En person har frågat mig hur jag står i fildelningsdebatten som har blommat upp efter polisrazzian mot The Pirate Bay. Jag har valt att inte kommentera det som har hänt eftersom det är en händelse och en fråga som inte riktigt har väckt mitt intresse. Men visst kan jag väl säga kort vad jag tycker och hur jag står.
För de som har missat det är jag objektivist dvs anhängare av Ayn Rands filosofi. (Ni kan läsa mer om den filosofin på AynRand.org.) Följaktligen står jag för förnuft, egoism och frihet. Mer konkret kan man säga att jag bland annat står för principen om individens rättigheter. Varje individ har rätt till liv, frihet och egendom. Rätten till frihet och egendom är härledda ur rätten till liv. (Om man inte har rätt till frihet eller egendom, då har man i praktiken inte heller någon rätt till liv.) Jag anser även att intellektuell egendom ska räknas som egendom och att dess skapare har rätt till den, precis som skapare av materiell egendom har rätt till den, av precis samma anledning. Att förneka rätten till egendom är, som sagt, att förneka och kränka rätten till liv, och följaktligen menar jag att man är emot rätten till liv om man samtidigt är emot rätten till intellektuell egendom. Jag anser att denna position är den enda moraliska och praktiska. Det är det enda moraliska enligt människans liv som standarden – och enligt samma standard är det också det praktiska. Det finns ingen som har levererat ett bra argument för att individen ska betraktas som ett offerdjur. För detaljer beträffande denna fråga och hur jag ställer mig i den, läs Ayn Rands artikel ”Patents and Copyrights” som finns i hennes bok Capitalism: The Unknown Ideal och Greg Perkins artikel, ”Don’t Steal This Article!”.
Nu finns det många andra infallsvinklar man kan ha berörande denna debatt. Först och främst vill jag säga vad jag tycker om Piratpartiet.
Detta parti är, precis som dess namn säger, inget annat än ett socialistparti. De argumenterar för att man har rätt att stjäla copyrightskyddat material. De argumenterar med andra ord för att det är rätt att stjäla andras privata egendom. De är sålunda precis som socialister. De är dessutom, precis som socialister, otroligt naiva eller rättare sagt: verklighetsfrånvända. De tror t ex inte att avskaffandet av patent kommer ha några negativa konsekvenser. De tror uppenbarligen att läkemedelsbolag kommer, bara för att ta ett exempel, fortsätta att spendera i genomsnitt 5-10 miljarder kronor för att forska fram mediciner, om det sedan bara är fritt fram för vem som helst att stjäla deras recept? Och naturligtvis motiverar de, som de socialister de är, rätten att stjäla läkemedelsbolagens egendom, med att det finns folk i fattiga länder som ju behöver dem, men som inte har råd med deras mediciner. De inbillar sig även att avskaffandet av patent är ett hinder för tillväxt och sysselsättning. Som de allra flesta människor har dessa aldrig bemödat sig med att tänka igenom vad det är de säger. De har naturligtvis inte heller bemödat sig med att studera lite sund nationalekonomi (se George Reisman).
Reaktionen på folk i allmänhet efter polisrazzian är sjuklig och deprimerande. Det illustreras av att relativt många människor fick för sig att börja demonstrera i ren protest emot vad som hade hänt. I praktiken betyder det att de börjar demonstrera för den påstådda ”rätten” att fortsätta kränka individens rättigheter. Naturligtvis skulle de aldrig någonsin få för sig att demonstrera emot islamisk terrorism, eller emot alla orättvisor som affärsmän dagligen utsätts för, eller för det systematiska kränkandet av människors rättigheter i länder som Kina eller Iran. Nej, dessa ämnen bryr de sig inte om. De vill bara få fortsätta att stjäla privat egendom. Och inte blir man gladare av att veta att tre av fyra förstagångsväljare anser att det är helt OK att stjäla privat egendom via fildelning.
Hur har politikerna reagerat över detta? Jo, naturligtvis börjar en del politiker helt plötsligt bli väldigt vänligt inställda till förstagångsväljarnas önskan att obehindrat få fortsätta stjäla film och musik via Internet. Så moderater och kommunister föreslår t ex en bredbandsskatt. Denna skatt ska alla med bredband betala, även om de inte ägnar sig åt olaglig fildelning. Förslaget är så uppenbart orättvist, att det inte är värt att kommentera ytterligare.
