Det har kommit en ny blogg, MCB Watch, som ska granska the Muslim Council of Britain. Vad är MCB?

The Muslim Council of Britain (MCB) was founded in 1997 and since then has grown to be the largest and arguably the most influential Muslim lobby group in the UK. Representing some 300 affiliate organisations, the MCB seeks to lobby parliament and represent Muslims on a wide range of issues. It also claims to be the voice of moderate, reasonable Islam, “working hard for a representative Britain”.

OK, så vi talar alltså inte om en liten betydelselös organisation. Vad är då problemet? Varje gång militanta/fundamentalistiska/extrema muslimer slaktar oskyldiga västerlänningar i någon fasansfull terroristattack, säger de moderata muslimerna att dessa terrorister inte är några ”äkta” muslimer (vilket är rent nonsens), och så fördömer de som alltid attackerna. Men vid en närmare granskning finns det skäl att misstro hur genuina de egentligen är i deras fördömanden. Det finns många skäl till det, dels för att många så kallade ”moderata” muslimer bara är det utåt för att de inte ska dra till sig en massa uppmärksamhet. Men i hemlighet smider de bokstavligt talat onda planer för hur de ska slakta oskyldiga västerlänningar. ”Hjärnan” bakom attackerna i London den 7 juli var utåt en trevlig, sympatisk, respekterad och uppskattat lärarassistent. Utåt framstod han säkert som en ”moderat” och ”sansad” muslim, men hans vänner bevittnade något helt annat:

Förra året separerade Khan från sin fru Hasina. Vänner till Hasina säger att det berodde på Khans brinnande religiositet. I november 2004 tog Khan med sig Tanweer [en av självmordsbombarna] på en resa till Pakistan. De besökte då al-Qaida-ledare och religionskolor, en del av dem i regi av förbjudna terrorgrupper, uppger pakistansk underrättelsetjänst för tidningen The Independant. Hasib Hussein [en annan av självmordsbombarna] anslöt under resan.

OK, så vi vet redan innan vi granskar MCB:s verksamhet närmare att ”moderata” muslimers yttre attityder och beteende inte hjälper oss det minsta lilla. Tyvärr visar granskningen av MCB:s verksamhet på en lång rad av allvarliga problem som endast ger en skäl att ha ännu större misstro mot de ”moderata” muslimerna och deras ”ord”. (Detta är för övrigt inget nytt: Offentligt fördömde terroristen Yassir Arafat en massa hemskheter som hans underhuggare genomförde, utåt ville han ha fred med judarna, etc, men varje gång han inte talade inför västvärldens medier så talade han om något helt annat. Samma sak har vi även kunnat bevittna i moskéer här i Sverige; utåt handlar det om att islam är en ”fredlig” religion som fördömer allt dödande och allt hat, men inofficiellt predikar de antisemitism och om muslimernas rättfärdiga terrorkampanj mot Israel.) Som exempel på de stora problem MCB lider av är det faktum att MCB öppet delar samma målsättning som Al-Qaida slåss för, nämligen skapandet av kalifatet. Detta betyder att MCB inte protesterar emot Al-Qaidas målsättning, bara deras metoder, dvs terrorismen. Hur ska man kunna bekämpa de ”extrema” muslimerna om man delar samma grundläggande vision om hur världen bör se ut? Sanningen är MCB inte kan förmå sig att fördöma terrorismen konsekvent. De kan exempelvis inte fördöma alla självmordsattacker (läs: Dem som riktar sig mot Israel). Vidare vägrar de utesluta de organisationer som är extrema. Hur ska de framgångsrikt kunna bekämpa de extrema muslimerna, om det är deras roll att representera dem?

