Forum för levande historia skall främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. Det övergripande målet är att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde. Verksamheten skall mana till diskussion och reflektion över frågor om demokrati, tolerans och människors lika värde med utgångspunkt i Förintelsen, men också behandla andra brott mot mänskligheten ur ett historiskt såväl som ett samtida perspektiv.
– Genom uppdraget till Forum för levande historia vidgas perspektivet så att också kommunismens brott mot mänskligheten tydligare omfattas i myndighetens arbete, kommenterar kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth.
– Kommunismen är en ideologi som skördat och skördar många offer. Därför är det viktigt att belysa och informera – inte minst den uppväxande generationen – om kommunismens svarta historia, avslutar Lena Adelsohn Liljeroth.
Jag tycker det är förståeligt att man vill upplysa allmänheten om kommunisternas blodiga historia av massmord, slaveri och förtryck. En korrekt redogörelse för kommunisternas brott skulle visa för allmänheten att kommunister i princip inte är något annat än barbarer och det skulle förmodligen göra att vänsterpartiet, och kommunism i allmänhet, blev ännu mindre populärt.
Allt detta vore så klart bra och önskvärt, men det är i slutändan irrelevant. Det är inte lämpligen statens uppgift att ägna sig åt upplysning eller utbildning. Detta innebär nämligen alltid en kränkning av yttrandefriheten. För varje krona som vi tvingas betala in för att finansiera detta, gör att vi har en krona mindre över för vår egen opinionsbildning.
Det är dessutom inte rätt att tvinga folk att sprida idéer som man anser är falska. Eftersom staten genom att ta ut skatter mycket lättare kan komma över ekonomiska medel för att bedriva den här sortens opinionsbildning, än vad privatpersoner kan, gör det också att förutsättningarna för en fri, ärlig och öppen debatt i frågan blir väsentligen sämre.
Om man som intellektuell aktivist, eller politiker, eller historiker vill sprida kännedom om kommunismens brott, då är det upp till var och en att göra det på sin egen fritid och med sina egna ekonomiska medel. I vår tid med Internet är det dessutom lättare och billigare än någonsin att få ut sitt budskap.
Det faktum att politikerna bestämmer vilka värderingar Forum för levande historia ska främja genom sina upplysningskampanjer är för övrigt ganska talande. Det bekräftar nämligen att fri forskning i princip omöjlig så länge staten står för notan. Det är också anmärkningsvärt att politikerna tycker att det är sin ordning att de bestämmer vad historien har att lära oss. Vad den ska lära oss. Det är därför ganska oärligt av politikerna att kalla en myndighet som jobbar under dessa förutsättningar för ett ”forum”.
Så vad man i rättvisans och ärlighetens namn borde göra är att lägga ned eller i varje fall försöka privatisera Forum för levande historia.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
(Vi vet bägge att många kommunister, kanske de flesta, menar att Sovjet under Lenin och Stalin inte var ”kommunism”, och att det därför inte kan talas om något sådant som ”kommunismens brott”. Det skulle, utöver historiska fakta, krävas en hel del mer för att övertyga skeptikerna – exempelvis en modig filosof med huvudet på skaft, redo att bemöta dessa invändningar.)
Hur som helst, en kultur som inte kan ge ekonomisk vinst, eller som inte kan drivas frivilligt – det måste vara en mycket dålig kultur, eftersom ingen vill betala för den, och ingen vill ha den. (Därmed inte sagt att allt som folk betalar för och gör frivilligt, är bra.) Men principiellt är det med kulturen som med allt annat: det bör finansieras ur frivilliga plånböcker, av individer som har intresse av denna finansiering, må det vara ekonomiskt eller annat.
