Nu när halva mandatperioden har gått, kan det kanske vara på sin plats att undersöka hur det har gått för alliansregeringen. Hur har det gått? Varför gick det som det gick? Och var är vi på väg?
Efter FRA-lagens införande är många borgerliga väljare besvikna. Det är inte så konstigt eftersom den borgerliga regeringen i stort nog måste betraktas som ett fiasko. Även för oss som inte hade några större förväntningar måste det betraktas som ett fiasko. Skatterna har sänkts, men värnskatten är kvar, varför vi faktiskt har fått en mer progressiv beskattning. Statens storlek har inte minskat, utan ökat. Arbetsrätten är oförändrad. Regleringarna har inte minskat, utan ökat. Fastighetsskatten ersattes av en fastighetsavgift. Bensinskatterna har inte sänkts, utan höjts. Etc. Så när FRA-lagen röstades igenom blev det droppen för många. Numera överväger många liberala alliansväljare att bojkotta alliansen.
Jag håller med om att vi bör bojkotta alliansen, men inte på grund av FRA-lagen. Utan på grund av ett mycket större svek. Vad skulle kunna vara värre än FRA-lagen? Låt oss ta ett steg tillbaka och begrunda helheten.
Våra politiker, vare sig de är borgerliga eller socialdemokratiska, speglar bara kulturen. De startar inga ideologiska rörelser. Snarare är de produkten av filosofiska och ideologiska rörelser startade av ett fåtal intellektuella aktivister. (Det är därför intellektuell filosofisk aktivism, på lång sikt, är mycket viktigare än strikt politisk aktivism.) Vad är det då för ideologisk rörelse som dominerar i Sverige idag? Det är inte socialismen. Det är absolut inte liberalismen. Nej, det är miljörörelsen.
Miljörörelsens inflytande har nog aldrig varit större än vad det är just nu. De senaste fem-tio åren har de haft väldigt mycket medvind. Det som har gett miljörörelsen så mycket medvind på sistone är förstås den så kallade klimatfrågan. (Här vill jag betona att det är inte ”vetenskapen” i frågan, som har spelat någon avgörande roll här, utan det vidare filosofiska klimatet som gör folk mottagliga för miljörörelsens hysteriska kampanjer mot industrisamhället och kapitalismen.)
Vad står på spel i klimatfrågan? För mer än ett år sedan skrev jag:
Miljörörelsen säger att vi radikalt måste minska vår konsumtion av fossila bränslen. De säger att vi måste köra mindre bil. De säger att vi måste resa mindre. De säger att vi borde producera och konsumera mindre. Detta för att minska våra koldioxidutsläpp. Om vi inte gör det, säger de, då kommer vi att få se mer och värre värmeböljor, översvämningar och stormar. Vi kommer alltså att få dåligt väder. Men är verkligen dåligt väder skäl nog för att lägga ned vårt moderna industrisamhälle?
Att människor i västvärlden inte längre dör som flugor, att de flesta av oss överlever sin barndom, att vi lever längre och friskare liv, att vi är praktiskt taget fria från fattigdom och svält, beror på industrialiseringen. Anledningen till att många människor i Tredje världen än idag dör som flugor och lever i svält och fattigdom, är att de inte har genomgått någon industrialisering. Om man värdesätter mänskligt liv och mänsklig välfärd, då kan det inte råda några tveksamheter kring det oerhörda värdet av vår industriella civilisation. Det kan inte heller råda några tveksamheter kring hur man bör väga fördelarna med industrisamhället mot nackdelarna med dåligt väder. Ändå tycks miljörörelsen vara bestämd på att det är industrin som ska bort.
Nedmonteringen av vår industriella civilisation är kanske inte något som företrädare för miljörörelsen öppet talar om. Kanske för att de vet att det inte går att sälja den miserabla levnadsstandarden i Tredje världen som en attraktiv framtid. Kanske för att de inser hur ett sådant ”ideal” skulle få dem och deras ”goda intentioner” att framstå. Inte desto mindre är en sådan nedmontering den oundvikliga konsekvensen av den politik som de företräder. De vill nämligen att vi ska minska användandet av fossila bränslen. Men de vill samtidigt inte bygga ut kärn- eller vattenkraften. Istället vill de att vi ska förlita oss på ineffektiv och dyr ”förnyelsebar” energi såsom vind- och solkraft. Men detta är en fantasi, inget seriöst alternativ. Nej, i praktiken är därför det enda alternativet att minska vår energikonsumtion och därmed försämra vår levnadsstandard; att offra och ge upp alla de mänskliga framsteg som har skett de senaste 200 åren.
