När man för polemik mot de som förnekar fri vilja då ägnar man sig egentligen åt en hopplös uppgift. Dels eftersom de inte låter sig övertygas av direkta observationer. Detta är ett problem eftersom det enda sätt man faktiskt kan veta att man har fri vilja är genom att observera sig själv utöva sin egen fria vilja. Dels eftersom det är omöjligt att övertyga andra människor enligt deras egna premisser. Hur vi tänker och vad vi tänker är, enligt determinismen, bestämt av krafter bortom vår egen kontroll. Inte av fakta och logik. Därför kan inte en determinist veta. Än mindre kan han bevisa att determinismen är sann. Hans determinism är nämligen, enligt hans egna premisser, resultatet av en fysisk-kemisk process, inte av aktiva observationer eller logiskt tänkande.
Somliga determinister förnekar detta. De säger att kunskap visst är möjligt och att kunskap visst är resultatet av observationer och förnuftigt tänkande. Hur resonerar de som säger detta? De säger helt sonika att medvetandet och dess innehåll påverkas eller skapas när vi gör observationer eller när vi hör andra framföra argument. Nu löser detta resonemang ingenting. Det bara förskjuter det grundläggande problemet ett steg vidare i orsak/verkan-kedjan. Det grundläggande problemet är detsamma: kunskap är och förblir en illusion.
Om vi ignorerar detta uppenbara problem och försöker ta idén på allvar, följer fantastiska implikationer, som ogiltigförklarar resonemanget.
Eftersom deras ”tänkande” är resultatet av en fysisk-kemisk process, bortom deras kontroll, följer det att en ”övertygelse” skapas automatiskt hos dem så fort de exponeras för vissa ljud eller tecken. De säger alltså att ljud och tecken kan ge upphov till en tanke hos människor. Det vill säga: ett ”materiellt” fenomen kan ge upphov till ett ”immateriellt” fenomen. Därmed tillskriver de ljud och tecken samma ”magiska”, ”övernaturliga” krafter som de annars förnekar medvetandet, nämligen att styra över det materiella. När de diskuterar med människor, då försöker de göra samma sak som trollkonstnärer försöker göra när de säger ”abrakadabra, hokuspokus, simsalabim!”
Kom ihåg att de som förnekar den fria viljan ofta är materialister som säger att allt prat om en ”själ” eller medvetande är en irrationell, religiös kvarleva. Det finns inget medvetande, säger de. I synnerhet inget viljestyrt medvetande. Idén att medvetandet skulle kunna styra över den materiella kroppen, är ”övernaturligt dravel”. Det strider ju mot naturlagarna, säger de. Det är omöjligt och ovetenskapligt. Men hur strider det inte mot naturlagarna att ljud och tecken ska få mig på bättre ”tankar”? Det vill säga: Hur ska jag få kemikalier att ändra på sig bara genom att ”prata” med dem? Ändå är detta vad deterministerna säger. De säger ju att om du hör någon säga: ”Vad blir 1 + 1?” då kommer atomerna att generera fram ”2” åt mig.
Vad deterministerna försöker göra är är att framkalla en fysisk-kemisk reaktion hos mig, genom att att exponera mig för vissa ”magiska” formuleringar och läten; höja rösten; stampa med fötterna; bli upprörda; himla med ögonen. De försöker, i deras ”argumentation”, göra gällande att jag inte skiljer mig från den viljelösa naturen. Så när de prata med mig, då pratar de inte en människa med ett viljestyrt förnuft, utan med ännu ett lagbundet föremål i naturen. Så när de försöker prata omkull mig, försöker de alltså prata omkull naturlagarna. Strikt talat argumenterar de inte med mig; de vädjar till mig ungefär på samma sätt som vildarna försökte vädja till naturen när de dansade för att få regn.
Så trots allt prat om att vi ska vara ”vetenskapliga” och erkänna naturlagarna, antar deterministerna en primitiv, förhistorisk attityd till naturen, varje gång de inleder en diskussion med någon i syfte att ”övertyga” dem.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Japp. När jag skrev det sista inlägget om determinism på min blogg i höstas, bestämde jag mig för att det fick vara nog. Får se hur länge det håller i sig, förr eller senare kanske man tar upp ämnet igen…
Man får åtminstone ge deterministerna en stjärna i kanten för deras följdriktighet. De avfärdar det viljestyrda medvetandet, och uppträder ofta som om de faktiskt saknade ett sådant. Då har man i alla fall tagit idéerna på allvar! Tyvärr är det ju ”bara” fel idéer att ta på allvar (förutom att sådant som ”idéer” och ”ta på allvar” blir nonsensbegrepp utan det viljestyrda medvetandets existens).