Det är uppmuntrande att se att fler och fler kommentatorer vågar säga sannigen, nämligen att det är terroristernas ideologi eller närmare bestämt religion som driver dem. Ett exempel på detta är Thomas Idergard som i en kolumn i dagens Svenska Dagbladet skriver om att det är just terroristernas onda ideologi som ligger bakom deras krig mot väst. Han har också alldeles rätt i att det inte bara räcker med att bekämpa islamismen, vi måste även komma med ett ideologiskt motalternativ. Idergard skriver:

Och en ond ideologi, som islamismen, kan inte bekämpas med förståelse, försök att hitta sociala förklaringar eller med daltande. Den kan – i likhet med nationalsocialismen och kommunismen, islamismens företrädare som det fria samhällets svurna fiender – bara bekämpas med en motideologi. En lika stark tro – av princip och övertygelse – på det rakt motsatta, det vill säga att varje människas liv är unikt och har ett eget värde, som ingen kan trampa på, och rätten att leva sitt eget liv utan att behöva underkasta sig andras diktat mot sin vilja. I stället för en tro på ”något” behöver vi i Väst mer av tro på…

Och det var ungefär här jag var helt med på Idergards noter. För Idergard har inte lite fel han har HELT FEL när han påstår att det vi behöver mer tro på är ”…den egna kristna, humanistiska och liberala civilisationens överlägsenhet – och mer av den handlingskraft som krävs för att försvara den.” Det som gör väst moraliskt överlägset är INTE kristendomen. Kristendomen är en LAST för västvärlden. Kristendomen är rent ut sagt VÄRDELÖS. Kristsendomen är OND. Låt mig med hjälp av några enkla observationer ur vardagen visa varför, för de av er som inte är smarta nog för att räkna ut det själva:

Kristendomen är en religion. Kristendomen förordar att man ska överge förnuftet och istället ägna sig åt blind tro. (Jag tror inte att jag behöver förklara varför detta är irrationellt och därmed självdestruktivt, och därmed omoraliskt.)

Kristendomen står för altruism. Det moraliska syftet med livet är att lida och plåga sig igenom sin tillvaro på jorden, du ska hata och förakta dig själv, du ska alltid offra dig själv, du ska ÄLSKA din fiende (dvs SAMMA islamiska TERRORISTER som Thomas Idergard agiterar emot) och sedan kanske kommer Gud att släppa in dig i ”himlen”. Hur skulle det vara om alla dessa jävla IDIOTER som hänvisar till kristendomen någon gång kunde bemöda sig med att läsa den FÖRBANNADE Bibeln?! >:C

Eftersom kristendomen är en religion har den ingenting med verkligheten att göra. Det betyder att om man söker grunda den västerländska kulturens moraliska överlägsenhet i kristendomen, grundar man den på absolut INGENTING. Är det meningen att vi ska få muslimerna att acceptera den västerländska kulturens överlägsenhet som en TROSSATS?! Ursäkta mig, men hur jävla DUM FÅR MAN VARA?!?!?

Den kristna högern vill göra livet till ett HELVETE i USA. Detta syns bland annat av deras motstånd mot abort, dödshjälp, stamcellsforskning, principen om individens rättigheter, yttrandefrihet, religionsfrihet, etc. (Läs mer om det i följande artiklar: The Faith-Based Attack on Rational Government, The Anti-Life Opposition to Embryonic Stem Cell Research, Assisted Suicide: A Moral Right, The Ten Commandments vs. America, A Culture of Living Death.)

Nej, vad vi behöver göra är att grunda det moraliska försvaret för västvärldens moraliska överlägsenhet i VERKLIGHETEN. Vad västvärlden behöver är med andra ord en RATIONELL FILOSOFI: Vad vi behöver är OBJEKTIVISMEN.

De militanta islamisterna hatar väst. Det är därför de för krig mot oss. Men varför? Thomas Sowell ger oss par ledtrådar:

The number of books per person in Europe is more than ten times that in Africa and the Middle East. The number of books translated into Arabic over the past thousand years is about the same as the number translated into Spanish in one year.

