Inför Earth Hour skrev Sydsvenskans Björn Ramel en artikel i vilken han kritiserade kristdemokraternas förslag om en bebisbonus. Syftet är att öka nativiteten i Sverige genom att belöna föräldrarna med 10 000 kronor. Det är ganska klart varför detta förslag är en dålig idé: Varför ska de av oss som inte vill ha några barn tvingas belöna andra? Om en krympande befolkning är ett genuint problem, då är en fri invandring en praktisk och moralisk lösning.

Ramels främsta problem är inte bara ”att den luktar populism och etnocentrism, utan också för att den kan undergräva Sveriges inflytande i klimatpolitiken”. Varför? Därför att fler människor betyder fler problem: ”Möjligheterna för utbildning, arbete och ekonomiska framsteg begränsas. En tätare bebodd glob skulle dessutom, allt annat lika, medföra större utsläpp av växthusgaser, stigande temperatur, fler miljökatastrofer”. Lite längre fram: ”Sverige kan inte ensamt lösa klimathotet. Några extra svenskfödda barn till följd av en bebisbonus skulle varken göra till eller från i ett större sammanhang. Men sambandet mellan befolkningstillväxt och utsläpp av växthusgaser är svårt att förneka. Kan Sverige då vara ett föregångsland i klimatpolitiken, leda genom det goda exemplet och samtidigt leverera extra stimulanser för barnafödande? Vad händer med trovärdigheten?” Detta betyder att om Sverige ska vara ett ”föregångsland i klimatpolitiken”, då bör Sverige verka för att minska jordens befolkning.

Än så länge pratar pragmatiker som Björn Ramel om att en sådan befolkningsminskning ska ske frivilligt. Men hur lång tid kommer det att ta innan miljörörelsens mer militanta och ideologiskt konsekventa röster har blivit tillräckligt mainstream? Då är det bara en tidsfråga innan sådana som Björn Ramel öppet och seriöst kommer att diskutera hur vi med statligt våld ska aktivt minska jordens befolkning.