Så här skriver vänsterpartiet om socialismen i sitt partiprogram:

Det socialistiska samhället innebär inte historiens slut eller att alla konflikter och missförhållanden försvinner. Vad det handlar om är att vi människor, genom att bryta de strukturer som sorterar och förtrycker oss, erövrar möjligheten att utveckla ett solidariskt samhälle … Socialismen kan inte vara något annat än demokratins och frihetens förverkligande. Socialismen kan inte planeras och dikteras av partier och politiska ledare. Endast den socialism som bärs upp av folkflertalets aktiva stöd och som förmår anpassa sig till ständigt nya förhållanden har förutsättningar att överleva.

Man kan ju undra om de har låtit någon advokat fått studera deras formuleringar. De har uppenbarligen varit väldigt noga med att stoppa in tydliga reservationer här.

De börjar med att erkänna att ett socialistiskt samhälle inte innebär ett slut på missförhållanden. Nu vet jag i och för sig inte om vanliga Svensson behöver få reda på detta i förväg (de flesta vet nämligen hur det gick i Sovjet eller Kuba eller Kina eller Nordkorea). Men detta är kanske riktat till kommunisterna som sägs ha tagit över partiet? Eftersom de uppenbarligen lever i en annan värld där kommunism inte är kommunism (och A inte är A), tror jag inte dessa varningar kommer att hjälpa dem att vaknar ur deras dogmatiska slummer.

Den andra reservationen är förstås en ren fantasi (eller för att vara exakt en ren lögn): ”Socialismen kan inte vara något annat än demokratins och frihetens förverkligande”. Men den fyller ändå en funktion: om vi slutar upp i en totalitär diktatur – något som socialismen till sin natur alltid måste sluta upp som – då betyder det att vi inte har uppnått socialismen och då kan inte socialismen klandras för eländet!

Vad sägs om den tredje reservationen? ”Socialismen kan inte planeras och dikteras av partier och politiska ledare. Endast den socialism som bärs upp av folkflertalets aktiva stöd och som förmår anpassa sig till ständigt nya förhållanden har förutsättningar att överleva”. Denna fyller i princip samma roll som föregående. Och när allt går åt helvete, då är det viktigt att skylla på det själviska borgerliga folkflertalet för att deras tro och tillit sviktar, för att deras offervilja inte är tillräckligt stor, för att de inte vill ”anpassa” sig för socialismens överlevnad! Och det är ju klart. Om socialism innebär demokratins förverkligande, då är det alltid folkets fel om socialismen inte fungerar som den ska. Mycket bra reservation. Mycket slugt gjort.

Det säger en del om ens ideologiska övertygelser när man redan i förväg avsäger sig allt ansvar för vad som kommer att hända om och när man väl får chansen att omsätta ens idéer i verkligheten.

Nu kanske någon tycker att jag har gjort en orättvis tolkning av vad vänsterpartiet menar i citatet ovan. I så fall ber jag dem läsa följande utläggning som är hämtat från deras hemsida:

Men det är sant – vi har ingen färdig ritning för hur det framtida socialistiska samhället ska vara uppbyggt (redan Karl Marx blev ju av sina kritiker beskylld för att ”sakna recept för framtidens kök”, en beskyllning som han tog med upphöjt lugn). Ett skäl att inte vara allt för precis antyds av en mening i det ovan citerade avsnittet ur Vänsterpartiets partiprogram:  Socialismen kan inte planeras och dikteras av partier och politiska ledare.

Om det socialistiska samhället innebär demokratins förverkligande i hela samhället, alltså verklig folkmakt, så måste det ju vara folket som bestämmer hur samhället ska se ut och vara organiserat. Därför vore det fel av Vänsterpartiet att i förväg göra upp några modeller för socialismen.

Dessutom är det omöjligt bygga samhällen efter färdiga ritningar (de försök som gjorts i den riktningen manar inte till efterföljd!). Samhällen och samhällssystem byggs inte som man bygger bilar eller hus. De växer fram steg för steg – ibland små, ibland mycket stora – och det går inte att i förväg veta exakt hur vägen går. Och samhällen blir aldrig ”färdiga”, inte heller socialismen.

Tror vänsterpartiet själva på socialismen? Nej. De vill inte definiera det (förutom i termer av väldigt vaga fantasier), de vill inte ta ansvar för det, och de vill aldrig säga när socialismen är färdig. Att det socialistiska samhällsbygget inte är ”färdig”, och inte kommer att bli färdigt förrän kanske i någon avlägsen framtid, och bara om folket ställer upp fullt ut, har socialismens slavar och offer fått höra under hela 1900-talet. Vänsterpartiet har alltså redan förberett sig på vad de ska säga när inget går som de hade tänkt sig: de ska köpa mer tid genom att slänga denna rationalisering i ansiktet på folk.

Är socialismen död? Ja, som ideologisk kraft är den det. (De allra flesta som idag tror på socialismen gör det inte av övertygelse utan av brist på vad de upplever som alternativ.) Det ser vi här i socialisternas egna reservationer. Faktum är att de är så villiga att göra sådana här reservationer att de nästan får Fredrik Reinfeldt att framstå som en man med integritet och övertygelser. De verkar implicit veta att deras ideologi endast kan resultera i helvetet på jorden. Men de ger inte upp den för det. De nöjer sig med att bara sluta ta ansvar för sina övertygelser. Det är väldigt bekvämt; med den ursäkten kan man fortsätta att plädera för att införa detta helvete på jorden utan att känna några skam- och skuldkänslor. Det är sjukt. Det är ondskefullt. Det är socialisterna i ett nötskal.