En annan fråga man kan ställa sig är: Ska vi bry oss om skiv- och filmindustrin? Ja, rent generellt bör vi ju göra det. I alla fall så länge vi vill ha en skiv- och filmindustri med allt det innebär. Men det finns en annan infallsvinkel att ta upp här, nämligen huruvida många inom skiv- och filmindustrin trots allt inte förtjänar att få deras produkter stulna till höger och vänster. Joakim Henriksson på Kulturrevolutionen skrev nyligen ett inlägg om den saken som ni kan läsa här. Jag håller förstås inte med om att deras egendomsrätt upphör, men jag håller med om att jag inte kommer gråta några floder över att anti-kapitalistiska musik- och filmmakare får smaka på lite av sin egen medicin.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
”Jag anser även att intellektuell egendom ska räknas som egendom”
Och varför anser du det? Det motiverade du inte.
Person A tänker en tanke T.
Person B tänker samtidigt samma tanke T.
De har aldrig träffats, aldrig kommunicerat. De har var sin hjärna. Inget plagiat föreligger.
Vem är nu den rättmätiga ”ägaren” till T? Utser man en av dem till ägare, så kränker man den andres rätt till sina tankar på precis samma sätt som om man utser den andre.
Det finns många exempel i teknikhistorien där tvenne uppfinnare helt oberoende av varandra har kommit på samma idé. Liksom det finns forskare som oberoende av varandra gjort samma upptäckt. Ofta har det skett ungefär samtidigt, vid någon punkt i utvecklingen där alla ingridienserna (andra gamla tankar) finns för handen. Vi har i dag sex miljarder levande mänskliga hjärnor på den här planeten. Det blir alltmer absurt att hävda exklusiv rätt till tankar.
För det första gav jag visst en motivering, även om den fullständiga förklaringen bara antyddes. Jag skrev, som du själv kan läsa, nämligen: ”Jag anser även att intellektuell egendom ska räknas som egendom och att dess skapare har rätt till den, precis som skapare av materiell egendom har rätt till den, av precis samma anledning.” Vill du ha en mer fullständig redogörelse för denna relation bör du läsa de artiklar jag hänvisade till.
I övrigt förvränger/missförstår du fullständigt innebörden av intellektuell egendom. Patent och copyright är inte rätten till en _tanke_ eller ens en _idé_ som återfinns i människors hjärnor. Man måste också göra en skillnad på faktiska uppfinningar och teoretisk kunskap av den typ som vetenskapsmän upptäcker. Både Rand, jag och Greg Perkins, förnekar explicit att man skulle ha en exklusiv rätt till vissa _tankar_. Det är kort sagt inte det debatten handlar om. Och om du bemödade dig med att läsa t ex Greg Perkins artikel, som faktiskt är tillgänglig gratis, då hade du förstått hur obefogad din invändning var.
Om du inte kan eller vill läsa innantill vad jag och andra skriver, då rekommenderar jag dig att sluta ta upp min tid med dumma frågor och värdelösa invändningar.
Vem har f.ö. någonsin hävdat att man ska copyright på sina *tankar*? Någonsin hört talas om ”strawman argument”?
Hoppsan, förresten! Läste inte Carls ilskna svar, innan jag skrev mitt eget ilskna svar. ;-)
”Patent och copyright är inte rätten till en _tanke_ eller ens en _idé_ som återfinns i människors hjärnor.”
Jaså vad är det då?
Eftersom det är synen på vad som är ”egendom” och inte som är det centrala, kunde det ju vara på sin plats att deklarera vad du menar detta, helst med egna ord utan att hänvisa till den där Perkin som i sin tur hänvisar till någon artikel av Ayn Rand (finns den ens på nätet — Perkin anger ingen url) osv tills läsarna förvinner i ”package dependecy Hell” (så de skall hålla käft av vördnad och inte komma med besvärande frågor?). Om det är nu är så vansinning självklart att immaterialrätt skulle vara identiskt egendomsrätt så torde du med lätthet kunna redogöra detta utan vidare ansträngning.
Herr Samuelsson frågar: Någonsin hört talas om “strawman argument”?
Någonsin hört talas om ”begging the question”?
[Jag publicerar Joacim Perssons inlägg endast för att de är så oerhört avslöjande.]
Är väl inte så förvånande att 75% gillar att stjäla egendom via s.k. fildelning. En ännu högre andel vill ju stjäla genom skatter.
OK, Joacim Persson eftersom du inte verkar särskilt läskunnig eller intelligent, ska jag ta det i babysteg, även om du _inte_ förtjänar det.