There are only 18 computers per thousand persons in the Arab world, compared to 78 per thousand persons worldwide. Fewer than 400 industrial patents were issued to people in the Arab countries during the last two decades of the 20th century, while 15,000 industrial patents were issued to South Koreans alone.

[…]

Those in the Islamic world have for centuries been taught to regard themselves as far superior to the ”infidels” of the West, while everything they see with their own eyes now tells them otherwise. Worse yet, what the whole world sees with their own eyes tells them that the Middle East has made few contributions to human advancement in our times.

Islamisterna hatar med andra ord oss därför att väst är bäst. De hatar oss på grund våra dygder och värden. De hatar oss eftersom vi, till skillnad från dem, värdesätter liv, lycka och frihet. Det är därför vi både är villiga och kapabla att göra vårt allra yttersta för att hela tiden försöka förändra vår tillvaro. Men det är inte avundsjuka, det är nihilism: Det är ett hat för det goda för att det är gott, som Ayn Rand uttryckte det. Det är ett hat gentemot alla dygder och värden som gör livet och lyckan möjlig. Det är hat mot värden som sådana. Detta är nog den allra värsta sortens ondska som finns. Det är för detta hatet som 3000 amerikaner miste livet den 11 september 2001. Det är för detta hatet som 202 västerlänningar varav 6 svenskar miste livet i Bali den 12 oktober 2002. Det är för detta hatet som 191 spanjorer miste livet i Spanien den 11 mars 2004. Det är för detta hatet över 50 britter miste livet i Storbritannien den 7 juli 2005. Tänk på det. Sedan kan ni kanske föreställa er udden av hur ofattbart ond fienden är. Sedan kan ni kanske förstå hur mycket och varför jag hatar dem med hela mitt hjärta…

Ett land som lyckas krossa fyra stater på sex dagar som de gjorde 1967 när Egypten, Irak, Syrien och Jordanien anföll, förtjänar att få hela mellanöstern i sin ägo. Packa era packsäckar och dra åt helvete, här flyttar judarna in. ”Six days, bitch.” — JEFFERSON SMITH (inget skithuvud).

En ny ”studie” påstår att aspartam, sötningsmedlet som bland annat förekommer i light-läsk kan leda till blodsjukdomar. Barn pekas ut som särskilt utsatta. ”- Det är möjligt att sådana substanser som aspartam kan ha den effekten, säger svenske leukemiexperten Christer Paul.” (Expressen, min kursivering). Men notera: ”Christer Paul, professor i hematologi, har inte tagit del av den aktuella studien.” Och hur svårt är det, på basis av ingenting, att säga att någonting är ”möjligt”?

När en ”expert” (som inte ens har läst studien han talar om) säger att det är ”möjligt”, ”troligt”, ”sannolikt”, ”kan”, osv utan att förklara exakt hur möjligt, troligt eller sannolikt det ”kan” vara, då är det en väldigt stark indikation på att det bara är bullshit. Men det finns fler indikationer: Till att börja med nämner man inte namnet på studien eller ens vem som utförde den. Man nämner att gnagare har blivit matade med aspartam, men inte med vilka extremt stora doser. Man nämner naturligtvis inte den relativa risken, förmodligen för att studien inte visar något statistiskt signifikant samband alls. Allt detta är många goda skäl för att avfärda den påstådda studien och hela artikel som meningslös, intetsägande sensationsjournalistik, som endast syftar till att helt i onödan skrämma läsare till att undvika light-alternativ.

Sanningen är att aspartam är en kemikalie vars effekter på människor har undersökts mycket grundligt i flera decennier, och det enda man har funnit är att det är helt ofarligt för människor. Värt att notera är att när kroppen bryter ned aspartam så bildas ämnen som förekommer i helt vanlig mat, och ofta i mycket större doser. Men givetvis finns det inga seriösa människor som på allvar vill hävda att grönsaker, frukt, kött och mjölk leder till blodsjukdomar, hjärntumörer, försämrad syn, etc.

