Zanyar Adami, grundare av ”Gringo”, skriver i Expressen. Han säger, i korthet, att det är ”skitsnack” att debatten som har uppstått till följd av Lars Vilks omtalade teckningar handlar om yttrandefrihet. Men som Aqurette skriver, bevisar Adamis kommentarer att han inte riktigt vet vad yttrandefrihet är. Adami börjar så här: ”Vi irrar bort oss i en ideologisk diskussion om yttrandefriheten. Att inte publicera material som hundratusentals svenskar tycker är kränkande anses vara ett hot mot yttrandefriheten. Allt handlar om vem som är avsändare och målgrupp”. Vad är hans bevis för att detta är en fråga om ”avsändare och målgrupp”? Detta:

När rapparen Ken Ring från Kulturhusets tak skrek ”Våldta Madeleine”, ”Storma slottet” och pekade ut prins Carl Philip som bög blev han medialt korsfäst. Då var det inget snack om konstnärlig frihet. Ken menade självklart inte att publiken bokstavligen skulle storma slottet utan använde det som en metafor för systemet. Ingen lyssnade på hans förklaring utan han tvingades be om ursäkt offentligt och plattan plockades bort från varenda skivhylla.

Detta är ju dock två hela olika saker. I fallet med Lars Vilks teckning är det en fråga om självcensur till följd av rädslan för mordhot och terror. I det senare fallet, med rapparen Ken Ring, är det däremot inte alls fråga om varken censur eller ens självcensur. Det är endast en fråga om att människor utövar sina rättigheter. Det är ofattbart att man inte kan skilja på mordhot och terror å ena sidan och social stigma och frivilliga affärsuppgörelser å andra sidan. Om kunder bojkottar Ken till följd av detta, är det inte att likna vid mordhot och terror. Om skivbutikerna tar bort skivorna från skivhyllorna, då är det inte att likna vid censur. Om skivbolaget i framtiden inte vill satsa på Ken, på grund av detta, då är det inte ”censur”.

Adami fortsätter:

Vår kungafamilj rör man inte. Speciellt inte om man är en svart man från förorten. Men är man en vit gubbe från Värmland kan man i yttrandefrihetens namn kränka profeten Mohammed, som är långt heligare för muslimer än vad vår kungafamilj är för oss.

Detta är inte en fråga om ras eller rasism. Det är faktiskt lågt av Adami att ens antyda en sådan sak.

Tidigare i artikeln skrev han till och med så här: ”När danskarna flippade ut med sina Muhammedkarikatyrer skröt jag om att något sådant aldrig skulle hända i Sverige. Men den danska hårdblåsten som gett sverigedemokraterna vind i seglen i Skåne verkar ha hittat ända upp till Örebro och har nu spridit sig över Sverige”. Alltså antyder han att allt detta har något att göra med Danmarks attityd till invandrare eller sverigedemokraternas främlingsfientlighet. Återigen, är detta väldigt lågt. Det finns ju de som säger att man inte får kritisera exempelvis islam i Sverige utan att man riskerar att bli utpekad som rasist eller främlingsfientlig. Vad är det då inte Zanyar Adami gör här genom att antyda sådana här saker?

Detta har inget att göra med Danmarks invandringspolitik eller sverigedemokraternas senaste framgångar. Men genom att antyda en sådan sak, får han inte bara alla som tar ställning för yttrandefrihet och Lars Vilks rätt att göra provocerande fula teckningar att framstå som rasister. Han får det också till att verka som att Nerikes Allehanda motiverades av illvilliga motiv när de lät publicera de teckningar som olika konsthallar vägrade visa upp till följd av en mycket legitim rädsla för vad islamiska fundamentalister kan hitta på.

Detta handlar inte bara om avsändare och målgrupp, som Adami vill få det till. Detta handlar om hur muslimer vill ta bort vår yttrandefrihet. Den enda som är förvirrad här är Zanyar Adami. Och hans förvirringar och märkliga antydningar slutar inte vid hans diskussion om yttrandefriheten och hotet mot den. Han fortsätter sedan med att diskutera risken för att muslimer i Sverige faktiskt kan gå från ord till handling och mörda Lars Vilks.

Lars Vilks motsvarighet i Holland, Theo van Gogh, blev mördad av en holländsk muslim som handlade på eget bevåg.