Klimatfrågan gör det klart och tydligt varför miljörörelsen måste stoppas. Ty detta är hotet som de representerar: total förstörelse och förintelse; död och lidande på en ofattbar skala. Det är inför denna miljörörelse som borgerligheten nu börjar ge efter för. Detta – inte FRA – är på lång sikt det absolut största sveket från alliansens sida.
Jag menar att sätter vi FRA-lagens införande mot hotet från miljörörelsens agenda, framstår FRA-lagen som ingenting i jämförelse. Sett ur ett lite större och längre perspektiv blir detta ännu klarare. Det finns trots allt inte en stor rörelse som försvarar eller förespråkar FRA-lagen. Det finns varken något stöd för den bland allmänheten eller bland de intellektuella. Det finns inga som demonstrerade för dess införande eller som bemöter de som nu demonstrerar emot den.
Regeringen själv vill helst inte prata om FRA-lagen och statsministern verkar helst vilja glömma att de överhuvudtaget röstade igenom den. En fråga som de mycket hellre pratar om är miljöfrågan. Se bara vad som har hänt seda valet.
Bara några månader efter valet bestämde sig moderaterna för att gå inför att bli det ”nya miljöpartiet”. De började förespråka höjda bensin- och koldioxidskatter. De försvarar systemet med elcertifikat. Moderaternas Lars Lindblad uttryckte det så här: ”Vi som parti måste klara, på ett bättre sätt än tidigare, de svåra avvägningarna mellan andra områden och miljön och visa att miljön faktiskt också måste få vinna i avvägningen”. På moderaternas hemsida Miljösmart.se kan man till och med ta del av lite beröm av miljöpartiet: ”Miljöpartiet har gjort ett bra jobb med att lyfta upp miljö- och klimatfrågan i debatten, men nu är det moderaterna som tar vid”. Sydsvenskan: ”m bekänner sig numera till grön skatteväxling, höjda koldioxidskatter och en ny kilometerskatt för tung trafik”.
Kom ihåg hur det gick till när moderaternas ”förnyelse” inleddes för några år sedan. Kom ihåg hur ni kanske inte trodde att det var på riktigt. Men nu vet ni att det var på riktigt. Jag är rädd för att det även är på riktigt den här gången.
Det är inte bara moderaterna som går in för att bli ett nytt miljöparti. Även kristdemokraterna vill numera framstå som ett borgerligt miljöparti. De vill inte bara höja bensin- och koldioxidskatten. De vill dessutom utreda ett system med individuella utsläppsrättigheter – ett förslag med klart totalitära implikationer. DN rapporterade från kristdemokraternas riksting: ”Det blev också debatt om förslaget att utreda individuella utsläppsrätter då måste vi registreras och kanske FRA kunde sköta detta, föreslog ett av ombuden”. Och: ”Den stora utmaningen handlar om att få bättre balans mellan vad vi tar ut från naturen och vad den kan klara av att leverera, sade Anders Wijkman. Det handlar inte bara om klimatfrågan utan också om ekosystemkrisen och att vi överutnyttjar naturresurserna, enligt Wijkman”. Wijkman vill med andra ord att kristdemokraterna ska återuppväcka gamla falska malthusianska vanföreställningar. Eller vad sägs om detta? SvD: ”Internationellt vill partiet ha en ‘Marshallplan’ för klimatet. Tanken är att de rika länderna ska finansiera klimatåtgärder i den fattigare delen av världen. EU ska gå före och avsätta 50 miljarder kronor årligen”.
Alla är inte överens om detaljerna, men de är rörande överens om att staten med skatter, regler, subventioner och bidrag ska styra över svenskarnas energiproduktion och -konsumtion. Eftersom allt vi företar oss går på energi, betyder detta att de borgerliga partierna är rörande överens om att staten ska, i princip, styra över alla aspekter av ekonomin och därmed alla aspekter av våra liv.