Expressen rapporterar att ca 60 människor har dödats i ytterligare en terrorattack i Irak:

Redan tidigare på lördagen hade minst sexton människor dödats i olika attentat i Irak, uppgav Reuters. Tre av dem var självmordsdåd. Tre brittiska soldater var bland dem som fick sätta livet till. Soldaterna dödades när en sprängladdning exploderade på en gata i staden al-Amara i södra Irak. Staden är ett starkt fäste för den radikale shialedaren Muqtada al-Sadr. Lördagens dåd skedde dagen efter det att tolv självmordsbombningar genomförts i Irak, de flesta av dem i Bagdad. 28 människor dödades i fredagens attentat. Varje vecka utförs flera terrorattentat i Irak. Drygt tio dåd har dödat fler än 50 människor. Efter den 27 april i år, då den nya irakiska regeringen kungjordes, har våldet ökat; under den första veckan efter regeringsbildningen dödades i genomsnitt 40 människor per dag. Det värsta dådet sedan Saddam Husseins fall skedde den 28 februari i år. Då dödades minst 125 människor i en självmordsattack i al-Hilla.

I Göteborg kastar de sten och förstör en hel stadsdel. I länderna där de har makten förstör de hela ekonomin, orsakar svält, massiv fattigdom, slaveri och massmord (se t ex Sovjetunionen). I Irak förser de islamiska fundamentalister som ägnar sig åt ett terrorkrig mot allt och alla, med sitt moraliska stöd. Är det bara jag som börjar se ett mönster här?

OK. Igår kritiserade jag Tony Blair för att han gav ett så förvirrat intryck i frågan om vem fienden är. Först säger han att islam är en fredlig religion, att den överväldigande majoriteten av alla muslimer är ”laglydiga” och ”anständiga” medborgare. Men idag känner jag att faktiskt jag borde ge Tony Blair en eloge för att han – till skillnad från George Bush den yngre – vågar nämna namnet på fienden: ”Prime Minister Tony Blair warned on Saturday that an ”evil ideology” of Islamic extremism was bent on spreading terror through the West…” (Guardian). Det är islamisk extermism eller de fundamentalistiska och militanta muslimerna som är fienden. Men även om de bara utgör en minoritet, så uppskattar Mellanösternexperten Daniel Pipes att de kan utgöra så många som 10% av den muslimska befolkningen. Det betyder att vi har att göra med ca 100 miljoner militanta muslimer! Och även om ”bara” 10% av dessa är villiga att gå från ord till handling, så skulle det betyda att vi har att göra med en massiv armé på uppskattningsvis 10 miljoner. Faktum är att om det så bara var 1% ger oss ingen anledning att vara lättade, detta då vi fortfarande talar om ca 1 miljon militanta muslimer!

Vad säger detta oss? Vad är det som börjar bli mer och mer uppenbart för fler och fler debattörer, intellektuella och kommentatorer i de västerländska medierna? Jo att fienden är i huvudsak ideologiskt driven; fienden är religiösa fundamentalister som tar sin religion på blodigt allvar. Detta betyder, vilket många sedan länge har uppmärksammat och konstaterat, att ”kriget mot terrorismen” är ett missvisande namn. Vi borde kalla detta för ”kriget mot totalitär islam” eller islamism. Detta betyder vidare att för att vi ska ha en chans att vinna detta kriget behöver vi inte bara besegra fienden rent militärt, vilket är den allra lättaste biten, utan även ideologiskt. Det handlar alltså om att även segra i idékriget. Hur ska man göra det? Det är helt uppenbart att man inte kan göra det genom bomber och granater; krig är inget ”argument”. Det viktigaste man kan göra för att försöka segra i idékriget är genom att på rationella grunder försvara och stå upp för den västerländska civilisationen och kulturens värden. Det handlar om att visa för oss i väst, men även för de militanta muslimerna, att västvärlden är moraliskt och kulturellt överlägset ett samhälle som bygger på islam. Detta är viktigt dels för att förse västvärlden med den moraliska övertygelsen, och den psykologiska själkänslan och självaktningen som krävs för att med alla medel till hands vara villiga att försvara oss. Det är dels också viktigt för att demoralisera fienden. Om de ser att vi inte skäms, att vi anser att vi har rätten att försvara oss fullt ut, då kommer det att få många extrema muslimer till att inse att vi aldrig kommer att ge efter för deras intentioner att göra västvärlden islamisk.

