Times Michael Kinsley:

Last week, with little attention or fanfare, the U.S. House of Representatives voted 414 to 1 to outlaw genetic discrimination. The only dissenter was the irascible libertarian Ron Paul. The Senate passed the same bill unanimously, and President Bush is ready to sign it. The bill tells employers and insurance companies that they may not use the results of genetic tests in choosing their employees and customers. One purpose of the bill is to encourage genetic testing. But the more important reason for it is to uphold a sense of fairness. Just as the law forbids discrimination against a person because she is black or a woman, it will henceforth forbid discrimination against her because she carries a gene that makes her more likely than average to get cancer. And the logic is similar: Why should she be punished for something completely beyond her control?

Detta är ett dåligt beslut. Notera den fulla innebörden av detta beslut. I den mån generna är relevanta för att diskriminera människor, kräver staten ett förbud mot tänkande, mot rationalitet, mot ärlighet, mot fakta. Staten förbjuder folk från att erkänna fakta och handla därefter. Staten tvingar alltså folk att, i denna utsträckning, vara irrationella. Det finns absolut ingen ursäkt för detta.

När kan det vara relevant att döma folk på basis av deras gener? Jag kan tänka mig många fall. Ett sådant fall är försäkringsbolag som kanske inte vill ta på sig orimligt höga risker som de vet finns hos dig på grund av dina gener. Samtidigt ger detta dig fördelen att de också kan ta ut en lägre premie eftersom de nu vet vilka lägre eller kanske rentav obefintliga risker som också föreligger hos dig just på grund av dina gener. Redan idag tar försäkringsbolag hänsyn till så mycket fakta de kan om dig, för att du ska få en så rättvis behandling som möjligt. Ju mer de vet, desto mer rättvist. Gener kan ge oss mer exakt information och därmed ligga till grund för en mer rättvis behandling.

Times kan inte låta bli att notera just detta: ”The idea of insurance is to protect against the unexpected or unlikely. Forbidding insurers to take predictable risks into account when choosing whom to insure and how much to charge is asking them to behave irrationally and make bets they are sure to lose. Not insuring people who are likely to get cancer, or charging them more, isn’t evil. It’s rational behavior. Of course, we outlaw a lot of behavior that would be rational if it weren’t against the law.”

Det finns som sagt ingen ursäkt för denna lag. Med vilket jag, så klart, menade att det finns ingen bra ursäkt; det finns så klart alltid en dålig sådan. Vad är den dåliga ursäkten? Om det i verkligheten är irrelevant att moraliskt döma människor på grund av deras gener, för att sedan diskriminera människor, och det är det i allra högsta grad, då är det visserligen irrationellt att göra detta. Men staten ska inte lagstifta moralen i samhället. Inte om vi ska leva i ett fritt samhälle. Staten ska inte förbjuda diskriminering på grund av kön eller ras eller något annat. Hur moraliskt irrelevant det än är.

Om staten gör detta då ägnar sig staten åt att lagstifta moralen och har staten väl tagit på sig rollen att lagstifta moralen i samhället, då finns det ingen gräns för vad staten inte kan börja förbjuda i moralens namn. Därmed hotas all vår frihet. Ska staten börja förbjuda vissa böcker, filmer, tvspel, musikstycken på grund av dess ”omoraliska” innehåll? Ska staten börja förbjuda vissa handlingar för de är omoraliska – även om de aldrig kränker någon annans rättighet? Om så, ska staten då börja reglera vårt sexliv? Ska staten reglera våra matvanor?

