Det finns irrationella människor, som motsätter sig klonandet av människor och embryon, detta för att kunna bedriva livsbefrämjande stamcellsforskning med hjälp av de stamceller som de kan producera av detta.

Varför? Därför att, säger de, detta visar på en bristande ”respekt för liv”. Man respekterar alltså inte livet om man går med på att ”skapa liv för att förstöra det”.

Jag hade kanske haft minimalt mer sympati för denna position om de som talade på detta sätt hade tänkt efter ett ögonblick och därför, i konsekvensens namn, varit emot all form av exploaterandet av liv. Men det är de, såvitt jag vet, inte.

De har exempelvis inget emot slaktandet av djur för mänskliga behov. De har inget emot djurförsök för att framställa läkemedel. De har inget emot jakt och fiske. De har inget emot att använda djur för kläder. De har inget emot exploaterandet av växter för mänskliga syften. Trots att allt detta ju är liv.

Nu kanske de vill säga att detta inte är människor och att det är detta som är den avgörande skillnaden. Problemet med det resonemanget är ju att ett embryo inte heller är en människa. De har potentialen att en gång bli en människa – om det stannar kvar i mammans mage tillräckligt länge. Men det är innan dess ingen människa.

Och att bara säga att det minsann är liv räcker inte. Alla levande varelser, som sådana, har inte samma värde, inte samma status, och framför allt inte samma rättigheter.

Detta vet även George Bush som å ena sidan säger att det är fel att ”döda somliga människor” för att rädda andra (via embryonal stamcellsforskning), men som å andra sidan tycker att det är helt i sin ordning att offra amerikanska medborgare, för att rädda irakierna från sig själva allt under rationaliseringen att detta på något sätt ska skydda Amerika.

Så vad dessa människor talar om, när de talar om en påstådd ”respekt för liv”, är inget annat än en ren och skär bluff. De vill förbjuda och straffa kloning, för att kunna stoppa livsbefrämjande forskning. Så de är i själva verket inte pro-liv, utan anti-liv.