För att kunna visa att den västerländska kulturen är bäst, krävs det att man vet hur man ska utvärdera fakta utifrån en rationellt validerad värdemätare: Människans liv. (De som vill veta mer om detta rekommenderas att läsa Ayn Rands The Virtue of Selfishness.) Om man håller människans liv som värdemätaren då följer det logiskt att den västerländska kulturen är objektivt sett vida överlägsen alla andra kulturer. Det beror på att den västerländska kulturens mest utmärkande drag är dels vår stora respekt för förnuftet och dels individualism dvs idén att varje människa har rätt att leva för sin egen skull. Ur dessa två grundläggande värden följer vetenskap, teknik, principen om individens rättigheter, kapitalism, liberal demokrati, etc som dess korrolarium. (Jag behöver förhoppnings inte förklara för någon normalt fundat människa varför allt detta är livsbefrämjande och livsbejakande företeelser.)

Så om ni vill göra en intellektuell insats i kriget mot islamism, då kan jag rekommendera er att till en början läsa följande artiklar: Columbus Day: The Cure for 9/11, On Columbus Day, Celebrate Western Civilization, Not Multiculturalism, The Greatness of Western Civilization och Education and the Racist road to Barbarism.

Jag vill avslutningsvis bara påpeka att det är att kristendom inte är ett utmärkande drag i den västerländska kulturen. Till den grad kristendomen har ett inflytande för den västerländska kulturen har den uteslutande varit destruktiv. Detta syns inte minst på altruismens förödande konsekvenser. Ta bara ett sådant faktum som att det är altruismen som håller tillbaka oss i kriget genom att inge skuldkänslor hos våra ledare varje gång de söker använda sig av militärt försvar. Kristendomen har lärt dem att de ska vända andra kinden till – verkligheten och livet kräver att de jämnar fiendens städer med marken. Resultatet blir självdestruktiva och meningslösa halvmesyrer som inte avskräcker staterna som sponsrar terrorism, som får väst att framstå som svaga vilket leder till mer terrorism, samtidigt som amerikanska och brittiska soldater dödas helt i onödan. Nej, de konservativa har fel. Kristendomen är inte vår lösning. Det finns ett sekulärt, rationellt alternativ. Sanningen är att den kristna högern förmodligen utgör ett potentiellt sett större hot mot västvärlden än vad al-Qaida gör, detta eftersom den kristna högern inte arbetar under trycket av den amerikanska militären.

På 1990-talet hade medierna i USA, eller för den delen president Bill Clinton och demokraterna i kongressen, inga som helst problem med att rapportera om Iraks starka samröre med Usama bin Laden, al-Qaida och internationell terrorism. Inga problem alls. Ett exempel på detta är ett nu i efterhand underhållande ABC News reportage från 1999 som ni kan lyssna på här.

Strax efter attackerna den 7 juli hävdade Tony Blair att attackerna hade absolut ingenting med islam att göra (trots alla överväldigande bevis som talar direkt för motsatsen). Det var ett klassiskt exempel på hur våra ledare föredrar att komma med politiskt korrekta plattityder istället för att säga som det är. Den enda skillnaden mellan att ljuga offentligt (genom att häva ur sig meningslösa slogans som den att islam är en ”fredlig religion”) och att sticka huvudet i sanden är att man om något bara framstår som litet dummare om man tror sig komma undan med sitt politiskt korrekta struntprat.

