Lyckans villkor (Del 1)

Det finns de som säger att man kan bli lycklig av praktiskt taget vad som helst. Att lyckan är subjektiv dvs ingen kan säga att en person inte blir lycklig av att göra en sak och att en annan person inte kan bli lycklig av att göra något helt annat. Det finns en liten gnutta sanning i detta: det finns ett väldigt stort utrymme för valfria glädjeämnen i våra liv. Bara för att mat är ett värde, ett objektivt värde, betyder inte att vi alla måste uppskatta exakt samma mat. Och bara för att konst är ett värde måste vi inte alla värdesätta exakt samma målningar eller musik eller skulpturer. Etc. Men de som säger detta vill istället insistera på något helt annat. De vill istället ha sagt att det inte finns någon skillnad mellan lyckan för för en diktator eller lyckan för en gigant till tänkare som Aristoteles, eller lyckan för en rånare och lyckan för en produktiv gigant till affärsman som Henry Ford. Med andra ord insisterar de på att man inte kan eller bör göra någon skillnad på en irrationell människas påstådda lycka och en rationell människas lycka. I verkligheten är det emellertid en enorm skillnad. För att förstå varför måste vi börja med att fråga oss själva vad lycka är.

Lycka är, enligt Ayn Rand, det känslomässiga gensvaret man får av att man har lyckats vinna eller bevara sina värden. Så om du lyckas uppnå dina livsmål, dina ambitioner, får kvinnan du älskar, osv då blir du lycklig till följd. Om du däremot går miste om dina värden: ditt jobb, ditt hus, din älskare, dina barn, ditt rykte, etc då lär du drabbas av olycka, sorg. Och när dina värden hotas lär du bli arg eller rädd. Lycka är, påpekar Rand, en motsägelsefri form av glädje. Hur ska detta förstås? Ingen genuin lycka krockar med verkligheten, vilket i denna kontext betyder: med livets villkor. (Och eftersom livets villkor är fria från motsägelser följer det vidare att ingen genuin lycka krockar med dina övriga värden. Om det vore sant att lyckan krockade med dina övriga värden, då skulle du plågas av ångest och frustration. Och att man inte är eller kan bli lycklig under sådana omständigheter, säger sig själv.) Ingen genuin lycka resulterar i eller förknippas med en baksmälla dagen efter, eller ångest, eller panik, eller skrumplever, eller lungcancer, eller en överdos, eller värre. En sådan påstådd ”lycka” är i själva verket ingen lycka alls.

Lycka är en följeslagare till livet. Det beror på att strävan efter liv och strävan efter lycka inte är två separata frågor utan, som Ayn Rand observerade, två olika aspekter på en och samma sak: lycka är den psykologiska aspekten av att sträva efter värden; liv är den existentiella. Så av exakt samma anledning som man inte kan överleva hur som helst, kan man inte heller bli lycklig hur som helst. Man kan bara bli lycklig genom att handla på ett sätt som främjar livet. Du måste sträva efter värden för att överleva. Och när man uppnår sina värden och därmed handlar på ett sätt som främjar ditt liv, kommer den känslomässiga belöningen av att du lever bra, att vara lycka. Vad detta i sin tur innebär är att förutsättningarna för lyckan är precis lika objektiva som strävan efter livet.

(Imorgon kommer del 2)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.