Johan Eriksson från kulturrevolution skrev ett inlägg häromdagen där han försökte avgöra om en neokonservativ politik är förenlig med liberala principer. (Svaret är förresten nej.) Han försökte avgöra detta genom att ”väga” principerna mot varandra. Så här formulerade han sig: ”Hur mycket är rätten till liv värd jämfört med rätten till egendom, när de står i konflikt? Hur gör man en rimlig bedömning i förväg? Det finns en hel del problematiska frågor att ta ställning till. Bör kränkningar i framtiden ha samma vikt som kränkningar idag?”

Problemet här är inte i första hand att det inte finns något sätt att rationellt motivera en konflikt mellan till exempel rätten till liv eller rätten till frihet. Nej, frågan är: Varför ska man ”väga” principer mot varandra överhuvudtaget? Och hur ska man ens i teorin kunna väga dem mot varandra utan att förlita sig på en måttstock och principer? Eller är det meningen att även dessa ska vägas i relation till ytterligare måttstockar och principer? Var tar det hela slut? Om det inte finns ett slut, då är det i princip en verifiering på att ens resonemang är grundlöst detta då man, utan hänvisning till en rationellt validerad måttstock eller princip, bara valde ut en godtycklig punkt som startpunkt.

I princip är det där ett resonemang som detta måste sluta. Om vi inte kan vända oss till rationella principer för en vägledning, då blir det godtycke och känslor som avgör. Men vi kan inte avgöra vad som är bra eller dåligt på grundval av godtycke och känslor. Känslor är ingen källa till kunskap. Föga oväntat slutar Erikssons inlägg ungefär där man kunde förvänta sig med en metod som denna: ”Jag är långt ifrån säker på vad svaret på alla dessa frågor är, men jag tror att det är nyttigt att formulera dem, och fundera på dem”.

Eriksson visar därmed i sitt inlägg, även om det inte var hans avsikt, att principer – rationella principer – är nödvändiga för att faktiskt avgöra vad som ligger i vårt intresse, vad som får den bästa utkomsten. Behandlar man situationer utifrån rationella principer inser man att det inte finns skäl för att göra sådana här ”avvägningar” mellan principer; vilka ”avvägningar” som är lämpliga eller ej bestäms av principerna själva.

För en utveckling av detta läs min essä ”Varför moralprinciper?”. Läs sedan Don Watkins essä ”Rational Decision-Making”. Efter det kan ni gott lyssna på Leonard Peikoffs tal ”Why Should One Act on Principle?” Ni måste dock registrera er som besökare, vilket är gratis.

Jag vill poängtera att jag inte skriver detta för att ”hänga ut” Johan Eriksson. Jag är rätt säker på att han säger det han säger inte av dumhet eller illvilja, utan av okunskap. Men genom att använda mig av hans senaste inlägg som ett exempel, kan förhoppningsvis folk, Eriksson inkluderad, som kanske inte har tänkt på detta få någonting att fundera på och, i slutändan, kanske även lära sig något av det.