Tony Blair påstod strax efter attackerna att den överväldigande majoriteten av muslimer i Storbritannien inte är terrorister utan laglydiga anständiga människor. Det stämmer alldeles säkert till en stor del, men ändå känner han sig nödgad att tala om för muslimerna att de måste ta sitt ansvar och börja avslöja sina extrema och militanta fundamentalistiska ”bröder och systrar”. Det är nästan som om han utgår ifrån att de utan större svårigheter kan ta reda på vilka de är och var de finns. Antyder Blair att ”laglydiga anständiga” människor inte tänker avslöja dessa människor utan att polisen ger dem den uppmaningen? Om så är fallet, vad är det då för ”laglydiga” och ”anständiga” människor vi talar om? Faktum är att polisen i Storbritannien har kommit med en sådan uppmaning eftersom de tyckte att det var hög tid att få ett slut på muslimernas ”förnekan” av att det finns militanta islamister mitt i bland dem. Menar Blair och polisen i Storbritannien att de mera ”moderata” muslimerna har gått med på att tolerera de extrema muslimerna? Tolererat att tusentals av deras grannar har åkt iväg till Irak och Afghanistan för att ta del av terrorträning? Om detta är vad som antyds, och detta också är fallet, hur kan då någon påstå att dessa är ”laglydiga anständiga” människor?

En del, framför allt socialister och libertariansvin, säger att den islamiska terrorismen mot väst är ett uttryck för att USA i ”decennier” har fört en mycket ”orättvis” politik i Mellanöstern. USA har, påstår de utan att komma med ett enda bevis, bombat ihjäl hundratusentals araber i flera länder. Det är därför bara naturligt att en del som Usama bin Laden reagerar genom att kräva hämnd. Detta, och det faktum att Usama bin Laden själv nämner det första Gulfkriget som en ”orättvisa” skäl nog för att förklara krig mot USA, tas som ett bevis för att USA:s ”interventionistiska” utrikespolitik har varit kontraproduktiv och är omoralisk. Så att då bekämpa terrorismen genom att bomba ihjäl ännu fler oskyldiga araber, lär enligt socialister och libertariansvin bara resultera i mer terrorism – inte mindre.

Det finns ett par mer eller mindre uppenbara problem med detta resonemang. Till att börja med finns det många fall där exempelvis USA har bombat ihjäl inte flera hundratusen utan förmodligen flera miljoner, utan att det resulterade i ”hämnd” och internationell terrorism. Ett exempel på det är Vietnamkriget. Ett annat exempel på det är andra världskriget. Ett annat problem är att det helt enkelt inte är sant att USA ska ha ägnat sig åt en massa omoraliska angreppskrig som ska ha resulterat i slaktandet av hundratusentals oskyldiga araber. Men låt oss trots detta begrunda vad som skulle följa om vi gick med på den bisarra verklighetsbeskrivning som socialister, libertariansvin och islamiska fundamentalister som Usama bin Laden delar. Vad skulle följa av detta?

Det enda detta bevisar är dels att Usama bin Laden har en extremt förvrängd bild av verkligheten. Men vad värre är att det bara bevisar hur extremt förvirrad syn Usama bin Laden har på rättvisan. Gulfkriget startades inte av USA, det startades av Irak, och USA hade all rätt i världen att försvara sina intressen i Mellanöstern (sin oljeförsörjning). Om Usama bin Laden och hans likar brydde sig om rättvisan skulle han klandra Saddam Hussen för samtliga offer i det kriget, inte USA. Samma sak gäller förstås med Usama bin Ladens hat mot Israel. Israel beskylls för att föra ett krig mot araber. Men sanningen är att Israel hela tiden har varit offret. Israel har vid flera tillfällen blivit angripet av sina grannar. Israel har i decennier dessutom varit offer för terrorism som har sponsrats av arabstaterna.