Varför skulle det inte kunna hända i Sverige?

Extremism föds av frustration och göds av konspirationsteorier om hur Det Stora Systemet är mot en grupp. Utan ett yttre hot är det svårt att sammansvetsa ett gäng baserat på rädsla och hat.

Nazisterna har gjort det i decennier mot judar och invandrare.

Vänsterextremister som AFA gör det kontra nazisterna.

För en muslimsk ledare är det inte svårt att hämta stoff för en konspirationsteori. Muhammedkarikatyrerna är en perfekt pusselbit i så fall. Nästan alla muslimer kan vittna om den islamofobi de möter dagligen. Grogrunden för vilsna, frustrerade ungdomar är stor och växer med vår oförmåga att mötas över trosgränserna. Att en extrem grupp kan startas på basis av tro är därför inte otroligt.

Vad är islamofobi? Det är en påstått irrationell rädsla för islam. Alldeles bortsett från att Lars Vilks med flera utan problem kan argumentera för att den rädslan inte verkar ett dugg omotiverad, är det i slutändan irrelevant huruvida rädslan för islam är irrationell eller inte. Folk har faktiskt rätt att vara rädda för vad som helst. I alla fall så länge deras rädsla förblir deras ensak och inte något som går utöver andras rättigheter.

I den mån människor är rädda för islam kan och lär det säkert resultera i ett, hos vissa, mer eller mindre diskriminerande beteende. Många muslimer må tycka att detta beteende är helt obefogat. (Men om de verkligen tycker det då anser jag att det är lite märkligt, inte minst med tanke på vad som har hänt de senaste åren.)

Hur som helst har folk rätt att handla på basis av sin påstått irrationella rädsla gentemot muslimer. Det är inte ett dugg konstigare än att många kvinnor, rädda för att bli våldtagna av män, har rätt att handla på sin kanske något överdrivna rädsla för främmande män mitt i natten, väljer att springa hela vägen hem.

Ja, man har rätt att diskriminera människor, vare sig det sker på rationella eller irrationella grunder. Vidare, man har också yttrandefrihet och i ett fritt samhälle kommer människor som Lars Vilks att utnyttja sin fulla rätt att yttra sig genom att göra fula teckningar av Mohammed.

Vad Adami nu säger är att i ett samhälle där människor är fria att handla på basis av sin irrationella rädsla eller också fria att uttrycka sig, då kan detta leda till religiöst motiverat hat som leder till religiöst motiverade mord och terrorattacker. Så, Adami, säger alltså att frihet som ”missbrukas” genom att man använder den på ett sätt som muslimer inte gillar kan leda till terrorism. Följaktligen, får jag förmoda, vill han att ingen ska säga saker som kan göra frustrerade muslimer förbannade. Självcensur är alltså en förutsättning för att vi ska slippa islamisk terror i Sverige.

För den som trodde att Adamis poäng var att detta inte hade med yttradenfrihet att göra, förefaller poängen ytterst ologisk. Men inte bara det. Han påstår faktiskt att ansvaret för att undvika islamisk terrorism i Sverige är inte muslimerna själva. Det är inte dem som ska lära sig vad det betyder att leva i ett fritt samhälle. Nej, det är, tro det eller ej, Sveriges ansvar:

Rondellhunden är en metafor för var Sverige befinner sig. Just nu snurrar vi runt, runt men vi måste snart bestämma oss för vilken avfart vi ska ta. Den ena vägen leder till kärleksfull dialog och försonande ton genom att lyssna på vår stora svenskmuslimska befolkning och rasera barriärer baserade på våra fördomar. Den andra vägen är den hårda vägen. Den väg som bland annat Danmark och USA har valt. I slutet av den vägen kommer vi inte att mötas av några små örfilar. Där väntar en fet högersving. Sverige har ett ansvar inför oss själva och hela världen att visa på att det finns en fredlig väg.

Alltså, gör som muslimer säger, och välj en ”fredlig väg”, eller också var beredd på att få en ”fet högersving” som svar. Är det bara jag som tycker att detta låter som ett subtilt hot? ”Skippa skitsnacket”, säger Zanyar Adami. Ja, jag håller med. Men varför kan inte han då börja genom att föregå med gott exempel?