Tidigare har jag talat om värdet av att integrera. Jag uppmanade även mina läsare att integrera olika principer. Jag gjorde detta dels för att jag trodde att det skulle vara kul och dels för att jag trodde att det kunde vara lärorikt. Jag tror att många tyckte det var kul och lärorikt. Därför tänker jag nu prova på en annan sak: reduktion.
KUNSKAPENS HIERARKI
Låt mig börja med att etablera kontexten. Vår kunskap har en hierarki. Den har en viss (logisk) ordning. Vi lär oss vissa saker före andra och utan dessa skulle vi inte kunna gå vidare och lära oss resten. Exempel: vi måste först lära oss att uttala varje enskild bokstav innan vi kan lära oss att läsa. Exempel: vi måste lära oss aritmetik innan vi är redo för algebra. Exempel: vi måste lära oss historia i en kronologisk ordning.
Ni kan genom att observera er egen personliga historia säkert komma på hur många exempel som helst på hur er egen kunskap har kommit i en viss ordning och hur varje sådant steg i ert lärande var nödvändigt för att ni skulle kunna komma vidare.
Vi lär oss också begrepp i en viss (logisk) ordning. Ayn Rand skrev:
Concepts have a hierarchical structure, i.e., … the higher, more complex abstractions are derived from the simpler, basic ones (starting with the concepts of perceptually given concretes). (Introduction to Objectivist Epistemology, s 41.)
Låt oss illustrera detta med ett par exempel. Ta begreppet ”föräldralös”. Du hade inte kunnat bilda detta begrepp om du inte först hade bildat begrepp som ”mamma”, ”pappa”, ”barn” och ”förälder”. Eller ta begreppet ”möbel”. Du hade inte kunnat bilda begreppet ”möbel” om du inte först hade bildat begrepp som ”bord”, ”säng”, ”stol”, etc (och sedan satt dessa i kontrast till en massa andra saker som ”bil”, ”cykel”, ”båt”, ”flygplan”, etc vilket i sin tur gör det möjligt för dig att bilda begreppet ”fordon”). Dessa exempel är enkla. Det är betydligt svårare att ta reda på vad begrepp som ”rättigheter”, ”kapitalism”, ”rättvisa” eller ”objektivitet” vilar på. Du kan och bör dock göra det, genom en reduktionsprocess.
Att reducera handlar om att ta sig igenom kunskapens hierarki, att gå igenom hela den begreppsliga kedjan, hela vägen tillbaka till den varseblivbara verkligheten. Ty det är ju där vi alla börjar: genom att observera verkligheten.
Ett begrepp som inte går att reducera tillbaka till verkligheten saknar grund i verkligheten. Ett exempel på ett ogiltigt begrepp är begreppet ”Gud”. (Av samma anledning kan och bör man förresten reducera propositioner. En proposition som inte går att reducera tillbaka till verkligheten är falsk. Ett exempel på en falsk proposition är att ”Gud skapade människan för 6000 år sedan”.)
Varför måste vi då bry oss om att reducera? Eller annorlunda uttryckt: Vilka fakta ger upphov till vårt behov av att reducera? Det faktum att vi lär oss väldigt mycket från andra människor. Det är många begrepp vi inte bildar på egen hand, utan vi plockar upp dem från andra. De flesta sådana begrepp är ganska abstrakta som ”rättvisa” eller ”kapitalism” eller ”kalori” eller ”atom”. Du kan varken direkt se ”rättvisa”, ”kapitalism”, ”kalorier” eller ”atomer”. Dessa begrepp vilar således på en mer eller mindre lång begreppslig kedja som kopplar dem till den varseblivbara verkligheten.
Om vi inte validerar dessa begrepp genom en reduktionsprocess, då riskerar vi att sluta med vad Ayn Rand kallade för ”flytande abstraktioner”, dvs begrepp som vi inte har kopplat till verkligheten. Om man inte vet vilka fakta som ett begrepp vilar på, då vet man varken om begreppet är giltigt eller vad det faktiskt betyder.
Ett tecken på att man dras med ”flytande abstraktioner” är att man har svårt för att komma på exempel på vad det är man pratar om. Man har med andra ord svårt för att konkretisera sina idéer. Således skrev Ayn Rand:
To know the exact meaning of the concepts one is using, one must know their correct definitions, one must be able to retrace the specific (logical, not chronological) steps by which they were formed, and one must be able to demonstrate their connection to their base in perceptual reality. (ITOE, s 67.)