Det är sant att vi inte bör dömas, moraliskt, för saker som vi inte kan rå för. Men det är ju inget problem, vad gäller statens relation till oss, så länge staten fortsätter att behandla oss som lika inför lagen givet våra gener. Men det är inte statens diskriminering som denna lag handlar om utan privatpersoners diskriminering. Vad gäller privatpersoner har de rätt att vara irrationella och orättvisa, om de så önskar. Det är deras egen förlust i slutändan och det är inget som helst problem för de rationella, så länge de är fria att slippa ha med de irrationella att göra. Dvs så länge de rationella är fria att döma och sedan diskriminera de irrationella. Dvs att sluta sanktionera de irrationella rasisterna som dömer och diskriminerar människor på grund av deras ras, eller de irrationella chauvinisterna som dömer och diskriminerar människor på grund av deras kön, eller de irrationella socialdarwinisterna som dömer och diskriminerar människor på grund av deras gener.

Socialdarwinister är, i sin essens, vad de är, för de dömer ju, implicit, människor efter vad deras gener kan bidra till den mänskliga artens välfärd. Notera att de som via lagstiftning vill kriminalisera så kallad ”genetisk diskriminering” eller, för den delen all form av genmanipulering, ofta dras med en rädsla för att detta kan leda till ett samhälle där man dömer somliga individer till döden, eftersom deras skulle vara gener är ”ogynnsamma” för mänskligheten. Jag säger att deras rädsla till en mycket stor del är inget annat än en projicering för det implicita faktum att kollektivismen är allmänt accepterad i vår kultur. Vad de är rädda för är alltså den implicita moralteori. Notera vidare att de på grund av detta väljer att tvinga folk att evadera genetiska fakta, istället för att de ska ifrågasätta kollektivismen som det moraliska idealet.

Det finns andra besynnerliga aspekter med argumentationen mot ”genetisk diskriminering”. Kinsley:

[Y]our genes affect your life in many ways. To avoid all the controversy around the concept of ”intelligence,” let’s consider a slightly different concept called ”talent.” Is it unfair that Yo-Yo Ma can play cello better than I can? Or that people hire Frank Gehry instead of me when they want a beautiful building, or that Warren Buffett is a better stock picker? Sure, it’s unfair. And it’s unfair in precisely the same way the results of a genetic test are: my lack of talent at playing the cello is something I was born with and beyond my control. Could I have overcome my lack of talent through discipline and hard work? Maybe, but not enough to scare Yo-Yo. In fact, picking stocks or trying to play the cello is a genetic test, to some extent. It’s just one that doesn’t require the drawing of blood. But we can’t outlaw discrimination on the basis of talent. We don’t want to. Discrimination in favor of talent–rewarding a talented cellist over a lousy one–is how we get talent to express itself.

Vad säger detta resonemang egentligen? Jo, att det är ”orättvist” att vissa har en viss talang och att andra inte har det. Varför? Därför att vi föds med vår talang. Det är, väsentligen, inte något som vi har förtjänat genom hårt arbete. Det är delvis sant att vi föds med vissa förutsättningar som hjälper och stjälper oss i livet. Men det är inte sant att detta gör merparten av all talang till en ren ”gåva” från naturen.

Även de som hade de goda förutsättningarna behövde anstränga sig. Bara för att det verkar enkelt för dem, betyder inte att det kom av sig själv eller automatiskt. De hade också en fri vilja som alla andra. De kunde välja att förstöra sina liv med att knark istället för att lära sig att bemästra ett instrument. Oavsett vilket är det inte en fråga om rättvisa eller orättvisa vilka gener vi har fått.

Rättvisa är ett begrepp som uteslutande berör mänskliga aktiviteter. Detta beror på att mänskliga aktiviteter är valda och kan därför dömas på moraliska grunder. Det är irrationellt att döma, moraliskt sett, en ordning som är av nödvändighet. Att säga att det är orättvist att en del har vissa gener, som råkar gynna dem, och att andra saknar samma gener, är att försöka tillämpa begreppet rättvisa i ett sammanhang där det inte låter sig göras, nämligen på naturen.

Vi kan inte säga att naturen som sådan är rättvis eller orättvis eftersom det som sker i naturen sker av nödvändighet. Detta resonemang är ett exempel på ”context-dropping”. Man ignorerar helt kontexten som gav upphov till begreppet rättvisa, nämligen det faktum att människor givet likartade förutsättningar gör olika fria val som har olika resultat, och tillämpar det sedan på en kontext där det inte är tillämpbart, nämligen på naturen som inte gör någonting alls av val. (Herr Kinsley begår alltså exakt samma fel i sitt resonemang som John Rawls begick när han pläderade för sin egalitarianism.)