Ja, de borgerliga har tidigare föreslagit liknande saker, men förr var det utan någon större övertygelse eller entusiasm. Förr gav de bara miljöfrågorna sina läppars bekännelse. Det är först nu som de har gått in för att göra miljörörelsens agenda till sin egen. Det är först nu som vi ser något som börjar likna ett genuint intresse i frågorna. DN: ”MER RADIKALT ÄN miljöpartiets miljöpolitik, tyckte flera av debattörerna [vid kristdemokraternas riksting] och gladdes åt detta…”. Så ja, vi har på ett par år gått från att ”bara” ha ett miljöparti, till att ha fått sju mer eller mindre ”miljöpartistiska” partier i riskdagen.
Om det faktum att denna sjukdom, dvs miljöhysterin, har spritt sig till moderaterna – ett parti som aldrig har förknippats med något engagemang för så kallade miljöfrågor – inte är ett oroande tecken för hur långt det faktiskt har gått, skulle jag bara vilja påminna er om att Johan Norberg också har börjat gå miljörörelsens ärenden genom att förespråka en internationell koldioxidskatt. Och precis som de borgerliga låtsas Norberg som att skatter, dvs statligt våld, är en ”marknadsvänlig” lösning.
Nej, Johan Norberg och de borgerliga söker inte avskaffa industrisamhället. Men faktum kvarstår att vart vi än vänder oss finner vi bland så kallade ”liberaler” och allmänborgerliga debattörer och politiker som är klart ivriga på att ta det där första spadtaget för att omsätta miljörörelsens anti-kapitalistiska, anti-industriella vision i praktiken. Men ger man dem lillfingret, dvs ger man dem rätt i princip, kommer man snart att bli tvungen till fler och fler eftergifter.
Om de borgerliga tidigare tävlade med socialdemokraterna om vem som var den ”bästa” socialdemokraten, kommer de numera också att tävla om vem som är den ”bästa” miljöpartisten. Det är på detta sätt som miljörörelsen stärks ytterligare av de borgerligas eftergifter. Och i den mån allmänheten faktiskt är villiga att frivilligt lägga sig på slaktbänken, kommer denna tävling att gynna de mer konsekventa. När dessutom ett parti som moderaterna tar till sig dessa frågor då blir de också mer mainstream och därmed mer gångbara hos allmänheten. De förknippas inte längre med flummiga, skäggiga hippies i miljöpartiet.
Om deras engagemang för miljöfrågorna är äkta och varaktiga, vilket jag tyvärr tror, då är det också dithän de kommer att leda oss. Så länge de inte ifrågasätter dessa idéer följer det som en logisk implikation. De kan förstås alltid evadera dessa implikationer och då kommer det att ta längre tid. Men i så fall är det faktiskt illa nog. För detta betyder att hur lång tid det tar innan de väljer att, steg för steg, löpa linan ut eller också börja ifrågasätta sina idéer, hänger på deras vilja att blunda inför verkligheten. Den borgerliga regeringen kanske inte sitter kvar efter nästa val. Men de har redan flyttat fram miljörörelsens positioner så långt att det spelar faktiskt ingen roll.
Efter FRA-lagens införande var det många som sade att man kanske borde rösta på miljöpartiet eftersom de sade nej till FRA-lagen. Detta tycker jag är en, rent ut sagt, helt vansinnig prioritering. Miljöpartiet är ju självfallet mycket värre på samtliga punkter än de övriga partierna. Bekämpa gärna FRA-lagen, men ge inte miljöpartiet och miljörörelsen någon ytterligare hjälp på traven.
Så vad bör vi göra? En gång i tiden skulle man med en viss trovärdighet motivera en röst på ett borgerligt parti med argumentet att man vill stöta ut miljöpartiet ur riksdagen. Nu går det inte längre. Inte så länge de borgerliga, med moderaterna i spetsen, ändå gör sitt bästa för att göra miljöpartiet överflödiga.
Under vissa bestämda omständigheter kan man motivera en röst på något av de borgerliga partierna med argumentet att de skulle utgöra det minst onda. Men med tanke hur samhällsdebatten ser ut skulle ännu en valframgång för de borgerliga endast tas som ett bevis för att väljarna gillar deras nya fokusering på miljöfrågorna.
Under andra omständigheter skulle det mindre onda alternativet medföra att vi fick lite mer tid för att sprida bättre idéer. Idag har vi i princip ingen sådan tid och vi sparar inte heller någon genom att stöda de borgerliga.