VÄRDET AV REDUKTION
Värdet av att reducera ligger delvis i att man kan skydda sig från andras missbruk av begrepp. Ett exempel på ett sådant missbruk är att stjäla begrepp. Att begå en begreppsstöld är att använda sig av ett begrepp samtidigt som man ignorerar eller förnekar de fakta som ger upphov till begreppet. Ett exempel är att tala om ”föräldralösa” och samtidigt glömma bort eller förneka att det finns sådana saker som ”föräldrar” eller ”barn”.
Nu pågår detta missbruk så gott som aldrig på denna nivå. Det är vanligare att människor, speciellt filosofiprofessorer, gör sig skyldiga till en begreppsstöld när den begreppsliga kedjan tillbaka till den varseblivbara verkligheten är betydligt längre. Det är således vanligare när det kommer till ganska abstrakta begrepp såsom ”rättvisa” och ”rättigheter” eller propositioner som ”livet är det yttersta värdet”.
Ett exempel är de som talar om djurens rättigheter. De som talar om djurens rättigheter stjäl begreppet ”rättigheter” eftersom de använder det utan att tänka på de fakta som ger upphov till det. T ex det faktum att moralbegrepp inte är tillämpbara på djur eftersom de saknar viljefrihet såväl som förmågan att tänka begreppsligt. (Se Andrew Bernsteins essä ”Animal ‘Rights’ vs. Human Rights”.)
Ett större värde av att reducera ligger i att man kan själv se att ens begrepp och idéer faktiskt är baserade på verkligheten. När vi objektivister säger att Ayn Rands filosofi är baserad på verkligheten då är det inte bara slogan som vi slänger oss med. Vi menar det; det ska tas bokstavligen.
Med några få undantag är hela objektivismen, liksom all annan sann filosofi och vetenskap, baserad på induktion.
Att reducera är motsatsen till att inducera. Att inducera är att generalisera från de varseblivbara konkreterna. Att reducera är att, steg för steg, gå från generaliseringarna ned till de varseblivbara konkreterna.
Genom att reducera identifierar du den logiska hierarkin på din kunskap. Du identifierar med andra ord vad du måste veta, vilka observationer du måste göra, för att inducera objektivismen (och alla andra sanna principer).
Gör du din reduktion rätt, då kommer du att få inte två, tre exempel, utan hundratals eller tusentals eller miljontals. Du kommer med andra ord att få ett flöde av de konkreter som ger upphov till dina begrepp eller som också summeras i form av en princip. På så sätt kan du också rekonstruera din förståelse av objektivismen genom induktion. (Denna aspekt är något som jag lär kommer att återkomma till senare.)
METOD
Så att reducera är, som vi kan se, otroligt viktigt och värdefullt. Men hur går vi tillväga för att reducera? Metoden som jag kommer att redogöra för här är huvudsakligen densamma som Leonard Peikoff går igenom i Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand. (Den som vill veta mer om reduktion bör läsa sidorna 129-141 i OPAR.)
Jag tänker börja med att reducera ett begrepp. Begreppet jag vill reducera är medvetet på vad jag skulle betrakta som en medelhög abstraktionsnivå. Samtidigt är det ett mycket vardagligt begrepp. Begreppet jag har valt är ”tid”.
Det första steget är att skaffa sig en definition. Då jag saknar tillgång till en svensk ordbok använder jag mig av en engelsk ordbok. Merriam-Webster definierar ”time” som ”the measured or measurable period during which an action, process, or condition exists or continues”.
Nästa steg är att fråga sig: Vilka fakta ger upphov till detta begrepp? Vad måste jag veta för att komma hit? Begreppet ”tid” vilar bland annat på begreppet ”period” och förutsätter att vi vet hur vi mäter dessa perioder. Så jag slog upp ”period”: ”the completion of a cycle, a series of events, or a single action”; ”a portion of time determined by some recurring phenomenon”; ”the interval of time required for a cyclic motion or phenomenon to complete a cycle and begin to repeat itself”.
