En del säger att hjärnan fattar ett beslut innan vi själva är medvetna om det. De som säger det begår ett felslut. En del säger dessutom att neurovetenskapen har lyckats ”bevisa” samma felslut. Men de har fel.
För att se att detta är ett felslut kan vi börja med att ställa några frågor.
Vilka fakta ger upphov till begreppet ”beslut”? Eftersom ett ”beslut” är en handling är det lämpligt att fråga sig: Vem tar beslut? Vi kan börja med att se att växter inte tar några beslut. Inte heller tar medvetslösa människor några beslut. Döda ting som stenar tar inga beslut. Vi kan alltså observera att medvetslösa entiteter tar inga beslut.
Vad mer kan vi observera? Kan vi observera insekter ta beslut? Inget tyder på det. Allt vi vet, från tidigare observationer, talar för att deras beteende är programmerat. Djur? Samma sak där. Möjligen utgör beteendet hos en del högre djur som apor eller hundar bevis för att de kan bestämma sig för en sak istället för en annan. Människan? Vi observerar oss och andra ta beslut hela tiden. Du som läser detta tog beslutet att göra det; jag tog beslutet att skriva texten.
Vad är det som är gemensamt för människan och de högre djuren? Vad är det som gör oss, men inte växter och insekter, förmögna att ta beslut? Vi har en (rudimentär) viljefrihet. Vi kan lätt inse detta genom att observera andra typer av handlingar som inte är viljestyrda. T ex reflexer. Vi varken kan eller behöver ta beslut om vår andningsreflex.
Om allt vi observerade var reflexmässiga handlingar, då skulle vi aldrig kunna bilda begreppet ”viljefrihet” eller ”beslut”. Att ta ett beslut är att begå en viljestyrd handling. Och att prata om ”beslut” utanför den kontext av fakta som ger upphov till begreppet, nämligen observationer av varelser med viljestyrda medvetanden, är att prata med ett stulet begrepp.
Vad är ett stulet begrepp? Leonard Peikoff förklarar: ”The ‘stolen concept’ fallacy, first identified by Ayn Rand, is the fallacy of using a concept while denying the validity of its genetic roots, i.e., of an earlier concept(s) on which it logically depends”. Detta är det logiska felslut som en del gör sig skyldiga till, när de börjar prata om ”beslut” tagna av omedvetna och ofria varelser.
Fast den där killen som fällde de där kommentarerna verkar vara ett troll, som häver ur sig dumheter bara för att provocera.
Även en del robotar kan nog välja mellan olika alternativ i den meningen, och det kommer säkert vara ännu mer tydligt för robotar som kommer att utvecklas under de kommande decennierna. De kanske står stilla en stund, gör en beräkning, och bestämmer sig sedan för att antingen vifta på svansen eller springa iväg och hämta leksaksbollen (om det är en robot av typ AIBO).
I mitten eller slutet av det här århundradet kanske roboten istället läser av sammanhanget vid en middag och bestämmer sig för huruvida ett smått sexistiskt skämt skulle gå hem bland de andra middagsgästerna, eller ifall det skulle bli pinsamt varefter den istället säger något annat. Tänker? Gör val? Ja, i någon mening är det förstås så. Men inte i den mening som vissa menar när de talar om fri vilja.