Egentligen skrev jag detta någon gång förra året. Men först idag hittade jag det på min dator. Jag hade glömt bort det och så tyckte jag att jag sade något här som jag inte riktigt hade sagt tidigare och som belyste en annan aspekt på ämnet. Nej, inget ”banbrytande”. Men bra nog för att publiceras. Så jag redigerade det lite grann och voila!
Jag skriver en hel del som aldrig publiceras, eftersom jag har fått svårare att avgöra vad som är intressant bara för mig och vad som kan vara intressant för andra. Det i sin tur beror på att jag har blivit mer och mer intresserad av epistemologi på sistone, inte etik och politik. Epistemologi kräver mycket mer tänkande. Det är så mycket mer som måste smältas ned ordentligt. Eftersom jag inte får ut något av att tråka ihjäl mina läsare med mina halvfärdiga tankar, drar jag mig ofta från att publicera saker. Förra sommaren började jag föra en ”intellektuell dagbok” för min egen skull. Jag skriver inte varje dag, men mycket av det jag skrev skulle förr i tiden hamna på bloggen. Det har nu blivit över 40 sidor.
Vafalls! 1+1=2? Inte i feministträsket i Genusland, jag har ju påpekat detta flera gånger nu :-)
http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/02/24/vad-ar-patriarkatet/
Vafalls! 1+1=2? Inte i feministträsket i Genusland, ocj jag har ju påpekat detta flera gånger nu!!!! :-)
http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/02/24/vad-ar-patriarkatet/
Inser förvisso att det meningslösa i att förneka det uppenbara, men är det inte jättekonstigt?
Människor verkar ha fri vilja, men inte växter och bord och annat. Hur går det till?
Tycker inte det kan förklaras med vad jag vet om fysik i alla fall, men vet inte så mycket om det, i och för sig. För visst är människor uppbyggda av atomer vi också? Det är kanske inte hela sanningen, men en del av den. Men i alla fall atomer har väl ingen vilja? Hur kan de samverka för att möjliggöra vilja? Biologi är väl också bundet till fysiska lagar?
Vad är det som får tankarna att röra sig, om det inte är en reaktion på något externt? Fattar inte, fattar inte, fattar inte..
Finns det nån förklaring på det där?
Tack för ett gott skratt, Tanja! (Om inte mina mattekunskaper vore lite rostiga, skulle jag förmodligen skratta ännu mera.)
Hej Anonym. Din fråga tyder på att du är en aktiv tänkare, eftersom du var uppmärksam nog att se implikationerna inom biologi och fysik. Det är många som inte alls inser detta och som inte ens försöker.
Det är sant att atomer saknar fri vilja. Det är sant att allting utgörs av atomer. Så hur kan vi då ha fri vilja? Borde inte atomerna som utgör medvetandet göra det lika lagbundet som resten av universum? Bra fråga.
Orsaken till din oförmåga att svara på din egen legitima fråga är:
Dels att du tror att lagen om orsak och verkan endast implicerar mekaniska rörelser. Men det finns faktiskt ingen anledning att anta en sådan sak. Därför finns det ingen anledning att förneka att fri vilja skulle vara förenlig med lagen om orsak och verkan. Viljefrihet är ett av många uttryck för lagen om orsak och verkan: Orsaken till våra fria val är vår natur; vi är en viljestyrd varelse. Verkan av våra fria val kan vi inte heller direkt påverka.
Dels att du begår ett kompositionsfelslut. Du tror att bara för att atomerna saknar fri vilja måste allt som utgörs av atomer också sakna fri vilja. Detta är ett logiskt felslut. Att resonera på detta sätt är inte ett dugg mer legitimt än att du skulle säga att vi alla måste vara blinda eftersom atomerna inte har några ögon och följaktligen inte kan se, varför alla som envisas med att säga att de visst kan se med hjälp av sina ögon är fast i en ”illusion”.
(”Illusion” är här ett stulet begrepp här eftersom begreppet ”illusion” förutsätter att vi känner till skillnaden mellan sanna och falska (syn)intryck. De som förnekar den fria viljan stjäl också begrepp och de gör det i en omfattande skala. Fri vilja är orsaken till att vi kan begå tankefel; vi tänker ju inte _automatiskt_ korrekt. Begrepp som ”sant”, ”falskt”, ”felslut”, ”validitet”, etc vilar alla på begreppet ”fri vilja”. Om vi saknade fri vilja, då vore det meningslöst att ta reda på en metod som hjälper oss att tänka rätt, dvs logik.)
Hoppas detta gör saken klarare.
