På den här bloggen har jag diskuterat hur FN och politiker genom att politisera klimatforskningen, ser till att faktiskt förstöra och försvåra forskning i ämnet och en fri och öppen debatt. Lennart Palm, professor i historia vid Göteborgs universitet, skriver i SvD om hur politikerna bokstavligen förbjuder och vill förbjuda vissa slutsatser om historien:

För närvarande lägger Tyskland fram ett förslag till EU-lagstiftning. Innebörden är att ”offentligt försvar av, förnekelse eller trivialisering av folkmordsbrott, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser”, begångna under de senaste 20 åren och fastslagna av en internationell domstol, ska straffas med upp till tre års fängelse i hela EU.

Kontentan blir att den historiska sanningen hädanefter ska slås fast av politiker och domstolar.

Kan det uttryckas klarare? Tvång gör det verkligen omöjligt för tänkare att fungera som tänkare. Politiseringen av forskningen, oavsett vad det är för sorts forskning, kan inte fungera av samma anledning.

Lennart Palm har rätt i att bli upprörd och orolig över detta. Det är förstås fråga om censur och tankeförbud. Det hör inte hemma i fria och civiliserade länder. Och regeringen bör, precis som Lennart Palm säger, verka för att stoppa detta censurförslag. Men med tanke på att regeringen faktiskt anser att det är statens uppgift att föreläsa om kommunismens historia för folket, och på deras bekostnad, och bestämma vad det är folket ska lära sig av historien, ska vi inte hoppas på för mycket.

Men Palm är förmodligen en företrädare för vänstern. Det märker vi på hans formuleringar och hans vinklingar. När det passar företrädare för vänstern, då har de inget emot att FN m fl försöker genompolitisera forskningen och stoppa alla avvikande röster i klimatfrågan. Men när det gäller vänsterns egna försök att exempelvis skriva om historien, så att den exempelvis dömer kommunismen mindre hårt och USA hårdare, då är det minsann viktigt att forskningen är fri. Detta är innebörden av dubbelmoral.

Det är oavsett vad Palm har för intentioner förstås helt vansinnigt att låsa in människor på grund av deras förnekan av förintelsen eller andra företeelser. Med tanke på hur vansinnigt det faktiskt är är det inte ett dugg obefogat av mig att ställa frågan: Hur länge kommer forskare i klimatfrågan få tänka och tala fritt utan att behöva vara rädda för att hamna i fängelse? I princip finns det ingen skillnad.

Det kanske är fråga om något mer än ett otroligt fult trick i debatten när att somliga debattörer vill likna skeptiska forskare och debattörer vid förintelseförnekare?