Peter A skrev: ”Vad är det som säger att vissa grupper inte finansierar sin egen alternativa ‘stat’ för att de inte gillar de lagar som stiftas av den stat som objektivister förespråkar? Om jag tycker att upphovsrätt är ett intrång på min äganderätt, vilket inte Rand tycker (förespråkare av immaterialrätt), varför skulle jag då frivilligt finanisera en stat som avser att straffa mig ifall jag gör kopior av min materiella egendom? Jag kan inte få det till något annat än att det du förespråkar är anarkokapitalism.”
Låt mig vara väldigt klar på en punkt. Jag förespråkar inte anarko”kapitalism”, dvs anarkism. Jag förespråkar ett fritt samhälle, dvs kapitalism.
Om du inte vill vara med och finansiera en nattväktarstat, dvs en stat som endast har i uppgift att skydda individens rättigheter, då är du fri att avstå. Men då har du ingen rätt att ringa polisen om du får problem med brottslingar. Om någon bryter mot ett kontrakt har du ingen rätt att ta upp det i en domstol. Du tackar alltså också nej till de tjänster som en nattväktarstat står för. Du väljer att leva under laglöshet. Det är ett IRRATIONELLT val men det är ett val som du är fri att göra under kapitalism.
Om du sedan väljer att börja finansiera ett eget ”skydd” genom att ”anlita” en annan ”stat”, då blir du direkt ett hot mot alla andra och nattväktarstaten har rätt att – med våld och nödvändigt – stoppa dig och din alternativa ”stat”. Du börjar ju anlita en stat som aktivt ”KONKURRERAR” med vår stat, dvs den stat som resten av oss har anlitat för att skydda oss och våra rättigheter. Vår stat, qua nattväktarstat, har en moralisk rätt att existera, just eftersom den endast existerar för att skydda individens rättigheter. Varken mer eller mindre. Ingen har alltså någon moralisk rätt att på något sätt börja sätta sig emot den.
Initierandet av fysiskt våld måste förstås strängeligen förbjudas. Men även försvarsvåldet måste delegeras till en stat, dvs ett VÅLDSMONOPOL, som i sin tur är kontrollerad och reglerad av objektiva lagar. Kom ihåg att vi inte behöver en konstitution i första hand för att skydda oss mot andra människor utan för att reglera staten.
Jag förespråkar sålunda inte som anarkisterna gör, att man ska ”avreglera” och ”privatisera” försvarsvåldet, så att det blir fritt fram för vem som helst att hur som helst idka självförsvarsvåld. Man måste separera försvarsvåldet från sina privata nycker.
Om man inte gör detta får vi inte ett fritt samhälle. Vi får ett osäkert och ofritt samhälle där alla måste beväpna sig själva och ständigt måste vara rädda för varandra. (De som tror att detta är en ”illvillig projektion” av verkligheten under anarkism bör kanske studera livet i områden som präglas av hög kriminalitet. De kan som en början börja med att studera vad som hände i Rödeby när nattväktarstaten svek en familj där.) Det är antingen det eller också kommer vi att samla ihop oss i gäng som kommer att ständigt vara rädda för varandra. Inbördeskrig är den enda rätta benämningen för den ”konkurrens” mellan ”alternativa stater” som anarkisterna förespråkar.
Vill man förändra lagarna i ett fritt samhälle måste man göra det på ett civiliserat sätt. Man kan föra en kampanj om det. Debattera i tidskrifter. Skriva böcker. Hålla offentliga tal. Debattera med vänner och bekanta. Skicka brev till sina folkvalda. Ta upp det med en domstol. Etc. Man har däremot ingen som helst rätt att börja hota nattväktarstaten. Att hota nattväktarstaten är att göra sig själv till ett hot mot våra rättigheter och därmed ett legitimt mål för nattväktarstaten.
Läs dessa artiklar innan du eller någon annan kommenterar detta svar:
Har nattväktarstaten rätt till sitt våldsmonopol?