Till att börja med vill jag dock poängtera att denna diskussion inte handlar om vad EGENDOM är för någonting. En vanlig ordboksdefinition av egendom är: ”något som tillhör någon”. Den intressanta frågan är snarare: Vad kan folk äga och på vilka – om några – rättmätiga grunder? Och _den_ frågan har jag redan besvarat, kortfattat, i mitt ursprungaliga inlägg. Jag citerade dessutom svaret till dig, när du frågade mig första gången. Men i båda fallen verkar du helt ignorera vad jag skrev. Men jag kan ta det igen, för en tredje gång, för det är verkligen inte svårt: Folk har rätt till vad de själva har skapat (detta följer ur rätten till liv som i sin tur följer ur det faktum att det är människans liv som är standarden för moralen). Denna principen förändras inte det minsta för att det är så kallad intellektuell egendom. (Och i Greg Perkins artikel förklaras denna relation ytterligare, varför jag hänvisar till den; man måste inte läsa Ayn Rands artikel i ämnet för att förstå denna relation, men det skadar definitivt inte.) Intellektuell egendom är, som sagt, _inte_ rätten till en idé eller tanke, det är rätten till en konretisering av en idé eller tanke i form av en konkret uppfinning eller en konkret bok eller film eller musikstycke (eller vad den nu må vara).
Folk har rätt till vad de själva har skapat
Skapande är varken tillräckligt eller nödvändigt för att ge upphov till egendom:
Om jag bygger ett hus äger jag det inte pga att jag ”skapat” huset utan pga att jag ägde byggmaterialet till att börja med.
Om jag plockar frukt i vildmarken äger jag frukten, men jag har inte skapat den.
Och begreppet ”stöld” passar inte speciellt bra för att beskriva kopierande av information då stöld innebär att någonting har tagits ifrån någon. Om jag kopierar din bok har du fortfarande din kvar.
Joacim, jag föreslår att du slutar skicka kommentarer hit och i stället lägger in dem på Liberal Debatt, där det finns gott om huliganer och småtjyvar som formligen kommer att falla dig om halsen och slicka dig väldigt fin och ren på det ställe där du helst vill bli slickad.
För att nu ta tag i sakfrågan: självfallet har man inte patent eller copyright på en tanke man tänkt eller en idé man kläckt. Tanken eller idén måste ha tagit materiell form. Den måste ha uttryckts i en bok eller uppsats, när det gäller copyright, eller åtminstone finnas i form av en prototyp, när det gäller patent på en uppfinning. I båda fallen är det boken/uppsatsen eller prototypen man har upphovsrätt till, inte blotta tanken eller idén. (När det gäller idéer som man lånat från någon annan, är det ett anständighetskrav att man ger ”credit”; och för groteska kränkningar av *den* principen kan jag hänvisa till ett par uppsatser på den engelskspråkiga avdelningen av him hemsida. Moraliskt är det en vederstyggelse, men det faller inte inom upphovsrätten.)
Det är därför vilseledande att tala om ”immateriell äganderätt” när frågan om upphovsrätt kommer på tapeten. Det är faktiskt något *materiellt* man har upphovsrätt (”intellektuell äganderätt”) till: något man lagt ner möda på att skapa och som är precis lika mycket (eller rentav mer) *ens eget* än något man köpt och betalat för i affären. Ingen tjuvstryker ska komma och ta det ifrån en; än mindre då lägga ner jobb på att kläcka ur sig sofismer som på något sätt ska ”rättfärdiga” sådan tjuvnad. Men det är just det som libertarianer och annat tjuvpack ägnar sig åt.
Bland de sofismer man ofta hör finns idén att upphovsrätt skulle inskränka friheten för alla dem som inte har lov att stjäla ens uppsats eller ens patent. Vad är den sofismen evaderar? Det faktum att utan den uppsats eller det patent som plankas skulle det inte finnas något för libertarianerna att stjäla! Så ett effektivare sätt att beskära deras frihet är att aldrig någonsin skriva något eller uppfinna något, så att det aldrig finns någon libertariansk frihet att kränka, eftersom stöldobjektet inte ens skulle existera! (Den här saken tas f.ö. upp i Perkins uppsats.)
Ja, det var det, och nu kan Joacim återgå till sin tjuvliga.
[Jag har redigerat bort de få stavfel jag fann.]
