Björn Lomborg, författaren till den förträffliga boken ”The Skeptical Environmentalist”, blev nyligen intervjuad i The New York Times med anledning av hans kommande bok, ”Cool It: The Skeptical Environmentalist’s Guide to Global Warming”. I denna intervju säger han en hel del smarta saker. Men det som jag nog tyckte var allra smartast var detta:
The lesson from our expedition is not that global warming is a trivial problem. Although Dr. Lomborg believes its dangers have been hyped, he agrees that global warming is real and will do more harm than good. He advocates a carbon tax and a treaty forcing nations to budget hefty increases for research into low-carbon energy technologies.
But the best strategy, he says, is to make the rest of the world as rich as New York, so that people elsewhere can afford to do things like shore up their coastlines and buy air conditioners. He calls Kyoto-style treaties to cut greenhouse-gas emissions a mistake because they cost too much and do too little too late. Even if the United States were to join in the Kyoto treaty, he notes, the cuts in emissions would merely postpone the projected rise in sea level by four years: from 2100 to 2104.
“We could spend all that money to cut emissions and end up with more land flooded next century because people would be poorer,” Dr. Lomborg said as we surveyed Manhattan’s expanded shoreline. “Wealth is a more important factor than sea-level rise in protecting you from the sea. You can draw maps showing 100 million people flooded out of their homes from global warming, but look at what’s happened here in New York. It’s the same story in Denmark and Holland — we’ve been gaining land as the sea rises.” (Min kursivering.)
Nu kanske inte Lomborg begriper att koldioxidskatter faktiskt kommer att göra oss fattigare, inte rikare, men det är inte viktigt här. Det viktiga är insikten att den mest rationella lösningen på klimatförändringarna, oavsett dess orsak, är inte att göra oss fattiga utan just rikare. Det är alltså mer kapitalism, frihet, teknik och ekonomiska framsteg vi behöver. Inte mer statliga interventioner.
Björn Lomborg är en av få miljöaktivister som jag kan ta på allvar. (Den andre är en av Greenpeaces grundare Patrick Moore.) Inte för att han alltid har rätt, utan för att han har en i grunden sund attityd till hela ämnet. Hans uppgörelse med miljörörelsen och dess lögner och överdrifter i ”The Skeptical Environmentalist” gör att jag ser fram emot att läsa ”Cool It”. Och om ni inte redan har läst ”The Skeptical Environmentalist”, eller ”Världens verkliga tillstånd” som den heter på svenska, rekommenderar jag den varmt.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Jag har beställt boken ”Cool It” och ser fram emot att läsa den efter att precis ha läst boken ”6 grader” av Lynas som ger en rätt dyster bild av framtiden.
Dock måste jag tillstå att jag blir lite mörkrädd när jag läser påståenden som:
”Even if the United States were to join in the Kyoto treaty, he notes, the cuts in emissions would merely postpone the projected rise in sea level by four years: from 2100 to 2104.”
Vad baserar han det på? När man läser ”6 grader” som baseras på senaste forskningen inom paleoklimatologi och klimatologi inser man att klimatsystemet som innehåller en hel del återkopplingsmekanismer är oerhört komplicerat och svårprognosiserat.
Han missar också vilken viktig signal USA skulle ge det internationella samarbetet kring klimatfrågor genom att gå med i Kyoto-avtalet och på så sätt möjliggöra djupare internationella samarbeten mellan stormakterna för att uppnå nya utsläppsmål.
”Wealth is a more important factor than sea-level rise in protecting you from the sea. You can draw maps showing 100 million people flooded out of their homes from global warming, but look at what’s happened here in New York. It’s the same story in Denmark and Holland — we’ve been gaining land as the sea rises.”
Håller med om att många miljöåtgärder motverkas av fattigdom. Detta är fullt förståligt. För en familj som livnär sig på jordbruk i Amazonas är det omöjligt att ta klimathänsyn och sluta skövla regnskog (CO2-fällor) mot att överleva. Kanske är det så att vi i den industraliserade världen har förbrukat resurser i överflöd och billig arbetskraft för att bygga upp vårt välstånd och isåfall bör ha ett kollektivt ansvar med att bekämpa både fattigdom och förhindra en miljökatastrof i den mån vi kan?
Om miljön prissätts i ett längre perspektiv så att även kommande generationer räknas in går det att skapa ekonomiska modeller som gör att fattiga länder kan handla och öka sitt välstånd.
Oavsett ovan citat skall det bli spännande att läsa boken.
Anton
Cool it är en förträfflig bok för den som är skeptisk t ill IPCC’s slutsatser, Al Gore med fler domedagsprofeter! Den, som jag tycker väsentligaste frågan författaren ställer är, huruvida vi skall satsa enorma summor på reduktion av CO2-utsläpp för att uppnå en mycket begränsad effekt när det gäller bättre livsvillkor vid nästa sekelskifte eller, som alternativ, satsa betydligt mindre belopp på åtgärder mot svält, malaria, hiv/aids, vattenförsörjning etc. som under de närmaste 40 åren med stor sannolikhet kan öka livskvaliteten väsentligt för en stor del av jordens befolkning.
Därutöver avlivas/bemöts ett stort antal myter om de förestående katastrofer och hemskheter som skall drabba jordens befolkning om CO2-utsläppen inte begränsas. Att ett fullt genomfört Kyotoprotokoll (med stöd även av USA) troligen endast skulle fördröja den befarade temperaturstegringen på 2,6° med 5 år, från 2100 till 2105, visar hur verklighetsfrämmande debatten ofta är. För att motverka de negativa effekterna av en temperaturhöjning krävs andra och effektivare åtgärder än halvhjärtade CO2-minskningar, bland annat förbättrade livsvillkor och ökad levnadsstandard (och därmed större inkomster) i de fattigaste länderna, som därigenom skulle få resurser att förebygga klimatförändringens negativa konsekvenser.
Läs boken!