Anarchism vs. Objectivism
”Government”
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Tack för ett utförligt svar. Jag frågar och skriver här för att jag vill förstå, lära och veta mera.
Jag förstår mycket väl vad du (ni) säger, vilket inte betyder på att jag tror på att det skulle fungera att det är upp till var och en att frivilligt finansiera nattväktarstaten (som jag förespråkar).
Jag tror att vissa samhällen skulle undlåta att finansiera denna stat, för att istället upprätta sin egen stat oavsett vad objektivisterna har för moraliska synpunkter på detta. Secession är det engelska ordet för detta. Risken för secession tycks mig vara uppenbar om finansierandet av nattväktarstaten är frivillig.
Jag ser flera anledningar till detta, då inte alla håller med om den politik som objektivister förespråkar. Ett exempel på en mycket kontroversiell sådan politik kan vara den preemptive strike doktrin som POS (och jag antar alla objektivister) förespråkar.
Andra invändningar mot argumenten som POS framför:
POS: ”Men antag att de gör vad en stat alltid måste göra, nämligen beväpnar sig och skapar sina egna garden och tar sig rätten att bruka våld? I så fall är detta en kränkning av allas vår rätt till självförsvar. Kom ihåg att det var denna rätt vi hade delegerat till nattväktarstaten. Den nya ”konkurrerande” staten utgör ett reellt hot mot vad vi själva med stor möda åstadkommit. Den redan befintliga nattväktarstaten har all rätt i världen att med våld kväsa sådana upprorsförsök. Varifrån kommer den rätten? Från oss.”
Secession skulle alltså vara en kränkning av andras rätt till liv, frihet och egendom enligt objektivister vilket ger dem rätt till självförsvar? På vilket sätt då när det handlar om hela samhällen som vill frigöra sig, och vem har givit objektivisterna (”Från oss”) denna rätt att tvinga på sin stat på andra människor?
PS. Min signatur har tidigare varit Robin Hood.
Det skulle aldrig falla mig in att tvinga anarkokapitalister att åtnjuta en nattväktarstats beskydd, eftersom de uppenbarligen inte gjort sig förtjänta av den De kan gärna få duka under i det permanenta inbördeskrig som anarkokapitalismen oundvikligen skulle leda till. De ska bara inte föra sitt inbördeskrig på en nattväktarstats territorium, eftersom det utgör en fara även för dem som inte är anarkokapitalister.
Secession från en förtyckarstat är förstås helt i sin ordning, ifall man bara kan lyckas med företaget. Men vad är det för vits med secession från en nattväktarstat? Ifall det verkligen rör sig om en nattväktarstat (och du inte bara leker med ord här), kan man ju vilja något sådant bara om man är oense om denna stats grundprincip, d.v.s skyddet av individens rättigheter. Annars är det bara en löjlig lek som ingen vettig människa skulle syssla med.
Och till sist: Medan somliga av oss arbetar oförtrutet med att *få till stånd* en nattväktarstat (ett jobb som kommer att ta generationer i anspråk), sitter anarkokapialisterna bara och planerar hur en sådan stat ska kunna *förstöras* när vi väl med stor möda har lyckats etablera den.
Och för övrigt: Den som sitter och ”tycker” att upphovsrätt är ett intrång i hans äganderätt ska överhuvudtaget inte ta ordet ”äganderätt” i sin mun. Det handlar endast och allenast om en s.k. ”rätt” att stjäla ostraffat.
Till Peter A: Du skrev en kommentar som jag inte har publicerat. Jag har valt att inte publicera den av åtminstone tre skäl.
1. Du anklagar POS för att inte ha bemött dina invändningar. Det har han såvitt jag kan se. (De bemöttes redan i den text av POS som jag hänvisade till.) Du kan låtsas som att du inte har fått ett svar på frågan, men jag tänker inte hjälpa dig att låtsas om det på min blogg. Om du har en ANNAN invändning som han inte har bemött, låt oss då höra den så kanske den publiceras. Och om du inte begriper varför POS (och även jag) redan har svarat på din invändning, förklara då var skon klämmer. Förklara vad det är du inte förstår. Men kom inte med ogrundade anklagelser.