Målet med arabvärldens krig mot Israel har från dag ett varit att döda alla judar och förinta staten Israel – eller i varje fall köra ut dem därifrån för all framtid. Israel har givetvis försvarat sig och aldrig dragit sig från att försvara sig på ett sätt som innebär att många ”oskyldiga” dör. Men om islamiska fundamentalister som bin Laden hade brytt sig om rättvisan och verkligheten, då hade han insett att Israel är offret för en enorm orättvisa och ett enormt hat – och att Israel bara använder sig av våld i självförsvar, och att Israel har rätten på sin sida. Hatet mot Israel bygger inte på någon påstådd orättvisa Israel ska ha gjort sig skyldig till. Nej, hatet kommer främst av att Israel representerar väst. Det är därför som Israel betraktas som den ”lille Satan” medan USA betraktas som den ”store Satan”. (Sekundärt kommer det av muslimernas rasistiska och religiöst betingade hat mot judar som sådana.)

USA betecknas av såna som Usama bin Laden, som en ”terrorist”stat eftersom USA står bakom den ENDA någorlunda liberala demokratin i hela Mellanöstern, dvs Israel. USA sägs ”förnedra” och ”förtrycka” muslimerna genom att stöda Israel, detta trots att araberna i Israel åtnjuter mer frihet än någon annanstans i Mellanöstern. USA sägs ”förolämpa” islam genom sin blotta närvaro i Saudiarabien, en närvaro som kallas för ”ockupation” (detta trots att de var där först och främst på saudiernas begäran). Usama bin Laden har bland annat sagt att det enda han vill är att de ”otrogna” amerikanarna ska lämna den arabiska halvön. Då kommer han att sluta terroristera USA. Men vad fick USA som ”belöning” för att de lämnade Saudiearabien? Jo Al-Qaida såg det som att deras terrorism hade lönat sig och gick vidare genom att angripa civila bostäder i ett försök att mörda amerikaner och västerlänningar.

Saken är förstås den att socialister och libertariansvin inte bryr sig det allra minsta om vad som rättvist. De bryr sig framför allt inte om att hålla på rationella principer. De tror att det är ”kontraproduktivt” att ägna sig åt försvarskrig. De inbillar sig att pacifism kommer att sätta stopp för terrorismen. Samtidigt blundar de inför det faktum att terroristattackerna mot USA blev alltmer frekventa och alltmer ambitiösa som ett direkt resultat av den ena presidenten efter den andra tolererade det ena övergreppet och terrorattacken efter det andra mot USA och dess allierade. USA lät araberna komma undan med att stjäla de amerikanska oljebolagens olja. USA lät dem sedan komma undan med deras ambition att avskaffa friheten i USA (vilket bland annat illustrerades av att Iran satte ett pris på Salman Rushdies huvud och alla involverade i publiceringen av hans bok, och allt detta pga Rushdies åsikter). USA lät dem under hela 1980- och 1990-talet komma undan med den ena efter den andra terroristattacken. Man lade ned utredningar som implicerade att stater som Irak och Iran var ansvariga för attackerna. USA:s vägran att svara på terroristerna och staterna som sponsrade den fick inte terroristerna att sluta upp. Tvärtom. De omfattande terrorattackerna mot New York den 11 september 2001 var som dr Leonard Peikoff påpekade inget annat än kulmen av 50 år av eftergifter och passivitet inför arabstaternas ständiga övergrepp mot USA.

