Vänstern brukar ofta säga att vi har bara en massa borgerlig media i Sverige. Deras enda ”bevis” för detta är att majoriteten av Sveriges tidningar sägs luta åt höger. Men om däremot studerar vad journalisterna själva ägnar sig åt är det snabbt uppenbart för alla seriösa observatörer att medierna har en mycket tydlig vänstervinkling på det mesta.

Forskningsstudier har många gånger verifierat detta. Den senaste sammanfattningen av många sådana studier, Den svenska journalistkåren, kom nyligen från Göteborgs universitet. SvD rapporterar:

Sympatier för miljöpartiet, vänsterpartiet och folkpartiet är starkare inom journalistkåren än hos folk i allmänhet. Däremot har moderaterna och socialdemokraterna relativt få sympatisörer inom kåren. Dessa mönster har funnits sedan första undersökningen 1989.

Generellt ligger journalistkåren till vänster om sin publik. I sakfrågor märks skillnader i synen på exempelvis flyktingmottagningen i Sverige. 11 procent av journalisterna vill minska flyktingmottagandet mot allmänhetens 49 procent.

En fråga: Är det ett problem att våra journalister är ”partiska”? Mitt svar lyder: nej.

Att vara partisk är inte detsamma som att vara en fiende till sanning och objektivitet. Objektivitet och sanning handlar om att ens tankar och påståenden är förenliga med verkligheten. En sann journalist måste i själv verket vara partisk om hon ska bli en bra journalist: hon måste vara partisk till sanningen. Vad skulle det innebära om hon var ”neutralt” inställd till lögn och sanning?

Vår svenska journalistkår är däremot inte partisk till sanningen. De förvänger verkligheten på ett sätt som passar deras socialistiska uppfattningar och känslor.

Många journalister vet säkert inte om detta medvetet. De tror verkligen att så som de rapporterar händelser är hur verkligheten är. Men som dr Harry Binswanger en gång påpekade, är detta bara ett exempel på hur många är påverkade av sin egen filosofi utan att de vet om det. Ungefär som att folk inte tänker på att de faktiskt har en dialekt.

En del journalister däremot vet att de inte är partiska till sanningen. Men det berör dem inte. För dem finns det ändå inget sådant som ”sanningen”, det finns bara olika ”sanningar” för olika grupper med olika intressen. Som marxistiskt inspirerade journalister anser de att de som journalister bör belysa vissa intressen som i sin tur bestäms av vilken samhällsklass de tillhör. Journalistik blir för dessa bara en förlängd del av klasskampen och reportagen förvandlas till smygpropaganda.

En partisk journalist kan inte bara vara ”neutral” inför sanning och lögn för att kunna göra sitt jobb på ett bra sätt. En partisk och bra journalist vet, åtminstone implicit, också varför det är så viktigt att rapportera sanningen istället för lögnen. Det beror på att en partisk journalist inte är en platonist som söker sanningen för sanningens skull. Nej, hon söker sanningen därför att den är, för att uttrycka det milt, betydligt mer användbar när det kommer till att handskas med tillvaron.

Partiska journalister som bara är intresserade av sanningen fungerar som allmänhetens underrättelsetjänst och precis som statens underrättelsetjänst behöver vi en för att få en hum om vad som händer i världen, så att vi vet hur vi ska agera och reagera. Varje vara implicerar, om vi vill livet, ett böra. Partisk journalistisk är därför inte en ”intresselös” aktivitet; det är av allas yttersta rationella egenintresse – journalisterna inkluderade – om vi vill leva.

UPPDATERING 2018: Ja, objektiva journalister ska inte vara neutralt inställda till sanning och lögn. Men det förvirrar nog mer än vad det klargör att säga att partiskhet är bra inom journalistiken.