Fascism är ett system där staten inte nödvändigtvis officiellt äger produktionsmedlen, men inte desto mindre kontrollerar den som om den vore ägaren. Under ett sådant system finns det ingen riktig rätt till privategendom. Privat egendom kan när som helst avskaffas eller dras in – som om det bara var statliga privilegier. När staten kontrollerar, direkt eller indirekt, hela ekonomin – under ett sådant här fascistiskt upplägg – då blir friheten till slut omöjlig. Man kan till slut inte ha någon politisk eller intellektuell frihet utan ekonomisk frihet – och vice versa.

Allt detta kan vi se i Vladimir Putin Fascistryssland. Precis som Venezuela är Putins Ryssland inget annat än en de facto diktatur. Att de har val betyder absolut ingenting. Valen är dessutom av allt att döma manipulerade. Medierna kontrolleras av staten. Staten kontrollerar dessutom en stor del av ekonomin direkt eller indirekt. Därför gör alla som Kreml säger.

New York Times beskriver med anledning av Enade Rysslands valframgångar hur statens direkt och indirekta kontroll över ekonomin inskränker all frihet:

Across Russia in recent weeks, members of opposition parties said they had been subjected to intense harassment from the authorities, and people who worked for the government and companies that receive state financing reported that they had been ordered to vote for United Russia. In some areas, employees were told to get absentee ballots and mark them at their workplaces for United Russia while supervisors watched.

The results demonstrated United Russia’s overwhelming advantages, especially apparent in the glowing television coverage that it received from the national networks, which are under the Kremlin’s control.

Och:

In Russia today, decisive interest groups — especially business oligarchies that control much of the economy or regional politicians who have their own fiefdoms — dare not publicly engage in the debate over succession, for fear of incurring the Kremlin’s retribution. As a result, the wrangling is forced behind the scenes, which only intensifies the sense of intrigue.

Detta, fascismens natur, illustrerar för övrigt varför socialism också måste sluta upp i ofrihet och diktatur. Det finns nämligen ingen skillnad mellan socialism och fascism i praktiken.

Tillägg: I Time skriver man: ”Many voters were reluctant to discuss their vote — a shift since the late 1980s, when Russians complained loudly about their government. One elderly woman, a veteran of a defense research institute, refused to give her name and only admitted that she had voted for Yabloko when she was certain no one else was listening”. Detta säger ju en del om utvecklingen i Ryssland.