Mvh,
Carl Svanberg
Vad skulle du säga om följande tankeexperment:
Antag två parallella universum där samtliga partiklar i båda dessa universa befinner sig i samma tillstånd. Varje person i det ena universat har alltså en tvilling i det andra. Antag nu att Herr A i dessa universa ställs inför samma val. Fri vilja innebär att Herr A i det ena universat kan välja annorlunda än Herr A i det andra. Frågan är vad som kan sägas orsaka skillnaden? Vi antar att varje atom är i samma tillstånd i dessa båda universum fram till valet. Allt i medvetandet hos de båda personerna är samma, evalueringsprocessen i deras medvetande är exakt samma. Allting är samma. Och ändå träffar personerna olika val. Det är mysteriet med den fria viljan i ett nötskal. Det märkliga är också att om medvetandeprocesserna är exakt samma men personerna ändå väljer olika, har inte valet mer karaktären av slump då?
Fråga: ”Vad skulle du säga om följande tankeexperment: Antag två parallella universum där samtliga partiklar i båda dessa universa befinner sig i samma tillstånd. Varje person i det ena universat har alltså en tvilling i det andra. Antag nu att Herr A i dessa universa ställs inför samma val. Fri vilja innebär att Herr A i det ena universat kan välja annorlunda än Herr A i det andra. Frågan är vad som kan sägas orsaka skillnaden? Vi antar att varje atom är i samma tillstånd i dessa båda universum fram till valet. Allt i medvetandet hos de båda personerna är samma, evalueringsprocessen i deras medvetande är exakt samma. Allting är samma. Och ändå träffar personerna olika val. Det är mysteriet med den fria viljan i ett nötskal. Det märkliga är också att om medvetandeprocesserna är exakt samma men personerna ändå väljer olika, har inte valet mer karaktären av slump då?”
Svar: Nej, inte alls. Ditt tankeexperiment förutsätter två falska premisser: 1. Att samma atomer och/eller idéer ”måste” ge upphov till samma val. 2. Människor kan inte handla mot bättre vetande. Eftersom premiss 2 är falsk är också premiss 1 falsk. Premiss 2 är uppenbarligen falsk eftersom vi kan dagligen läsa om eller direkt bevittna människor, oss själva eller andra, handla mot bättre vetande. Om t ex både du och jag vet att det är fel att röka, och du ändå väljer att röka, då är det ”obegripligt” att förstå detta val, om det nu är så att samma idéer ”måste” ge upphov till samma handlande. (Internalismen är med andra ord falsk.)
De som med hänvisning till detta tankeexperiment säger att vi tycker att det är mystiskt med fri vilja, eftersom det förefaller ”slumpartat”, är fast i en falsk kontext bestående väsentligen av en falsk dikotomi: determinism vs indeterminism. De säger: Antingen är våra handlingar orsakade och framtvingade av våra atomer och/eller idéer, i vilket fall vi har determinism. Eller också är våra handlingar inte orsakade och framtvingade av våra atomer och/eller idéer, i vilket fall vi har indeterminism.
Allt detta är fel eftersom alternativet är falskt. Både determinismen och indeterminismen är falsk. Vilket val gör du? Det bestämmer du. Så du är _orsaken_ till dina _val_. Det är detta som _är_ fri vilja. (Orsaken till viljefriheten är människans natur.) Ja, det sant att samma idéer ger upphov till samma konsekvenser – _om vi gör samma val_. Nej, detta är inte bara ”sant per definition”. Vi varken upptäcker eller validerar innebörden av vår viljefrihet genom att studera ordens relation till orden, utan genom _direkt observation_ av våra egna och andras val.
Jag ser inget ”mysterium” alls. Du ser däremot ett ”mysterium” för du tror (åtminstone implicit) på determinismen, varför alla alternativ uppfattas som obegriplig ”indeterminism”. Så länge du inte kan bestämma dig för att släppa determinismen, kommer du att fortsätta resonera ungefär så här: ”Jag ser att jag väljer. Men varför _måste_ jag välja det ena alternativet istället för det andra?” Du kan inte bara acceptera fakta: att du är orsaken till dina egna val. Du kommer alltså att begära ett ”måste” som ligger bakom dina val och som kan tjäna som _orsak_ och därmed som ”förklaring” till dina val.
Hehe, kul inlägg.
Jag måste säga att jag också har litet svårt med de som förnekar fri vilja. Man undrar hur de öht. kan förstå begreppet fri vilja när de anser att ingen har den.
Det är lite som att säga att färgen grön inte finns, och sen hävisa till att färger bara är ljus av olika våglängder.
”Skatt är Stöld”: Du har helt rätt.