De senaste dagarna har Per Welander från den underbara bloggen Moderna myter haft tre riktigt bra inlägg i debatten. För de som har missat det, läs dem här, här och här.

Welander har även börjat moderera bland kommentarerna. Kan knappast klandra honom. Han motiverar det hela på följande sätt:

Denna blogg tycks reta upp extremvänstern ordentligt och de är väl rädda för att ”sanningen” ska komma fram. I de gamla (och existerande) kommuniststaterna var bara en åsikt tillåten – statens. Men Sverige är inte en kommuniststat. Nu finns det många i Sverige som vill införa planekonomi med klimatet som förtecken. Moderna Myter för fram andra åsikter än de politiskt korrekta och det tänker jag fortsätta med.

Det är inte bara det att de vill införa kommunismen med klimatet som ursäkt, de vill även stoppa alla möjligheter till en fri debatt, till ett utbyte på marknaden för idéer, genom statens inflytande över forskningen, genom allt struntprat om ”konsensus”.

Detta framgår bland annat av Richard S Lindzens redogörelse för hur det går till när IPCC ska formulera sin ”vetenskap”. Per Welander citerar honom: ”Under mötena med att skriva utkastet gick ‘IPCC-koordinatorer’ runt och insisterade på att kritik av modellerna måste tonas ner och att meningar skulle skrivas in om att modellerna ändå kunde vara korrekta trots anförda fel. Vägran blev då och då bemötta med ad hominem attacker. Jag bevittnade personligen att medförfattare blev tvingade att hävda sina ‘gröna’ vitsord till försvar för sina påståenden”.

En av Ayn Rands stora insikter är att människans förnuft inte fungerar under ofrihet, under tvång, under fysiskt våld. Eftersom människans förnuft är hennes grundläggande överlevnadsmedel följer det att människans grundläggande sociala behov är frihet. Slutsatsen är att endast det sociala system som garanterar människan denna frihet är det moraliska systemet. Detta, för de allra flesta, ännu okända ideal är kapitalismen.

Det är därför som ofria länder och ofria perioder i mänsklighetens historia präglas av fattigdom, stagnation, tillgbakagång, och fria länder och fria perioder präglas av rikedom, utveckling och framsteg. Det är ju knappast en slump att vi de senaste 200 åren har gjort så många och så stora sociala, ekonomiska, kulturella, vetenskapliga och teknologiska framsteg.

Om man inte tilltås tänka fritt, då kan man inte tänka alls. Om du exempelvis inte får nå vissa slutsatser (oavsett vad bevisen eller logiken säger dig) eller alternativt blir tvungen att nå en särskild slutsats (oavsett vad bevisen och logiken säger dig) då kan du inte tänka. Miljörörelsen tycks på någon nivå vara medveten om detta. Det är därför som de är så måna om att skapa ett konsensus i frågan om global uppvärmning. De försöker åstadkomma detta med hjälp av statens inflytande över forskningen.

Så länge det finns privat forskning och privata tankesmedjor eller någon möjlighet för forskare att försörja sig utan att jobba för staten eller institutioner delvis finansierade och kontrollerade av staten, finns det ingen chans för socialisterna och ekologisterna att stoppa vetenskapen, den fria forskningen. Så de gör sitt bästa genom att försöka underminera forskning och slutsatser endast på basis av vem som finansierade den – allt utifrån premissen att staten bör ha ett tvångsmonopol på sanningen såsom socialisterna ser den.

Eftersom staten direkt eller indirekt har ett sådant inflytande över forskningen, vågar många inte dra politiskt inkorrekta slutsatser i rädsla för att de ska bli av med jobbet eller en del av sina forskningsanslag. När politikerna också börjar hotar privata företag som driver forskning, endast för att politikerna inte gillar slutsatserna, riskerar även denna inkomstkälla för seriösa forskare att försvinna. Om och när staten monopoliserar forskningen, då kommer forskarna att förslavas. De kommer inte längre att kunna forska fritt eller tänka fritt. De kommer inte att längre kunna fungera som forskare. Forskningen kommer därför att stagnera eller utebli helt. Och detta är precis vad socialisterna och ekologisterna vill.