En ”period” är alltså en cykel av rörelser eller händelser. En cykel är en serie av rörelser som upprepas regelbundet, ofta i en viss ordning. Kan vi nu direkt observera några sådana cykliska rörelser eller händelser? Ja. Solen går upp och ned, månens rörelser, årstiderna, etc. (Vi kan även, beroende på vilken tid vi lever i, observera människotillverkade cykliska rörelser i form av våra olika klockor: vattenur, sandur, solur, atomur, etc.) Dessa och andra sådana måste vi alltså känna till.
Vi vet också, med hänvisning till definitionerna ovan, att vi mäter en period genom att relatera olika rörelser till en cyklisk rörelse. Och studerar du hur vi faktiskt använder våra klockor eller naturens cykliska rörelser då kommer du att se att detta är precis vad vi gör när vi mäter tiden.
Tid är nämligen inget annat än ett mått på rörelser; tid mäter hur många rörelser det går på en bestämd cyklisk rörelse. Den måste vara cyklisk om den ska kunna tjäna som måttstock. (Jag använder medvetet begreppet ”rörelse” i ordets vidaste mening.) Exempel: Hur många timmar tar det att köra till Stockholm? Hur många dagar tar det att cykla jorden runt? Hur långt kan jag springa på 10 sekunder? Hur många minuter tar det för mig att värma upp min mat? Hur många månader tar det innan bebisen föds? Hur många år tar det innan objektivismen har tagit över Amerika?
Vi vet nu att för att bilda begreppet ”tid” måste vi känna till att det finns rörelser, händelser och handlingar, varav en del är cykliska. Kan vi varsebli rörelser, händelser och handlingar? Ja. Således har vi nu nått den varseblivbara verkligheten; vi har reducerat tillbaka begreppet ”tid” till de fakta som ger upphov till det.
(Lägg märke till att vi inte har tagit reda på vilka fakta som ger upphov till vårt behov av att mäta tiden. Det är en annan fråga. Vi har inte heller identifierat vilka fakta som motiverar oss att välja vissa (cykliska) rörelser som en måttstock. Men om du vill göra det för fullständighetens skull, då tror jag inte att du kommer ha några svårigheter med det. Att mäta kräver att måttstocken är stabil; en meterstock som hela tiden ändrar längd kan du inte mäta längd med och klockor som hela tiden går fel kan du inte mäta tiden med.)
Metoden är alltså följande: 1. Ta en ordboksdefinition. 2. Fråga er själva: Vad måste jag veta för att komma hit? Kom ihåg att du vill ha svar på följande: Vilka fakta i verkligheten ger upphov till det här begreppet? Så fortsätt tills du kommer till den varseblivbara nivån. Då är du framme.
PROVA SJÄLV
Precis som Peikoff vill jag understryka att det är svårt att reducera. Ibland kan det ta några timmar och ibland kan det ta dagar. Men nästan hur lång tid det än tar är det alltid värt det i slutändan; det är faktiskt väldigt givande.
Jag valde ”tid” eftersom jag ville börja med något som var lite lagom. Men eftersom det är svårt rekommenderar jag att man börjar med de viktigaste, de mest grundläggande begreppen eller principerna. Jag menar alltså grundläggande begrepp som ”gott”, ”rättvisa” och ”sanning” eller grundläggande principer som att ”förnuftet är människans grundläggande överlevnadsmedel” eller ”ärlighet är bra”. Ta en sak i taget och låt det ta tid.
Så nu när vi vet vad reduktion är och varför det är bra, vill jag ge för de av er som är intresserade en uppgift till nästa vecka. Försök reducera begreppet ”inflation”.
Nästa vecka ska jag visa dels hur jag reducerade begreppet och sedan tänker jag försöker ge ett par exempel till.
Har ni frågor tar jag emot dem i kommentarerna. Men om ni vill skicka in bidrag, då tar jag denna gång helst emot dem via e-mail: carl.svanberg@gmail.com
Lycka till!
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Mycket intressant! Den här bloggen är mycket givande och jag uppskattar verkligen alla sorts inlägg som kommer, från tipsen till nyhetskommentarerna till de här mer pedagogiska guldklimparna. En fråga från en novis dock bara: är det inte problematiskt att utgår från en ordboksdefinition? Då låter man ju ordboken definiera begreppet? Kan man definiera begreppet själv eller på annat sätt?
Hej ”HELLYES!”
Det där är en jättebra fråga!
