Israel lämnar nu ut över 400 palestinier i ännu en meningslös gest inför kommande fredsförhandlingar med Fatahs ledare Mahmoud Abbas. Varför är detta meningslöst? Dels för att Abbas i egenskap av Fatahs ledare är en fiende till Israel och att eftergifter till honom endast kommer, om något, att stärka honom. Att belöna terrorism kommer bara uppmuntra till mer terrorism. Men dels för att Mahmoud Abbas, palestiniernas president, faktiskt inte har någon riktig makt. Så inte ens om han hade haft några goda intentioner – vilket han inte har – skulle denna meningslösa gest resultera i någonting.

AP sammanfattar läget:

The 2003 ”road map” peace plan, reaffirmed at the Annapolis summit, requires Israel to remove dozens of outposts and halt all construction in the settlements.

Under the plan, the Palestinians must rein in militant groups that attack Israel — a task that will be hard for Abbas to carry out as long as Hamas rules Gaza.

Hamas, which won control of the territory from forces loyal to Abbas, remains firmly in control there. While Abbas claims to have authority over the territory, in practice he does not.

Hamas government spokesman Taher al-Nunu said Olmert’s statement showed Israel has nothing to offer the Palestinians. He appealed to Abbas to join forces with Hamas and fight for a Palestinian state.

Rockets fired from Gaza land in southern Israeli towns almost daily, disrupting life there. Hamas said militants lobbed 34 mortar shells at Israel on Sunday. Late Sunday, four soldiers were slightly wounded by a shell, the military said.

Israel belönar terroristerna och får, som vanligt, ingenting mer än fortsatta terrorattacker som tack för besväret. Ehud Olmert, Israels premiärminister, verkar ha bestämt sig för att Israel ska begå självmord. Det är verkligen tragiskt att bevittna.

En gång i tiden kunde Israel ta sig an Egypten, Irak, Jordanien, Saudiarabien, Kuwait, Algeriet och Syrien på en och samma gång – och vinna – och det tog inte mer än sex dagar. Idag har Israel låtit terroristerna och deras vänner i Syrien och Iran hållas i snart 15 år. Allt för att försöka leva upp till den så kallade ”fredsprocessen” som inleddes i Oslo 1993. Israel har gett ”freden” en chans. Kanske de borde ge ett riktigt försvarskrig en chans? Jag menar alltså inte en upprepning av förra sommarens fiasko.