Apa666: Jo, ”skapande” är tillräckligt och nödvändigt för ägande. Observera. Varför har du rätt till materialet som du använde för att bygga huset? Var det inte för att du skapade det? Du högg ned träd som du använde för att skapa dels de träplankor som själva huset kräver, men även för att skapa alla verktyg som du använde för att bygga det. Sedan all tegel och sten och marmor och vad du kan tänkas behöva för att bygga huset, skapade du inte det?
Det stämmer att du inte ”skapade” träden, om de redan fanns där när du började hugga ned dem, men du skapade trädplankorna. Trädplankorna såsom de måste se ut och fungera för att kunna användas för att bygga hus, fanns inte i naturen från början. Och samma sak gäller även för bär eller frukt – du skapade inte dem, men genom att arbeta, dvs bokstavligen plocka dem från buskar och träd, gjorde du dem tillgängliga för användning som råvaror. I den meningen _skapade_ du dem qua råvaror. Låt mig göra en annan jämförelse: människan skapade inte oljan, den är skapad av en naturlig process. Men oljan som råvara, som kan användas för att tjäna mänskliga behov, skapades av människor, närmare bestämt de människor som gjorde vad som krävdes för att ta den ur marken och sedan transportera ut den till våra bensinmackar och industrier och oljepannor. Osv.
Även om du själv bara gick till närmsta affär och köpte alla verktyg och allt material som du behövde för att bygga ditt hus, förändrar det ju inte att du själv måste ha producerat någonting annat och som du sedan sålde i utbyte för pengar, pengar som du sedan använde när du gick och handlade allt du behövde för att bygga ditt hus. (Han som du köpte verktygen och materialet ifrån måste i sin tur ha skapat det eller också köpt det av de som gjorde det.)
Stöld passar för övrigt visst in på ”kopierandet” av information; att kopiera information ÄR nämligen det enda sätt man kan framställa ännu ett exemplar eller kopia av t ex en bok eller ett musikstycke eller en film, etc. Det är det enda sätt man kan så att säga massproducera böcker, musik och film. Och om en författare eller musiker eller filmmakare ska kunna försörja sig på sitt arbete, hur ska det gå till om han inte har ensamrätt att producera sin produkt? Dvs om han inte äger sin produkt och därför är den enda som har rätt att bestämma om och i så fall under vilka villkor någon ska få köpa en kopia av hans verk? Eller du menar att det ”rationella” alternativet till att bara erkänna upphovsmännens egendomsrätt till sin intellektuella egendom, är att han endast ska få ha ensamrätten på att sälja sitt ursprungsexemplar av sin bok eller sin film eller sitt musikstycke? (I så fall kommer, på lång sikt, utbudet av allt sådant som mediciner, böcker, filmer, musik, etc begränsas extremt och endast otroligt förmögna människor kommer att kunna köpa och äga dessa saker.) Min poäng är att _hur_ du ska kunna sälja din vara, din skapelse, bestäms av varans natur. Det du säger, utan att du verkar vara medveten om det, är att det är orimligt av upphovsmän att förbjuda andra från att endast ”kopiera” deras produkter, eftersom de då har kvar sina produkter. Men enligt den ”logiken” är det också fel av arbetare att kräva betalt för sitt arbete, eftersom de ej har blivit bestulna på sin förmåga att fortsätta arbeta. Var vaksam: det är varans natur som bestämmer vad det är man tar betalt för och hur man ska sälja det.
Svanberg: Du menar att det innebär skapande att tillgodogöra sig naturresurser. Jag hävdar att de är två olika begrepp. Att utvinna olja och att hugga med vilda träd är att tillgodogöra sig naturresurser. Att raffinera råolja och såga fram plankor ur nedhuggna träd är förvisso skapande. Men det är inte skapandet som gör dessa saker till egendom. Egendom uppstår när man lägger beslag på tidigare oägd materia. Ingen förädling, omformning eller skapande är nödvändig.
Angående att sätta etiketten ”stöld” på kopierande: Jag vidhåller att stöld förutsätter att någon blivit av med, fråntagits egendom och föreslår det mer korrekta begreppet ”omoraliskt/olovligt kopierande” om man nu absolut måste hävda att information kan vara egendom.
