Via Peter kom jag över en vidrig kolumn av Anna Ekelund. Ekelund är upprörd över att vi i västvärlden bara fokuserar oss på våra egna problem. För samtidigt som vi oroar oss så mycket över svininfluensan noterar Ekelund att miljontals människor varje år dör av malaria:

Det finns billiga botemedel. En dos malariamedicin för ett barn kostar fem kronor. Våra kaffepengar skulle kunna minska mycket lidande (Förresten, var köper man i dag en kopp kaffe för fem spänn?). Men det är ett lidande vi har vant oss vid och som inte är vårt. Vi fokuserar på annat. Svinpesten drar närmare.

Kanske är den redan här. Vi kan inget göra mer än att bära munskydd eller fly till skogs. Vi oroar oss och får dödsångest.

Ibland önskar jag att den där pandemin verkligen bryter ut och tar så många den kan. Dör jag så dör jag. Västvärlden behöver en minnesbeta, något som gör oss ödmjuka.

Först kommer våra barn och gamla att dö, sedan vi. Tänk om vi mitt i plågan får veta att det finns några på andra sidan jorden som med lätthet skulle kunna förhindra vår nöd men att de har annat för sig: shoppa, blogga, tvittra och bekymra sig för räntor och fallande bopriser. Snopet.

Det är sjukt att människor vågar säga sådana här saker offentligt utan att skämmas. Det är ett tecken på hur lågt kulturen har sjunkit att detta kan sägas utan att det blir större reaktioner. Att döma av kommentarerna till kolumnen behandlas Ekelund snarare som en ”idealist”.

Vad det är fråga om här? Detta är inget annat än ett rent nihilistiskt hat mot själviska människor motiverat av egalitarianismen.

Är hon verkligen ute efter rättvisa? Nej. Vad är rättvist med att miljontals människor ska dö, bara för att de prioriterade sina egna liv och sin egen lycka framför andras? Är hon verkligen intresserad av mänsklig välfärd? Inte alls. För då skulle hon ju inte önska livet av miljontals människor.

Själviskhet, inte ojämlikhet, är hennes primära fiende. För vad som verkligen stör henne är ju att vi lägger våra pengar på oss själva, våra nära och kära, inte på andra totala främlingar i behov. Detta är ju själviskt. Det är för denna ”synd” som hon vill straffa oss.

Vad är det vi ska ”lära” oss av att miljontals av oss dör? Vi ska sluta tro att vi västerlänningar är något. För att vara mer exakt: det är meningen att vi ska sluta tro att våra liv och vår lycka är någonting. Detta är i grunden Jantelagen tagen till en ny nivå.

Ayn Rand skrev:

To understand the meaning and motives of egalitarianism, project it into the field of medicine. Suppose a doctor is called to help a man with a broken leg and, instead of setting it, proceeds to break the legs of ten other men, explaining that this would make the patient feel better; when all these men become crippled for life, the doctor advocates the passage of a law compelling everyone to walk on crutches—in order to make the cripples feel better and equalize the “unfairness” of nature.

Somliga tycker säkert att Ayn Rand överdriver. Egalitärerna kan ju inte rimligen mena detta. Men här har vi Anna Ekelund som öppet önskar livet ur oss alla!