Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni skrev i DN Debatt 20080128: ”Varje gång en människa diskrimineras är det ett övergrepp på de mänskliga rättigheter som ligger till grund för vårt demokratiska samhälle”.
Nyamko Sabuni har fel. Det är faktiskt principen om individens rättigheter som ger folk rätten att diskriminera vilka de vill och hur de vill. Det spelar ingen roll vilka de bojkottar eller varför, deras rätt att göra det är lika absolut för det. Allt detta är en aspekt av rätten till frihet: man har rätt att själv bestämma vem eller vilka man vill ha att göra med och på vilka grunder.
Rätten att diskriminera är inte bara en grundläggande aspekt av ett fritt samhälle, det är faktiskt en av de stora fördelarna med ett fritt samhälle. Så länge vi lever i ett fritt samhälle är fördomsfulla människor inget större problem för oss rationella människor. Inte så länge de respekterar våra rättigheter precis som vi måste respektera deras rättigheter. Och inte så länge vi är fria att slippa ha med dem att göra.
Rätten att diskriminera ger de rationella en rätt att skydda sig ifrån de irrationella; det är rätten att sluta sanktionera det onda. Så om en affär diskriminerar människor på irrationella grunder, till exempel med hänvisning till hudfärg, kön eller religion, då löser man det genom att svara med samma mynt: man börjar diskriminera affären. Rätten att bojkotta en kund ger också kunden rätt att bojkotta affärer.
Man kan också uppmuntra andra att göra detsamma. Man kan och bör utöva ostracism mot butiksägarna. Utöver detta kan och bör man opinionsbilda mot rasism eller sexism och offentligt fördöma det som något ont och irrationellt. Det är så här man löser problem av detta slag i ett fritt och civiliserat samhälle.
Normalt sett lär inget av detta vara nödvändigt, detta då de flesta affärsmän är rationella nog att inse att det inte ligger i deras intresse att behandla folk så här fördomsfullt och orättvist. De allra flesta affärsmän vet nämligen att det inte är bra för affärerna att välja bort kunder eller arbetare på grund av irrelevanta egenskaper såsom hudfärg eller kön.
Rätten att diskriminera handlar inte bara om att diskriminera rationellt, utan även om att diskriminera irrationellt. Frihet betyder inte att göra det som bara staten anser är rationellt. Om staten förbjuder folk att diskriminera folk på ”dåliga grunder” då har även staten fått makten att bestämma vad som är bra och dåliga grunder, och därmed börjar staten diktera vad som är bra eller dåliga idéer. Om och när staten börjar reglera vad som är bra eller dåliga idéer och på grundval av vissa idéer börja förbjuda vissa handlingar, då står all vår frihet på spel. Detta är den primära anledningen till att staten helt måste låta bli att ta ställning i vad som är bra respektive dålig diskriminering precis som staten överhuvudtaget måste lämna marknaden för idéer fri.
Vi bör stå upp för rätten att diskriminera. Rätten att diskriminera hör inte bara till ett fritt samhälle, det är faktiskt en av de stora fördelarna med ett fritt samhälle. Det innebär nämligen rätten att slippa ha med irrationella och fördomsfulla människor att göra. Om vi värnar om ett fritt samhälle, bör vi inte bara slå vakt om rätten att diskriminera på goda grunder, utan även om rätten att diskriminera på dåliga grunder.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Mycket bra.
Håller med om principerna, det skall vara tillåtet att diskriminera. Den onyanserade bild du målar upp tror jag ändå inte stämmer. T ex tros diskriminering vara vanliga i vissa krogköer, antagligen just därför att det lönar sig att ha ”rätt” klientel. Jag tror att du har fel när du påstår att det är irrationellt att diskriminera, det kan vara rationellt ur ett ekonomiskt perspektiv.
Diskriminering är verkligt och är ett problem för många människor, inte minst är det psykiskt nedbrytande då dessa människor ofta får känna sig mindre värda som människa.
Jag utesluter inte att det finns diskriminering eller att det också finns irrationell sådan. Jag utesluter inte heller att det kan finnas fall då det lönar sig att diskriminera på ett till synes irrationellt sätt eller att de som blir diskriminerade i de fallen känner sig mycket orättvist behandlade. Men jag lade in en reservation i mitt resonemang som var att det NORMALT sett inte lär vara ett problem. Om och när det är ett problem vad lär detta betyder annat än att alla andra, de som anser att detta är fel, inte diskriminerar krogen i fråga tillräckligt mycket? Dvs när det väl lönar sig är det för att folk som borde veta bättre accepterar det, istället för att protestera emot det.
Tänkvärt. Men vad är det som principiellt avgör att diskriminering i krogkön inte kränker människors rättigheter, medan t.ex. förtal, mordhot och uppvigling till mord gör det? Det finns många likheter mellan dessa tre saker och diskriminering. Ingen av de här fyra sakerna utgörs av direkt fysiskt våld eller stöld av offrets egendom. De kan samtliga bestå uteslutande av att man uttalar några ord. De kan samtliga avsevärt minska offrets överlevnadschanser. (Diskriminering som gör att man aldrig får jobb gör det definitivt svårare för en att överleva, i synnerhet i ett hypotetiskt radikalkapitalistiskt samhälle där de som inte får jobb torde lämnas helt i sticket.) Jag hittar bara _likheter_ mellan diskriminering, förtal, mordhot och uppvigling till mord. Vad finns det för principiell _skillnad_ mellan dem, som gör att endast diskriminering ska vara tillåten?
För att argumentera åt andra hållet kan man visserligen fråga dem som vill ha kvar dagens förbud mot diskriminering vad det är för principiell skillnad mellan sådan diskriminering som är förbjuden idag och t.ex. den diskriminering vi alla utför i vårt val av kärlekspartner. Men detta besvarar ändå inte frågan i föregående stycke.
[…] är skillnaden? Sparat under: Politik, Q&A — by Carl Svanberg @ 8:31 är Pär skrev: “[V]ad är det som principiellt avgör att diskriminering i krogkön inte kränker […]