Det är dock inte viktigt att försöka övertyga ”skeptikerna”. ”Skeptikerna” dvs kommunister som förnekar att Sovjet, Kina, Kuba, Nordkorea, m fl var alla exempel på socialism, är inte ärliga människor. De evaderar fakta. De intalar sig själva en alternativ världsbild och alternativ historiebeskrivning. Jag har med egna öron hört kommunister säga att Stalin var en ”högerman”. Så totalt verklighetsfrånvända är de. Deras påståenden är helt grundlösa och godtyckliga och det finns ingen anledning att slösa tid och energi på att övertyga dem. Vill de inte se sanningen, finns det inget man kan göra åt det. Det man kan och bör göra däremot är att upplysa allmänheten som inte alls har hjärntvättat sig själva och som fortfarande är öppna för fakta och argument. De flesta jag har stött på har inga större svårigheter med att erkänna att Sovjet var socialism. De har däremot svårigheter med att ändå döma socialismen. Många av dem tror fortfarande att socialismen var ”bra i teorin”. Att det var en ”god tanke”, men tyvärr omöjlig att införa i praktiken på grund av människans ”själviska natur”. Ja, du vet nog själv vad det är man måste göra för att göra slut på den sortens missförstånd.
Ja, om man med ”skeptiker” menar de som fullständigt evaderar verkligheten är det lönlöst, och dessa är många. Jag har också hört många betrakta Sovjet som en högerregim. Faktum är att jag vet en person som kritiserade Sovjets ”kapitalism” på grund av att han läst ”Brott och straff” av Dostojevskij. Boken skildrar, säger denne, en man som fallit offer för ”kapitalismens ondska”, dvs. han (Raskolnikov) är fattig och mördar därför ”i ren desperation” pantlånerskan för att få pengar. Detta kan knappast bevärdigas epitetet ”litteraturanalys”, och jag gick igenom Ryssland på Dostojevskijs tid, med tsar-styre och så vidare. Eftersom man ”sålde böcker” var det ändå kapitalistiskt, tydligen, och den skitvärld som porträtteras i Brott och straff porträtterar enligt denne person kapitalismen. DET torde påvisa hur otroligt väl somliga förmår evadera fakta.
Men ja, även min mor brukar säga att kommunismen ”är en fin tanke” men att det ju inte ”fungerar i praktiken”. Enligt mig fungerar fina principer helt visst i praktiken. Problemet är snarare att kommunism inte alls är någon fin tanke. Detsamma gäller naturligtvis socialism. Jag har all respekt för ett kulturprojekt som vill belysa kommunismens brott (såsom med fascismens brott – men det är redan belyst gott och väl). Det må inte göra någon skillnad för dessa verklighetsfrånvända evaderande kommunister vi talar om, men vettigt folk torde ta starkt intryck av en sådan sak, om man nu inte redan studerat Lenin och Stalin i detalj. Sovjet brukar ju hamna i skuggan av Tyskland, och inte alla har någon bra uppfattning om vad som faktiskt hände i Sovjet.
Saken är bara den att jag har aldrig stött på några seriösa ”skeptiker”. Dvs jag har aldrig stött på en person som har förnekat att Sovjet var ett exempel på socialism och som dessutom gav tecken på att vara ärlig. Hur skulle en sådan människa egentligen resonera?
Tja, det är teoretiskt möjligt att göra ett sådant ärligt misstag förstås, rimligtvis genom en begränsad kunskap om kommunism. Vad man brukar säga är väl att Sovjet var en diktatur och högerregim, och att det skulle ha lett till kommunism om inte Lenin/Stalin varit så … ”maktgalna”. Kan man påstå detta och fortfarande vara intellektuellt hederlig/ärlig? Förmodligen inte om man är kommunist själv, och därför (antar vi) har goda kunskaper i vad kommunism går ut på. Å andra sidan skulle min mor förmodligen gå med på detta, trots att hon inte har någon större insikt i vare sig politik eller historia (hon röstade förr på V men numera på S, och är vad man brukar kalla en ”medelsvensson”, en person utan starka övertygelser och åsikter). Det finns en hel del folk som menar att Sovjet inte var kommunism/socialism, och som menar det ärligt, men det beror på ringa eller inga kunskaper i vare sig kommunism eller socialism.
… för om man känner till A:s beskaffenhet, måste man vara intellektuellt ohederlig om man hävdar att A ibland är B.