Jag har inte så mycket kommentarer kring den nya budgeten. Jag tycker att de flesta analyser som har gjorts är tillfredsställande. (Jag delar bland annat Stefan Karlssons analys beträffande restriktionerna på avtalsförsäkringar.) Men det finns i alla fall en sak som jag inte kan låta bli att kommentera.

Jag gillar att finansminister Anders Borg gick ut i medierna och förklarade varför vissa a-kassor blir dyrare och andra billigare, och argumenterade för att detta är lämpligt eftersom man måste låta fackföreningarnas medlemmar få betala för den arbetslöshet som de själva skapar genom att kräva för höga löner.

Men samtidigt som han gör detta argumenterar han för att för höga löner, framtvingade av fackföreningarna, skapar arbetslöshet. SR: ”De stora löneökningarna riskerar att höja arbetslösheten de kommande åren. Det ska finansminister Anders Borg tala om i sitt tal på politikerveckan i Almedalen i Visby under torsdagskvällen”.

Det intressant med detta argument är att Borg nu öppet medger att fackföreningarnas makt på arbetsmarknaden är destruktiv för jobben – en makt som de inte hade haft om det inte vore för arbetsrätten. Ändå är detta samma arbetsrätt som Anders Borg och de ”nya moderaterna” inte vill röra på grund av lögnen att den inte är dålig för jobben!

Så vad Borg gör, genom dessa uttalanden, är att öppet medge att regeringens pragmatism inte är praktisk. Tyvärr verkar han vara på tok för pragmatisk för att erkänna att detta faktiskt är den enda rimliga slutsatsen man kan dra av allt detta.

Apropå den destruktiva arbetslöshetsskapande arbetsrätten, läs gärna Thomas Gürs underbara sågning av moderaternas försvar av densamma.