Jag tänker inte stöda den nya kampanjen för fri företagsamhet. Och jag tycker inte heller att du eller någon annan sann vän av kapitalismen ska göra det. Varför? Jo, därför att om kapitalismen och friheten ska ha en chans i Sverige, eller någon annanstans, måste den försvaras med rationell moralisk bas. Altruismen är inte en sådan bas. Kollektivism är inte en sådan bas. Andrahandsmentaliteten är inte en sådan bas. Ändå är det på dessa hopplösa grunder som Svenskt näringsliv nu försöker slå ett slag för den fria företagsamheten. Detta är dömt att misslyckats för kapitalismen till sin natur är individualistisk och egoistisk; inte kollektivistisk och atruistisk.

Från den metafysiska till den etiska aspekten är de filosofiska premisserna bakom kampanjen för fri företagsamhet hopplöst korrupta. Man kan ta del av dem i en gräslig krönika som går att läsa här.

Detta är den metafysiska premissen, detta är synen på människan:

Människan är den besatta apan. Ingen människoapa skulle få för sig att plocka löss ur pälsen på en och samma individ ett helt liv. Homo sapiens är den monogama schimpansen. Ingen annan av jordens 250 primater skulle sitta timme efter timme, dag efter dag för att knacka fram den perfekta stenyxa de tyckt sig se inne i en gammal sten. Från övriga släktingars synpunkt sett är detta sjukligt, galenskap, resultatet av bestämda förändringar i vår hjärna. Men det är denna besatthet som är grunden för den fria människans enastående kreativitet. (Mina kursiveringar.)

För somliga är detta kanske bara ett uttryck för en slags humor. Men i vår kultur är det omöjligt att avgöra. Jag tycker i vilket fall som helst inte att det är ett dugg roligt.

Och detta sägs vara drivkraften bakom den kreativa människan:

Vi är gjorda för att utöva detta skapande i en grupp, för en grupp. Ursprungligen handlade det om den lilla samlargruppen på 20-30 personer på vandring mellan Afrikas öppna horisonter. Det är det livet vi genetiskt är gjorda för. Vår starkaste drivkraft är att få omgivningens respekt. För att få den kan vi offra livet. Isoleras vi från vårt sammanhang, får vi inte chansen att göra andra människor glada, längtar vi döden.

Jag antar att man nästan måste förlita sig på ”vetenskap” om människans gener och evolution för att skriva en sådan sak; för ingen introspektion i världen kan någonsin rättfärdiga en sådan omskrivning av verklighetens fakta beträffande den kreativa människans natur. I övrigt hänvisar jag till The Fountainhead.

Krönikan fortsätter:

För några miljoner år sedan gjorde en urmoder den uppfinning som för alltid ändrade evolutionens gång. Tidigare homininer hade redan ställt sig upp på två ben. Då frigjordes händerna och man kunde bära hem mat att dela med familjen. Ett stort steg, men inte tillräckligt. Det är inte många nötter, rötter, meloner eller frukter som får plats i två händer. Än värre för den som har en unge hängande om halsen. Någon gav inte upp, någon var besatt nog att inte ge sig förrän hon hittat den perfekta lösningen: handväskan! I ett djurskinn slängt över ryggen kunde en enskild samlare nu bära tjugo kilo mat. Det gjorde ett utvidgat samarbete lönsamt. Maten tog man hem till en hemmabas för alla att dela.

Så föddes det mänskliga samarbetet, unikt i djurriket genom att det kan vara altruistiskt, inte endast för den egna omedelbara nyttan, och mer än för bara de egna ungarnas, egna genernas, väl.

Krönikan avslutas med följande magvändande ord:

Företagsamhet för allas väl har varit Homo sapiens väg. Begreppet alla har under historiens gång vuxit från samlargruppen till klanen, till stammen, till nationen, till samfundet. Vår arts överlevnad kommer att hänga på om vi lyckas globalisera vårt vi.

Jag trodde först inte mina ögon, men Svenskt näringsliv har verkligen lyckats överträffa sig själva denna gång.

”Don’t bother to examine a folly – ask yourself only what it accomplishes”, säger skurken, Ellsworth Toohey, i The Fountainhead. För att förstå vad det är som får Svenskt näringsliv att sanktionera en krönika som denna måste vi börja med att konstatera ett par saker.

Det är alldeles riktigt att kapitalismen är det enda system som genererar störst välfärd åt största möjliga antal. Detta faktum gör många förvirrade. Varför? Därför att de allra flesta använder ordet ”altruism” för att beteckna saker som i själva verket inte har något med altruism att göra, nämligen människokärlek och välvilja.

De flesta har fått för sig att alternativet vi står inför är huruvida vi är otrevliga dvs sadistiska egoister eller ”välvilliga” dvs altruistiska masochister. Alternativet är emellertid falskt. Olyckligtvis känner de flesta inte till det tredje rationella alternativet: den sanna egoist som lever för sig själv och av egen kraft. (Se The Fountainhead för en konkretisering av denna sanna egoism.)