Om staten tar över forskningen helt och hållet, kommer du som forskare att förr eller senare hamna inför följande situation. Antingen slutar du tänka på ämnet och går med på att inför politikerna och offentligheten låtsas tro på saker som, såvitt du vet, inte stämmer eller också vägrar du spela med i detta falska spel – eller också säger upp dig själv. För så länge du stannar kvar kommer du inte att kunna bedriva forskning som inte är sanktionerat av staten. Du lär inte få behålla jobbet om du som anställd av staten sprider ut vetenskap som inte är sanktionerad av staten. I dagens läge betyder det att man kommer förbjuda alla som inte delar ”konsensus” om global uppvärmning från att forska. Seriösa forskare kan och vill inte jobba under sådana här omständigheter. De kan och vill förresten inte vara ett verktyg i den statens händer; sanna forskare har större respekt för sanningen och sig själva för att gå med på en sådan roll.

Om du stannar kvar och spelar med, följer strömmen, och gör som alla andra, då kommer du förvisso att framstå som en forskare inför offentligheten. Men i verkligheten är du ingen vetenskapsman. Du är inget annat än en statist som då och då blir ombedd att leverera och skriva rapporter, eller läsa upp manus, fyllda med påståenden som du inte har kunnat berättiga inför dig själv som sanna. Du kan och lär också få skriva under med ditt namn på olika dokument som ska sanktionera statens forskning eller ge sken av ett konsensus. Men detta är inte att tänka. Detta är inte att fungera som en forskare.

Så där det en gång fanns vetenskap som bedrevs av riktiga forskare och som levererade teoretiska sanningar som kunde användas för att förbättra människans tillvaro, finns det numera bara tredje klassens ideologiskt korrekta jasägare till ”forskare”, som försörjer sig genom leverera en massa papper med statistiska korrelationer, som i sin tur används för att motivera nya skatter, regleringar och förbud. Detta kommer, bland annat, att medföra att allmänheten förlorar respekt för vetenskapen. De kommer med rätta att avfärdas som hantlangare åt den totalitära staten.

Det är dock inte bara forskarnas som inte ska få tänka i denna fråga. De vill även få allmänhetent att sluta tänka. De vill inte ta del av eller veta av en fri och öppen debatt i frågan. De vill däremot sprida skräckpropaganda via medierna och i skolorna. De vill att folk ska se på Al Gores ovetenskapliga skräckpropaganda till ”dokumentär”. De vill, liksom Al Gore själv, inte ställa upp på debatter med skeptiskt inställda debattörer. Det är nästan som att de hoppas på att de kan förtiga existensen av andras åsikter helt och hållet, om de bara blundar tillräckligt länge och tillräckligt hårt. Vad var det nu Ayn Rand sade? Jo, att roten till det onda är vägran att se, inte blindhet.

Det finns ett fåtal forskare som vågar säga ifrån. Som inte tänker låta världens Al Gore och deras hantlangare inom forskarvärlden få sista ordet i den här debatten. Det är omöjligt att säga vad som kommer att hända. Men så länge vi har lite fri forskning har sanningen fortfarande en chans att vinna i slutändan. Fri forskning ger således skäl till hopp.

Ett moment som kan ge skäl till oro är i vilken mån miljörörelsen och socialisterna förmår övertyga allmänheten. Jag har inte studerat vad allmänheten tycker och tror i denna fråga, men det är mitt intryck att oavsett vad de tror så verkar de inte särskilt motiverade av att göra något åt saken.

Frågan tycks inte producera många som verkligen brinner för att lägga ned industrisamhället. Vad all denna skrämselpropaganda tycks resultera i är att göra allmänheten paralyserad av rädsla. Somliga vet bara inte vad de ska göra. Somliga vet vad som ”måste” göras, men de känner ändå inget behov av att göra något. Det känns som om det är för sent. De fortsätter köra bil, handla mat från andra sidan jorden och värma upp sina hus. De må ha lite svårt att betala sina elräkningar. De kanske inte sover gott om nätterna. Men i vilket fall som helst verkar det inte som att all denna skrämsel och hets från medier, socialister och ekologister har haft den effekt de hade hoppats på.

Detta kommer inte att rädda mänskligheten från miljörörelsen, men det köper förhoppningsvis oss lite mer tid för debatt. Det är skäl för att vara hoppfull.