Nej, man måste inte utgå ifrån ordboksdefinitionen. Jag väljer dock att börja med ordboksdefinitionen eftersom den speglar hur folk i allmänhet förstår och använder sig av ord. Den speglar alltså allmänhetens kunskapsnivå. Och om jag vill försöka ta reda på vad man som en del av allmänheten, dvs icke-expert, måste veta för att verkligen förstå sig på orden man använder sig av, då tycker jag att ordboksdefinitionen är en bra utgångspunkt.
Men om du t ex har en definition som du har funnit i särskild litteratur och som enligt dig är totalt överlägsen den som finns i ordböcker, då måste du bara vara medveten om att du troligtvis måste reducera mycket mer, eftersom sådana definitioner förutsätter just mycket mer specialiserad kunskap.
Intressant att du nämnde att vi inte kan reducera begrepp som t.ex. ”Gud” till verkligheten. Vad skulle hända om vi ändå försökte göra det?
Om du verkligen försökte, då skulle du inte lyckas. Det är allt som skulle hända. Om du inte tror mig, kan du ju bara försöka. Lycka till.
Liten petig anmärkning: Historia behöver man väl inte lära sig i kronologisk ordning? Man kan ju ha mycket goda kunskaper om andra världskriget utan att egentligen veta någonting om folkvandringstiden, t ex.
Det är i och för sig sant. Men vad jag egentligen menar är att väldigt mycket historia blir helt obegripligt om man hoppar fram och tillbaka i historien. Jag menar inte att man måste veta _allt_ som har hänt innan för att förstå det som hände senare. Bara att man måste veta en del av det som är väsentligt.
Två frågor om reduktion:
1. Måste alla begrepp reduceras?
2. Kan alla begrepp reduceras?
Fråga 1 är lätt besvarad (du kan ge ditt svar; jag misstänker att det överensstämmer med mitt). Fråga 2 däremot har jag problem med.
1. Nej. Man bör bara reducera de allra viktigaste begreppen eller principerna, t ex fundamentala principer. Och man bör, förstås, bara göra det om man tycker att begreppen eller principerna inte är riktigt ”grundade”, dvs om man tror att man dras med flytande abstraktioner. Att försöka reducera allt möjligt, stup i kvarten, tar enormt mycket tid. Och det är inte värt besväret.
2. Jag tror att man kan reducera nästan alla begrepp. De enda begrepp som man varken kan eller behöver reducera är de som inte behöver reduceras. Jag tänker på första nivåns begrepp, t ex bord och katt, och andra begrepp som kan definieras ostensivt, t ex färger.
Jag är dock intresserad av att höra din syn på dessa saker, om den skiljer sig radikalt från min.
Punkt 1 håller jag helt med dig om och det var precis vad jag själv tänkte.
Problemet med punkt 2 är att det finns en mängd ord i språket som vi normalt inte har minsta svårighet att begripa, men som, såvitt jag kan se, varken låter sig definieras eller reduceras till ”det för sinnena givna”. Ett exempel är ju det lilla ordet ”ju”. Det är ju inte svårt att begripa en sats som ”Det är ju sant” och se att det finns en nyansskillnad jämfört med satsen ”Det är sant”. Men kan du formulera en definition (med genus och differentia) av ”ju”? Och vart ska det reduceras, om man försöker reducera det?
Det finns en uppsjö sådana ord i vårt språk, men detta exempel får väl räcka. (”Väl” är förresten ett annat sådant ord.)
När man säger att man kan reducera allting, betyder det inte att man alltid kan göra det DIREKT. Det räcker med att du kan validera KEDJAN av begrepp som det vilar på. ”Ju” är, som jag förstår det, i första hand ett adverb (genus) som bekräftar eller förstärker att det som sker verkligen är fallet eller är sant (differentia). (Detta är mitt spontana försök till en definition.) Och som sådant vilar det på många andra begrepp, begrepp om handlande, och handlande kan definitivt observeras. Att ”ju” vilar på andra begrepp som i sin tur kan reduceras tillbaka till någonting som vi direkt kan observera, räcker. (Detsamma gäller om ”väl”.) Vet inte om detta tillfredsställer dig. Finns det ingen definition av ordet i någon ordbok? Jag bara undrar för jag äger ingen svensk ordbok.