Följaktligen drar många, helt felaktigt, slutsatsen att allmänhetens goda levnadsstandard som ju definitivt är en följd av kapitalismens välvilliga natur, också måste vara produkten av att människans ”välvilliga” dvs altruistiska natur måste ha främjats av kapitalismen. Inget kan vara längre ifrån sanningen. Och detta vet alla utan att vi behöver göra en grundlig undersökning.

Det är faktiskt pinsamt att man ska behöva påpeka det, men kapitalister jobbar inte gratis. De söker profiter. De söker tjäna förmögenheter. (Och att kapitalisterna återinvesterar merparten av kapital för att producera mer och göra ännu större profiter i framtiden är i slutändan irrelevant, för det råder ändå ingen tvekan om att kapitalisternas lust att producera skulle vara betydligt mindre om de inte fick göra någon profit alls.) Alla vet detta. Även Svenskt näringsliv.

Det är därför uppenbart att Svenskt näringsliv inte har en moralisk bas att stå på. De verkar medvetna om att kapitalismen måste försvaras. Men eftersom de inte har upptäckt objektivismens etik, försöker de motivera kapitalismen på altruistiska och kollektivistiska grunder. Men detta är en fundamentalt sett hopplös uppgift. Kapitalism och altruism är nämligen fullständigt oförenliga med varandra. Altruism betyder nämligen inte välvilja; det betyder att man har en skyldighet att offra sig för andra; att slava för andra; att leva för andra. Det betyder att du har ingen rätt att leva såvida du inte frivilligt tar på dig rollen som en slav. Hur kan man förena en moral som altruismen med principen om individens rättigheter? Hur kan man förena en moral som altruismen med profitbegäret? Svaret är så klart att det kan man inte. Om altruismen är idealet, då är kapitalismen omoralisk.

Det enda Svenskt näringsliv försöker åstadkomma här är att gå ifrån den moraliska diskussionen; de inser direkt att alla sådana diskussioner är hopplösa givet deras premisser. De försöker istället förvandla människan till ett kollektiviskt-altruistiskt djur som njuter av att leva för andra, att skapa för andra, att tjäna andra. Sedan försöker de på denna basis härleda kapitalismens välvilliga natur.

Länge fick vi höra att socialismen inte kunde fungera för att människan är egoist (dvs för att hon trots allt vill leva). Numera försöker alltså Svenskt näringsliv rätta sina ideologiska föregångare, genom att på fullaste allvar säga att kapitalismen är ett system som gagnar människans liv och välbefinnande, eftersom människorna trots allt är altruistiska kommunistmänniskor – i synnerhet företagaren – som mer än gärna viger sitt liv åt stammen, åt gruppen, åt vårt ”vi”. Den enda skillnaden är tydligen, om vi ska tro Svenskt näringsliv, att kommunisterna trodde att de kunde tvinga fram altruismen ur människorna. ”Nej”, svarar Svenskt näringsliv, ”för att människans sanna altruistiska natur ska komma fram måste man, så klart, släppa henne fri från skatter och regleringar som håller hennes kreativa offervilja tillbaka!”

Detta kommer av uppenbara skäl inte att fungera. Allt som krävs för att detta resonemang ska falla ihop som det ”vetenskapliga” korthus det är, är att någon vänligt men bestämt påpekar att en hel del människor trots allt är ganska egoistiska av sig. (Därmed inte sagt att de är några konsekventa eller explicita egoister.) Affärsmännen, kapitalisterna, företagarna, skaparna, tänkarna, uppfinnarna och många fler därtill – alla är de egoister. De är mer egoister än resten av mänskligheten – och för detta ska vi vara tacksamma. (Se The Fountainhead och Atlas Shrugged.) Deras natur kräver det av dem: att tänka och skapa är egoistiskt. Att producera välstånd är egoistiskt, säger sig själv.

”Man tar vad man har”. Om så, vad annat bevisar detta än att Svenskt näringsliv inte har något att ta av? Denna kampanj kommer att misslyckas med att försvara kapitalismen och den fria företagsamheten. Och den kommer att misslyckas precis av samma anledning som samtliga föregångare till den var tvungna att misslyckas. De misslyckades eftersom det inte fanns en rationell moralisk bas att vända sig till.

Om Svenskt näringsliv menar allvar, då vet de vad de måste göra. De måste vända sig till Ayn Rand. Endast Ayn Rands filosofi objektivismen kan förse Svenskt näringsliv med det de behöver: en rationell moralisk bas för kapitalismen. Så frågan är: När ska de lära sig av sina misstag? När ska de ta till sig Ayn Rands budskap?

Bör vi andra vara hopplösa? Absolut inte. Allt detta egentligen säger oss är att man är mer än gruvligt naiv om man sätter alltför stora förhoppningar på att organisationer som Svenskt näringsliv kan ge ett varaktigt intryck på kulturen och därmed det där dåliga ”klimatet” som företagarna lever i.