Israel är själv ett ytterligare ett glasklart exempel på att libertariansvinens ”icke-interventionism” inte fungerar. Israel ägnade sig åt förhandlingar och kompromisser med Arafat under större delen av 1990-talet. Trots att Israel gav efter mer och mer, för att vid 2000 i praktiken lova Arafat en palestinsk stat (något varken Arafat eller palestinierna förtjänade), så svarade Arafat med att starta en andra Intifada mot Israel – och vad som följde var en omfattande våg av terrorattacker mot Israel. Det var inte förrän Israel vid 2002 började slå tillbaka genom att systematiskt jämna terroristlägren med marken, bomba ihjäl terroristledarna, straffa Arafat och den palestinska ”myndigheten” för dess sponsring av terrorism, började straffa civilbefolkningen för deras support av terrorism, började bygga ett säkerhetsnät, etc som terroristattackerna mot Israel kraftigt började sjunka. Det finns med andra ord absolut ingenting som visar på att libertarianernas ”icke-interventionalistiska” linje fungerar. Om något visar historien att deras linje är extremt självmordsmässig. Det finns samtidigt massvis med bevis för att det inte bara är moraliskt utan dessutom praktiskt att föra krig mot terrorismen. Det visar inte minst Israel.

Tyvärr har inte mycket förändrats. Det sägs att Irakkriget kommer att leda till mer terrorism. (Nu är det mycket möjligt att Irakkriget leder till mer terrorism, men absolut inte av de skäl som brukar nämnas. Om Irakkriget leder till mer terrorism beror det bara på att USA förde ett omoraliskt mesigt krig mot Irak. Men detta är en annan historia som bara bevisar att halvmesyrer inte fungerar.) Så idag är det många socialister och libertariansvin som fortsätter att skylla på de oskyldiga offren, och försvara de islamiska fundamentalisternas ”hämnd” mot dem. Praktiskt taget varje attack sedan Irakkriget börjades skylls på detta, inte minst attackerna i London den 7 juli. Men vad detta återigen bekräftar är att de militanta islamisterna inte alls bryr sig om rättvisan. Storbritannien och USA gick bara in i Irak för att skydda sig själva. Tydligen anser extrema muslimer att deras moral kräver av dem att de ska straffa de oskyldiga som endast försöker försvara sig själva genom att terrorbomba dem. Och då ska man ju också komma ihåg att Storbritannien och USA försöker demokratisera Irak. (Nu tror jag inte att en demokratisering av Irak kommer att lyckas eller att det nödvändigtvis är en bra idé, men bortsett från att det också är en annan historia, så är tanken inte desto mindre i grunden god.) Så som ”tack” för att USA och Storbritannien befriar 25 miljoner irakier får de räknar med att några islamiska fundamentalister terroriserar dem.

Varför skulle islamisternas bisarra syn på världen och deras perversa ”rättevise”uppfattning komma som någon större överraskning? Vi talar ju faktiskt om religiösa fanatiker. Som sådana har de rent mentalt sedan länge lämnat jorden. Men inte bara det, detta är faktiskt en världsdel där antisemisim är en naturlig, praktiskt taget vardaglig företeelse. Omfattande konspirationsteorier om hur judarna ligger bakom all ondska i hela världen, behandlas som vilken ”dagens sanning” som helst. Efter attackerna i New York var det många i Mellanöstern som på fullaste allvar hävdade att det hela var en judisk komplott från början till slut. (Sedan dess har jag fått reda på att det finns massor med libertariansvin i USA som tror att Israel låg bakom attackerna mot New York och Pentagon den 11 september 2001. Varför kommer det inte som en överraskning för mig att libertarianer är så dumma att kan tro på en sådan sak?) Är det inte judarna så är det amerikanerna. För ett tag sedan läste jag om hur kampen mot polio i Nigeria fick ett abrupt slut på grund av muslimernas sinne för konspirationsteorier. Muslimerna var nämligen rädda för att amerikanerna genom ett poliovaccin bara försöker förinta dem, vägrade därför att ta vaccinet. Så nu dör många fler muslimer än tidigare, bara på grund av deras gränslösa förmåga att fantisera ihop vansinniga konspirationsteorier om hur de ”onda” judarna och amerikanerna söker göra slut på dem. Eftersom detta är vad vi kan förvänta oss av djupt religiösa och fanatiska muslimer, varför kan vi då inte förvänta oss att deras världsbild och rättviseuppfattning mera generellt kommer att vara helt förvrängd och sakna täckning i verkligheten?