2. Du tillskriver honom åsikter som han inte har. (Händelsevis tillskriver du även mig åsikter som jag inte har.) Du påstår nämligen att förespråkare av immaterialrätt är förespråkare av statliga tvångsmonopol. Detta är inte sant. Detta är en lögn och det är en lögn att säga att vi förespråkar statliga tvångsmonopol. Du borde veta bättre än så.
3. Om du ändå inte vet bättre än så då är frågan varför du inte gjorde det allra minsta lilla besvär att ta reda på vad vi faktiskt tycker och varför vi tycker det. POS har skrivit om immaterialrätt på sin hemsida och jag har skrivit om den på min blogg. Läs dessa texter och återkom först efter det med invändningar och frågor om du har några invändningar eller frågor att komma med.
Detta är, som jag har sagt åtskilliga gånger, inget debattforum. Man kan ställa frågor och om jag har lust och tid svarar jag på dem. Av princip publicerar jag inte en del kommenterar som jag får. Redan din förra kommentar var på sina håll ett gränsfall, eftersom den indirekt innehöll falska och ogrundade anklagelser mot mig och andra. Jag tog det dock som ett uttryck för okunskap från din sida och gick med på det. Det handlar framför allt om folk som förolämpar mig eller andra jag känner eller som försöker använda min blogg som en plattform för deras dravel. Jag publicerar inte heller felaktigheter om mig själv eller andra. Jag publicerar alltså inte rena lögner av det slag som du kom med.
Ett bra exempel på secession är förstås Nordamerikanska frihetskriget, där de amerikanska kolonierna bröt sig ur Englands grepp och bildade sin egen nation.
Ett ovanligt uselt exempel på secession är å andra sidan Nordamerikanska inbördeskriget, där sydstaterna försökte bryta sig ur unionen därför att de ville bibehålla slavsystemet. (Det fanns en påtaglig ”risk” för att slaveriet skulle olagligförklaras i och med att allt fler delstater kom till, delstater utan institutionen slaveri – och det skulle ha lett till en majoritet för ett grundlagstillägg som helt avskaffade slaveriet. Det var det inbördeskriget handlade om.)
Men OK – om folk som framför ”secessionsargumentet” verkligen tog det på allvar, kunde de ju försöka genomföra sin idé *nu*, när det faktiskt finns en del statligt förtryck att vända sig emot. Men ack nej – det är bara tal om att göra det i en avlägsen framtid, en tid när ett icke-förtryckande system är slutgiltigt infört. *Då* först ska de bryta sig ut och bilda en egen självständig nation!
Om nu det här inte bara är ogenomtänkt och dumt – och ett resultat av att inte tänka sina tankar till slut – så säger det väl en hel del om sådana människors verkliga motiv?
”För mycket äganderätt? OK, då bryter vi oss ut och bildar en stat med lite *mindre* äganderätt. Och fan ta den som inte tillerkänner oss rätten att kränka äganderätten!”
Mina argument för att finansierandet av att nattväktarstaten inte skall vara frivillig bemöttes överhuvudtaget inte. Istället får jag till svar varför anarkokapitalism är dåligt och en nattväktarstat är bra. Detsamma gällde de texter som du hänvisade till och som jag har läst. Jag hade dock vissa invändningar mot argumenten i POS text, men det var alltså inte det som den ursprungliga sakfrågan handlade om. [Jag såg inte de andra argumenten som du talade om som de hade med ämnet att göra. Men jag ser nu hur du tänker.]
