Kommer ni ihåg Charles Murray? Den ena författaren till den väldigt kontroversiella boken The Bell Curve? Idag läste jag en artikel av honom som var allt annat än kontroversiell. Det handlar om, som vanligt när Charles Murray skriver något, om intelligens och IQ. Det handlar om de mest intelligentas utbildning. Och denna artikel är ett exempel på precis allt som är fel med de konservativa: de köper fiendens samtliga premisser, propagerar för dem genom att acceptera och argumentera för deras implikationer – och undrar sedan förtvivlat varför etatismen och idéerna som när den aldrig riktigt försvinner.

Charles Murray skriver:

The problem with the education of the gifted involves not their professional training, but their training as citizens. We live in an age when it is unfashionable to talk about the special responsibility of being gifted, because to do so acknowledges inequality of ability, and this sounds elitist.

Because of this reluctance to acknowledge intellectual differences, no one tells high-IQ children explicitly, forcefully and repeatedly that their intellectual talent is a gift, and that they are not superior human beings but lucky ones. They are never told that their gift brings with it obligations, and that the most important and most difficult of these obligations is to aim not just at academic accomplishment, but at wisdom.

John Rawls resonerade exakt så här på 1970-talet. Han och hans anhängare visste precis vad som följde av detta. Socialdemokraterna visste det. ”Liberalerna” inom folkpartiet vet det. ”Libertarianen” Charles Murray säger inte vad det faktiskt betyder. Vet han inte – eller spelar han dum? Eller, vilket gör det hela värre, tar han slutsatserna för givna?

Vad exakt är det för skyldigheter Murray talar om? Gentemot vem eller vilka – och varför? Han säger inget explicit. Vi kan nog kallt räkna med att han inte menar något så trivialt som att erkänna och respektera andras rättigheter. Och vad är denna ”visdom” som han talar om? Vad består den av?

The encouragement of wisdom requires a special kind of education. It requires recognition of one’s own intellectual limits and fallibilities–in a word, humility. This is perhaps the most conspicuously missing part of education of the gifted. Many high-IQ students go from kindergarten through an advanced degree without ever taking a course that forces them to say to themselves, ”I can’t do this”.

Humility requires that the gifted learn what it feels like to hit an intellectual wall, just as their less talented peers do. That can come only from a curriculum and pedagogy designed especially for them. The gifted need to be educated with each other, not to be coddled but because that is the only setting in which their feet can be held to the fire.

Detta håller jag för att vara värre än vad egalitäristerna inom socialdemokraterna vill åstadkomma.

Socialdemokraterna vill låtsas som att intelligens inte har någon betydelse för produktivitet och därmed inkomstskillnaderna i samhället. De försöker skapa denna illusion genom att med skatter och annat otyg straffa de mest produktiva. De försöker skapa ett mer ”rättvist” samhälle genom att omfördela välståndet.

Detta är, så klart, omoraliskt. Men vad är då inte det Charles Murray vill åstadkomma? Här vill Charles Murray att utbildningen ska syfta till att de intelligenta mer eller mindre mobbar varandra, så att de blir ödmjuka nog att inse att de, i egenskap av att vara mer intelligenta, har plikter att uppfylla.

För att moraliskt oskyldiga människor ska gå med på att göra ”plikter” gentemot andra måste man börja med att förstöra människors självaktning. Människor måste sluta tro att de är ”speciella” eller ”märkvärdiga” – oavsett vilken definition vi använder. Att genom mobbning åstadkomma ödmjukhet är ett sätt att förstöra människors självaktning.

Är detta vad de mest intelligenta människorna verkligen behöver? Det räcker inte med att stora delar av samhället i övrigt redan mobbar dem på olika sätt? Tydligen inte, om vi ska tro Charles Murray. Först när de är ödmjuka kommer de att acceptera sitt ”ansvar” och sin lott här i livet.

”What I am calling for is a revival of the classical definition of a liberal education, serving its classic purpose: to prepare an elite to do its duty”. (Min kursivering.) Vad Charles Murray säger är alltså att utbildningen måste syfta till att få världens ”Atlas” att visst ge sina förslavare sitt medgivande. Inte ens socialdemokraterna hoppas på att världens ”Atlas” kommer att ge dem sitt medgivande.