Hyresgästföreningen för som bekant en kampanj mot ett förslag från regeringen som skulle utgöra ett litet steg mot marknadshyror. Det vore ett önskvärt steg i rätt riktning.
Fastighetsbolagen har trots allt rätt att sätta vilka hyror de vill. Men den rätten kränks i dagens Sverige på grund av hyresregleringen. Och det är inte praktiskt att kränka fastighetsbolagens rättigheter. Det ser vi också i dagens Sverige med den omfattande bostadsbristen som vi har haft i decennier och som bara tycks bli värre hela tiden.
Om marknaden fick sätta hyran då kommer en del hyror att stiga på grund av den höga efterfrågan. Andra hyror kommer dock att gå ned på grund av den låga efterfrågan. När efterfrågan och därmed hyrorna går upp, då lönar det sig mer att producera fler hyresrätter. Men idag lönar det sig inte alls särskilt väl på grund av hyresregleringar, skatter och andra bostadsregleringar. (För att inte tala om det faktum att det ytterst är politikerna som via plan- och bygglagen är helt och hållet ansvariga för hur många bostäder som byggs. Tack för informationen Leo Persson.)
Men det är inte alla dessa regleringar som gör bostadsbristen till ett problem, som hyresgästföreningen arbetar emot. De arbetar emot ett litet steg mot marknadshyror, trots att det faktiskt ligger i hyresgästernas långsiktiga egenintresse. Det ligger i deras egenintresse eftersom det gör det möjligt för dem att lättare komma över lägenheter i framtiden. De slipper vänta i köer. De slipper vända sig till den svarta marknaden. De slipper bo i andra hand. Etc.
Hyresgästföreningens kanske primära ”argument” är ett moraliskt sådant. De anser i princip att folk har rätt till en billig hyreslägenhet. På deras hemsida skriver de bland annat: ”Hyresgästföreningen vill att hyresrätten ska vara en boendeform som passar alla – oavsett inkomst”. Strikt talat är det inte ens ett argument utan bara en ren önskan. Önska oss kan vi alla göra, men ingen har rätt att översätta alla sina önskningar till verklighet.
I synnerhet har man ingen rätt att förverkliga önskningar som kränker andras rättigheter. Och dessa önskningar kan nämligen inte förverkligas utan att man kränker fastighetsbolagens rättigheter. Det finns nämligen ingen rätt till bostad. Varken en billig sådan eller en gratis sådan. Bara för att man vill bo billigt eller behöver ett billigt boende ger det dig inte rätten att tvinga andra att förse dig med en billig lägenhet.
Har de verkligen inga andra argument mot marknadshyror? Jodå. Förutom rena skräckberättelser om hur otroligt höga hyror vi får med marknadshyror, har de också specifika ”ekonomiska” argument. I gratistidningen Xtra! Helsingborg (20080425) förklarar en företrädare för hyresgästföreningen för en reporter varför han inte köper argumentet att marknadshyror skulle öka incitamenten för att bygga fler hyreslägenheter: ”Jo, det är ju ett av utredningens argument, men vi tror inte att det kommer att fungera eftersom folk inte kommer att ha råd, eller vara beredda att betala, för den hyreshöjning det kommer att innebära”. Detta är helt fantastiskt. Detta är vad jag skulle kalla för ett perfekt exempel på ”context-dropping”!
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
“Jo, det är ju ett av utredningens argument, men vi tror inte att det kommer att fungera eftersom folk inte kommer att ha råd, eller vara beredda att betala, för den hyreshöjning det kommer att innebära”
Utan att själv förstå det så har han därmed förklarat för alla att det faktiskt finns en mekanism som begränsar hyreshöjningar på en fri marknad. Tyvärr är dock inte han tillräckligt intelligent för att förstå vad det innebär.
Det faktum att folks betalningsvilja begränsar möjligheten att höja hyrorna skapar två möjligheter. Endera har folk råd att betala högre hyra än idag, varpå det skapas incitament att bygga mer och hela hans argument mot påpekandet att marknadshyra höjer byggandet faller. Eller så har de inte råd, varpå hyrorna inte kommer att höjas, vilket då innebär att inget förändras från idag och att hyresgästföreningens förutsedda hyreschock inte kommer inträffa. I vilket fall som helst kommer dock hyresgästföreningen få fel.
Dessutom är det så att det nuvarande systemet inte heller tillgodoser den påstådda rättigheten att få en billig hyreslägenhet. Att få en billig hyreslägenhet i Stockholms innerstad och andra väldigt attraktiva områden är omöjligt såvida du inte redan har ett kontrakt, har goda kontakter eller
är beredd att betala stora summor svart för att få någon att överlåta kontraktet. I det senare fallet blir den påstådda hyreslägenheten i sin ekonomiska karaktär snarare motsvarande en bostadsrätt och dessutom allt annat än billig.
Men hyresgästföreningens toppar har förstås redan ett kontrakt eller har tillräckligt bra kontakter inom den socialdemokratiska rörelsen för att kunna få ett. Vilket förklarar varför de är så negativa till att försvara de de facto privilegier som det nuvarande systemet ger dem.
Exakt!
Det bör tilläggas att skatter och regleringar gör det dyrt att bygga nya hyreslägenheter. Detta drabbar även byggandet av nya bostadsrätter. Annars hade bostadsbristen kunnat byggas bort genom att byggfirmorna byggt bostadsrätter till försäljning.
Jag var på ett politiskt möte inom Tomelilla kommun. Det var planerat att det kommunala bostadsbolaget skulle bygga seniorlägenheter på en central tomt i Tomelilla. Men enligt någon bestämmelse får man inte bygga för högt just i detta område. Högst två våningar.
Men då blir också kostnaden per kvadratmeter för hög. En tvåa skulle hyras ut för 7000 kr per månad och detta stoppade byggprojektet. Det har inte byggts nya lägenheter sedan början av 1990-talet. Krisen därefter skapade tomma lägenheter men idag har man fyllt på med flyktingfamiljer.