Jag är inte helt tillfreds med ditt spontana definitionsförsök. Men jag märker att jag är ute på djupt vatten här, så jag bör nog släppa frågan för ögonblicket och återkomma någon annan gång.
Bara en spontan invändning: Jovisst är ”ju” ett adverb. Men ”bord” är ett substantiv – och vi tar knappast ”substantiv” som genus för ”bord”. Vi tar ”möbel”, och sedan kanske ”människotillverkat föremål” som genus för ”möbel”.
Sedan är det här egentligen inte en fråga om reducering, eftersom vi inte bryr oss om att reducera ett begrepp som vi redan mycket väl begriper. Det är en fråga om hur begreppet bildas från första början. Det är ju ett rätt abstrakt begrepp, och ändå tycks vi inte ha någon svårighet att bilda eller tillägna oss begreppet. Minsta barn vet ju vad ”ju” betyder. Minsta barn vet väl vad ”väl” betyder. Minsta barn vet nog vad ”nog” betyder. Och förresten vet minsta barn också vad ”förresten” betyder.
Men, som sagt, vattnet är lite djupt här.
Det finns nog ingen definition med genus och differentia i någon ordbok. Följande har jag hittat i en ordbok:
”ju (adv.) 1. med olika innebörd och känslobeteckning (av påstående, förebråelse, näsvishet, vädjan, uppmuntran m.m.) betecknande något som självklart eller allmänt känt eller känt för den tilltalade och alltefter den olika innebörden liktydigt med ‘som du vet’, ‘som bekant’, ‘naturligtvis’ ‘väl’, ‘antar jag´’, ‘dock’, ‘visserligen, ‘gärna’ o.dyl.” (Sedan kommer ytterligare några utläggningar i samma stil.)
Det här är inte en definition utan en beskrivning av ordet funktion i språket. Och jag kan begripa den här utläggningen, därför att jag redan begriper ordet ”ju”!
(Mer senare. Det är sent på kvällen nu.)
Svenska akademiens ordbok finns på nätet, och där kan man slå upp ”ju”. Men där får man en ändå längre utläggning med exempel som sträcker sig bak till 1500-talet – men ingen definition i termer av genus och differentia.
Den ordbok jag själv citerade ur var förresten ”Illustrerad svensk ordbok” i en upplaga från 1985. Jag vet inte om det finns någon bättre ordbok. Möjligen A.F. Dalins ”Ordbok öfver svenska språket”, men den kom 1850-1855. (På engelska finns det ju en uppsjö bra ordböcker, men inte på svenska.)
Jag kan inte ändra på ordningen på dina kommentarer. Om man kan göra det, då vet jag inte hur man gör det.
”’Ju’ är, som jag förstår det, i första hand ett adverb (genus) som bekräftar eller förstärker att det som sker verkligen är fallet eller är sant (differentia). […]Och som sådant vilar det på många andra begrepp, begrepp om handlande, och handlande kan definitivt observeras.”
Här har jag en invändning som jag helt enkelt måste få ur mig; annars ligger den bara och gnager inombords (samt underminerar mitt förtroende för objektivismen).
Ayn Rand skriver i ITOE att adverb betecknar handling eller rörelse och tar ”snabbt” som ett exempel.
Men flertalet adverb – det *överväldigande* flertalet adverb – handlar inte alls om handling eller rörelse.
Ett par elementära exempel: ”här” och ”där” betecknar läge i rummet; ”hit” och ”dit” betecknar riktning i rummet; ”nu” och ”då” betecknar läge i tiden. Adverbet ”inombords” som jag nyss (adverb) använde betecknar också ett slags läge: ”någonstans djupt inne i mitt medvetande”.
Du får gärna fortsätta inventeringen av alla adverb i språket och se hur många du hittar av typen ”snabbt” eller ”långsamt”. Inte så många, törs jag lova.
”Snabbt” och ”långsamt” tillhör också en stor klass av adverb som bildas från adjektiv genom tillägg av ett suffix (-t i svenskan, -ly i engelskan, -ment eller mente- i romanska språk – och hur det är i swahili och andra för mig okända språk vet jag förstås inte). Men inte ens för sådana adverb stämmer det Ayn Rand skriver. Ta som exempel satsen ”Det var vackert sagt”. ”Vackert” är här ett adverb som bildas utifrån adjektivet ”vacker”. Men det har inte ett dyft med rörelse eller rörelsehastighet att göra.