Så det mesta talar för att det enda moraliska alternativet är att avstå från att rösta helt och hållet. Inte för att det köper oss tid, utan för att det är det enda sättet som man kan sända en någorlunda klar signal. Sedan kan vi bara hoppas på att politikerna inte missförstår vårt budskap. Men hur det än går i nästa val står det nu helt klart att miljörörelsen har flyttat fram sina positioner. Därför har vi, oavsett vilket, mycket mer kvar att göra för att långsiktigt förändra opinionen.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Kör man sofflocket så visar man inte vad som är fel på den nuvarnde politiken. Det är bättre att lägga sin röst på liberala partiet. Man har bara en röst och man kan bara lägga den på det som är rätt. Om sen inte andra fattar det, så är det deras ansvar – inte mitt. Man kan inte kompromissa med ondskan. Då förlorar man varje gång.
När det gäller miljöfrågan så ser politikerna det mest som en kassako för att få in pengar till diverse socialistiska projelt. Om man lyckas sälja ídén att de som drabbas av utsläppen, de som får sin hälsa eller egendom förstörd, ska får ersättning så skulle de mesta löses.
Neoliberalagenda: Du har nog en poäng här. Ja, kanske man borde rösta på liberala partiet istället.
Däremot tror jag inte att du har rätt om miljörörelsen eller politikernas engagemang i frågan. Om det bara var fråga om att dra in pengar till sina socialistiska projekt, hade de inte behövt nämna naturen överhuvudtaget. Sedan tror jag inte ett dugg på att allt som behövs för att få tyst på miljöaktivisterna är att informera folk om hur man löser sådana här saker i ett kapitalistiskt samhälle.
Nej, problemet är betydligt djupare än så.
Miljöaktivisterna spelar på en massa vanliga och populära idéer i vår kultur.
Det är i första hand därför deras aktivism är gångbar.
De spelar på humeansk och kantiansk skepticism. Kan vi inte lita på förnuftet, då kan vi inte lita industrin i största allmänhet, genimanipulering, kärnkraft, bekämpningsmedel, etc.
De spelar på föreställningen om att etik handlar om att plåga sig själv med att uppfylla smärtsamma osjälviska plikter. Naturen är helig, säger många av dem. Naturen är god _i sig_, dvs helt oberoende av dess relation till oss. Därför ska vi offra oss för naturen – som ett _självändamål_.
De spelar ibland på gammal hederlig religion. I synnerhet föreställningen att vi inte får ”manipulera” Guds skapelse genom att exploatera naturen för våra ändamål.
De spelar på en i dessa sammanhang mycket populär holistisk metafysik, nämligen den att vi alla bara är en del av en större helhet, närmare bestämt ekosystemet. Och precis som en lever som ”bråkar” med en är en dålig lever, är människor som ”bråkar” med ekosystemet dåliga människor som måste tyglas och straffas.
Det finns fler exempel, men detta ger dig nog en uppfattning.
Hur vet vi detta? Därför att miljöaktivisterna ständigt ljuger eller överdriver i deras kampanjer. Ta deras kampanj mot DDT eller deras hysteri om överbefolkning eller deras hysteri kring ”ändliga resurser” eller deras hysteri kring genteknik eller deras hysteri kring kärnkraften eller deras hysteri kring global uppvärmning. Etc, etc.
Det är inte fakta eller vetenskap som driver dem. Det är något annat; fakta och ”vetenskap” fungerar bara som rationaliseringar och propaganda för dem. Nej, det det är deras filosofiska premisser. Det är deras filosofiska premisser som man måste bekämpa och underminera i kulturen om man vill göra slut på denna rörelse. Detta kräver i första hand en filosofisk upplysning och aktivism, inte politisk sådan.
De största *konkreta* hoten mot vår civilisation idag är, dels islamistisk fundamentalism, dels klimatalarmismen. Båda är i stånd att göra slut på vår civilisation, ifall vi inte anlägger effektiv moteld.
När det gäller islamistiskt fundamentalism, finns det väl i alla fall någon rudimentaär medvetenhet om att det inte är så lyckat ifall Iran skulle skaffa sig atomvapen och släppa dem över amerikanska storstäder. *Rudimentär* medvetenhet, alltså.
Men när det gäller klimatalarmismen verkar det ju inte ens finnas det.
Och vad har förresten Liberala Partiet att säga om dessa saker? Inte mycket som jag har sett i varje fall.
