Ur How to Win Every Argument: The Use and Abuse of Logic av Madsen Pirie:

Sentimens is a clever fallacy. Its idiotic claim, that emotion is a better guide, is most alluring to an intelligent audience. Intelligent people are often afraid of being thought rather cold because they use reason so much. They do not want to appear to be emotionally deficient, and are easy prey to a speaker who assures them that they are just as sensitive, loving and compassionate as the next person, who is also a bit of a bore. This permits them the delusion that they are welcome into the common fold, instead of remaining aloof from it. They happily abandon reason as the price of their admission ticket to the human race. (s 58.)

Att Madsen Pirie använder sig av detta exempel är faktiskt symptomatiskt för vår kultur. Det är faktiskt inget annat än ytterligare ett tragiskt exempel på altruismens inflytande. För att se detta kan vi undersöka citatet i termer av essenser.

I dagens kultur tror de flesta att moralens sfär är känslornas sfär, inte förnuftets. (Denna idé kommer framför allt ifrån David Hume.) I dagens kultur tror de flesta att moralens essens är att offra sig för andra, altruism.

Observera att förnuftet förknippas med ”kyla” medan hjärtat förknippas med ”värme”. Omoraliska människor utmärker sig som kalla och kalkylerande – de tänker med hjärnan. Moraliska människor utmärker sig däremot som varma och känslomässiga – de känner med hjärtat.

Kulturen sätter upp en falsk dikotomi mellan förnuft och känsla – mellan förnuft och den konventionella, altruistiska moralen. Därmed skapas en förväntan att de intelligenta, de tänkande och förnuftiga måste ge efter för kulturens moraliska krav på att de ska offra sig. Kulturen kräver av dem att de ska överge sitt förnuft, skämmas för sin intelligens, sitt tänkande, sin rationalitet.

(Eftersom många tänkare dessutom känner sig ensamma, eftersom så få delar deras intressen, känner många också att de måste ursäkta sin intelligens för att få vänner. Och som Ayn Rand har observerat i sin essä ”Altruism as Appeasement”, ser altruismen till att ge dem massor med rationaliseringar för att överge sitt eget omdöme för popularitetens skull.)

Den vanliga utvägen många intelligenta, tänkande människor tar är således att de börjar ge efter för allt och alla; de börjar be om ursäkt för sin intelligens. Som en logisk följd av detta, börjar de överge sina övertygelser och värden. Vad händer då med dem intelligentas känslor? Med deras aptit på livet? Deras passion?

Till skillnad från vad modern filosofi säger råder det ingen (nödvändig) konflikt eller motsättning mellan förnuftet, känslor och våra värden. Förnuftet är den fria viljans själsförmögenhet. Vi väljer alla våra värden med förnuftet. Förnuftet är orsaken till våra värden och därmed våra känslor. Våra känslor, inklusive vår passion för livet, kommer av våra valda värden.

Så när man kräver av människor, vare sig man pratar om genier eller inte, att offra sitt förnuft för att bli en i ”gänget”, den ”medkännande mänskligheten”, då kräver man, i förlängningen, faktiskt att de offrar sin passion för livet. Inför detta tar altruismen ingen hänsyn; altruisterna har ingen empati.

(Tänk på att väldigt många i vår kultur delar uppfattningen att man inte ska göra sin plikt bara för att man vill det. Man ska göra sin plikt för att det är ens plikt – även om man inte har någon lust, även om det tar emot, även om det gör ont. Den filosof som ligger bakom denna perversion, Immanuel Kant, hade, tro det eller ej, fräckheten att påstå att denna moraliska plikt kommer från det ”rena” förnuftet: ett förnuft utan någon koppling till våra känslor, böjelser eller begär. Det vill säga ett förnuft utan någon koppling till våra självvalda värden. Var våra intelligenta tänkare än vänder sig för filosofisk vägledning, dvs David Hume eller Immanuel Kant eller någon av deras moderna arvtagare, finns det en sadist som rationaliserar deras lidande. Det finns bara ett undantag: Ayn Rand.)

Kom ihåg att det är de mest intelligenta, de förnuftigaste tänkarna, som ligger bakom alla mänskliga framsteg, som har gjort vår moderna vetenskapliga, industriella och teknologiska civilisation möjlig och som därför har skapat vår höga levnadsstandard. (Se Atlas Shrugged och Capitalism: A Treatise on Economics.) Således är en av de största orättvisorna att altruismen kräver att dessa människor ska bli passionslösa slavar för resten av mänskligheten. Likgiltiga slavar som ska fortsätta att offra sig och ge efter, även när deras likgiltighet övergår till smärta och lidande – som straff för deras intelligens, deras tänkande, deras förnuft.