerna?
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Försiktighetsprincipen tillåter ju inte att någonting görs överhuvudtaget.
Bra observation, Tomas. Det finns alltså logiskt ingen mänsklig aktivitet som inte kan förbjudas eller regleras eller kontrolleras, enligt försiktighetsprincipen. (Och att detta är vad principen implicerar har också företrädare för miljörörelsen erkänt explicit.) Kan du säga samma sak om antitrustlagarna?
Sedan finns det en annan aspekt av försiktighetsprincipen som bör uppmärksammas. På vilka grunder vill man stoppa mänskliga aktiviteter, enligt försiktighetsprincipen? Lägg bland annat märke till att den vänder på bevisbördan. Om man skrev lagar baserade på denna princip, hur skulle de påminna dig om antitrustlagarna?
Subjektivism.
Att ”alla är fel” beror på att samtliga fenomen ignorerar verkligheten. Det innefattar även det godtycke Carl Johan föreslagit.
Mitt förslag:
Skepticism; misstro till förnuftet; kunskap är omöjlig.
Jag kan inte veta X, därför…
a) kan företags angelägenheter vara ett hot mot mig som måste kontrolleras. (Antitrust)
b) måste en diktator bestämma åt mig. (Diktatur)
c) kan inte någon annan tillåtas bestämma över mig på något vis. (Anarkism)
d) är allting potentiellt livsfarligt och bör betraktas på det viset. (Försiktighetsprincipen)
Jag ser en viss logik i detta, men jag ser också logiska problem om det är meningen att skepticismen ska förklara alla dessa fenomen. Hur vet byråkraterna som ska råda över antitrust? (Detsamma kan sägas om försiktighetsprincipen.) Hur vet en diktator någonting? Varför ska jag tro på en diktator? Och under anarkism vet jag helt plötsligt tillräckligt för att inse att ingen annan borde få styra över mig. Så på en och samma gång vet andra bättre än mig, samtidigt vet jag bättre än alla andra, samtidigt vet ingen riktigt någonting, eftersom skepticismen är sann. Därmed inte sagt att skeptiker är konsekventa eller att skepticism inte kan användas som ett argument (eller snarare som en rationalisering) för en del eller samtliga företeelser, ibland, men troligtvis inte samtidigt.
Godtycke. För skulle försiktighetsprincipen, eller antitrustlagarna så som de framställs i Atlas Shrugged, följas slaviskt, skulle ingen verksamhet vara möjlig. Alltså måste de tillämpas godtyckligt. Man kan säga att den bakomliggande principen är att inte ha någon princip.
Enligt mig är du extremt nära det jag är ute efter, men det är en liten bit kvar. Hur skulle du förena försiktighetsprincipen omsatt i lag och antitrustlagarna med t ex situationen i en diktatur eller anarki?
Malevolent Universe Premise
Antitrust: Eftersom de mest produktiva skadar oss genom sin dominans, måste vi fjättra dem. (Idén om att mänskligt samarbete är det samma som djungelns lag vilar på en uppfattning om en ovälvillig värld.)
Diktatur: Människan klarar inte av frihet.
Anarkism: Människan klarar inte av civilisation.
Försiktighetsprincipen: Eftersom världen domineras av kaos och olyckor, måste alla bakbindas. Det primära är inte att jaga efter lycka, utan att undvika olycka.
Så här tänkte jag. Antitrust är icke-objektiv lag. Försiktighetsprincipen är en princip som om man omsatte den i lagen skulle resultera i icke-objektiv lag. Under en diktatur råder det icke-objektiv lag. Och detsamma är definitivt sant under anarkism. (Läs mer om icke-objektiv lag här.)
Icke-objektiv lag leder i praktiken till tyranni eller totalitarianism. Icke-objektiva lagar är nödvändiga för tyranni och diktatur. Eftersom icke-objektiva lagar ger staten godtycklig, gränslös makt över individen.
Försiktighetsprincipen implicerar totalitarianism eftersom man på godtyckliga grunder kan motivera att _alla_ mänskliga aktiviteter ska regleras. Och vi får även preventiv lag som ju behandlar alla som skyldiga tills motsatsen är bevisad, baserad på vad en del har gjort sig skyldiga till. Preventiva lagar är icke-objektiva per definition eftersom man ska försöka bevisa vad som INTE är fallet inför byråkrater. Att begära att man ska bevisa en NEGATION är att öppna dörren för vilka godtyckliga tolkningar som helst. (Preventiva lagar hör hemma i diktaturer. Och de är också det praktiska resultatet under anarkism.)
Antitrust implicerar totalitarianism eftersom man på godtyckliga grunder kan motivera att _alla_ mänskliga aktiviteter regleras med hjälp av den. Samma argument som används för att på godtyckliga grunder stoppa ”stora företag” kan också användas för att på godtyckliga grunder stoppa ”stora tidningar”. Intellektuell frihet hotas lika mycket som ekonomisk frihet. Därmed hotas _all_ vår frihet.