Mycket bra analys. Klimatfrågan (bluffen) är långt mycket viktigare än FRA. Reinfeldt har ingen ideologi utan vill bara köpa röster. Genom att triangulera i klimatfrågan tror sig Reinfeldt få fler röster. Tyvärr är detta den nya kommunismen som kommer att göra oss svenskar fattigare. Ingen (f.d.) borgerlig person har gjort mig så besviken som Reinfeldt. Han kan omöjligen få min röst i nästa val.
Problemet med Liberala Partiet är väl att de är ”en samling småkillar som bara springer omkring och busar”, som en gammal objektivist jag träffade på krogen en gång sa. Jag undrar om de finns mer än första maj i göteborg, när de häcklar sossarna. Men det krävs mer än så, skulle jag tro.
Mer konkret så är deras problem att de inte har någon politik. (Och att de tror att nattväktarstaten kan införas på tre mandatperioder). Det finns ju fortfarande tid att fixa fram det, och jag har sett att de försökte lite på sitt forum, men tills dess är jag inte övertygad.
Däremot så är det ju en tanke att lägga en röst på dem ändå, det kan vara bättre än inget. Eller så får det väl bli Radikalkapitalistiska partiet.
I sammanhanget bör man tänka på varför inte framträdande objektivister inte förespråkar röstande på Ron Paul – han förespråkar nattväktarstaten på fel grunder.
Den gamle objektivisten på krogen har onekligen en poäng. ;-) (Och det var inte jag, för jag går visserligen på krog, men har inte stött på Tomas där.)
En del av dem som är aktiva inom LD är unga och oerfarna men verkar ha hjärtat på rätta stället. Andra verkar i stället ha hjärtat hos Popper och Hume. Och på sådana tänker jag inte lägga min röst.
Ron Paul är OK så länge han håller sig till ekonomi. Tyvärr finns det ju en del annat hos honom som är direkt osmakligt (som t.ex. hans inställning till aborträtten).
Nej, han var väl inte så gammal egentligen, men han höll på när det begav sig och hade något nyliberalt parti (sveriges första?) i Kungsbacka och såna där saker. Han berättade lite om det och det var kul att lyssna på.
Ett annat problem med åtminstone de som har anknytning till LP i Göteborg är att de är anarkister. Det syns inget om det i partiets broschyr, men man blir ju misstänksam.
På något sätt så tycker jag att man kan ställa lite högre krav på ett parti som säger sig vara ett riktigt liberalt parti, än på exempelvis moderaterna eller centern. Ska det va så ska det va!
Rikard eller Anders? (Två bröder Wollin som var väldigt aktiva i början av 90-talet men som jag tappat kontakten med sedan dess.)
Och jo: jag har sett att det finns några anarkister som verkar vara aktiva inom LD. (En av dem var inne på den här bloggen och bråkade för ett eller ett par år sedan, men då gällde det en annan sak.) I liket med ”rothbardianer” i allmänhet är de i alla fall duktiga när det gäller ekonomi.
Tack marticiples och Per Welander.
Tomas m fl: Jag borde nog ha anat det, men inte visste jag att det fanns anarkister verksamma inom det klassiskt _liberala_ partiet. Och det är bra att du påminner mig, POS, om att det faktiskt finns anhängare av Hume och Popper. Det hade jag helt glömt bort. Tack för upplysningarna och påminnelserna!
Och Tomas, du (och den där ”gamle objektivisten”) har förstås helt rätt i att ett problem med det liberala partiet är att de verkar mest intresserade av strikt konkret, politiskt engagemang. Istället skulle de kunna lägga sin tid och energi på att i första hand sprida objektivismen, för att på så sätt skapa en opinion för kapitalismen. Det senare vore mycket mer effektivt. Men om de inte ens är eniga på det filosofiska planet, lär det senare aldrig ske. (Och om det skulle börja propagera för Hume och Popper, då skulle det inte skapa någon opinion för kapitalism.)
Svanberg, jag håller med om att miljöaktivisterna drivs av något annat, men det som gör miljöfrågan så tacksam för politiker generellt är att även skatten kan ha en positiv sida.
Jag är inte så orolig för klimathysterin, liksom alla andra domedagsprofetior så kommer de ju få fel, Tänk skogsdöden. Vem talar om den idag? Hur gick det med säldöden? Oljekrisen på 70-talet?