Jag vet inte om du använder ditt utilitariska resonemang om mediciners, filmers och böckers extrema begränsande i ett system utan ägande av information som ett argument eller bara som en fotnot. Själv argumenterar jag hur som helst utifrån principer, och i fall de rätta principerna har detta utfall, then so be it. Nu tror jag inte att detta kommer bli fallet. Det kommer säkerligen bli en ändring i hur dessa typer av varor produceras, men huvudsakligen till det bättre. Medicinföretagen kommer tvingas att konkurrera med kontinuerlig förbättring av sina produkter istället för att leva på gamla meriter (patent), innehållsproducenter kommer tvingas producera innehåll med ett budskap som finansiärer vill betala för att få ut. Och i vilket fall som helst är resultatet hur det nu kan tänkas bli bara spekulationer och ingenting jag använder som argument, det är en fotnot.
Carl: ”Jag har redigerat bort de få stavfel jag fann.”
Fast det stavfel jag själv upptäckte var att det stod ”intellektuell ägnadrätt” i stället för ”äganderätt”, och det står fortfarande kvar! Har du rättat något annat stavfel, har du säkert kränkt min intellektuella äganderätt. ;-)
POS: Hehe, du hade stavat fel till Joacims namn två gånger, sedan skrev du ”efektivare”, vid ett ställe, men det där sista har jag bara missat! Ska åtgärda det genast.
”Du menar att det innebär skapande att tillgodogöra sig naturresurser. Jag hävdar att de är två olika begrepp.”
Jag menar att detta är en förvirring från din sida, inte min. Dvs det är en förvirring beträffande vad det är vi faktiskt diskuterar. Det ena är vad det innebär att någonting blir egendom, nämligen att någonting att någonting börjar tillhöra någon. Det andra är vad det krävs för att någon på legitima grunder ska kunna göra anspråk på någonting som sin egendom. Det jag har pratat om är det senare och jag menar att det endast är genom skapande och/eller förbättrandet av någonting som någon, rätteligen, kan göra anspråk på någonting som sin privata egendom.
Jag anser inte att man kan göra anspråk på någonting bara för att man ”lade beslag” på det. En sådan teori kan inte berättiga så värst mycket. Hur berättigar den exempelvis ägandet av sådant som ingen ägde tidigare? Jag anser att mitt sätt att se på egendom är det enda rationella och dessutom det enda som faktiskt förklarar alla andra äganderelationer av det slag som jag exempelvis beskrev i mitt inlägg ovan med husbygget. Mitt sätt att se på saken förenar dessutom berättigandet av privategendomen till den objektiva standarden för moralen, människans liv.
”Angående att sätta etiketten ‘stöld’ på kopierande: Jag vidhåller att stöld förutsätter att någon blivit av med, fråntagits egendom och föreslår det mer korrekta begreppet ‘omoraliskt/olovligt kopierande’ om man nu absolut måste hävda att information kan vara egendom.”
Jag menar att i princip är samma sak som stöld eftersom det är fråga om att göra anspråk på resultatet av andras arbete, utan att betala för det. Återigen, varan eller tjänstens natur bestämmer inte bara _hur_ man kan och måste ta betalt för sitt arbete, det bestämmer också vad det är man tar betalt för. I fallet med böcker och mediciner och filmer och mediciner, tar man betalt för en kopia. I fallet med arbetarnas arbete tar man betalt för arbete utfört.
”Jag vet inte om du använder ditt utilitariska resonemang om mediciners, filmers och böckers extrema begränsande i ett system utan ägande av information som ett argument eller bara som en fotnot…”
Framför allt en fotnot för att implicera att din princip är irrationell. Det är inte så att jag började med ett utilitaristiskt resonemang och sedan utifrån det försöker motivera intellektuell egendom. Jag började ur vissa, rationella principer, sedan ville jag bara använda mig av denna fotnot för att illustrera att min princip är den enda praktiska. Den är den praktiska just eftersom det är den enda som, enligt min mening, är förenlig med moralprinciperna för mänskligt liv.
Det jag har pratat om är det senare…
Jag också. Hur någonting blir någons egendom. Vad begreppet egendom innebär är som sagt en annan fråga, men även den intressant för diskussionen då immateriellt ägande till skillnad från materiellt ägande kräver att samtliga övriga egendomsinnehavare i jurisdiktionen förbjuds att forma sin fysiska egendom enligt vissa mönster.
Jag anser inte att man kan göra anspråk på någonting bara för att man “lade beslag” på det. En sådan teori kan inte berättiga så värst mycket.
Det går väl alldeles utmärkt. Om jag promenerar i naturen och hittar en guldklimp på marken och stoppar den i fickan äger jag den just för att jag lagt vantarna på den. Jag tycker inte den principen behöver mer bakomvarande teorier än så. Antingen är materialet oägt, eller så är det ägt, och då är det lämpligt att den som lagt beslag på det blir ägaren. Om man kräver att material måste förädlas innan det blir egendom skulle det bli fritt fram att roffa åt sig guldklimpar ur andras fickor.