Tvärtemot vad många har fått lära sig, från modern filosofi i synnerhet, är naturen inte ”kontingent”. Somligas rena fantasier om en värld där alla har samma tillgång till alla gener, utgör ingen legitim standard för hur man ska döma den faktiska världen, med den nuvarande ”fördelningen” av gener, hos olika individer. Det är faktiskt bara med utgångspunkten att verklighetens fakta är absoluta som vi kan gå in för att lära oss att förstå naturen, så att vi kan bemästra den till vår fördel. Vilket i framtiden faktiskt kan innebär att vi kanske kan påverka vår egen och framtida generationers genuppsättning till vår fördel. Exempelvis kanske vi kan manipulera bort risken för cancer eller diabetes eller andra hemska sjukdomar. Samtidigt kan vi addera andra gynnsamma gener.

Låt oss återgå till exemplet med försäkringsbolaget. Staten förbjuder alltså försäkringsbolagen från att ta reda på så mycket fakta som möjligt om dig, så att de kan ta ett så rationellt, objektivt och rättvist beslut som möjligt. Staten gör detta, bland annat, med ursäkten att detta kan leda till att försäkringsbolaget vägrar försäkra dig mot sjukdomar som du löper en mycket stor risk för att drabbas av. Detta vore oacceptabelt, enligt lagstiftarna. Det vore en form av ”missbruk” av den information som generna ger oss.

Vad följer? Om det är ”fel” av försäkringsbolagen att undvika onödiga och kostsamma risker, som dessutom driver upp försäkringspremierna för andra oskyldiga människor som inte lider av samma risker, då är det fel med försäkringsbolag överhuvudtaget. Det är fel av dem att med anledning av deras information neka någon som kund. Information som sådant blir i detta sammanhang ett slags ”missbruk”. Folk har tydligen rätt till en sjukförsäkring, vare sig försäkringsbolagen vill ge dig en eller inte, givet vad de vet om dig. Premissen är alltså att människor minsann har rätt till sjukvård, oavsett vilket, och om försäkringsbolagen inte ställer upp. Då måste vi antingen förbjuda ”genetisk diskriminering” eller konstatera att marknaden har ”misslyckats”, varför staten måste gripa in och i värsta fall ta över hela området. Detta betyder, i detta sammanhang, att man inför en (ännu mer) socialiserad sjukvård i USA.

Vad betyder allt detta? Jo, att man anser att naturen är ”orättvis”, eftersom den svarar inte mot somligas rena fantasier om hur den ”kunde ha varit”. Naturen döms sedan ut som ”orättvis” eftersom den inte lever upp till dessa ”logiskt möjliga” fantasier. Men eftersom naturen egentligen inte alls ”kan vara” på något annat sätt än vad den är, har de bara två val: fortsätta ägna sig åt rent önsketänkande, som inte leder någonstans, eller också börja tvinga människor att försöka förverkliga deras rena önsketänkande så långt det bara är möjligt.

Vad händer om det är omöjligt? Då kan det sluta i sådana vansinniga experiment som det Stora språnget eller Lysenkos statligt framkallade svältkatastrofer. I andra fall slutar det ”bara” i mindre katastrofer såsom socialistisk sjukvård. I vilket fall som helst är detta ett av många bra exempel på vilken betydelse din metafysik har. (För att vara exakt är det vi ser här ett utslag för medvetandets primat.) I vilket fall som helst har det uteslutande negativa konsekvenser. Det leder till död och lidande. En irrationell metafysik leder till en irrationell politik. Även de mest abstrakta metafysiska frågor, som kanske vid en första anblick verkar fullkomligt ovidkommande, i själva verket av yttersta relevans.