En ny NIE rapport säger att Iran förmodligen stoppade sitt kärnvapenprogram redan 2003. Den säger att de inte riktigt vet vad deras framtida intentioner är. Och de säger att om de skulle återstarta det skulle de förmodligen inte kunna producera kärnvapen förrän tidigast omkring 2009. Men mest troligen kommer det inte att bli förrän några år efter.

Om detta är sant då är det på sätt och vis goda nyheter. Dels för att det visar att Iran är betydligt svagare än vad vi först trodde. Om de räds internationella reaktioner och sanktioner, då verkar det som att deras tuffa yttre är just en fasad. Dels för att det ger oss mer tid. USA:s nästa president lär knappast vara mer villig att göra något åt Iran än vad Bush är. Så ju längre in i framtiden hotet från ett kärnvapenladdat Iran skjuts upp, desto bättre.

Men är detta sant? Den amerikanska underrättelsetjänstens ”track record” är trots allt inte jättebra. I varje fall inte om deras NIE om Iraks olika massförstörelsevapen och program före invasionen ger oss någon fingervisning. Kanske har de lärt sig från den erfarenheten. Kanske inte. Vi kan alltid hoppas.

Men även om vi ignorerar detta finns det andra skäl att vara fundersam. Låt oss studera på vilka grunder de har gjort sina bedömningar. Varför säger NIE att de är rätt säkra på att Iran har tillfälligt stoppat sitt kärnvapenprogram? Därför att Iran vill undvika problem med omvärlden, säger NIE:

Our assessment that Iran halted the program in 2003 primarily in response to international pressure indicates Tehran’s decisions are guided by a cost-benefit approach rather than a rush to a weapon irrespective of the political, economic, and military costs. This, in turn, suggests that some combination of threats of intensified international scrutiny and pressures, along with opportunities for Iran to achieve its security, prestige, and goals for regional influence in other ways, might—if perceived by Iran’s leaders as credible—prompt Tehran to extend the current halt to its nuclear weapons program. It is difficult to specify what such a combination might be.

Är detta antagande verkligen rationellt?

Iran har trots allt inte samarbetat till en tillfredsställande grad med IAEA. Landet har fått sanktioner på sig till följd av detta. (De sanktioner som USA har satt mot landet är dessutom rätt tandlösa.) Iran har systematiskt motarbetat alla diplomatiska försök från de så kallade EU3, att stoppa deras ”civila” kärnkraftsprogram.

De antar att Iran är ett civiliserat land som vill ungefär samma sak som alla andra: fred, bra relationer med omvärlden, ömsesidiga handelsutbyten, gott anseende i världen, etc. Men deras beteende, deras uttalanden, deras terrorism, deras förtryck av sina egna medborgare, med mera, ger oss inga riktiga skäl att tro att de verkligen värdesätter dessa saker.

De som gjorde denna uppskattning måste också glömma bort att landet faktiskt styrs av islamiska fundamentalister. Inte sådana pragmatiska ”realister” som Collin Powell eller Condoleezza Rice. Att överhuvudtaget anta att det finns sådana ”cost-benefit”-typer i Irans ledning finner jag absurt.

”We assess with high confidence that Iran has the scientific, technical and industrial capacity eventually to produce nuclear weapons if it decides to do so”, säger NIE. Så vad Iran än har gjort betyder detta inte att hotbilden är över. Allt hänger på vad Iran har för framtida intentioner med sitt kärnvapenprogram. Om de bestämmer sig för att skaffa sig kärnvapen, finns det inget idag som kan stoppa dem från att göra det.

Överhuvudtaget genomsyras rapporten om en massa osäkerhet. Bedömningar är så försiktiga att de är närmast intetsägande. De är intetsägande på ett sätt som inte gör en särskilt tryggare. På ett ställe i rapporten säger de: ”In all cases, assessments and judgments are not intended to imply that we have ‘proof’ that shows something to be a fact or that definitively links two items or issues”. All denna osäkerhet, i kombination med NIE:s tveksamma skäl för att dra sina slutsatser, gör mig tyvärr inte särskilt övertygad av deras uppskattning.