Vad man än tycker om Michael Richards, han som spelade Cosmo Kramer i den populära tvserien Seinfeld, efter det att han i fredags hade ett utbrott mot några häcklare, kan vi bara konstatera att han nu håller på att bli offer för en orättvisa.

I detta utbrott, för de som inte har sett det, svarade han med en massa retorik till sina svarta häcklare, retorik som inte hör hemma på en komediklubb, utan snarare på ett KKK-möte. I måndags bad han om ursäkt på nationell tv i USA, men det räcker visst inte. Så nu ska han stämmas av hans häcklare för brott mot USA:s ”hate speech”-lagstiftning. De vill ha pengar.

Vad man än tycker om det kan man inte bara försvara somliga människors yttrandefrihet. Alla, även vresiga komiker, har yttrandefrihet. Men det är just precis yttrandefriheten man söker kränka. Michael Richards yttrandefrihet. Varför göra en ännu större tragedi av detta?

Då jag inte tänker försvara hans specifika rasistiska uttalanden, vill jag ändå försvara hans vredesutbrott, inför den mediala attack han har fått utstå sedan dess. Varför? Av det enkla skäl att det inte finns mycket rim och reson i mediernas behandling av honom. Visst det ska ju medges att det han sade var, för att uttrycka det milt, ganska stötande. För att inte säga oväntat.

Men det kan inte uteslutas att detta bara var ett elakt skämt, som han försökte göra på sina häcklares bekostnad, allt i syfte att såra dem. Men sedan gick det inte så bra, och han kunde inte prata sig ur det. Sådant händer.

Även om det inte var ett sådant dåligt och elaktartat skämt, behöver det inte betyda att Michael Richards är en rasist som bör fördömas som en sådan. Många av oss, kanske alla, har säkert någon gång sagt något i ett vredesutbrott, saker som vi egentligen inte menade, som vi i efterhand kanske ångrade, saker som vi bara sade för att såra motparten. Jag själv har gjort det. Och jag känner andra som har gjort det.

Det finns absolut ingen anledning att utesluta att detta är allt vi har sett från Michael Richards sida. Men i medierna försöker man istället framställa det som att Richards utan tvekan är rasist. Det är detta som jag stör mig på. Vad jag vet har ingen av Richards vänner och bekanta försvarat vad han gjorde, men de har försvarat honom inför anklagelsen av att han skulle vara rasist. En av dem är exempelvis Jerry Seinfeld som har känt Richards i minst 15 år. Varför skulle Seinfeld försvara en rasist bara för att de är kompisar?

Detta är förresten inte första gången som en stand-up komiker svarar på en häcklare på ett sätt som kan beskrivas som smaklöst och/eller helt oproportionerligt. Vem kan glömma bort Bill Hicks utbrott mot sina häcklare? Visserligen lyckades han ”prata sig ur” sina utbrott, men vem kan påstå att det var ”snyggt”? Eller vad sägs om den här komikern som åker på stryk från en av sina häcklare, efter det att han förolämpade henne? Och vem kan, avslutningsvis, inte se den hemska ironin i denna komikers öde?

Uppdatering I: Stefan Karlsson uppmärksammade mig på en sak, nämligen att USA faktiskt inte har någon ”hate speech”-lagstiftning. Men han ska inte desto mindre stämmas av hans häcklare, som vill ha pengar. De vill alltså fortfarande straffa honom ekonomiskt för det han gjorde, vilket i princip är detsamma som att de vill straffa honom ekonomiskt för att han utnyttjade sin yttrandefrihet. Så ”hate speech” eller inte – Richards ska, enligt häcklarnas advokat, ändå straffas för vad han sade; även om det han sade i lagens mening inte är ett brott.