Jag skrev att POS förespråkar en preemptive strike politik [det gör jag också liksom], om detta fick jag inget svar på [kanske för att ingen direkt såg hur detta hade med frågan om ”secession”]. Detta tog jag upp som något som jag ser som en stor orsak till varför många kanske skulle välja secession framför valet att finansiera krig i Långbortistan eller att stå helt utan rättsskydd. Jag kan tillägga att POS även förespråkar mer av ”USA-imperalism” och att man inte skall svika sin bundsförvant Israel. Är det frihet att staten skall ha allierade och bundsförvanter? Får man inte vara fri att själv välja vilka man vill hjälpa i objektivisternas nattväktarstat? (T ex hur många svenskar hjälpte Finland i vinterkriget)…
[Nattväktarstatens enda uppgift är som du vet att skydda individens rättigheter. Exakt vad detta betyder kan det råda lite oenigheter om, även bland ärliga och rationella människor. Men ALDRIG är lösningen att, när man väl har lyckats etablera en nattväktarstat, att man försöker förstöra den genom att starta ett inbördeskrig emot den. Ändå är det konsekvensen av att man börjar ”utmana” nattväktarstaten. Om man inte vill vara med har man bara tre RATIONELLA alternativ. 1. Försök ändra systemet på ett fredligt sätt. Försök bilda opinion för denna förändring. 2. Flytta därifrån. 3. Göra det irrationella valet att avstå statens tjänster genom att sluta betala för staten.]
[Redigerade bort en upprepning av lögn som jag inte kommer kommentera.]
Det som är intressant här är att ni förespråkar preemptive strike doktrinen, skydd av andra stater och andra saker som är mycket kontroversiella. Sedan tror ni att de flesta människor avser att frivilligt finansiera detta för att ni tycker att det är förnuftigt? [Ja, det är ju 100% rationellt och jag är övertygad om att ju fler som tänker efter, kommer, om de också är rationella att inse det moraliskt riktiga i samma politik. Man ska inte behöva vänta på ett hot ska förverkliga sig innan man handlar i självförsvar. Har man bevis för att en person utgör ett dödligt hot mot en (deras uttalanden, deras kapacitet, deras tidiga handlingar, etc), då har man inte bara en rätt att handla i förebyggande syfte man har även den moraliska skyldigheten att göra det.] Som klassisk liberal skulle jag inte vilja bo i en nation där min rättssäkerhet är avhängig att jag finansierar skydd åt andra nationer och krig (som inkluderar mord på oskyldiga) [struntprat: krig i självförsvar är INTE mord] i Långbortistan eller ens att jag skall vara tvungen att ha förmågan att kunna betala in mina frivilliga avgifter till staten [denna ”invändning” har också besvarats av bland annat POS så sent som i den senaste nätnattväktaren].
”Mina argument för att finansierandet av att nattväktarstaten inte skall vara frivillig bemöttes överhuvudtaget inte.”
Det gjorde de visst det, och det har de gjort åtskilliga gånger förr. Den som hårdnackat vägrar att finansiera en nattväktarstat ska inte heller göra anspråk på samma nattväktarstats skydd. Det är ingen skillnad på det och någon som hårdnackat vägrar betala hyran för sin lägenhet – han ska inte heller göra anspråk på att få behålla lägenheten.
”Jag kan tillägga att POS även förespråkar mer av ‘USA-imperalism’ och att man inte skall svika sin bundsförvant Israel. Är det frihet att staten skall ha allierade och bundsförvanter? Får man inte vara fri att själv välja vilka man vill hjälpa i objektivisternas nattväktarstat?”
För all del, ingen tvingar dig att inte i stället stödja al-Qaida, Hamas, Hizbollah, Fatah eller vilken annan terrororganisation som helst. Förvänta dig bara inte att jag ska respektera det valet. (Det vore hederligare av dig om du öppet anslöt dig till Hamas.)
Naturligtvis är varken dagens USA eller dagens Israel några perfekta nattväktarstater, så saken har inte ens i en debatt om den perfekta nattväktarstaten att göra. Men själva idén att man *inte* ska stödja kampen mot den här sortens terrororganisationer är bara så fullkomligt bottenlös.