Angående stöldbegreppet har jag sagt mitt.
Angående att föra fram resonemang och bevis som härleds ur synsätt man egentligen inte delar (i detta fallet utilitarism) och som bekräftar den egna ståndpunkten (det finns säkert ett fint namn för detta) kan man ju hävda att ”innehållsindustrins” idiotiska agerande (att betrakta alla kunder som potentiella tjuvar och fiender, att jobba mot dem istället för med dem) är ett tecken (inte ett argument!) på att principen om intellektuell egendom är korrupt. Principen är fel, och då kommer de som agerar enligt den att bete sig dumt.
Som en fotnot kan jag tillägga att innan jag personligen ändrade åsikt om IP resonerande jag som så att visst, mediabolagen beter sig överlag fullkomligt idiotiskt, men det är deras rättighet att göra det, med sin egendom.
”Det går väl alldeles utmärkt. Om jag promenerar i naturen och hittar en guldklimp på marken och stoppar den i fickan äger jag den just för att jag lagt vantarna på den. Jag tycker inte den principen behöver mer bakomvarande teorier än så. Antingen är materialet oägt, eller så är det ägt, och då är det lämpligt att den som lagt beslag på det blir ägaren. Om man kräver att material måste förädlas innan det blir egendom skulle det bli fritt fram att roffa åt sig guldklimpar ur andras fickor.”
Det är sant, att om vi talar om en promenad på helt oägd mark, då ser jag förstås inget fel i att göra anspråk på det man kan plocka på sig, just eftersom man har plockat på sig det. Men frågan är om det trots allt inte är fråga om en sorts förädling här också, detta av ungefär samma natur som fruktplockaren som skapar råvaror eller oljeutvinnaren som skapar olja qua råvara. Normalt sett ligger det ju inte en massa värdefulla guldklimpar på markens yta. De brukar snarare ligga i marken och kräva arbete för att man ska få fram dem. Och när vi mer generellt talar om att göra anspråk på mark eller en skog eller olja eller dylikt, då anser jag att förädling/skapande är ett absolut måste för att man rätteligen ska kunna göra anspråk på det som privat egendom. Jag anser inte att det på långa vägar räcker med att man bara strövar omkring på ett område för att kunna göra anspråk på marken som sin egendom. Och att bara nyttja någonting räcker inte heller, för i så fall kan även uteliggare göra anspråk på hela stadsdelar eftersom de nyttjar dem väldigt mycket. (Vidare följer det inte ur detta krav på förädling att det utan vidare vore legitimt att roffa åt sig andras guldklimpar ur andras fickor.)
Joacim skrev också: ”Någonsin hört talas om ‘begging the question’?”
Jag kan tänka mig två orsaker till att Joacim menar att jag (eller Carl) ägnar oss åt ”question-begging”: den ena är att han inte insett att intellektuell äganderätt är en underavdelning av äganderätt i största allmänhet; och förstår man inte det, måste ju det mesta hänga i luften. Och den andra är att han menar att det är ”question-begging” även att försvara äganderätten i allmänhet. Något i stil med: ”Du påstår att man kan äga saker, men hur vet du det? Det är ju bara något du tar för givet.” Så låt mig ge ett illustrativt exempel:
Tjuven kommer hem till dig för att sno ditt matsilver. Då säger du till tjuven: ”Du får inte sno mitt matsilver.” ”Men varför det då?” svarar tjuven. ”För att det är *mitt*”, svarar du, lätt irriterad. ”Jaha, du”, svarar tjuven, ”så vad menar du med att det är *mitt*? Var så vänlig och definiera dina termer!”
I stället för att nu göra det enda rätta – nämligen slå dig ned vid köksbordet och lugnt och sansat gå igenom härledningen av ”äganderätten” ur ”rätten till liv”; och sedan lugnt och metodiskt besvara alla invändningar (av Lucaskaraktär eller Joacimkaraktär eller annan karaktär) som tjuven har att komma med – m.a.o. göra som Carl har gjort här i uppsatser som ”Lyckans villkor” och ”Marginalnyttan?” –
– i stället för det tappar du humöret och svarar: ”När jag säger att matsilvret är *mitt*, menar jag att du inte får sno det!!!”
Ja se, *det* är ”question-begging”!