Ärligt, jag tror vi passerade peaken i klimathysterin när Al Gore fick fredspriset . Det var då TV4 körde matrecept som var CO2-snåla och de hade en TV-serie där man fick följa familjer som levde klimatsnålt, bl.a. var det en kille som sa att han hade dragit ner på toalettspolandet och att han nu bara duschade högst en gång i veckan. Det var peaken. Värre kan hysterin inte bli. Media funkar så att de hela tiden måste äverträffa det som har sagts tidigare, annars blir det inget riktigt nyhetssvärde. Feministhysterin dog när Gudrun Schyman krävde skatt på män. Därefter gick luften ur. Ingen kunde trumfa över den idiotin.
Jo, det är väl möjligt att klimathysterin kommer att bedarra, men hur lång tid kommer det att ta tills det blir stiltje? Politikerna kommer att klänga sig fast vid sina ”klimatmål” och lamslå industrin med tak på koldioxidutsläppen i flera decennier än, ifall det inte sker en radikal omsvängning i opinionen.
Jämför med kärnkraften. Det är inte alls samma hysteriska kärnkraftsmotstånd idag som för 25 år sedan. Men kärnkraftsmotståndarna lyckades med sitt uppsåt att stoppa kärnkraftens vidare utvecklig i varje fall här i Sverige i och med folkomröstningen 1981, när vi fick tre avveckligsalternativ att välja mellan.
Så länge politikerna följer miljö”vännernas” rekommendationer, kommer miljö”vännerna” alltid att vinna. En ny hysteri att jaga upp – ytterligare kvävning av industrisamhället – hysterin bedarrar, men strupgreppen finns kvar.
”Miljörörelsen är som en boa constrictor som långsamt kramar livet ur sitt offer.” – George Reisman.
POS: Jag minns inte vad han hette faktiskt. Han dök upp på ett s.k. ”Liberöl” och presenterade sig och sa ”vi var aktiva i början på 90-talet, pluggade mycket Ayn Rand och sånt”. Gensvaret blev väl ungefär ”Henne gillar vi inte här” men han fick prata med mig som gillar tanten ;-)
Carl: Nå, nu är jag inte så kräsen att jag kräver att ett parti ska vara objektivister och propagera för det för att de ska få min röst. Det räcker för mig att de bekänner sig till liberalismen och talar i positiva ordalag om kapitalismen, och har hyfsat vettiga förslag som går åt rätt håll. Men förutom att problemet är att det inte finns opinion för kapitalismen så tror jag det ligger mycket i en sak som Johan Ingerö skrev häromdagen, att det inte är partierna det är fel på, utan systemet.
Fast det är ju klart fel på partierna också :-)
Alldeles nyss hörde jag på nyheterna att G8-mötet har beslutat att koldioxidutsläppen ska halveras till 2050. Har klimathysterin verkligen nått sin ”peak”?
Det finns nog en viss dödtid i systemet. Politikerna ligger nog några år efter, skulle jag tro.
Men jag tror inte att det har peakat ännu.
POS, jag tror vi har peakat medialt. DN tex. brukade ha en speciell sektion som bara handlade om klimatförändringarna. Den togs bort för ett par månader sen. Radion hade för nån månad sen ett program där kritiker fick göra sin röst hörd.
Här är google trends på ”klimatet”. Kolla news refernce volume.
http://www.google.com/trends?q=klimatet&ctab=0&geo=all&date=all&sort=0
Hösten 2007 maxade, när Tv4 hade sin klimatvecka. Nu är vi på nergång. Politikerna kan dock fortfarande hitta på fanskap.
Massmedialt har det kanske ”peakat”. Ett par kritiska (”klimatskeptiska”) artiklar har ju t.ex. publicerats i Expressen nyligen, och det har kommit lite kritik i Aftonbladet och Dagens Industri också. Men politikerna kommer nog att fortsätta göra sitt ”bästa” på att slå mynt av klimatalarmismen ett bra tag till.
PS. Smajlin i förra kommentaren kom in av misstag.
Såg att Stefan Karlsson har en bra kommentar på sin blogg angående G-åttornas föreslagna koldioxidreduktion:
”And more importantly, there is simply no way this goal can actually be reached, unless 1) Some new really revolutionary technology suddenly appears 2) We see a massive increase in global poverty 3) Billions of people are eliminated.”
POS: Karlssons inlägg är mycket bra! För de som inte har läst det, se till att göra det. Se här.