Man kan förstås diskutera exakt *hur* kampen mot terrorismen ska föras (och Carl har skrivit rätt mycket om saken här på bloggen). Men om någon påstår att den inte ska föras *alls* – och dessutom påstår att det skulle vara någon sorts ”inskränkning i friheten” om någon annan ändå vill föra den – ja, vad fan ska man säga? Gå med i Hamas, i så fall, det är mitt råd.
PS.: ”Får man inte vara fri att själv välja vilka man vill hjälpa i objektivisternas nattväktarstat?”
Självfallet får man välja precis vem man vill hjälpa i en nattväktarstat. Nu tror jag inte att valet mellan att stödja Israel eller Hamas kommer att bli aktuellt i en framtida nattväktarstat. Ett skäl till att jag inte tror det är att en av förutsättningarna för att alls få till stånd en nattväktarstat är att hotet från dessa terrororganisationer slutgiltigt undanröjs.
Men OK – om du i en tänkt framtida nattväktarstat menar att man ska svika bundsförvanter och i stället hjälpa kriminella organisationer – då menar jag att det lämpliga motmedelet är fullständig ostracism.Folk som stöter på dig nere på puben bör gå ut därifrån och ta sin kvällsöl på en annnan pub i stället. Folk som stöter på dig på stan bör gå över till motsatt trottoar. Ingen människa borde förnedra sig till att överhuvudtaget tala med dig.
Det här är alltså en rekommendation till människor i allmänhet. Det är inget jag menar borde ingå i *lagstiftningen*.
POS, att man inte vill bli tvingad till att stå mellan valet att stödja Israel och att stå utan rättsskydd betyder inte att man vill stödja Hamas…
Jag avslutar härmed denna diskussion…
[Jag har redigerat bort de mest oförskämda sakerna i texten.]
Egentligen är detta två diskussioner som du har sammanblandat till en och samma.
Den första är: Vad är en rationell utrikespolitik? Den andra är: Hur ska vi förhålla oss till en perfekt nattväktarstat om man är irrationell och inte vill ha del av dess skydd? Svaret på den senare frågan har du redan fått flera gånger. Vi har också argumenterat för det på ett förnuftigt sätt, så det kan inte vara detta du hänger upp dig på.
Vi har aldrig sagt, vilket du felaktigt om och om igen antyder, att man ska vara TVUNGEN att stöda en nattväktarstat. Men om man inte vill stöda den helt frivilligt, vilket vore irrationellt. Man ska inte klandra mig eller POS för att det är irrationellt. Man har endast sig själv att klandra här.
Vill man däremot stöda den, men man har kanske problem med en del saker som den gör, dvs man har problem med vad man till exempel ser som en bra utrikespolitik, vad ska man då göra? Inte ska man inleda ett krig mot den (dvs ”bryta sig loss” och bilda en egen ”konkurrerande” stat). Man kan däremot flytta, vilket jag redan har sagt. Man kan också ägna sig åt opinionsbildning för att ändra till exempel utrikespolitiken. Men då börjar vi genast prata om någonting helt annat, nämligen vad som är en bra utrikespolitik.
Det som du hänger upp dig på måste således vara innebörden av den utrikespolitik som vi objektivister vill föra, INTE nattväktarstatens natur eller hur irrationella människor kan tänkas förhålla sig till den. Så även om det är utanför det ursprungliga ämnet, kan vi kort behandla den ”oförnuftiga” argumentation som du anklagar oss för.
Du undrar hur man kan säga att man stöder Hamas om man inte vill stöda en hypotetisk nattväktarstat som i sin tur stöder Israel. Vad tror du egentligen att man gör om man SVIKER och ÖVERGER Israel? Jo, man sviker västvärldens enda och bästa vän i Mellanöstern. När man sviker dem stöder man indirekt Hamas, Islamiska jihad, Hezbollah och allt vad de heter. För de är ju Israels fiender. De är förresten också våra fiender. De för krig mot Israel av samma skäl som de slåss mot den västerländska civilisationen som helhet.