En diktatur implicerar totalitarianism i den mån den styrs genom icke-objektiva lagar och bestämmelser (diktatorns eller partiets nycker), just eftersom det utesluter en (objektiv) princip som reglerar vad staten kan och inte kan göra, vilka aspekter av individens liv som är eller inte är reglerade av staten.
Eftersom det råder en frånvaro av objektiv lag under anarkism, eftersom vem som helst kan utöva våld på vilka grunder som helst, och eftersom det i praktiken kommer att bli den eller de grupper som är mäktigast som bestämmer blir det samma totalitära resultat i slutändan.
Den första generaliseringen jag gjorde är därför: ”icke-objektivitet inom lagen leder till tyranni”. Vad ligger bakom icke-objektiv lag? Vilken princip kan förklara den, i dessa exempel? I samtliga fall blir det någons subjektiva känslor, nycker eller omdöme, inte verklighetens fakta och/eller objektiva principer, som bestämmer vad som är lag. Detta är definitivt ett exempel på subjektivism. Ännu mer fundamentalt: medvetandets primat.
Detta är ett bra exempel på hur irrationell metafysik och epistemologi leder till tyranni i form av en diktatur, anarkism eller i form av lagar som antitrust eller lagar baserade på försiktighetsprincipen.
Nu valde jag bort medvetandets primat i mitt andra svar eftersom jag var osäker på vilken nivå jag skulle landa på. Subjektivism förklarar ju alltihop och mitt tanketåg följde ungefär ditt, om än _inte alls_ lika djuplodande och detaljerat. Ledtråden var att Carl Johans godtycke låg nära svaret. Så jag började fundera över godtycke och vad godtycke baseras på. Ja, inte är det verkligheten (underförstått; förnuftet) i alla fall. Så då måste det vara något annat; tex känslor; subjektivism.
Så om jag måste välja mellan att svara subjektivism eller medvetandets primat, vilket svar är lämpligast? Medvetandets primat har jag sedan tidigare förstått omfattar mer än bara subjektivism?
Sen tycker jag att Pers förslag är elegant. Dessutom nytt för mig då jag inte sett begreppet omsatt i ett sammanhang tidigare. :)
Detta var en rolig uppgift att klura på, även om jag är lite missnöjd med mina (korta) svar.
”Så om jag måste välja mellan att svara subjektivism eller medvetandets primat, vilket svar är lämpligast? Medvetandets primat har jag sedan tidigare förstått omfattar mer än bara subjektivism?”
Bra fråga. Som så mycket annat är det en kontextuell fråga. När man vill identifiera en princip, då gäller det att finna den mest fundamentala som man känner till. Om subjektivism är den djupaste, dvs mest fundamentala, princip man känner till, då är det ett fullgott svar. Men _om_ man känner till att subjektivismen faller inom den vidare principen, medvetandets primat, då bör man identifiera den senare som den mest fundamentala principen.
Tack McVicar! Jag gissade på malevolent-premissen, eftersom jag associerade försiktighetsprincipen med neurotisk panik.
Dock är nog Carls idé om icke-objektiv lag den minsta gemensamma nämnaren i detta sammanhang (den är helt enkelt mer specifik). Vad tror Carl förresten – grundar sig icke-objektiv lag på malevolent-premissen?
Jag _tror_ att man kan förklara alla med hänvisning till malevolent-premissen. Jag är inte helt säker dock. Måste nog tänka lite mer. Men oavsett vilket tror jag att man faktiskt kan förklara malevolent-premissen av implicit och/eller explicit irrationell filosofi. Irrationell filosofi gör nämligen att man inte förstår världen korrekt, att man drar felaktiga slutsatser, att man blir oförmögen att leva framgångsrikt, att man blir frustrerad, etc. Detta kan ge upphov till en malevolent livskänsla. Och en sådan irrationell princip är just subjektivismen. Sedan utesluter jag inte en växelverkan här. Att en implicit irrationell filosofi föder en malevolent livskänsla, som i sin tur föder en explicit irrationell filosofi som leder till irrationella slutsatser som t ex de du illustrerade i ditt resonemang.
Tänkte först föreslå frånvaro av individuella rättigheter, men fick inte ihop det riktigt snyggt med försiktighetsprincipen.
Försiktighetsprincipen är världens märkligaste princip ur PR synpunkt.
Vem vågade först publicera den? Hur kunde personen ifråga överblicka konsekvenserna av det…? :o)
Sydney Banks upptäckter av de tre principerna kan förklara alla våra liv, beteenden, problem osv…
De är de mest fundamentala går inte att komma djupare.
Ha det kanon