Att Ayn Rand skriver något som är så fullständigt uppåt väggarna (en adverbiell fras) ser jag som ett problem. Jag har ju satt upp dekaler både hemma och på jobbet med texten ”Ayn Rand was right”. Ska jag nu behöva tillägga ”except when she talks about adverbs”?
_Alla_ adverb handlar ju visst om handlande eller rörelser (i ordets vidaste mening).
Många handlar om hur handlingarna genomfördes: snabbt, långsamt, försiktigt, ivrigt, etc. Men andra handlar om var de genomfördes: inomhus, utomhus, där, här, etc. Andra handlar om syftet: därför, för att, eftersom, etc. En del handlar om hur ofta de genomförs: hela tiden, ibland, aldrig, etc. En del handlar om när de genomförs: då, nu, senare, etc.
Så jag ser inte alls vad problemet är.
OK – men i så fall har Ayn Rand uttryckt sig oklart och gett för få exempel.
Ta också en sådan sats som ”jag befinner mig hemma” (adverbet här är förstås ”hemma”). Även om jag inte sitter helt still, utan knapprar på tangenterna eller vankar av och an från och till datorn, så uttrycker ju själva verbet ”befinner mig” inte handling eller rörelse.
PS. Möjligen har du rätt, och jag hakar bara upp mig på exemplet ”rapidly”.
Adverb är bestämning till verb (för det mesta), och de flesta verb uttrycker handling eller rörelse. Somliga betecknar befintlighet, men då kan man komma undan med att säga att befintlighet är ”noll rörelse”.
PPS. Med tonvikt på ”möjligen”. Jag behöver fundera vidare på det här.
En sak till: de flesta verb står för någon form av rörelse eller förändring. ”Gå” och ”springa” står för lokomotion. ”Födas” och ”dö” står för övergång från ett tillstånd till ett annat. ”Fylla” i uttrycket ”fylla år” står också för en sorts övergång: från att ha varit n år gammal till att bli n+1 år gammal.
Men somliga verb står för befintlighet, t.ex. ”stå”, ”sitta”, ”ligga”.
Jag ska inte göra större affär av det här än nödvändigt – men vad som gav mig ”myror i huvudet” var att Ayn Rand inte nämnde befintlighet utan bara handling eller rörelse.
Jag tänker alldeles för mycket – så nu har jag tänkt en ny tanke som har med reduktion att göra.
Min tanke är att det finns begrepp som inte låter sig reduceras ända ner till ”det i varseblivningen givna”. Lyckligtvis behöver de heller inte göra det, så det är inget större problem för teorin.
Exemplet jag tänkte på var begreppet ”metafor”. En ordboksdefinition jag hittade på Wikipedia är ”ett bildligt uttryckssätt där ett begrepp tillfälligt byts ut mot ett begrepp som liknar det ursprungliga.” (Några exempel på metaforer är: ekonomisk ”bubbla”, ”filmstjärna” eller ”sportstjärna”, ”virus” som i ”datavirus”. Ett lustigt exempel är uttrycket ”sliten metafor” för metaforer som används alldeles för ofta, där ”sliten” används metaforiskt.)
Begreppet ”metafor” syftar inte på något i yttervärlden, eller på något vi kan se och ta på. Det syftar på företeelser i språket, där det kännetecken som särskiljer det från andra språkliga företeelser är att ett begrepp används bildligt.
Lyckligtvis är det inte nödvändigt att reducera begreppet ”metafor” längre än så här.
[…] Hur identifierar man vilka dessa fakta är? Genom att reducera. Hur? Se mina artiklar ”Att reducera”, ”Premissmetoden” och ”Genusmetoden”. (Nu kan ni säkert förstå varför […]
Mycket av Per-Olof Samuelssons bryderier leder ju rakt i gapet till den senare Wittgenstein. När du talar om ”funktion i språket”, och ”man bara vet”, så, tänker jag direkt på språkspel.
Nu säger jag inte avgjort att Wittgenstein har rätt här, utan mer att det möjligen är en aspekt av språket som bör beaktas.
[…] har tidigare pratat om varför man ska reducera och hur man kan gå tillväga för att göra det. Jag tänker nu start en serie av artiklar där jag ger fler exempel på hur man kan reducera och […]