Varför VILL man då inte stöda Israel med tanke på fakta om konflikten? Dvs att Israel uteslutande har moralen och rätten på sin sida. Ingår det i en förnuftig och självisk utrikespolitik att man sviker oskyldiga offer i en orättvis konflikt? Att man står likgiltig inför ens vänner och fiender? Är det moraliskt att vara orättvis? Lönar det sig att vara orättvis? Är det, med andra ord, förnuftigt att blunda inför verklighetens fakta? Svaret på alla dessa frågor är så klart: nej.
Med detta avslutas denna diskussion, för min del åtminstone, för denna gång.
Peter: ”POS, att man inte vill bli tvingad till att stå mellan valet att stödja Israel och att stå utan rättsskydd betyder inte att man vill stödja Hamas…”
Låt mig svara på det här i alla fall:
Som Carl helt korrekt påpekar rör du ihop två vitt skilda saker här. Om du i dagens läge inte vill stödja Israel (eller försöker inta någon sorts ”kålsuparattityd” i frågan), så är det omoraliskt av dig, men det har inte ett dugg med frågan om vem som ska ha rättsskydd i en nattväktarstat att göra. Och min inställning här borde sannerligen ha framgått av vad jag skrivit tidigare i tråden.
Så om det här inte är ett *avsiktligt* missförstånd från din sida (vilket jag naturligtvis inte kan utesluta), så vill jag råda dig att lära dig lite elementär innantilläsning innan du nästa gång diskuterar med mig. Och eftersom du tydligen skrivit kommentarer som varit direkt oförskämda, vill jag också råda dig att lära dig elementär hyfs och folkvett. Att ta emot skit från de mindre läskunniga är inget jag gillar.
Tills du lärt dig dessa elementa: adjö.
Alexander: ”Ifall en enskild individ inte får själv bestämma om vad som är försvarsvåld, hur kan man då låta en grupp individer gå samman och besluta om det?”
Det där är ett falskt alternativ som vilar på en falsk premiss. Det är inte som så att gruppen antingen ”bestämmer” vad som är försvarsvåld eller att individen ”bestämmer” det. Premissen för denna fråga är att det inte finns objektiva grunder för att avgöra när det är försvarsvåld, och att staten eller den grupp av människor som har delegerat utövandet sitt försvarsvåld till staten därför inte har någon större rätt till sin nattväktarstat än vad en enskild individ har rätt till att efter eget godtycke utöva försvarsvåld.
Vad som är försvarsvåld eller inte går att definiera objektivt. Innebörden av försvarsvåld har en objektiv grund i verkligheten. Alla begrepp har en objektiv grund i verkligheten. Det är inte en fråga om individbeslut eller gruppbeslut. (För detaljer se Introduction to Objectivist Epistemology av Ayn Rand.)
Frågan försöker felaktigt antyda att man är ”kollektivist” som ”inskränker” individens ”rätt” att efter eget godtycke – i motsats till objektiva lagar – börja våldföra sig på sin omgivning. Det finns dock ingen rätt att godtyckligt våldföra sig på andra.
Man försöker antyda att staten utgör ett hot mot den enskildes frihet, i synnerhet frihet att själva ”bestämma” över sitt tänkande, men i själva verket är det tvärtom. Det blir ingen frihet för någon, till slut, om man inte monopoliserar och reglerar försvarsvåldet. Det är därför anarkisternas prat om en ”fri marknad för våld”, vilket är vad de förespråkar, är en total motsägelse.
(Individen har en absolut rätt att försvara sig själv, om inte staten för tillfället finns där till hennes hjälp, men även detta försvarsvåld måste regleras av objektiva lagar. Det kan inte lämnas till individens godtycke att själv bestämma. Detta är det ingen som ifrågasätter, ändå vill man gärna få det till detta när man opponerar sig nattväktarstaten.)
Hela frågan har alltså en väsentligen anarkistisk utgångspunkt och syftar till att underminera validiteten hos nattväktarstaten. Allt detta, som alltid när anarkister uttalar sig, i ”frihetens” namn. Men vad anarkistiska tänkare ”glömmer bort” eller evaderar är varför vi behöver en stat till att börja med. Det är ju för att etablera ett fritt samhälle.
(Vad man också ”glömmer bort” eller evaderar är att man genom att argumentera emot nattväktarstaten faktiskt argumenterar emot rätten till liv och dess implikationer: de som faktiskt skapade nattväktarstaten och sedan delegerade sitt försvarsvåld till den har rätt till sin nattväktarstat. Rätten till att skapa en nattväktarstat kommer av rätten till självförsvar som i sin tur kommer av rätten till liv. Inga anarkister i världen har rätt att förstöra eller hota nattväktarstaten. Gör de det, då gör de sig rätteligen till ett hot mot våra rättigheter och frihet och bör därför behandlas som sådana av staten.)
Frågan om varför man inte ska lämna gränsdragningarna för vad som är försvarsvåld eller inte till den enskilde individen och sitt godtycke är för att människor varken är allvetande eller ofelbara. Om man lämnar det till var och en att själv bestämma när och hur man ska använda våld i självförsvar, då kommer alla, bland annat för att vi inte kan läsa andras tankar och bland annat för att vi vet att det finns felbara människor (för att inte tala om irrationella människor), att ständigt behöva vara rädda för varandra. Vi kommer att bli tvungna att beväpna oss. Vi får inte ett fritt samhälle, utan ett otryggt och ofritt samhälle.
Ska vi ha ett fritt samhälle måste även försvarsvåldet regleras i enlighet med objektiva lagar som gör det klart och tydligt för alla vad som är förbjudet och vad som inte är det och varför. Objektiva lagar är lagar som bygger på objektiva principer och vars innebörd direkt framgår av själva lagtexten, varför man inte behöver läsa något annat än just lagtexten för att veta vad som gäller. (Den enda objektiva princip som lagarna bör grunda sig på, i ett fritt samhälle, är den om individens rättigheter.) Då vet alla vad som gäller och varför. Vi vet vad vi kan förvänta oss av staten och av varandra. Då slipper vi vara rädda för varandra. Vi slipper beväpna oss till tänderna. Vi slipper ständigt vara på vår vakt eller gå samman med andra större beväpnade gäng. Vi blir helt enkelt fria.
Jag har stor respekt för Carl och POS men förstår inte det här:
POS skrev: ”För all del, ingen tvingar dig att inte i stället stödja .. vilken .. terrororganisation som helst.”
Ska man t.ex. få skicka pengar (eller vapen?) till terrorister? Borde väl vara högeligen straffbart. Alltså hur mycket får man hjälpa fienden. Verkar ju inte rätt. Har jag läst fel?
Herr/Fru anonym,
Du har nog inte läst fel men vi har nog inte uttryckt oss så klart. Det är sant att om man stöder våra fiender ekonomiskt eller militärt då ska man betraktas som en landsförrädare och behandlas som sådan. Dvs straffas enligt lag. Och det strängt. Men jag tror att vi i detta sammanhang i första hand talade om att sanktionera våra fiender i en moralisk mening (genom att offentligt stöda t ex PLO eller al-Qaida) eller också att stöda dem, politiskt, indirekt genom att ställa sig likgiltiga till dem. Det senare då i motsats till att stöda vår enda riktiga vän i Mellanöstern: Israel.
Det är klart att jag syftade på intellektuellt stöd, inte på att förse terrororganisationer med vapen eller pengar.
Nu förstår jag, det var som jag tänkte. Tack för förklaringarna!